måndag 13 juli 2020

Ärligt erkännande

OK, jag skall erkänna att jag idag dragit en kam genom håret.

PS! Dags för en simtur i Kalefjärden och frukost på bryggan som ligger behagligt inbäddad i lagom mycket vass så att sländor och arborrar skall trivas också.

söndag 12 juli 2020

Sister Rosetta

Om det regnar och livet känns purket så varför inte lätta upp det med Rosetta? Även rockens historia har haft förmåga att glömma kvinnorna.

lördag 11 juli 2020

Från vänster, liberalt och grönt

Det ramlar in recensioner från olika håll, en del från vänsterpress, andra från liberal press och förstås från grönt håll. Här en några exempel som jag rodnar lite av att dela med mig av:

Från vänster:
Det en förmån, ja nästan lite av en fest, att läsa honom, när han – utifrån en rik och imponerande allmänbildning – sätter fingret på vår civilisations ömma punkter.
Efter sin tid som portalfigur och språkrör i Miljöpartiet har Birger Schlaug har ytterligare förstärkt sin roll som en av det systemkritiska Sveriges viktigaste tänkare.
Anders Karlsson/INTIS

Från liberalt:
Glöm nutida politiska floskler, boken sprutar i stället ur sig visioner och kängor åt höger och vänster.kan man inte annat än uppskatta en röst som Birger Schlaugs. Vem skulle inte vilja dela en öl i hängmattan, fundera över livet och höra honom berätta om sitt släktskap med en jätteek på Öland?
Sakine Madon, UNT

Från grönt:
Läs Birgers bok ”Vad ska vi ha samhället till?” Den har kraften att bli epokgörande för en ny syn på liv och samhälle i en orolig tid - ett svar till Greta på hennes förtvivlade frågor - varför gör ni inget, varför lyssnar ni inte till vetenskapen?  Boken är ett mäktigt aktstycke.
Kjell Dahlström, MP:s tidigare partisekreterare 

Har just läst den. Rekommenderas!
Åsa Domeij, f.d. riksdagsledamot, partistyrelseledamot och förhandlar, MP.

Politiskt neutrala:
"Elin Wägner var en gång långt före sin tid liksom Birger Schlaug är det i dag." Lindelöf.Nu.
 
 
Från "vanliga" läsare:
Ska ni läsa en enda bok i sommar? Läs den här, som får tankarna att krulla sig! Det går inte att få ut känslorna ur kroppen och utropstecken och frågetecknen ställer sig i givakt!
Madeleine Hederbergh på Facebook.

Boken är mkt intressant och ofta rolig utan att förlora sin allvarliga fråga: -Vad ska vi ha samhället till ? ...som jag gärna skriver om till ; - Vad ska vi varandra till? 
Kristina Palm på Facebook 

Den skulle delas ut till alla riksdagsledamöter, andra politiker, höga VDar och vidare "neråt"!
Kurth Johansson på Facebook 

Tack Birger Schlaug för att du skrev boken och påminner om människans frihetsrum, långa tankar och vettigare system. 
Johan Helgeson på Facebook 

Jag har nu läst din bok och tycker att den är mycket viktig. Kanske främst för att den utvecklar just den frågan som ställs i titeln. På ett alldeles ödmjukt och inbjudande sätt. Om man ignorerar den är man inte intresserad av sina barns eller barnbarns framtid.
Mikael Svensson, FB

fredag 10 juli 2020

Utvecklingen har sin gång

Att färdas genom Sverige är att se landet där de gamla ladugårdarna förfaller. Ingen tycks bry sig, taken rasar in, väggarna rämnar, minnen förintas.

Det finns få byggnader som är så vackra som gamla ladugårdar. Vi gick ner till ladugården med våra ungar i den kalla vinterkvällen, hörde mjölkhinkar försiktigt slamra, fyllde kannan med spenvarm mjölk hos bonden vars bästa vänner var korna, de där korna som han kunde gett sitt liv för.

Själva hade vi får, den trygga, lugna, ansvarsfulla Rakel och den hyssiga, vackra och lite slarviga systern Ronja. På våren lekte tiotalet lamm med hönsflocken. Men de var rädda för bikuporna. Till julen fick dom kalasa på midsommarens kransar. Kanske mindes dom sommaren. Kanske längtade dom. Precis som människor längtar efter ljuset.

Det heter att utvecklingen har sin gång. Och det är sant. Det är också sant att det i ladugårdarna står skrivet minnen av fattigdom, slit och kyla. Det är som om Utvecklingen inte vill kännas vid den tiden, för Utvecklingen bär på sin egen fattigdom, sitt eget slit och sin egen kyla.
 
Läs hela krönikan här.

torsdag 9 juli 2020

Politiken behöver ses genom en lins av vänlighet, empati och välbefinnande

Jacinda Arder
Nya Zeeland ersätter BNP med ett mått som inte bara handlar om ekonomisk tillväxt. För att mäta framstegen införs fyra mått som ersätter BNP: socialt, mänskligt, naturligt och finansiellt kapital. På så vis ska de bli lättare mäta nationens välmående som helhet.

Det är världens yngsta kvinnliga premiärminister, Jacinda Arder som vill införa ett nytt sätt att se på tillväxt i Nya Zeeland. ”Politiken behöver ses genom en lins av vänlighet, empati och välbefinnande", säger hon.

Så bra. Sen gäller det bara att också bygga systemen så att de inte görs beroende av ekonomisk tillväxt för att överleva. 

I Vad ska vi ha samhället till skriver jag:

"Under den tid vi haft ekonomisk tillväxt har vi sett hur välfärd och välstånd ökat. Det är därför förståeligt att så många, så envetet, så ofta och så gärna berättar att ekonomisk tillväxt är ett grundfundament för utveckling. Tillväxten är, enligt berättelsen, en förutsättning för god standard, trygghet och välstånd. Och så hänvisas till våra föräldrars och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på borden och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil.

Men det går förstås att vända på det. Det är människors behov och vilja att förbättra egna och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som också lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har också lett till ekonomisk tillväxt. Vad som är hönan och ägget är inte ointressant – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som också gett oss tillväxt? 
Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men det är också en praktisk fråga när det handlar om våra fortsatta förutsättningar att leva goda liv på den här planeten.
Alltså: är ekonomisk tillväxt alltid en förutsättning för utveckling? Eller hör ekonomisk tillväxt till en viss period av det vi kan kalla samhällsevolutionen? Har vi idag andra behov än de som ekonomisk tillväxt kan knytas till? Är det till och med så att ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?"
Svaren finns i boken, men jag kan avslöja att svaret på den sista frågan är ja. 

onsdag 8 juli 2020

Sommar, sommar, sommar

Sommar är igång igen. En del vassa, en del snälla, en del intressanta.

Men så finns det figurer som jag redan hört färdigt, vars manér och pladder stod mig upp i halsen redan för många år sedan. Då finns räddningsplankor, gamla godingar att höra en gång till.

Parul Sharma är en sådan. Den 3 augusti 2016 höll hon sitt Sommar. Synnerligen bra, intressant och nyttigt för att kunna begripa ett och annat som så många inte riktigt vill begripa. Finns här:

tisdag 7 juli 2020

Apropå...

Några rader ur min nya bok:

"Inom humanekologin beskrivs ofta människan som ett klassificerande djur med en hjärna som har fäbless för att sortera och rangordna. Allt för att skapa någon sorts ordning och struktur på ett för hjärnan energisnålt sätt.

Eftersom rasism inte bara bygger på okunskap utan också på hjärnans fäbless för lättja och rangordning så ligger den som ett spöke över de flesta samhällen. Det behövs inte mycket för att spöket skall få liv.

Som väv för hur vi ser på världen och dess människor ligger medvetna eller omedvetna stråk av det som byggt vår västerländska kulturs vurm för rangordning och hierarkier. Skapelsens krona, som det så vackert heter, var under århundraden inte människan i sig, utan den vite mannen. Europén. I äldre skildringar är det, i vår del av världen, framför allt den kristna tron som utgör ramen för civilisationen. Den vite kristne mannen ger sig ut i världen för att, som det så vackert heter, civilisera folk.

Det är utifrån detta arv vi måste resa oss, skaka av oss sådant som vi kanske inte ens är medvetna om. Vi måste krypa ur föreställningar om den andre, måste sluta tala om kollektiv och om ”folket” och se individer. Det är bara om vi ser individen vi kan vaccinera oss mot rasistiska fördomar och föreställningar. Vilket är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att skapa fred med oss själva som art."

måndag 6 juli 2020

Undrar

Det finns figurer som man skulle vilja prata med om deras liv. Hur har dom haft det egentligen? På Nationalmuseum finns den här spanska kvinnan. Gissar att hon hette Franca och bodde bland bergen, hade sju barnbarn och en försupen man. 

Om detta vet jag inte ett dyft. Men jag vill i all ödmjukhet påtala att ovetskap numera mycket sällan stoppar ordflödet hos de som deltar i den offentliga debatten. 

Målningen av Enrique Jaraba Y Jeménez är fin. Jag undrar hur det gått för Francas sju barnbarn. Och om hon visste när det var sista gången hon lämnade sitt hus, sista gången hon hälsade godmorgon till sin granne. Och om hon gifte sig frivilligt med den som blev hennes försupna man, eller om det bara blev så av omständigheterna.

söndag 5 juli 2020

På spaning... och insikter om egna brister...

Almedalen skulle pågå om inte coronan slagit till. Näst efter Ingvar Carlsson (S) är jag den som talat flest gånger.

Efter språkrörstiden blev det seminarier etc. Har bland annat talat för SMS (SverigesMotorCyklister).

Här utanför Visby, spanandes efter god politik...

Självklart hade hojen katalytisk avgasrening. I riksdagen bildade jag och en partikamrat Green Angels. MC-tiden är förbi, slutade för några år sedan då jag helt enkelt insåg att jag hade oändligt svårt att hålla hastighetsgränser och lockades att ta kurvor på ett sätt som en mogen person som vill framstå som skapligt klok inte skall göra... Har fått barnbarn också. Vill om möjligt se dom växa upp...

lördag 4 juli 2020

Yttrrandefrihet ur liberalt respektive "schlaugistiskt" synsätt


I liberala Uppsala Ny Tidning recenserades min bok, blev riktigt bra. Men recensionen visar också på hur olika man kan uppfatta begrepp som frihet. Så här skriver Sakine Madon:

"Emellanåt blir schaugismen dock spretig. Ena stunden kan man läsa ett brinnande försvar för yttrandefriheten (med hänvisningar till liberalen John Stuart Mill), för att snart snubbla över censurförslag som att inrätta helt reklamfria zoner i urbana miljöer."

Det är helt korrekt återgivet.

För en liberal är yttrandefriheten att kunna köpa sig reklamplats överallt i urbana miljöer likvärdigt med människors yttrandefrihet. Så är det inte för mig. För mig gäller det att skilja på frihet för människor att yttra sig och frihet för t ex globala företag att köpa sig rätten att bedriva propaganda (reklam är en sorts livsstilspropaganda på temat "konsumera mer").

Några tunnelbanestationer och torg utan reklam men med desto mer kultur - hur kan det vara så provocerande för en liberal av idag?

Och vad hade egentligen John Stuart Mill sagt om saken? Mill levde i ett annat århundrade och hade förstås inte ens kunnat föreställa sig en värld där människor ideligen i vardagen påverkas av köpreklam. Tusentals gånger per dag, på stan, i teven, på nätet, i radion. Ideligen.

I Om friheten - den av hans böcker som handlar om just yttrandefrihet - skriver han så här:

"Nästan varje vara som köps och säljs kan brukas till övermått, och säljaren har intresse av att stimulera detta övermått. (-) Ingenting av värde (för friheten, min anmärkning) går förlorat om man ordnar det så att människor får träffa sitt val - klokt eller dåraktigt - på eget bevåg så ostörda som möjligt av det slags folk som i sina egna intressen söker jaga upp deras lidelser."

Skulle Mill hålla med mig eller Sakine i frågan om reklamfria zoner? Jag är övertygad om att jag vet svaret... 


Skriver så här i boken:
"I fasciststater och kommunistiska diktaturer har vi under historiens gång sett skrämmande exempel på hur mördare och diktatorer i propagandaapparatens ordvrängeri förvandlas till älskliga storpappor som med ljus och ledning beskyddar sina barn. Ju större avsky som borde möta dessa ledare desto större behov av tillrättaläggande reklaminsatser för att hålla folket informerat om hur god storpappan är i all sin vishet. Med envetna kampanjer och livsstilsbudskap försöker man hålla greppet om folket för att få det att tycka och tänka rätt. Med massreklam och storstilade budskap låter diktatorer folket få veta hur de skall tänka och tycka.

Hur ser skillnaden ut mellan detta och konsumtionssamhällets propagandaapparat? Den finns. Förstås. Men målsättningen är densamma: marinera folket genom livsstilspropaganda. Vi slipper visserligen att ständigt möta bilder på diktatorer – och citat från desamma – i vårt konsumtionssamhälle. Men vi möter ständigt bilder av varumärken och varor med löften om vilken glädje de skall ge oss bara vi konsumerar.

Vi bör motsätta oss detta. Vi kan börja med att sanera torg och gator så att minst hälften av propagandan tas bort. Eller varför inte inrätta helt reklamfria zoner i urbana miljöer där kulturen istället ges utrymme. Det måste bli ett slut med att vi marineras i en tankemodell som upprätthålls genom betingande maktutövning och som förvandlar oss till aktörer i en konsumtionskultur vars uppdrag det är att hålla igång ett system. Borde vi inte känna oss chikanerade? Varför ska vi vara reducerade till kuggar i ett ekonomiskt system?"

fredag 3 juli 2020

Jordgubbar och volymen

Hemodlade jordgubbar är speciellt. De smakar och doftar. Inte lika stora som de som producerats på de stora besprutade och bevattnade fälten. Men de smakar som jordgubbar ska smaka innan det blev viktigare att få volym än smak och doft.

Det är som med BNP. Där räknas också bara volymen. Inte smaken, inte doften. Ju större ju bättre, säger jourhavande politiker och lika jourhavande "experter", skit samma hur det smakar, doftar och på vilket sätt storleken blivit till.

Visst är det väl bisarrt? Grundvatten och biologisk mångfald som skadas av kemikalier ger ökad BNP. Ju snabbare du kastar dina nyköpta grejer ju bättre för BNP. Ju fler hängmattor du köper i sommar ju högre BNP. Men använd dom så lite som möjligt, dra hellre till konsumtionstemplen och köp nya.

Dags för frukost, blir nymalet kaffe, tunnbröd med sallad, gurka, tomater och aningen timjan. Och en tallrik yoghurt med morgonsolvarma jordgubbar. Att bo på vischan har sina fördelar. De överväger nackdelarna, så bli gärna en del av den nya gröna vågen. Den gamla, som jag var en del av, pågick för 50 år sedan. Läste den naturromantiska delen av Land och syndikalistiska Arbetaren. En perfekt kombination som inte fostrade Sverigedemokrater utan tvärtom: tänk globalt, handla lokalt.

Synd om er som aldrig får smaka riktiga jordgubbar! God morgon!


torsdag 2 juli 2020

Kroppar och antikroppar...

Nog kan man längta efter bekräftade antikroppar så det blir fritt fram att gå på krogen igen. Den här har Birger Hugo målat. Det vore kul att ta tåget till Paris och leta upp ett och annat gammalt favoritställe. Men icke, Tegnell sitter på axeln och viftar med lien...

Gustav Cederström visar hur det kan bli... även ett glatt krogbesök kan bli ett självmord för en gammal man... Sen blir man själv en enda antikropp.


onsdag 1 juli 2020

Att vara eller inte vara, det är frågan

Bilden är inte aktuell...
Miljöpartiets val är inte lätt. Sitta kvar i regeringen eller lämna. Förstår att valet är svårt, det kan finnas informella uppgörelser i sakfrågor mellan Löfven och språkrören som bara de känner till. Lojaliteten mellan statsministern och språkrören som personer tycks betydligt större än mellan statsministern och Miljöpartiet...

Miljöpartiets partiledning har investerat oerhört mycket i regeringsmedverkan - så pass mycket att man under många år suddat ut MP:s identitet. Språkrör har i första, andra och tredje hand varit språkrör för den löfvenska regeringen. Det finns flera generationer, och mängder med invandrande, som inte har en susning om vad MP anser om militär upprustning, fördelningspolitik, arbetslinjen eller ens om den ekonomiska politiken och tillväxtmantrat.

Miljö- och klimatfrågan dominerades längre av partiet, opinionen var tydlig: MP var överlägset bäst på miljö och klimat. Också detta har svängt. Otydligheten har varit groteskt stor. Som exempel kan nämnas hur man marknadsförde "klimatlagen" som en garant för att "alla kommande regeringar måste ta klimatfrågan på allvar" - det vill säga även en moderatledd regering med SD-stöd... Det är ju inte sant, men partiledningen ville förstärka sin egen framgång. Det blev så överdrivet att man retoriskt bäddade för sin egen onödighet i klimatfrågan. Bisarr strategi!

Partiet upplevs tyvärr till stor del som identitetslöst, låter och känns som de andra, uppträder som de andra, har lagt sig till med samma politiska floskler, det mesta som stuckit ut är indraget. Skulle partiet nuvarande ledning driva en ideologiskt tydlig grön linje om partiet lämnade regeringen?

Knappast, och skulle språkrören göra det så skulle de ske utan trovärdighet eftersom de anklagat de som försökt just det för att vara "plakatpolitiker". De finns till och med de som känt sig utmobbade. Själv har jag samlat på mig en hel drös invektiv från ledande partister för att jag pläderat för sådant som jag pläderade för som språkrör under 11 år. Jag trodde nämligen på det jag sa och på det som allt mer utmejslades som grön ideologi: rättfärdig fördelning, delaktig demokrati, fredspolitik, medborgarperspektiv och krav på att balans mellan globalisering och självtillit. Och att system som är beroende av evig ekonomisk tillväxt är såväl sårbara – vilket inte minst Coronakrisen visar - som omöjliga i längden.

Lämnar MP regeringen - om nu så skulle bli fallet trots att grundlagen sedan några år tillbaka ger utrymme för statsråd att markera avvikande mening, vilket inte ens statsråden själva tycks känna till - så borde rimligen följden bli en extrakongress där nya språkrör och ny partiledning väljs för att nytändning skall ske. Frågan är om det finns kraft i partiet att genomföra något sådant.

Partiledningen har, det skall sägas, haft stöd av många medlemmar som ideligen tryckt på gilla för allt språkrören sagt och gjort, goda beslut såväl som förnedrande kompromisser. Det har uppfattats som lojalitet. Men ett parti är något större än en partiledning, det är en samling värderingar och idéer. De visioner som partiets ledning under mer än tio år förvarat i källaren borde plockas upp i ljuset. En del väljare kommer att bli förbannade, men andra kommer att känna politisk lust. Politik handlar inte bara om det ofta fyrkantiga demokratiska hantverket med beslutsfattande och kompromisser utan också om att få hjärtan att brinna. Ska det gröna partiet lyckas med det krävs omstart. Ingen skulle bli gladare än jag om så blev fallet.

tisdag 30 juni 2020

Också en rubrik...

Ja, jisses sådana rubriker det kan bli... Av de där så gillar jag förstås Kropotkin bäst, det var han som skrev boken "Inbördes hjälp" som svar på idén om den ständiga inbördes kampen. Det var han som talade om självtillit och att civilsamhället måste värnas mot både staten och kapitalet.

Locke? Den tanige liberalen som betonade att varje människa är ett oskrivet blad vid födseln. Och apropå Marx så skriver jag bland annat detta om honom i min nya bok:

"De som jublade, med demokrati och fungerande marknad som argument, när den reellt existerande röda planekonomin äntligen slogs ut väljer nu att blunda när en blå, kapitalistisk, planekonomi växer fram – där allt fler beslut tas i slutna styrelserum i allt större konglomerat och bolagssfärer. Vilket de facto är en följd av hur globaliseringen under den sentida kapitalismen fungerar. Ägandet sugs stegvis in i allt större koncerner och finanskonglomerat. Det har ingenting med reellt fungerande mångfaldig marknadsekonomi att göra. Visst är det lustigt att de som – om jag får lufta lite fördomar – tidigare förnekat Marx analys om hur ägande sugs upp och mångfalden gröps ur, numera är de som stolta bekräftar den förhatliges analyser."

Slut citat. Själv är jag mest förtjust i en socialekologisk blandekonomi, där det råder rimligare balans mellan självtillit och globalisering. Och där medborgarperspektivet råder inom områden där medborgarna numera reducerats till kund. Insikten att de globaliserade sentida kapitalismen inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också för sitt eget bästa borde fått de flesta - oavsett om man gillar marknadsekonomi eller blandekonomi - att dra åt sig öronen.

måndag 29 juni 2020

Högt och lågt...

När Djurgården gjort 3-0 efter tolv minuter var det fortfarande 0-0 på D-play hos oss. Skrev till bolaget och de svarade att de tyckte det var tråkigt att jag upplevde att det inte fungerade... Upplevde?? Tydligen är Konsumentverket på gång efter alla klagomål.
Och så än värre: människor är dumma i huvudet i sådan omfattning att jag undrar hur det är möjligt...


söndag 28 juni 2020

Barn, jourhavande och avdankade

Läs ledaren här.
“Det är bara avdankade politiker som kan skriva sådär, avdankade utan ansvar.”

Så säger den jourhavande politikern efter att en tredje person i rummet högt läst ett stycke i min bok.

Jag svarar: “Det där hade jag kunnat skriva när jag var språkrör för Miljöpartiet, det var till och med mitt uppdrag att säga det…”.

“Det var länge sedan”, säger den jourhavande. “Och orealistiskt”, säger en annan jourhavande och fortsätter: “Vi ska vara visionära realister.”

“Nej”, säger jag. “Det vi behöver är realistiska visionärer, sådana som begriper att det endarealistiska  nu är att vara visionär.” Läs hela här.

lördag 27 juni 2020

Förklara...

"Miljöpartiet tar bestämt avstånd från ett volymmål för migrationspolitiken. De partier som väljer att
införa ett sådant måste också förklara varför man vill splittra familjer eller skicka hem svårt sjuka till krigszoner."

Det skriver MP:s språkrör i gårdagen Aftonbladet.

Vad man än tycker om människor på flykt så måste man - om man vill införa ett volymmått - faktiskt förklara just det. Svårare än så är det inte. Inte enklare heller.

Att införa ett volymmått är fyrkantigt och innebär att hur världen än ser ut, om människor tvingas fly från krig, kärnkraftsolyckor eller fascismens klor så stänger vi gränsen när x antal människor kommit. Det är absurt, bryter mot allt vad rättfärdighet, humanism och anständighet står för. Så visst är det så: de som vill införa ett volymmål måste förklara. 

Jag kan inte tänka mig att socialister, liberaler eller gröna kan genomföra något sådant. Och medkännande konservativa - vad har dom tagit vägen? Men, visst, svara på frågan så får vi se. Jo, jag vet att det finns andra frågor att också svara på. Men på något sätt är just den frågan central. Det har med våra mest grundläggande värderingar att göra. Om vilka vi vill vara. Och vilka vi är. Vilka vill kristdemokrater vara? Liberaler?

torsdag 25 juni 2020

Ljug oss lyckliga!

Kan vi inte unna oss nu när pandemins grepp lossar? Vi har ju fått pengar över när vi suttit i karantän och jobbat hemma. Nu får vi ju flyga igen och Mall of Scandinavia söker vår kärlek. Och sen kommer den där Greta och får oss att känna hur skammen smyger utefter väggarna.

Det var ungefär så det kändes i rummet.

Det är förbannat obekvämt att förstå vad som måste göras och sedan försöka göra det. Jag brister, min årliga koldioxidbudget är redan överskriden med råge. Ett drygt... läs hela krönikan här.

onsdag 24 juni 2020

Hur korkat får det vara?

Ursäkta, men det är så in i h-e dumt.

Dels att Sverige, med all den skogs- och timmermark vi har, inte ansett sig ha råd att ha rimligt antal flyg och helikoptrar för att att släcka bränder.

Dels att Sverige, som anses ligga i fronten vad gäller digitalisering, är så hopplöst efter då det gäller it-säkerhet.

Men miljarder till nya JAS-plan går alldeles utmärkt - nu tycks målet vara att mer än 8 procent av statens utgifter skall läggas på militären. Det är totalt snurrigt. Hoten mot verksamheten, vardagen och oss som bor i Sverige skapar vi själva genom att vara så in i h-e naiva som inte ens fattar att allt som är uppkopplat kan hackas och att fler skogar än en kan brinna våldsamt samtidigt. Tanken att hjälpen från södra Europa har fullt upp med sina bränder är väl så främmande för beslutsfattare att det bli kaos i tankesystemet.

Det är totalt patetiskt att höra generaldirektören för MSB (Myndigheten för samhällskydd och beredskap) att med stolthet uttala sig över att man efter alla års pratande lyckat skaffa fram några ynka brandbekämpningsplan. För att inte tala om hur larvigt det låter när politiker och myndighetsmänniskor tackar Försvarsmakten för att man lyckat sätta upp några sjukvårdstält. Som om det inte skulle vara en grundläggande självklarhet utan något magnifikt och storslaget och bevis på byråkratins fantastiska dådkraft.

Ursäkta, men jag upplever att det är så mycket som är så korkat, så löjligt och så patetiskt.

Dags för frukost. Hoppas ni får en fin dag, befriade från politiska klyschor och ledande byråkraters självhävdelsebehov.

PS! Slipper ni Kremls, Pekings, Googles och Amazons petande i era förehavanden samtidigt som en och annan generaldirektör förpassats till semester och därmed är ofarlig så kan dagen bli bra om det vill sig. Almedalsveckan är inställd dessutom.

PS2! Tänk om politiker, företrädare för myndigheter och krigsmakt kunde ta den tid de reserverat för att bygga sina varumärken under Almedalsveckan för att istället tänka flera långa tankar. T ex på temat: Vad ska vi ha samhället till?

Godmorgon! (Hoppsan, kaffet har kallnat...).