lördag, december 5

Hotet från vildmarken...

Så är det då fastslaget att älg har dödat fler människor i Sverige de senaste 100 åren än vad landets alla vargar har gjort. Älg har vad man vet dödat en person, i en tragisk olycka. För 190 år sedan dödades en människa efter anfall från varg - denna varg hade hållits i fångenskap.

För övrigt har jägare dödat betydligt fler människor än både älg och varg gjort. Vad den logiska slutsatsen av detta är från dem som vill utrota vargen kan man filosofera om.

Den ännu varande regeringen har för övrigt beslutat tillåta jakt på varg, det stora landet Sverige anser sig inte ha möjlighet att omfatta mer än 200 vargar. Däremot värnar vi gärna djur i andra länder. Det är enklast så.

Och den riktiga vildmarken, med de mest primitiva beteendet, hittar vi inte i skogen, utan i det mänskliga samhället. Vilket kan tyckas märkligt med tanke på att människan, i sin iver att vara skapelsens krona, slår på stora trumman om att hon är den enda arten som kan känna empati och innehar ett samvete. Det tycks mig värre att bete sig som människan gör, om man har tillgång till just det.

För övrigt tycks hotet från Köpenhamn vara större än hotet från vildmarken...

fredag, december 4

Den visionslösa bluffen i Köpenhamn...

Så är det snart dags. För det stora mötet i Köpenhamn. Mötet som skall rädda världen.

Men, ska nu sanningen fram, så är mötet till stor del spel för galleriet. Man har nämligen från början beslutat att alla beslut skall underställas det politiska och ekonomiska kravet på ekonomisk tillväxt och ständigt ökande konsumtion. Inte bara i den fattiga delen av världen, utan också i den materiellt rika del av världen som redan översvämmas av allt mer kortlivade varor.

Och det är just budskapet KÖP MER som står i total konflikt med klimatmålen.


Tidningar och kommersiell teve översvämmas av reklam för prylar, långa resor och mer eller mindre absurda shoppingnormer i syfte att vi aldrig skall vara nöjda med det vi har, utan ständigt konsumera alltmer, allt fortare, allt mer rädda för att inte ha "rätt" saker, "rätt" kläder, "rätt" kök.

Jakten på tillväxt bedrivs genom att göra oss rädda, stressa oss, reducera oss till ekonomiska varelser vars huvudsakliga uppgift är att vara duktiga idioter i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare. Och medierna lever på att sälja reklamplats, det vill säga: de som förser oss med information om klimatet lever på att göra propaganda för normer som inte är hållbara för klimatet.

Om man nu skall ta FN:s klimatpanel på allvar - och det är väl det som är syftet med mötet i Köpenhamn - så måste man ifrågasätta tesen om ekonomisk tillväxt. Man måste inse att i de länder där vi nått upp till materiell god standard måste vi låta andra saker växa: kulturen, den fria tiden och den sociala närvaron.

Det vi behöver är politiker som har en vision om något större än det som konsumtionssamhället utgör. Aldrig tidigare har väl politiken varit så fattig på visioner som idag. Om detta talar jag här:


torsdag, december 3

Linje 2 i Afghanistan

Kommentarerna med anledning av Obamas tal tycks smått generade. DN menar att det "minst dåliga valet" är att skicka ytterligare 30 000 soldater till Afghanistan. Svenskan menar att Obama tar "fredsprispoäng". Och grön försvarsexpert menar att de som kräver tillbakadragande av de 500 svenska soldaterna "är svaret skyldiga" om vad som händer då.

Det sistnämnda är en märklig formulering, tycker jag. Kritik kan riktas mot dem som, i ljuset av att svenska soldater råkar illa ut, nu plötsligt kovänder. Men hur vi som aldrig stött, och aldrig accepterat, den linje som socialdemokraterna och miljöpartiet enades om, och tog initiativ till, bör nog inte vara de första att ställas till svars för vad som händer om 500 svenska soldater lämnar Afghanistan. De gick på Linje 2, det vill säga plädera för "avveckling med förnuft" genom att först utöka de militära insatserna utan att ha något mål.

De som bör ställas till svars är de som nu, efter att ha tagit initiativ till svensk militär trupp under Natobefäl i Afghanistan, plötsligt vaknat upp och kritiserar att man inte har någon uppsatt mål med sin närvaro, att man inte vet när man uppnått det man är där för att uppnå… Den kritiken riktade ju vi som var kritiska redan från första dagen: Vad är målet? Inga svar kom!

Det är de som drivit in Sverige i Afghanistan som är svar skyldiga: Vad är det för mål ni vill uppnå?

De bör också svara på frågan: Hur historielös får man vara när man går in med militära insatser? Bör man känna till förhållanden i Afghanistan, dess historia, dess konflikter? Eller bör man som ivriga gröna förespråkare av krigsinsatserna plötsligt, efter snart tio års militärt engagemang, vakna till liv och börja tala om att ”det inte bara är talibaner som är motståndare”. Det är mer komplicerat än talibaner, det visste alla som ville veta redan när soldaterna skickades. Så komplicerat att de militära insatser som gjorts riskerar att skapa mer problem än de löser, stimulera mer terrorism än det förhindrar.

Dessutom var det inte talibaner som föranledde invasionen av utländska soldater, det var jakten på bin Laden. Men al-Quida finns inte i Afghanistan, de finns i Pakistan, i London, i New York och kanske Stockholm...

Det naiva talet om att svenska soldater skulle utgöra något sorts undantag, något bättre och ädlare, än andra länders soldater – vilket skymtar fram mellan raderna i den svenska debatten – känns närmast patetiskt. Som om folken i Afghanistan med visshet och stort engagemang skulle särskilja svenskar från amerikaner. Det finns någon sorts rasistisk anstrykning i debatten: vi svenskar gör bättre saker än alla andra… En del hävdar att fördelen med svenskarna är att de har ett civilt liv bakom sig, har livserfarenhet... Är det månde därför man skickar så många unga glin...?Dessutom är den romantiserande bild, som militären i tidigt skede förmedlat via medierna, häpnadsväckande. Goda svenska pojkar och flickor leker med afghanska barn och diskuterar livet med afghanska åldringar… man undrar vilket språk de använde… Inte undra på att människor i Sverige blir förundrade när de får höra att det är blodiga strider och att fler och fler vill ta livet av svenska inkräktare. Om inte annat så för att utländska trupper och missiler tagit kål på deras barn, släktingar och grannar.

Men huvudfrågan: Det är de som, med politiska medel, dragit in svensk militär i konflikten som bör ställas till svars i första hand. De klassiska retoriska knepet att göra de som sagt nej från början till ansvariga för det som skall hända sedan är uttjatat efter alla år som det använts från allehanda etablissemang, som själv vill komma undan ansvar.

Jag hävdar att man skulle funderat över vilka mål man hade med insatsen innan man tryckte på knappen som gjorde den möjlig. Tyvärr var gröna, blåa och en del röda i riksdagen uppslukade av de mentala vågorna efter 11 september, vilket reducerade analysförmågan högst avsevärt.

Obama är på väg att bli vår tids svar på president Lyndon B Johnson. Han trappade upp för att kunna avsluta. Det slutade med 500 000 amerikaner i Syd- och Nordvietnam.

onsdag, december 2

Klimat och forskning

Jag tillhör dem som är rimligt övertygad om att...

a) det pågår en global uppvärmning och
b) att denna till avgörande del beror på människans aktiviteter samt
c) att produktionen av koldioxid utgör ett väsentligt problem.

Men jag anser också, som jag skrev om här, att det är viktigt att klimatskeptikerna ges möjlighet att utveckla sina teorier. Den goda forskningens kärna är nämligen att ständigt ifrågasätta och pröva etablerade sanningar. Den e-post, mellan forskare, som hackers offentliggjort, förstärker givetvis denna uppfattning.

Erfarenheter säger att "etablissemanget" vidhåller vetenskapligt baserade uppfattningar så länge de kan. Därför skall kritisk forskning inte förhindras. Tvärtom. Däremot måste man, under en debatt som pågått så intensivt som klimatdebatten, kunna kräva en någon sånär sammanhållen motbild till den etablerade. Invändningarna, de så kallade kilarna, bör inte motsäga varandra om en ny teori skall växa fram och kunna mätas i styrka med den rådande. Vilket för övrigt Uppsalainitiativet påtalade häromdagen.

Jag uppfattar inte att klimatskeptikerna lyckats med detta. Däremot önskar jag att de skulle lyckas, och att de skulle ha rätt.


Ingenting tyder nämligen på att de politiska och ekonomiska sektorerna kommer att lösa de problem som kommer att uppstå om FN:s klimatpanel har rätt. Det finns inte ett enda övergripande politiskt eller ekonomiskt beslut som ens tillnärmelsevis kan förhindra en ökning av jordens temperatur med mindre än 2 grader. Tvärtom: beslut tas dagligen - av politiker, näringsliv, fackföreningar och akademiska sfärer - som leder till motsatsen. Ofta handlar dessutom "klimatåtgärderna" om rena rama bluffen.

Min övertygelse om människans påverkan på klimatet beror inte på Al Gore, FN:s klimatpanel eller medias relativt nyvakna intresse för frågan. Min övertygelse härrör från de forskningsresultat som fanns redan i mitten på 80-talet. Då var det inte trendigt att tala om växthuseffekten, tvärtom. Medier och traditionella politiker var inte intresserade. Presskonferenser om frågan saknade i stort sett helt åhörare.

Jag är också övertygad om att vi inte kommer tillrätta med människans påverkan av det globala klimatet genom enbart tekniska lösningar, utan att det också krävs ett mer utvecklat sätt att förhålla sig till den tid man har att leva. Jag är övertygad om att vi - och detta accentueras av klimatfrågan - måste ta steg bort från Tillväxt- och konsumtionssamhället till det som kallas Utvecklingssamhälle. I detta växer kultur, fri tid och social närvaro på bekostnad av den materiella konsumtionen. Kalla gärna denna utveckling steg för samhällsevolution.

Ett avgörande problem när politiker, näringsliv och fackföreningar diskuterar klimat- och miljöfrågor är att de, för att upprätthålla sin traditionella ekonomiska tillväxt, enbart riktar in sig på tekniska lösningar. Genom att producera smartare och mer energieffektivt skall vi lösa problemen. Men så enkelt är det inte. Eftersom vi blir allt fler på jorden som konsumerar alltmer så äts alla effektivitetsvinster upp. Effektiviseringarnas vinster motverkas av att varuflödena blir både snabbare och bredare. Det är detta som kallas rekyleffekten.

Rapporten Välfärd utan tillväxt?, med professor Tim Jackson som huvudansvarig, borde vara utgångspunkt för en debatt om detta. I Sverige vägrar de etablissemang som har makten att ta i rapporten, den förespråkar nämligen sådant som näringsliv, politiker och fackföreningar avskyr: minskad arbetstid och minskade konsumtionsvolymer i den rika delen av världen.

Viktigt att notera i klimatdebatten är ändå att vi, oavsett om vi som menar att människan påverkar klimatet på ett avgörande sätt eller inte, har flera skäl att avveckla de fossila bränslena och att utveckla samhället. I det perspektivet blir klimatfrågan bara en påskyndande faktor, för något som ändå skall göras.

PS!
I detta PS utvecklar jag min syn på hur forskning fungerar, och betonar hur viktigt det är att vi som är övertygade i klimatfrågan intar ett rimligt förhållningssätt till kritiker.

tisdag, december 1

Kan sossar lita på MP?

Det är mycket tal om vad som händer om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Jag har sedan ett år tillbaka bytt ut ordet om mot när. Det finns nämligen ingenting som tyder på att Jimmie Åkesson inte skulle äntra riksdagens talarstol nästa höst.

Jag har bedömt SD:s möjligheter utifrån att dess utveckling varit ungefär som den utveckling som dess absoluta motsats - det vill säga MP - hade i sin barndom.

  • Bygga upp lokalavdelningar, bygga organisation och få erfarenhet.
  • Inta allt fler kommuner.
  • Lokalavdelningar som skickar delar av sitt partistöd till riksorganisationen.
  • Etablissemang som inte vill ta i dem med tång - sossar hotade med Hitlersamhälle om MP skulle komma in i riksdagen!
  • Opinionssiffrorna närmar sig fyraprocentspärren.
  • Opinionsinstitut flyttar partiet från gruppen "övriga partier" till eget namn...
  • ... vilket med automatik genererar högre opinionssiffror...
  • ... vilket i sin tur genererar utrymme i medierna...
  • ... som det gäller att ta vara på utan att göra bort sig.
  • Åkesson har inte gjort bort sig.
Nu talas det mycket om vem som skall samarbeta med vem när SD kommer in. Miljöpartiet är den spelare som de flesta tittar på - jag använder medvetet ordet spelare, för i detta sammanhang handlar det verkligen om ett spel. Miljöpartiets ledning är förvisso duktig på många sätt, men en sak är språkrören, och kanske främst Peter Eriksson, i allra högsta grad - och det är just "spelare". Jag tycker genuint illa om just den sidan av det MP som växt fram på 2000-talet.

Inför valdagen 2002 lockade språkrören - som ledde ett parti som var ganska illa ute eftersom man i flera mätningar låg under 4 procent - socialdemokratiska väljare genom att entydigt upprepande deklarera att man aldrig skulle rösta fram en regering där kristdemokrater och moderater ingick.

Det var löfte på löfte - för att säkra taktikröster från väljare som i första hand ville ha en sosseregering. Skulle MP åka ur skulle borgarna kunna bilda regering.

Några få timmar efter det att vallokalerna stängt öppnar Peter Eriksson upp för samarbete med kristdemokraterna. Och språkrören sig i regeringsförhandlingar med just det partiet.

Detta fick K.G. Bergström att uttrycka att det var det fräckaste och ohederligaste han upplevt inom svensk partipolik.

Göran Persson beskriver i sina memoarer hur Peter Eriksson förnekade att man träffat KD, men bilder i kvällspressen avslöjade alltihopa några timmar senare. "Jag blev ursinnig" skriver Persson. Tja, vem skulle inte bli det.

Jag blir inte alls bli förvånad om MP:s ledning skulle agera likadant efter nästa val. Min uppfattning är att man ser politiken som ett spel där det gäller att trixa sig fram. Peter har kritiserat mig offentligt för att jag under valvakan 1998 klargjorde att MP inte avsåg att släppa fram KD i regeringsställning och därmed kastade bort ett taktiskt spelkort inför förhandlingarna med sossarna efter valet. Men sanningen är ju den att vi i valrörelsen sagt just detta: att samarbete med M och KD var uteslutet. Att säga samma sak efter valdagen som man sagt före, har mindre att göra med taktik än med hederlighet. Jag förordar det sistnämnda.

Hur som: Får SD rollen som tungan på vågen kommer en del att hända. Jag är inte ens säker på att de stolta löftena om att inte ha med dem att göra under mandatperioden kommer att hålla. Så fungerar inte politiker och makt.

PS! Om skillnaden mellan SD och FI.
SD har alltså gått samma väg som sin motsats inom politiken. Feministiskt Initiativ har gjort likadant - det vill säga agerat som sin motsats i politiken: Ny Demokrati. Man byggde redan från starten på en kändis som ledare, övriga i ledningen saknade politisk erfarenhet, man hoppade över det hantverksmässiga tragglande uppbyggandet, oerfarenheten från ledande företrädare bjöd på smaskiga uttalanden och naiv syn på hur medier fungerar. Full likhet med Ny Demokrati!

Men när man fick kritik i medierna - ofta orättvis sådan - så valde man att utstråla bitterhet istället för frejdighet. Därmed var det kört. När Bert Karlsson gjorde bort sig totalt i en hård politisk intervju i teve så vände han det till sin fördel genom en klackspark - medan FI snarare andades bitterhet när medierna var orättvisa.
Trist. Dubbelt trist.

måndag, november 30

Lita inte på kungen...

Gryning. Inte över Kalahari, men väl över Kalefjärden i de vilda utmarkerna mellan Sörmland och Östergötland. Om inte Gud glömt dessa utmarker , så tycks åtminstone Kungen ha glömt dem...

För tre veckor sedan beslöt nämligen familjens kvarvarande familjeråd att återknyta bekantskapen med den Malliga Morgontidningen. Prenumerationen på Svenskan hade gått ut, och Den Malliga Tidningen erbjöds på prov en månad för den stillsamma summan av 49 kronor via ett företag som kallas Tidningskungen. Genom detta nätbaserade företag bjuds allsköns tidningar och tidskrifter ut på ett smidigt sätt.

Sagt och gjort. Vi beställde, efter demokratiskt fattat beslut. Tidningskungen skickade en ordningsam bekräftelse via e-post. I detta meddelande kunde man läsa följande:

"Eftersom Dagens Nyheter utkommer med 355 nummer per år dröjer det vanligtvis mellan 1 - 2 veckor innan det första numret av tidningen kommer. "


Detta var ett mystiskt meddelande. Varför skulle det dröja mellan 1-2 veckor innan en tidning som utkommer med 355 nummer per år dimper ner i brevlådan?

Familjerådet kontaktade Tidningskungen och fick ett än mer mystiskt svar:

"Hej och tack för ditt meddelande! Den uppskattade leveranstiden är ett automatiserat svar som inte alltid stämmer med verkligheten. Dagens Nyheter är ju en dagstidning och det brukar bara ta några arbetsdagar innan det första numret kommer."

Således: först ett meddelande om att det dröjer några veckor innan DN behagar komma på grund av att den kommer ut varje dag... Och sedan ett meddelande om att det går fortare än så eftersom den kommer ut varje dag.

Jag har visserligen aldrig varit monarkist, men kan ändå tycka att namnet Tidningskungen förpliktar.
Nu är vi inne på tredje veckan utan att Den Malliga Tidningen finns i brevlådan.

Familjerådet funderar nu på om det är Citymail som fått i uppdrag att dela ut den. Det skulle i så fall kunna vara en förklaring... Citymail meddelade nämligen för en tid sedan att man nu ämnade dela ut post även i sådana utmarker som i trakten kring Kalefjärden i de vilda utmarkerna i gränslandet mellan Sörmland och Östergötland. Man meddelade detta via ett reklamblad i brevlådan.

I detta reklamblad kunde man läsa en glad intervju med en Cityman, en sådan som delar ut posten för Citymails räkning. Den arme Citymannen intervjuades och svarade bland annat på frågan "Vad kännetecknar en bra dag på jobbet?" och svarade: "Att jag hittar alla brevlådor".

Erfarenheter säger att alla dagar inte är bra för Citymännen. Brev till familjen - mestadels fakturor och annat onödigt - vars distribution Citymail fått ansvar för kan man få hämta lite varstans i bygdens brevlådor.

I den lilla reklamfoldern som berättade om att Citymail skulle påbörja sin verksamhet även i våra utmarker meddelades också stolt att företaget har en god miljöpolicy. Man delar nämligen bara ut posten tre dagar i veckan. För miljöns skull, hävdade man.

Kanske har man så här inför det stora klimatmötet i Köpenhamn skärpt upp sitt miljöengagemang och beslutat att bara dela ut post ett par gånger per år. Det skulle i så fall kunna förklara den uteblivna tidningen, om det nu skulle vara så att Citymail skulle fått ansvaret att dela ut tidningar.

Men Familjerådet tror nog mest på att det är Tidningskungen som brister. Familjerådet har som sagt aldrig haft så stor tilltro till kungar, bortsett från rockkungen förstås. Och själv är jag medlem i Republikanska Föreningen.

Dimman ligger ännu tät över Kalefjärden. Liksom över Tidningskungen, vars svar på frågan `var är tidningen?´ vi nu inväntar.

Vem vet, kanske svaret blir:

"Eftersom det inte är skottår kan det dröja fyra veckor innan första numret av en tidning som utkommer med 355 nummer per år delas ut till ny prenemurant, om detta inte sker med Citymail för då lagras tidningen av miljöskäl för att delas ut en gång per månad. Av Posten. Välkommen att prenumerera på fler av de tidningar vi erbjuder. Av tekniska skäl kommer ni aldrig att se skymten av dem med anledning av att de kommer ut mellan 12 och 355 dagar per år."

Men, som sagt, än har vi inte fått svar. Har bara fått ett meddelande: "Vi kommer att höra av oss". Tidningsmaffian?

söndag, november 29

Faktorn

Växthuseffekten är en följd av den mänskliga faktorn. Att sticka till Beijing för att julshoppa är också följd av den mänskliga faktorn.

Liksom att inte se sammanhang.

lördag, november 28

Hästskojare...

Veckans citat: "Man har ingen teknisk bevisning på att det faktiskt funnits ström i grisfösaren".

Sagt av Leif Silbersky som försvarar Sveriges mest framgångsrika kusk, Åke Svanstedt. Denne anklagas för att använt elektriska grisfösare på sina hästar. Det är en sådan man använder för att klia hästar, kärleksfullt och fint, utan ström. Tycks advokaten mena.

fredag, november 27

Tillväxt

Tillväxt är det populäraste ordet för politiker av alla sorter. I Sverige och i världen.

Och Kina vill mäta koldioxidutsläppen i relation till den ekonomiska tillväxten - vilket för övrigt även socialdemokraterna ville göra när MP krävde införande av gröna nyckeltal i finansplanen.

Kinas (i och för sig förväntade) utspel sätter ljuset på problematiken.

Tillväxt mäts exponentiellt. Fyra procents tillväxt tycks vara det eftersträvansvärda. Många av de som slentrianmässigt uttalar sig i samtalet om tillväxt tycks inte förstå vad detta innebär.

Låt oss säga att dagens ekonomi är stor som en vinbox.Med 4 procents tillväxt har vi två boxar efter 18 år. Och fyra boxar efter 36 år, åtta boxar efter 54 år. Därefter ser det ut så här:

16 boxar efter 72 år

32 boxar efter 90 år

64 boxar efter 108 år

128 boxar efter 126 år

256 boxar efter 144 år

512 boxar efter 162 år

1024 boxar om 180 år

2048 boxar om 198 år

4096 boxar om 216 år

8192 boxar om 234 år

16 384 boxar om 252 år

32 768 boxar om 270 år

65 536 boxar – 288 år

131 072 boxar om 306 år

262 144 boxar – 324 år

524 288 boxar om 342 år

1 048 576 boxar om 360 år

2 097 152 boxar efter 378 år

4 194 304 boxar efter 396 år

8 388 608 boxar efter 414 år

16 777 216 boxar efter 432 år

33 554 432 boxar efter 450 år

67 108 864 boxar efter 468 år

134 217 725 boxar efter 486 år

268 435 456 boxar om 504 år... mycket berusning blir det... Och stor berusning måste den drabbats av som tror på evig tillväxt.

torsdag, november 26

Välkommen...


Lördag 28 november kl 13.00
Vi behöver en vision om en värld med mening i...
Föreläsning om Elin Wägner
Birger Schlaug
På Växjö Bibliotek


Soldaterna besprutar de största av sina fiender med kulor, lantmännen besprutar de minsta med sina kemiska lösningar. Båda delarna är ett hopplöst företag.

Bespruta ett fiendefolks soldater till döds och en oumbärlig del av den mänskliga familjen har undergått en behandling vars följder ingen kan beräkna. Bespruta vinstockens parasiter och man dödar livet i jorden under den, utan vilken vinstocken inte kan leva.


Det finns inga skadedjur. Men genom jämviktsstörningarna i naturen har tillfälle givits för arter som skulle haft en gallrande uppgift att breda ut sig över sin givna gräns. I den mån människan stört jämvikten, uppträder hon själv som ett skadedjur.

Vi behöver en vision av en värld med mening i... Den visionen skapas då människa efter människa genomlyses av övertygelsen att det nuvarande sakernas tillstånd är en förvillelse som inte ingår i världsordningen som en nödvändighet. (-) En dag får människorna åter höra världen andas. Ur Väckarklocka (1941).

Katrineholm skulle inte finnas till...

Visst du att Katrineholm inte skulle finnas till, om det inte funnits envetna bönder i trakterna där jag bor?

Men nu hotar den historielösa staden, som Göran Persson styrt, att ta över en gammal kulturbygd...


Kommunsammanslagning således, där den lilla kommunens politiker- och byråkratträsk kan rationaliseras bort i samma takt som perrongerna... Krönika här.

onsdag, november 25

Överraskad?

Jag är inte ett dyft överraskad över hanteringen av grisar. Jag är inte heller ett dugg överraskad över att branschen, politiker, röster bland veterinärer och företrädare för jordbruksskolor (för att ta några av dem som jag hört/sett yttra sig) spelar förvånade.

Det ingår att spela förvånad...

Som vanligt hävdar de berörda att "det är lika tråkigt varje gång det avslöjas" - det är avslöjandet som är tråkigt, inte hanteringen, för dess brister känner man ju till. Ägare av dessa industrialiserade stallar lär se djur som vilka saker som helst, sedan må de låta sig intervjuas med hur många kultingar som helst i famnen när teve kommer.

Det man kan lära sig än en gång: utan de ideella rörelserna skulle mycket förbli undangömt när det gäller djurskydd och djurrätt.


De som dokumenterat det här, helt ideellt, inom Djurrättsalliansen är värda all respekt - de tycks ha skött det långsiktigt, professionellt, kyligt och utan våld. Därför är det närmast kränkande en tidning i en särskild artikel förklarar varför man "publicerar här på nyhetsplats ren och skär propaganda" och återger materialet "utan reella möjligheter till ingående kritisk journalistisk granskning" medvetna om "materialets i grunden ensidiga syfte". När gav man den förklaringen till allt annat man skriver utan granskning? Eller när man publicerar pressmeddelanden, gärna från lämpliga partier, som eget material rakt av...?

Och när DN tar in ett TT-meddelande så låter man förstå att djurrättsfolket inte är riktigt att lita på: man skriver att organisationen "säger sig" ha polisanmält och att "det heter" i ett pressmeddelande.

Djurrättsalliansen, och deras ideella arbete, är värd en del av de tänkta julklappspengarna. Den som vill ha KRAV-märkt skinka lär få skynda sig att beställa. Och det lär bli mer vegetariskt än någonsin på julborden. Swedish Meats är avslöjat, vilket gläder en själ som vet att det inte finns någon lagstiftning där det medvetet är så långt från paragraferna till verkligheten som just inom det område som berör hantering av djur.

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

tisdag, november 24

Nya rekord, vi är på G....

Ju snabbare vi kan förvandla naturresurser till avfall - synligt och i form av osynliga molekylsopor - desto mer kan vi pressa upp den ekonomiska tillväxten.

Så har det varit. Och så är det.

Kort sagt: ju snabbare vi förvandlar vår planet till en avfallshög, ju rikare blir vi enligt gängse nationalekonomiska logik.

När jag slutade som språkrör för Miljöparitet, det var år 2000, lyckades varje svensk producera cirka 380 kg sopor. Idag, nio år senare, är vi uppe i 510 kg per person.
(Sambandet är givetvis inte fastslaget...).

Och som vanligt tillsätts program för att minska avfallet. Gärna med målsättningar som ligger en bit bort, så vi slipper ta i det just nu... En sådan målsättning är att "år 2020 skall vi inte öka mängden sopor jämfört med år året före". År 2019 kommer varje svensk att lämna ifrån sig 600 kg sopor per person... Vilket motsvarar den förväntade ökningskurvan för den ekonomiska tillväxten.

Desperat hör vi ansvariga säga: "Om alla sa nej till reklam, skulle mycket vara vunnet". Och ännu mer desperat:

- När vi är på väg att köpa något borde vi ställa frågan: Behöver jag det här eller vill jag bara ha det?

Samtidigt gör politiker, näringsliv och fackföreningar vad de kan för att julhandeln skall slå rekord: politiker för att det ger skatteinkomster, näringsliv för att det ger vinster och fackföreningar för att det ger jobb. Mängden reklam inför denna jul lär slå rekord.

Den som inte ser det omöjliga i konsumtionsexpansionen och den desperata tron på evig tillväxt tycks mig vara blind, döv och dum i huvudet. Insikten om detta har gjort mig utshoppad.

Bilden föreställer en av de senaste prylarna som krävt naturresurser och fossila bränslen för tillverkningen och nu i snabb takt översvämmar världens soptippar.

måndag, november 23

Det känns tryggt...

Folkpartiet har beslutat säga Ja till framtiden. Det var temat på partiets landsmöte, som under helgen avhölls i Växjö.

Vi är förstås många som känner oss lättade att framtiden får vara kvar. Det är tufft av Jan Björklund att driva denna hårda linje i förhandlingarna med sina regeringskolleger. Han är ju redan tidigare, som DN påpekar, kritiserad för att driva en alltför hård linje. Och SvD menar att Björklund signalerar att "en politisk drabbning kan vara att vänta inom alliansen".

Hur som helst: det känns betryggande med så skarpa visioner som ett rakryggat Ja Till Framtiden. Ett budskap lika skarpt som Moderaternas klassiska (1976) Rösta på Gösta.


Moderaternas värnande förresten inte bara om Gösta utan även om kvinnor och barn - här i kamp mot införandet av 8-timmarsdagen, med text: "Åttatimmarsdagen och socialisering hotar produktionen och öka levnadskostnaderna". Tala om hot mot framtiden!



söndag, november 22

Söndagsbönen...

Tror ni att det är från en minaret eller från en predikstol som man ber att Obamas liv skall bli kort och att hans barn ska bli faderlösa och hans hustru änka?

Är det från moskéer i Iran eller från kyrkor i Texas? Tror ni att den bön man använder, riktad till Gud, är hämtad från Koranen eller från Bibeln?

Svar: Det är den kristna högern som dragit igång kampanjen Pray for Obama och använder sig av Psaltaren 109, vers 8 och 9.

Där kan man läsa: "Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla." Och "Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka."

Och så säljer man tröjor och leksaker, lagom till jul, med detta budskap på.

"I kväll inser jag också att det inte är så stor skillnad mellan de extrema yttringarna av islam och liknande inom kristendomen. Vi ska nog akta oss från att slå oss för bröstet.", skriver Monica Kolkman, som väl snarast är kristhumanist, på sin blogg där jag också hittat detta teveinslag om eländet:





Ibland känns det lugnast att fira jul till Tomtens ära, religioner tycks mig livsfarliga. Att låta korsfästa sin son var förresten inte speciellt humanistiskt - att det från predikstolar kan hävdas att det är kärlekens budskap att korsfästa någon, om ens sin symboliska son, tycks mig för övrigt aningen märkligt.

PS! Har du svårt att hänga med i engelskan så har den här bloggaren gjort en kort översättning av några passusar.
Och de aktuella hatiska verserna i Psaltaren hittar du här (1917 års översättning) och här i modern tappning.
Nåja, ett gott råd kommer här denna gråtunga söndag:

lördag, november 21

Förvirrat

Ur riksdagens protokoll:

Anf. 216 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik: Fru talman! Jag välkomnar att Miljöpartiet vill utöka den militära närvaron i Afghanistan...



Tjugo minuter över 12, torsdagen den 19 november röstade Miljöpartiet de Gröna för den moderatledda regeringens förslag att kunna utöka den svenska truppen till Afghanistan så att den kan uppgå till 855 soldater. Ett partipolitiskt historiskt beslut, som raserar det sista hoppet om att MP skulle återvinna den icke-våldslinje och antimilitarism som en gång var ett av de grundläggande skälen till att bilda partiet.

Vill du veta mer så har jag lagt in ett litet PS här. Men kolla bilden först, den symboliserar på något sätt den "gröna" försvarspolitiken, i en tid av anpassning..

fredag, november 20

Om Gud och Humanister...

Här hittar du lite prat om Gud, Humanisterna och hur bland annat jag ser på dem... Intervju gjord när ännu tomatplantorna var på G hemma i Sagoliden.

På nåt sätt gäller det att vara ödmjuk när man inte tror på Gud. För man tillhör en ganska liten minoritet. Och nog finns det humanister bland religiösa. Varför har Humanisterna lagt beslag på begreppet humanism?

Och nog känns det mystiskt att ha teologiprofessor i släkten... Skulle förresten en humanist kunna döda med glädje? Och vad är det för fel på att livet uppstod i Ockelbo? Och skulle verkligen det här kunna vara resultat av intelligent design - i så fall har Gud humor...

(Vill du missa de andra deltagarna så kan du gå in 8 minuter i programmet. Om du stänger av vid äggskylten efter 12 minuer så missar du både Sturmark och Åse Kleveland. Och det vore väl synd.)

torsdag, november 19

IKVÄLL 20.30
Slaget om humanismen
Existens, SVT
Medverkar: Birger Schlaug, Christer Sturmark, Åse Kleveland

Grönt i kvarnen...

Det förekommer debatt om Miljöpartiet på Newsmill. Det började med att ett antal nyliberala tänkare friade ganska ohejdat till Det Nya Miljöpartiet.

Så småningom skrev ett av språkrören ett inlägg där liberalismen omfamnades mer än den gröna ideologin, vilket fick en debattredaktör att utbrista: "Det kunde varit skrivit av Bengt Westerberg!"

Jag kände mig, av här icke förklarade skäl, nödd att ingripa... Mitt inlägg i denna smått absurda debatt finns här.

För er som inte känner till det är Newsmill (Nyhetskvarnen) ett ställe där mer eller mindre kända, mer eller mindre avdankade, politiker och tyckare meddelar sina åsikter för att läsare skall nå fram till den reklamruta som finns mitt i texten... Speciellt intressant för vår tid blir det när reklam för långa flygresor finns mitt i en text om klimatet.

onsdag, november 18

Gräv ner grillkolen...

Det går dåligt med klimatförhandlingarna. Politiker, företagare och aktieägare anser det inte lönsamt att rädda världen.

Efter att ha avlyssnat gårdagens Klimatforum, med över tusen deltagare och Andreas Carlgren på storbild, så känns det som om det är dags att gräva ner grillkol i trädgården...

Ett kilo grillkol motsvarar cirka 3,3 kilo koldioxid, det vill säga ungefär 2 mils bilkörning med en ganska normal bil.


Det kol man gräver ner - ställ dig på påsen med grillkol och stampa ett tag - förbättrar jorden och kan förmodligen hålla sig kvar bortåt tusen år istället för att bli växthusgas på studs. De riktiga optimisterna talar om 10 000 år, men det kan jag inte gå i god för. En del kol lär nog ändå i vissa situationer bli till mat för mikroorganismer och då likt förbannat komma ut som koldioxid inom betydligt kortare tid.

En Thailandsresa genererar nästan fyra ton i koldioxidutsläpp. Kompensera kan man genom att gräva ned 1,2 ton grillkol i trädgården. Tala med grannarna först. Men se upp för byggnadsnämnden...

För övrigt var Klimatforum ganska dåligt och harmlöst den här gången. Talarna bestod mest av medelålders personer från den övre medelklassen som inte vågade såra sig själv genom att påpeka att det är den rika världens jakt på ökad konsumtion, snabbare varuomsättning och allt längre flygresor som driver fram de mest onödiga klimatförändringarna.

PS!
Det är för övrigt ganska enkelt för vem som helst att göra kol av sitt trädgårdsavfall och gräva ned i rabatterna. En upp- och nedvänd plåttunna utan lock fylld med biomassa inuti en större rättvänd tunna med lufthål, fylld med ved som antänds, är allt som behövs. När förkolningen börjat bildas pyrolys­gaser som driver processen vidare när tändveden tagit slut.
Det är enkelt och minst lika kul som att konsumera nya toppar och kallingar. Kanske lättar det eventuell ångest i tider när det inte anses lönsamt att rädda planeten...

Mer här, fast på engelska. Och lite här, på svenska.