.png)
Kan BNP öka samtidigt som man klarar hållbarhetsmål?
– Ja, det är vår övertygelse inom ramen för en cirkulär ekonomi. Men då måste man också ta naturens gränser på allvar. Det krävs politik för det.
Det säger Amanda Lind i ETC. De som är övertygade om att BNP kan öka inom ramen för en cirkulär ekonomi är i så fall Miljöpartiet av idag.
Det gör mig bekymrad. Dels för att jag generellt uppskattar Amanda Lind, dels därför att det är en omöjlighet.
Vilket professor Tim Jackson slår fast i samma artikel. Jacksons nya bok heter "Care Economy" och den förra "Välfärd utan tillväxt". Miljöpartiets partistyrelse uppmanas att läsa den.
Skulle cirkulär
ekonomi - det vill säga återbruk, återvinning etc - ge ekonomisk tillväxt kräva att den läggs ovanpå den linjära istället för att ersätta den. Ekonomisk tillväxt innebär att BNP varje år ökar, det är nog så svårt att få innehållet i dagens BNP att bli grönt.
MUNK-EKONOMI
Nationalekonomen Kate Raworth skriver i sin bok Donutekonomi: »Eftersom fortsatt ekonomisk tillväxt också i höginkomstländer anses vara politiskt nödvändigt så hävdas desperat att den är möjlig att uppnå i evighet.«
Kate Raworth berättar om hur hon på en konferens träffade en av sina gamla professorer. Efter att hövligt samtalat lite om familj och karriär ställde hon frågan om det var möjligt med evig BNP-tillväxt. Ja, utbrast han, det måste det vara. Hon skriver: »Jag häpnade, inte bara över styrkan i hans övertygelse, utan av resonemanget bakom. Han var säker på att ekonomisk tillväxt i evighet är möjligt eftersom det måste vara möjligt i evighet.«
Om detta har Nationalencyklopedin följande att säga: »Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.«
Men det spelar ingen roll för den troende, det är ändå vi som påpekar det orimliga i tron på den eviga tillväxten som anses flummiga.
FRÅN TILLVÄXT TILL UTVECKLING
Samtal om tillväxt är således problematiskt. Inte minst därför att det ligger i luften, så att säga, att tillväxten måste fungera
i evighet trots att den inte kan fungera i evighet. Vilket borde få
var och en att åtminstone bli tillväxtagnostiker.
Men det är också svårt att diskutera tillväxt på ett annat sätt. För de flesta är tillväxt i vardagslivet en fråga om att något växer på ett fysiskt sätt.
Barnet växer. Tomatplantorna växer. Och det är ju bra. Det brukar kallas fysisk, eller biologisk, tillväxt. Tillväxten avtar med tiden. Den följer en S-kurva. Men hade barnet växt enligt principerna för ekonomisk tillväxt - som mäts exponentiellt - så hade vi varit starkt oroade, barnen hade nämligen fortsatt att växa, inte bara med en decimeter per år utan allt mer för varje år ända till döddagar. Hade tomatplantan växt
enligt samma princip hade växthuset sprängts innan sommaren var över.
Mycket av dagens politik motiveras med att det ger ekonomisk tillväxt. När Miljöpartiet förordar sänkt normalarbetstid, vilket man gör, så är man rimligen medvetna om att detta motverkat ekonomisk tillväxt men däremot innebär en bra utveckling för människor som ges mer fri tid.
RÄDDA FÖR ATT SOSSARNA SKA BLI SURA
När Miljöpartiet påbörjade sitt budgetsamarbete med S och V efter valet 1998 meddelade Göran Persson att kravet för att ingå i en regering var att Miljöpartiet ändrade sin försvarspolitik och slutade att kritisera ekonomisk tillväxt. Är det samma sak som gäller nu? (Den militära upprustningen är man redan överens om).
I valrörelsen 2010 var socialdemokraternas huvudbudskap "Tillväxt sedan 1889". Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft tillgång till om det 1889 börjat med tio stycken i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade det nog funnits. Inte så illa, kom vi överens om.
Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om partiet istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina lappar. Jag berättade för honom att det
skulle varit fler än några tusen, nämligen cirka 1,5 miljoner valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Lagom till valet 2030 skulle varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Och inom skrämmande kort tid skulle inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med social demokraternas valstugor.
Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut. Jag räknar på det sätt ekonomisk
tillväxt räknas, svarade jag.
BESVÄRANDE MEN NÖDVÄNDIGT
Problemet är att vi byggt upp system och strukturer som gjort oss beroende av det orimliga. På något sätt måste vi ta oss ur det beroendet. Visa kvinnor och män funderar över huruvida den sentida kapitalismen överlever ett sådant oberoende. Svaren är oftast nekande. Därav rädslan att söka sig andra utvecklings
modeller, därav paniken som omgärdar själva begreppet, därav det nästan maniska förhållningssättet.
Vill du läsa mer om det orimliga i tron på evig ekonomisk tillväxt - eller att cirkulär ekonomi skulle leda till fortsatt sådan - så finns min bok VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? på bibliotek. Mer info om den boken finns här.
.png)
.png)
.jpg)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
