Nej, inte språkrören som personer. Utan själva principen om två språkrör. Så nu hörs röster om att partiet behöver en partiledare för att ”nå ut”.
Det hänvisas till dåliga förtroendesiffror för de nuvarande språkrören. Man tycks tro att förtroendet hade varit större om Per Bolund varit ensam partiledare.
Förnekande är förstås en vanlig variant när det går dåligt i ett val, det gäller att hitta orsaker som inte gör så ont, som försvarar den strategi som partiet byggt sin retorik och politik på. Men – låt mig vara mycket tydlig på den punkten – ska partiet inte uppfattas som utbytbart krävs en helt annan retorik, en helt annan strategi och dessutom en sammanhängande politik som människor förstår."
Läs hela krönikan här.