Barcelona FC mot Djurgårdens IF. Så kallad stadsmatch. Barcelona vann med 3-2 efter domarskandal. Barcelonas lagledare skämdes. Och överlämnade pokalen till Djurgårdens lagkapten med orden "domaren bestal er på seger, ni ska ha pokalen". Medan domaren smög ut. Sånt görs inte nuförtiden... Året var 1958. Jag var nio år.
.jpg)
Här levande bilder:
Varför ge ut en bok som heter som den här? Jo, i bokens andra del finns texter som i tidsföljd beskriver vad som hänt sedan sekelskiftet i svensk säkerhetspolitik vad gäller inte minst retorik och beslutsfattande.
Digitalt kan historien skrivas om, i en bok finns den kvar. Jag är övertygad om att många om tjugo år vill förtränga och vända blad... för mycket är oerhört genant.
Det finns en mening i Valérie Perrins roman Färskt Vatten Till Blommorna som fångat något jag känner igen: "De tysta orden börjar vråla djupt inom oss…”. Att vilja säga något som man vet kan komma att missbrukas, förvanskas och sättas i sammanhang där det inte hör hemma. Det är värt risken.
Utdrag ur slutordet:
"För tjugo år sedan tror jag inte det varit möjligt för Försvarsmakten att lägga ut filmer där en ung kvinnlig soldat skjuter pansarskott till tonerna av Ave Maria. Inte heller att på nätet lägga ut en filmserie på temat När kriget kommer. Inte OM det kommer.
Jag tror inte heller att det varit möjligt för någon, som i vart fall anses vara expert, att uttala att vi riskerar att ”få kriget snabbare än vi vill”. Vill!
Den som uttrycker sig så är Patrick Oksanen, säkerhetspolitiks expert vid tankesmedjan Frivärld och dessutom knuten till Försvarshögskolan. Det är onekligen en normförskjutning.
Lägg till att det som i vanliga fall är något självklart i vår liberala samhällsmodell – nämligen hygglig debatt – inte längre är det. En försvarsminister som meddelar att den som kritiserar närmandet till Nato skulle vara någon sorts fiende som går andras ärende är inte heller något som gått an för tjugo år sedan.
Jag upplever att vi rusar iväg som i en tunnel, som ett lämmeltåg, ropande utan att låta ropen gå vägen genom hjärnan. Det är min upplevelse av mycket som sägs, skrivs och tycks.
Jag fick idén till namnet på boken under en tågresa där två mycket engagerade män, men vitt skilda uppfattning om krig och fred, talade allt högre. Till slut sa den ene: Det var ett jävla tjat om fred."
Mer om boken här: https://schlaug.blogspot.com/p/ett-javla-tjat-om-fred_1.html
En minut över midnatt, så Luciadagen är över. Men det får vi ta... för killen kan sjunga även Sankta Lucia.
.png) |
| Bilderna är från partiledardebatten i SVT 1994. Att debattera med Bildt tillhörde nöjeskontot... Det var en strategi att inte ha kavaj och vit skjorta för att slippa likna de andra. |
 |
| Tro det eller inte, man fick nästan prata till punkt. Och själv välja ämne. |
Nobelfest. Stadshuset. Elegant middag, frackar och klänningar det talas om. Festernas fest. Nästan desperat.
Tänker på Titanic. Första klass. Ett extra glas champagne.
En känsla av avsmak. Men elegant.
Gaza, Sudan, Ukraina. Drönare. USA. Klimatkaos. Deportation. 13-åringar. Sluttande plan. En skål för donatorn. Festernas fest. Det skaver. Med stil.
.png) |
.png) |
.png)
Tidöpartiernas partiledare har samlats i Strängnäs för att käka inköpt lasagne hos statsministern. Hela journalistkåren rapporterade. Dessa fyra missar alla miljömål, ska sätta trettonåringar i fängelse och vågar inte kritisera att Trump beordrar sprängningar av båtar på internationellt vatten för att sedan skjuta överlevande i eftersök. Liberalerna tycker det är helt i sin ordning.
Marianne Samuelsson, som var min språkrörskollega 1992 - 1999, fyller 80 år. Eldsjäl. Politisk hantverkare. Vi fick drygt sju år som rör tillsammans innan hon avgick. Hon var således språkrör när vi kom tillbaka till riksdagen 1994. Ett "omöjligt projekt", sas det.
Men med alla eldsjälar, som slet ideellt i lokalavdelningar, lyckades vi tillsammans med inte minst partisekreteraren Kjell Dahlström och kanslichef Eva Höjer, göra det "omöjliga". Ett tätt gäng. Journalister trodde att vårt kansli var mycket större än det var eftersom så mycket presterades. Avgörande var tilliten vi hade till varandra.
 |
| Almedalen, Marianne, Kjell Dahlström och jag. |
Vi inrättade en sorts variant av good cop-bad cop under åren då Miljöpartiet budgetsamarbetade med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag var den elaka som skulle rynka pannan och ge hårda omdömen, Marianne den som talade vänligt med sossarna. Det var ganska roligt.
I mina kommande memoarer (När sanden rinner, som kommer nästa år) skriver jag bland annat:
Marianne var trotjänare i partiet. Demokratisk hantverkare. Många år i partiets förvaltningsutskott. Tre år i riksdagen. Hon var en av de riksdagsledamöter som tagit fullt ansvar för partiet efter utträdet 1991. Hon jobbade på. Marianne var sjukvårdsbiträdet som blivit förbannad. Hade engagerat sig mot lagring av kärnavfall i Kynnefjäll, hade socialt patos, var nykterist men inte moralist. En arbetshäst, inte en cirkushäst. En partigängare, inte en karriärist. Ingen stor talare, ingen briljant debattör, ingen storordig visionär – men äkta vara rakt igenom.
Grattis Marianne! Tack för åren vi jobbade ihop!
Tro det eller inte, men äntligen presterade SR en intellektuellt hederlig debatt om Nato. Lyssna här.
Skulle vi kunna enas om att världen är galen... en parodi... som en tragikomisk Shakespeare-pjäs fylld med narrar. Trump har fått ett nyinrättat fredspris av sin kompis Gianni Infantino, president i FIFA.
.png)
.png)
Mycket konstigt har jag upplevt under åren som politiker. Det grövsta härrör, under tystnadsplikt, från Exportkontrollrådet och rör vapenaffärer. Men det som skett med regeringens utbetalade pengar till Somalia bräcker nog allt. En svensk regering betalar ut pengar till det som uppenbart är ren korruption för att kunna skicka tillbaka flyktingar till Somalia. Regeringen rundar alla myndigheter för säkerhets skull.
Ingen ansvarig myndighet i Sverige vet vilka tjänstemännen i Somalia är som regeringen skickat pengar till. Migrationsverket vet inte, gränspolisen vet inte, NOA vet inte och Kriminalvårdens transportavdelning har inte en susning.
Retoriskt uttryckt kan man faktiskt påstå att Migrationsminister Johan Forssell (M) helt sonika betalat ut 5 miljoner direkt till enskilda personer i Somalia, som för övrigt ligger nästan längst ner på listan över länder med hög korruption.
Enligt fyra källor till DN handlar tjänsterna om så kallade
”spökarbetare”, personer som är uppsatta på en tjänst utan att utföra
arbetet. I det aktuella fallet ska det handla om tre redan högavlönade
topptjänstemän.
Nog tvingas regeringar ibland ägna sig åt smutsiga affärer och sådant som ska förbli hemligt men det här är faktiskt av den sorten att ministern, och andra i regeringen som varit inblandade, borde ta sitt pick och pack och lämnar regeringskvarteren. Men den här regeringen tycks, uppbackad av Sverigedemokraterna, snarare vara stolt över att delta i korruptionen.
.png) |
| Bild från DN:s ledarsida |
Vid besök i de urbana miljöerna ser jag dem. Matbuden, Stående i hörnen, tittande i sina mobiler, hetsiga på gatorna, det gäller att köra fort, leverera maten till befolkningen som inte ids hämta sin mat själv, än mindre ha tid och lust att laga den. Dåligt betalt har buden, kallt och jävligt är det så här års.
"Men hade vi inte beställt käk hade de ju inte haft något jobb", säger de urbana med en min av solidaritet. Ungefär som männen som köper prostituerade brukar resonera. De gör egentligen en tjänst som betalar en slant till de som annars ingen inkomst haft.
Matbuden åker på sina stinkande moppar som spyr ut avgaser. Nu har det forskats. Och var och en av de där mopparna släpper ut mer skit i luften än hundra bilar. Det bidrar till astma, allergi och försämrad kognitiv utveckling hos barn och demens hos gamla. Det kan låta drastiskt. Men ångorna är tunga och ligger kvar. Allt medan bolagen Foodora, Wolt och Uber Eats lanserar sig som frihetens hjältar. Likt en del självförhärligande hallickar.
Mest utsatta är förstås förarna själva. "Hela situationen är ohållbar", meddelas till och med på liberala Dagens Nyheters ledarsida.
Och allt görs möjligt tack vare medborgarnas egenintresse. Självfallet vet alla som beställer mat, får den levererad av jäktade bud, hur det står till. En del kanske till och med lämnar en slant i dricks - kanske till och med en tiondel av vad en drink kostar på baren de frekventerar - men än fler låtsas knappt se buden när de lämnar maten och jagar vidare. Vanligen hyggliga människor, som till och med är kulturella, kan bära sig åt. Vänsterinriktade kulturella är inget undantag.
Systemet är sjukt, det handlar om att utnyttja människor, det handlar om att ljuga inför sig själv, det handlar om att rättfärdiga en skitverksamhet genom att ge sken av att man är en schysst medborgare som på intet sätt är ansvarig för att systemet ser ut som det gör. Tog jag i?
Nu kommer en och annan läsare av denna drapa att bli förbannad, känna sig orättvist påhoppad, misstänkliggjord. Men det får jag ta. Och argumenten för systemet har jag hört till förbannelse.
Problemet är att bolagen som ägnar sig åt verksamheten är ansvarslösa profitörer. Och sådana bör man, om man vill komma åt sjuka system, låt bli att hålla under armarna.
Men det är ju massor med andra företag som utnyttjar sina anställda, svarar vän av bortförklaringar. På temat "rånar inte jag den gamla damen så är det någon annan som rånar henne". Det är en usel bortförklaring även om den är sann.
Men, va fan, vi får inte ihop vardagspusslet om vi inte utnyttjar dessa tjänster. En annan bortförklaring i jakten på bortförklaringar för att slippa vara en obekväm del i motståndet mot de sjuka system som vi blivit kuggar i.
Tack för idag. Och ursäkta. Men, du! Upp till kamp mitt i vardagen mot system, strukturer och normer som gör oss till sämre människor än vi skulle kunna vara!
Godmorgon medborgare! (Med medborgare menar jag det som Cornelis Vreeswijk menade, inte det strikt juridiska medborgarskapet).
Om ett halvår kommer språkkraven inom äldreomsorgen att öka. Skriver Tidöpartierna i ett pressmeddelande som de nog inte vill att vi ska läsa så där jättenoga ty det handlar inte om att vårdtagare och vårdgivare ska förstå varandra redan i sommar utan att kommuner och vinstsyftande bolag, som ägnar sig åt den ädla konsten att "ta han om våra gamla" (som det brukar heta), bör påbörja ett arbete som går ut på att den vårdgivande personalen ska ha kunskaper i svenska över en viss mininivå så småningom.
Här gäller det att tassa, ty det kan bli för dyrt att ge personalen språkkunskaper på arbetstid, inte minst för vårdbolag som har vinst som målsättning. För övrigt bör vårdpersonal ha bättre betalt och finansmäklare mindre betalt.
Själv hoppas jag slippa äldrevården på ett antal år men besöker emellanåt vårdcentralen i kommunen och försöker höra vad därvarande doktor, som jag tilldelats, säger. Det är inget fel på språket, men mannen talar oerhört tyst, så tyst då att de flesta som har med honom att göra inte hör vad han säger. Det är ett problem.
För övrigt ägs den enda vårdcentralen i kommunen av Doktor.Se och det uppfattar jag närmast som en kränkning. Jag ogillar dessa privatiserade, och i detta fall även monopoliserade, "vårdgivare" vars egentliga mål är att flytta patienters, kommuners och regioners pengar till egna fickor.
Jag har en känning av det gäller att få mig att ta kontakt så många gånger som möjligt med vårdcentralen för att på så sätt bidra med pinnar i deras statistik över patientmöten som bidrar till att de kan mjölka det offentliga på kosing.
I samband med att jag behövde hörapparat - jag använder den när barnbarnen är på besök och när jag föreläser i större lokaler där frågestunden annars kan bli lite lattjo - krävdes fyra kontakter innan jag kunde levereras till hörcentralen som till sköts av regionen.
Något av det mest bisarra jag råkat ut för är att under vistelse i Stockholm bli stoppad av ung person som ganska påstridigt ansåg att jag bör lista mig på Krys vårdcentraler. Jag vet inte om personen i fråga får betalt per figur hen lyckas övertyga om att lista sig. Hur som helst, patienter och äldre ses som små pengapåsar som skall överföras till ägarna.
Uppriktigt sagt: jag är förbannat trött på det. KRY har fått dra tillbaka idén om att lista folk lite hur som helst. Regionen har satt stopp för det. Det är mycket politiker i regionen skulle sätta stopp för.
Det sägs så mycket av de vanligast förekommande svenska kommentatorer som analyserar (eller kanske snarare: ger sken av att analysera) situationen i Ukraina i svenska medier. Det skrivs så mycket på ledarsidor och svenska politiker uttalar sig. Blodbadet fortsätter, det ryska angreppskriget fortsätter, förhandlingar sker utifrån olika geopolitiska maktsfärer.
Så här ser ukrainare på förhandlingar etc enligt de opinionsmätningar som görs.
 |
| Bild från SvD 2023. |
Advent. Årets ljusstumpar får nytt ljusliv. Lena stöpte, saffran bakades och mörkret kryper på... Vitlök planteras, spenatfrö sås på jordbädd som om vi tror på vår.
Vilken tur att inte Anne Lagercrantz var vd om SVT funnits under
Förintelsen. 70 000 döda i Gaza, fortsatt statsterrorism på Västbanken.
Men Lagercrantz anser att Israel kan vara med i Eurovision Song Contest.
Ibland, allt oftare faktiskt, känns det genant att vara svensk.
.png)
.png)
.png)
Svenska Dagbladets ledarsida har som princip att blunda med ett öga. Med anledning av den så kallade fredsplanen skriver man: "Ett
oförblommerat stöd för Kremls ambitioner att etablera en världsordning
där makt är rätt, förbrytelser norm och fältet fritt för ohämmad
korruption."
Det finns ett underförstått rätt i denna mening: ryssarna anfallskrig är brutalt, vedervärdigt och bryter mot såväl folkrätt som vett. Men därutöver finns i artikeln en del floskler som i sin förljugenhet har stora likheter med floskler från ryska troll: "ett oförblommerat stöd för Kremls ambitioner att etablera en världsordning där makt är rätt, förbrytelser norm...".
Men kära hjärtanes! Den obehagliga världsordningen är etablerad sedan länge. USA har levt efter den i årtionde efter årtionde. Men då har SvD:s ledarsida gärna blundat för det passade inte de enögda. Jag ogillar förbrytelser och korruption oavsett vem eller vilka som ägnar sig åt det.
Kanske är det till och med så som Utrikespolitiska Institutets Rysslandskännare Kragh skrev i Fokus i mars 2022: "Man kan säga att Irakkriget 2003 var en slags bekräftelse för Putin. Om
du är riktigt ekonomiskt och militärt mäktig så kan du skapa dina egna
regler. Då är du inte bunden av de folkrättsliga reglerna och kan
invadera ett annat land. Men bara om du är en riktig stormakt."
RÄTT I EN SAK - MEN DÄRUTÖVER GÄLLER ATT BLUNDA
Sägas ska att ledarskribenten har rätt i en sak, nämligen följande: "Kriget innebär ett brott mot paragrafer i Helsingforsavtalet,
mot Parisstadgan, FN-stadgan och Budapestavtalet om Ukrainas
territoriella integritet."
Så är det. Men det innebär ju inte att man skall blunda med ett öga om man har demokrati, folkrätt och vanlig hederlig anständighet som måttstock. Då beter man sig som trollen kring Kreml. De där ytterligheterna har jag inte mycket till övers för.
Tidöpartierna skär och sårar i miljöpolitiken. Om det talas det i EU. Dessvärre känns det igen.
.png) |
| Talmannen bör inte bli förebild för andra. Tvärtom. |
Talmannen är säkert en trevlig figur med både intresse för tomater och kakor och riksdagens historia. Det har "avslöjats" att talmannen beslutat att hustrun skall följa med på en radda resor inom och utan landet. Det kan han väl få göra.
Men frågan är varför han inte kan betala dessa resor ur egen kassa. Talmannen har ett arvode på ca 200 000 kronor i månaden. Han har råd. Så varför ska snikenheten ta över när inkomsten - som är ca fem gånger högre än medelinkomsten i Sverige - ändå är av den kalibern att bekostade resor för hustrun på intet sätt gör familjen fattig.
Jättekul att hustrun följer med, det kan jag förstå. Ibland säkert också till nytta för samvaron med andra länders talmän och liknande.
Talman Andreas Norlén anser att allt varit väl avvägt. I en moderats ögon kanske. Ingenting blir bättre av att DN kunnat avslöja att offentliga handlingar, som att hustrun följde med på en resa till Japan, inte lämnats ut till tidningen förrän efter det att tidningen ställt kontrollfrågor. Det är inte vackert.
Vi har ett system i Sverige som ger bidrag till oss som redan har det bra ställt. En låginkomttagare i hyreslägenhet har inte mycket glädje av vare sig räntebidrag, RUT eller ROT eller andra delar av skatteverkets avdragslexikon. Den som har skola ges mer.
Så hur småputtrigt trevlig än den moderate talmannen än är så är tipset: betala själv om du vill ha frun med, du har råd. Enda undantaget bör vara när inbjudan gäller "talman med respektive".
Om talmannen har jag skrivit förr, på temat "skärp dig, du uppträder ryggradlöst!" Här.
Hösten är vemodig, aningen tung, tyngre än den varit. Fjärden ligger grå, dimmig, isfri. Och tyst. Funderade på att dra ut med kanot så här innan gryningen.
Funderingen stoppades i farstun, omvandlades till en kopp kaffe och björkveds sprak i den gamla vedspisen som står kvar i det som användes till kök när vi köpte huset som experter sa borde rivas.
Vi rev det inte. Restaurerade. År efter år. Med början i slutet av förra århundradet. Mitt under min sista valrörelse när jag gick på övertid och ville sluta. Stunder med hammare, såg, borr och doften av virke fick mig att andas.
Politiken var lustfylld i femton år. Sen blev den ett ok. Som borde stoppats i farstun. Borde ersatts med en kopp kaffe och björkveds sprak i den gamla vedspisen.
Det glimmar till nere i fjärden. Vet inte vad det är.
Rådjuren kommer snart att göra sin sedvanliga morgonvandring. Den innefattar att kolla om grinden till vår tomt är öppen. Det är den inte. Rådjuren hade väl fått komma in så här års. Men vildsvin och hela flocken med hjortar vill vi helst hålla ute. Precis som kylan. Och världens oro.
Det sprakar när björkveden brinner. Hösten är vemodig, aningen tung, tyngre än den varit. Men lättare än den riskerar att bli. Kanske skulle jag passat på ändå. Att ta den där kanotfärden just innan gryning.