Glad att...

 ... inte varit kompis med Ronald Reagan.

O, helga natt... även för troende ateister

Så har vi kommit till det oundvikliga slutet på den här dan... eller rättare sagt en bit in på juldagen. Jussi Björling i O, helga natt. Rekommenderas, för den här rösten är så magnifik.

PS! Vill du läsa en publicerad essä - i tre kortare segment - som jag skrev om Björling för några år sedan så finns den här: https://psschlaug.blogspot.com/2024/12/jussi-bjorling-i-3-delar.html

God....

 

Romantiken på gott och ont

 

Nationalmuseum visar en utställning med rubriken: Romantiken  - ett sätt att se.  Den möttes med positiva reaktioner, glada tillrop och tummen upp. Som sig bör invände någon i den offentliga kulturdebatten. Denne någon var ingen annan än  Per Wirtén. Vem annars, höll jag på att skriva. Och gjorde visst det av bara farten.

Wirtén meddelade att han ansåg att de tyska romantikerna icke var värda beundran. Tvärtom. Och så kan man ju tycka. Min gamle antagonist från Nyhetspanelen i SVT (på den tid det begav sig) reagerade. Så klart. Romantiken behöver icke vara vare sig konservativ eller enögd. Skrev han. Och det är ju sant det också.

Häromdagen gav sig Gina Gustavsson - icke på någon kultursida utan på ledarsidan i DN - in i denna icke så sofistikerade kulturdebatt. Kul. Gustavsson är samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskadade. Således en frisk fläkt, kan man anse om man är på det humöret.

Jag borde givetvis hålla mig från denna debatt. Visserligen strösslar jag tidvis med bilder från Nationalmuseum på såväl blogg som andra så kallade sociala medier. Men min uppfattning i sakfrågan är så kluven att det mest blir mos om jag skulle försöka reda ut den.

Det jag reagerade på var en strof i Gina Gustavssons välformulerade text. Hon anser att Wirtén är "något viktigt på spåren när han vänder sig mot dagens romantikvurm". Och så slår hon milt med bestämt fast att hon tror att "romantikens comeback handlar om att vi vantrivs i världen idag, så till den grad att vi i vämjelse börjar vända oss bort från den och varandra. Från vänster riktas avsmaken mot kapitalismen, klimatförnekelse, konsumtionen. Från höger mot de själslösa skärmarna, de upplösta könsnormerna, den tomma individualismen."

Det var bra skrivet. Själv har jag viss fäbless för romantiken, men det kan ju, med Gustavssons motiv, bero på att jag i minst 40 år känt avsmak för den allt råare kapitalismen, klimatförnekelse, konsumtionsvansinne och tom individualism. Att känna avsmak för allt det där är, enligt mig i alla fall, självklart för den som har sin identitet i grön ideologi. Själslösa skärmar hör väl också dit på något sätt.

Detta kan, om man så vill och har tillräckligt vådlig fantasi, färgsättas genom de två bilder som omfamnar denna textmassa.

Jag gillar dom. Men kan inte - ursäkta mig - bestämma mig för om det närmar sig banal hötorgskonst eller är konst på hög nivå. Det är således som med livet självt. Inte minst som det är så här under juletid...

Ovan: Peder Balke, Månbelyst vy över Stockholm Nedan: Johan Christian Dahl, Morgonen efter stormen.

Godmorgon!

God jul, önskar Försvarsmakten...

Till tonerna av Ave Maria lade Försvarsmakten ut en hälsning. Som väl passar fint också så här till jul. 

Så: God jul! Lyssna och njut av vår tid! En märklig tid. Sjukt? Ja, sannerligen.

PS! Texten till Ave Maria är denna.

Var hälsad, Maria, full av nåd,

Herren är med dig.

Välsignad är du bland kvinnor

och välsignad är din livsfrukt, Jesus.

Heliga Maria, Guds Moder,

bed för oss syndare,

nu och i vår dödsstund.

Amen.

https://youtu.be/-4https://youtu.be/-4r_B2exMhI?si=rAvpnzyt-9fHkPHyr_B2exMhI?si=rAvpnzyt-9fHkPHy

Om Brunte, Kullgren och en jakt på julgran

Jag berättar om jakten på en julgran, ett möte i skogen, en häst som hette Brunte och en landsbygdsminister som jag ogillar.

 

"Skogen är vårt gröna guld, ropar landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), och pekar vilt på de fjällnära skogarna som ju bara står där till ingen nytta för den ekonomiska tillväxten. 

 

Hugg ner skiten, så blir det siffror på kontot och tillväxt. Det är väl ungefär så landsbygdsministern tänker. Fast mindre poetiskt. Han tror att granplanteringar är skog, att timmer är skog. Han är skogsmässigt obildad. Men lever upp till några Bibelord om att härska...."

 

Läs hela här.

Hade vi klarat det om vi bott urbant?

Lena slutar sitt jobb som studierektor/biträdande rektor på Åsa Folkhögskola efter tio år. Innan dess var hon vårdlärare och innan dess sjuk- och distriktssköterska. Många års jobb. Men inte pensionsålder än. Fyllt 62. Men det får ända vara slut med jobb (hon jobbar halvtid i en överlämningsfas några veckor i januari).

Hade det varit möjligt om vi bott dyrt i någon urban miljö? Förmodligen inte. Fördelen med att bo på vischan är att boendet är billigt och konsumtionsmönstret ser helt annorlunda ut. Inga skyltfönster, inga gallerior, ingen köphysteri. Men stort hus, stor tomt, snickra, odla, hugga ved, tid att laga mat från grunden... Mycket att göra med frihet. Inget behov av flygresor för att tagga ner. Lena målar, ställer ut ibland. Jag föreläser och skriver. Nästan paradisisk tillvaro, med raggsockor och kofta på vintern, utsikt över fjärd istället för gata, skogens sus istället för buller, hjortar och ekorrar istället för reklamskyltar.

Vi saknar saluhallar och närhet till teatrar  - men det har ersatts av lokalt producerad mat och leveranser från Gårdssällskapet och en schysst fiskhandlare var sjätte vecka. Smidigt. Rotfrukter och grönsaker odlar vi, även om det inte räcker året om.

Livet på landet har möjlighet till livskvalitet till ganska låg penningkostnad. Så det går att sluta jobba. En intervju med Lena finns här:

Debatt i Aktuellt om huruvida Gud finns... ett skumt tecken i tiden

 

Aktuellt hade häromkvällen en debatt om huruvida gud finns eller inte. Det kändes märkligt. Som om vi på fullt allvar skulle debattera om jorden är platt eller rund. Tycker jag som troende ateist. 

 

En sak är att tro att det kan finnas något som vi inte kan förklara som kan kallas andlighet i vid mening. Men att tro på en gud, enligt någon av alla religioner, är något annat. Något för mig helt obegripligt. Även om det säkert hade varit trevligt att ha en tro på någon gud som vill alla väl...

 

SMÄRTAN PÅ EN SOMMARÄNG

Men. Har gud skapat världen och dess arter är guden riktigt hemsk. På det vi människor brukar betrakta som en vacker sommaräng pågår en strid på liv och död - med så mycket smärta att tanken på att en god gud skapat detta slagfält är en motsägelse i sig. 

 

Det gamla hederliga teodicéproblemet... Ältat under årtusenden. 

 

GEPARD OCH ANTILOP

Jag har svårt att begripa varför en gud, som rimligen med goda avsikter, skapat en gepard - som är perfekt konstruerad för att plåga, döda och äta antiloper - samtidigt skapat antilopen, som är perfekt konstruerad för att klara livhanken och låta geparden svälta ihjäl. 

 

Det är lättare att ha fördragsamhet med, och förståelse för, den smärta och det lidande som är del av den våldsamma naturen om man anammar evolutionsteorin. Hur kan en Gud skapa något som är så fullt av lidande, om nu guden är god?

 

Gamla argument förvisso. Men allvarliga. 

 

Jag skulle inte vilja tacka guden när det går bra för mig men illa för min granne. Det vore som när Donald Trump menade att det nog var Gud som räddade honom från den där kulan som istället träffade mannen som stod bakom. Mannen dog. Undrar vad guden hade emot honom.

 

DET SÄGER EN DEL OM VÅR TID

Jojo, jag vet att man kan säga att vi inte kan förstå guden fullt ut - då vore guden mänsklig och inte en gud. Hur som helst: vår tid är intressant på många sätt. Aktuellt och Rapport har börjat med att i varje sändning lägga ut ett sjok med några goda nyheter - och debatterar om Gud finns eller inte. Det säger något om vår tid. 

 

Krigen, massdödandet, demokratiers krackelering, kriminella gäng som spränger utan hänsyn till vilka det drabbar, internet som påbjuder bedrägerier, rädslan att lita på någon. Det är så illavarslande att vi behöver luckor i natten. 

 

Och många kan finna den där luckan i att tro på gudar som skall ordna allt till slut. 

 

Risken med det sistnämnda är att man vänder världen ryggen, eller i vart fall struntar i politiken som en förändringsmöjlighet. Det var just det som var en av kärnorna i den där debatten i Aktuellt. 

 

GILLAR KYRKOLOKALER

Nu är det så att jag gillar kyrkolokaler: de inte bara erbjuder utan inbjuder till långa tankar som inte behöver inrymma vare sig gudar eller profeter eller sakrament. 

 

Vi behöver mer av långa tankar. Vi behöver mer tystnad. Vi behöver frihetsrum från allt kackel, alla reklamflöden, att stackaton som brusar upp för att - innan de hinner leda till minsta lilla sokratiska filosoferande - omedelbart ersätts av nästa utrop. Vi tvångsdränks av information och desinformation. 

 

DESINFORMATION

En av debattörerna i Aktuellt menade att religion är desinformation. Den andre höll inte med. 

 

De flesta som slentrianmässigt läser trosbekännelsen inser - eller i vart fall anser nog - att den utgör ren desinformation. Ni vet ramsan om att man tror på jungfrufödsel - "avlad av den helige ande" - himmelsfärd och dödsrike. Anar att många som läser den, eller i vart fall muttrar med, helt enkelt ljuger. 

 

Att tro, eller ana, eller anta, att det finns något utöver det vetenskapen kan visa - och i bästa fall bevisa - är en sak. Att tro på en gud något annat. 

 

Min tro är att religioner skapats för att ge tröst, ge makt, ge anledning till straff och hierarkier. Förutom för att försöka ge svar på sådant vi inte begriper, inte kan få ihop om vi inte sätter in en gud i sammanhanget. Hur skulle man förstå åskan en gång i tiden om det inte var en gud som bullrade?

 

Såg en koltrast vid fågelbordet. En del övervintrar. Andrar har dragit iväg för att komma tillbaka till samma träd i vår. Om det kan vi förundras. Funderar över. Det är vackert så.

Kanske är det kapitalägarna som är ute och går...

PG Gyllenhammar sitter på en bänk i solskenet och tycker att de som är ute och går borde arbeta. Istället för att ha semester och föräldraledighet och sånt... Men, kanske är det bara kapitalägare - som låter sina "pengar arbeta" - som är ute och går...

Se och njut av sommaren i några sekunder - från SVT:

En järnkamin lägger av...

Det är inte så vanligt att spelare är trogna en klubb, blir en del av någon sorts klubbsjäl. Haris Radetinic  har spelat 12 säsonger i Djurgården, på alla positioner till och med som målvakt i ett krisläge. 303 matcher. I övermorgon kanske den 304:e och sista. Mot Legia Warszava i Conference League. 

Spelar han så lär närmare 25 000 stå upp och hylla honom. Efter 10 månaders rehab efter en korsbandsskada kom han tillbaka, hann spela 30 minuter innan han åkte på en till. Men han kom tillbaka igen. Hur kan det vara att sluta i en klubb man älskar? Här finns ett svar.

Tack Haris för alla år. Visst är fotboll något småttigt i en värld med krig, klimatkris och väldigt mycket elände. Jag är uppväxt som djurgårdare, och har så förblivit det. Morsan sydde en djurgårdströja med siffran 11 på ryggen. Det var Knivsta Sandbergs nummer. Jag fick den i julklapp. Bästa julklappen. Jag var fem år. Derbyn mot AIK. Farsan fick till slut inte gå på dessa för sin läkare, han hade dåligt hjärta.

Knivsta spelade 322 seriematcher i fotboll för Djurgården. Sven Lindman spelade 312 matcher. Och Haris lär komma upp till 304. Riktiga järnkaminer.

Förutom fotboll spelade Knivsta ishockey och bandy. I Djurgården förstås. Han spelade dessutom i landslaget i fotboll, hockey och bandy. Sådana görs inte nuförtiden... Inte sådana som Haris heller.

Knivsta Spelade i landslaget i alla tre.

Här finns, som jag skrev, svaret på den där frågan.

Busch och alternativa fakta

Det är fullständigt hutlöst hur Ebba Busch agerar, totalt befriat från fakta. Helt upplåst vid idén om kärnkraft.

Lyssna på inslaget där Svenska Kraftnät såväl som akademien  klargör hur hon målat in sig i ett hörn, hur hon tittar bakåt för att återupprätta något som har varit istället för att se framåt. 

Har nog aldrig sett en sådan sågning av en minister från dennes egen myndighet och från universitetsnivå.

Finns här.

Får hon hållas kommer generationer framåt att få betala ett extremt högt pris - såväl direkt som indirekt - för en kärnkraftsutbyggnad till hutlöst pris och gammal teknik. 

Hör näringsministerns förakt för både fakta och sanningar.

För övrigt, som en parentes, kan nämnas att Forsmark 3 har varit avstängd flera månader och kommer att vara så hela december och januari.

Ett rent helvete bland köer, korv och mos på...

Citerar Lundell och hans låt Connemara: 

"Som ett rent helvete, som en tisdag på IKEA bland köer, korv och mos."

Vi var på IKEA i Örebro för att köpa gardiner som inte fanns på närmare håll.  De fanns inte på plats, men en anställd dam berättade att vi kunde hämta dom på utlämningsstället lite bakom om vi först meddelade att vi skulle komma.

Damen betraktade oss noga och sa: för er är det nog lättast om ni går till infodisken så hjälper dom er med det.  Jaha. Där var kö. Så vi gick till en automat och slog in vad vi ville ha - det som den anställda damen ansåg att vi inte såg ut som om vi skulle klara av. 

Min hustru var mäkta, men med viss återhållsamhet, förbannad på den där betraktaren som bedömt vår förmåga att handha datorer... Min hustru är biträdande rektor och ägnar sig åt datorer stora delar av dagarna och jag är inte helt oäven jag heller. Så vad i helvete medförde att vi i den där betraktarens ögon inte skulle klara av moderniteter? 

Kanske bäst att inte veta... 🙃

OK, jag är 75 bast, har en del rynkor och aningen böjd rygg, men hustrun är 13 år yngre och ser intellektuellt helt redig ut... 

Vi konstaterade att den färg vi skulle ha inte heller fanns via automaten , vilket var lika bra det, för nog är det som ett rent helvete, det där med en dag på IKEA bland korv och mos. 

Men låten - Connemara - är mycket fin, något av en favorit, när väl musiken tar vid. 

Här kan den avnjutas:

https://open.spotify.com/track/6eoGTO85bhbo20jJUJSsw9?si=qUj73KeER2m2nK-RkIWW7A&context=spotify%3Aalbum%3A6ScCrwAIufIkyDsnJ8Ky5T 

Respekt. Inte.

 

Respekt är ett fluffigt ord. Vattenfall vill bygga kärnkraft på naturreservat. Och säger:

 ─ Vår ansökan om att upphäva naturreservatet sker med stor respekt för de värden som finns på platsen i form av natur, kultur och friluftsmiljö, meddelar Vattenfall i ett pressmeddelande.

Sedan drygt tio år tillbaka ingår det i kommunikationsstrategier att låtsas ödmjuka genom att säga att man har  för andras åsikter och förslag. Översatt betyder det att man anser åsikten och förslaget varit idiotiska. 

Skrev om detta politiska språk i kulturskriften Trakten. Finns här: https://trakten.nu/historia/utanforskapet-en-game-changer/

När får ryssarna nog?

Läs hela krönikan här.

Även om Ryssland inte vinner kriget i Ukraina – vilket man inte kommer att göra – så vinner man slaget mot Europa. Där pengar till militären tär på välfärden, skolan, äldrevården och annat som är kittet i vår typ av demokrati,

Men den vinsten lär inte lugna krigshökarna i Ryssland. De där som anser att Putin är för mjuk, för mjäkig. 

Hoppet står till alla de ryssar som fått hem sina söner, pappor, män och grannar i liksäckar. Att de fått nog, att de inte orkar mer, att den där ryska humorn, som kan vara bitande mot ledarskapet, omvandlas till ilska över hur en klick i Moskva driver en politik som producerar lik, amputationer av armar och ben och som tvingar in hundratusentals män i posttraumatisk stress som förstör deras liv.

Så: Hur länge överlever Vladimir Putin? Frågan handlar inte bara om åldern utan också om vilka det är som är mest benägna att se till att han försvinner.

Läs hela här.

Utställning med julfika....

Vad hade vi sagt om det varit..

För att ens försöka förstå världen måste man först och främst fatta att det inte är samma sak att försöka förklara och att försvara. 

I dagens debatt verkar den insikten vara bortspolad. Vilket gör såväl inrikes som utrikespolitiken sämre än den borde vara. 

Att försöka, på allvar, förstå hur "den andre" tänker och hur "den andre" upplever ens egna handlingar tillhör de mest elementära grunderna för att ens komma i närheten av ett intellektuellt hederligt förhållningssätt. 

I ett debattklimat där oneliners och snabba uttalanden belönas förlorar varenda lång tanke medan alla kryper in i sina bunkrar.

Att med automatik inta motsatt åsikt än sin fiende är så korkat som det någonsin kan bli. Tänkte på det när Jimmie Åkesson förvarade ett korkat beslut  av Sverigedemokraterna i EU-parlamentet med att Miljöpartiet ju tyckte tvärtom.

Ett exempel på svårigheten att sympatisera med något som en djupt osympatisk och på alla sätt tvivelaktig figur sagt kommer här:

Klimatförnekare, lögnare, mobbare med åtskilliga fascistisk drag. Opålitlig pösmunk... Onekligen. Omöjlig att rösta på. Men spillror av vett mitt i galenskapen... får man tycka så utan att bli hudflängd?  

Hur hade vi reagerat om t ex Bernie Sanders sagt ungefär samma sak... applåderat unisonsegment t? Eller?

Se här.

När Nobelfesten var ett dilemma

Nobelfesten var ett dilemma för det unga Miljöpartiet. Året var 1988. Vi hade just kommit in i riksdagen. Min språkrörstid gick ut på valdagen efter tre år som rör. Och riksdagsledamöter fick inte vara språkrör. (Jag återkom först 1992 och när vi kom in i riksdagen igen hade stadgarna ändrats).

Språkrören var inte inbjudna till festen, utan Nobelkommittén valde att bjuda in gruppföreträdarna i det nyligen invalda partiets riksdagsgrupp istället. Språkrören - Fiona Björling och Anders Nordin som just efterträtt mig och Eva Goës - satt ju inte i riksdagen. 

Anders och Fiona, språkrör

Den stora konflikten utspelade sig mellan partiets politiska utskott - det fanns på den tiden ingen partistyrelse -  och riksdagsgruppen. Partiet ville inte att MP skulle medverka på Nobelfesten överhuvudtaget, uppfattningen var att gröna politiker skulle hålla armlängds avstånd från etablissemanget och dess kristallkronor. Riksdagsgruppens majoritet var av annan uppfattning: gruppledarna var inbjudna och skulle gå på festen. Konflikten var ett faktum.

 

Själv menade jag att partiets uppfattning skulle gälla, vi hade faktiskt kommit in i riksdagen utifrån att vi hade värnat en rågång mellan oss och de andra. Vi hade byggt hela valkampanjen på att vara Det Alternativa Partiet som på alla sätt kontrasterade mot De Vanliga Partierna till höger och vänster. Att då - bara några månader efter inträdet i riksdagen -  ikläda sig smoking och äta gravad röding med grönärtsås, färserad kronhjortsfilé med murkel- och kantarellsås samt Nobelglassparfait uppfattade jag som lätt stötande.

PS!
För övrigt kan noteras - som en lustifikation - att flera år senare hävdade lokaltidningen här hemma (Katrineholms Kuriren som är liberal) på ledarplats att hela Nobelfesten är ett jippo och propagandaarrangemang för kungahuset. Det var liberala tider det! Undrar vad Johan Pehrson skulle sagt om det. Då. Och nu.

Julstämning

 

Gomorron. Idag skapas lite julstämning. Till fridsfurstens minne. Julgransflygning pågår. I form av en julgran. Stridsplan i luften är numera att betrakta som just... "julstämning". Krigsflyg som "pryder decemberhimlen", skriver SVT på nyhetssajten.

– Det är vårt sätt att bjuda på en trevlig hälsning, säger Adam Nelson på F7.

 

Hemma har vi julstämning ganska ofta, JAS-Gripen vrålar i vart fall varannan vecka över huset och skapar trevnad i den annars så dystra idyllen.

 

Fint att bli del av civilisationen. Eller vad det ska kallas. På insidan av vår grind har vi skylten:

 

Elpriset eller världsläget? Advent med tvekan... och guden?

Andra advent har avslutats. Det lyser i fönstren lite överallt. I bygden känns det som om det är lite försiktigt, som om det vilar någon sorts tvekan. 

Om det är elpriset eller världen i sig som leder till tvekan är väl svårt att säga. 43 000 ukrainare har dött i kriget, enligt Zelenskyj. Fler än 43 000 palestinier - varav många barn - har dödats i Gaza, enligt Amnesty. 

En del tackar sin gud för att de överlevt, men de borde fråga sin gud varför andra dödas. Det är som när Trump hävdar att guden räddade honom när han besköts, men bortser från att guden i så fall såg till att mannen bakom honom dog. 

Jag har svårt för religiösa tacksägelser, men det kan ju bero på att jag inte tror på någon gud. Ens så här i advent.

Så här ser det ut i verkligheten - frågorna som ställs är relevanta:

Våga ställa kritiska frågor även till de vi anser vara våra vänner

 

Vladimir Putins regering är en hänsynslös krigsmånglarregim. Men för den sakens skull är det inte bra journalistik att utan motfrågor svälja vilka politiska beten som helst, skriver Johan Croneman.

Ju färre gånger SVT och andra medier ställer följdfrågor till "den goda sidan" ju mindre litar jag på medias rapporter. God journalistik i ett demokratiskt samhälle måste rimligen utgå från såväl källkritik som vilja och förmåga att ställa frågor som kan uppfattas som kritiska på temat "vilka bevis finns?". 

Frågan togs i en krönika upp av Croneman i DN. Han skrev: Kan vi sänka beviskraven på viss information därför att vi just nu ser oss som eniga i en viktig politisk fråga? 

Svaret är tydligen ja. Men det borde vara nej.

Det exempel - av många - som Croneman tar upp är när engelska underrättelsetjänsten  MI6, tillsammans med sina franska kollegor i DGSE, sa att det pågick en rysk storoffensiv när det gäller sabotage i olika EU-länder. 

NICKA INTE BARA BIFALL
Jag håller det inte alls för otroligt. Men, och här kommer pudelns kärna, jag vill att journalister inte bara ska nicka bifall utan ställa följdfrågor om bevis. USA:s och Storbritanniens uppgifter om kärnvapen i Irak - som visade sig vara medveten lögn - borde lära oss något. Nämligen att även till de vi anser vara våra vänner våga ställa frågor, vågar kräva bevis.

Det var befriande att läsa att docenten på Försvarshögskolan Ilmari Käihkö i DN - vad ska ledarredaktionen säga?? - varnade för att blåsa upp det ryska hotet. Han tog som exempel hur experter och medier mer än antydde att det var Ryssland som stod bakom sprängningen av Nord Stream utan några som helst bevis. Det visade sig vara ukrainsk intressen.

SÅ KLART DET ÄR TROLIGT ATT RYSSLAND JÄVLAS
Som sagt, jag håller det för högst troligt att Ryssland försöker jävlas med länder som stöder Ukraina, men ju mer som medierna rapporterar om sådant utan att komma med bevis desto mer tappar jag tilliten. 

Ett av de mer flagranta programmen SVT sänt var för övrigt just dokumentären om ett ryskt fartyg som befann sig i vatten där Nordstreams rör sprängdes. Och den relativa tystnaden när det visade sig vara ukrainska intressen som  - helt logiskt - varit de skyldiga.

För övrigt går hundratals fiberkablar sönder varje år utan minsta sabotage, det är olyckor, klantigt beteende, slarv och taskiga omständigheter. Och, ja, även kablar till havs rivs sönder av misstag, slarv eller allmän fylla hos kapten.

Ilmari Käihkö konstaterar att vi inte ska göra Ryssland större än de är, det gynnar bara Ryssland. Menar han. Och de svenska intressen som är lätt euforiska och/eller allmänt uppspelta över att leva mitt i något som liknar en krigskultur.

ILLA UTE

Så här kan vi inte ha det om vi ska våga ta nyhetsrapportering och annat på allvar. Vet vi var våra värderingar finns, är vi trygga i dessa, måste vi kunna ställa kritiska frågor även till de vi håller på, de vi anser vara våra vänner. Annars är vi illa ute.

Just nu är vi illa ute. Inte minst public service bör hålla huvudet högt, våga söka även besvärliga sanningar, våga ställa kritiska frågor. Annars blir bara public service en förlängt arm av "det psykologiska försvaret" i vars uppdrag det inte ingår att redovisa sanningar som är besvärade.

Gammal - men aktuell - goding.

Det började med att en bokcirkel gjorde en adventskalender med citat ur ur boken VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? 

Kalendern finns här. Boken finns på bibliotek. Och bokhandel. 15% rabatt direkt från förlaget med koden "Birger".

Smågnäll...

Den rejält överviktiga personen betjänas i kassan på det privatägda apoteket. En hel del receptbelagt hämtas ut. Till höger om kassan finns ett ställ med godis.

Jag ser hur den rejält överviktiga personen tvekar och tvekar men sedan inte kan hålla sig utan tar två kartonger. Är det apotek så är det väl inte så farligt, kanske hen tänker. 

Eller också kanske hen redan vid dörren känner ångest för det där köpet som ju knappast bidrar till mindre högt blodtryck, mindre tyngd för knäna eller mindre plågsam andfåddhet. Bara till en liten extra vinst för apoteket vars huvuduppdrag inte är att serva medborgarna med nödvändiga medikament utan att försöka flytta så mycket pengar som möjligt från medborgarna till eget vinstuttag. 

Skulle tro att det gamla Apoteket, ännu till största del offentligt ägt, numera agerar likadant ty det är ett statligt bolag som skall agera marknadsmässigt, inte medborgarmässigt. 

Men säga vad man vill: det gamla Apoteket hade öppet på lördagar och stängde inte före 18 på vardagar. Det nya apoteket i mitt närmaste samhälle är stängt på lördagar och stänger kl 17 på vardagar ty efter 17, och på lördagar, går det inte med tillräckligt hög vinst. Man har meddelat att denna reform gör det bättre för konsumenterna... Ungefär som det stolta postbolaget brukar säga att försämringar är bättre för landsbygdens folk.

Allt var inte bättre förr, men en del var bättre förr. Till exempel telefon. Numera är det ursäkter om "dålig lina" snart sagt varje dag när Ekot eller något annat SR-program ska intervjua folk. Men det är ju i alla fall modernisering. 

Hemma hos oss på vischan var den omoderna telefonen väldigt funktionsduglig, man hörde vad den i andra änden sa och denne hörde vad man själv sa. Numera är det dagsformen på nätet som avgör. Men det är ju modernt och så.

Och några tjänar ju pengar på det moderna, och nu är det så förskaffat i vårt tidevarv - ohyggligt gammaldags språk där - att marknadsperspektivet tuggat i sig medborgarperspektivet i en rasande takt. Landsbygdens fåtal är inte lönsamma för vare sig post eller apotek eller urbana politiker.

Bilden: Akvarell av Lena. December.

Få det gjort...