Det närmar sig tiden då klockorna dånar....

Snart är det dags. För det fantastiska ljudet. Som larmar.

Klockgrodorna försvann från Sverige redan på 60-talet. Deras livsutrymme var inte lönsamt. Jordbruket rationaliserades och våtmarker utdikades.

Men de återkom på 80-talet, genom inplantering i Baldringe i Skåne. Beslutat i demokratisk ordning.

Mina minnen av klockgrodor är starka. Minns en vårdag 1991. Platsen är just Baldringe. Det lät som kyrkklockor. Dämpat. Ödesmättat. Klockgrodornas parningssång låter just som kyrkklockor.

Just där, och just då, fick jag information om det tredje slaget på det som skulle bli en statskupp. Det skulle bli fyra slag. Sedan skulle statskuppen vara genomförd.

Klockgrodorna kände inte till saken. Men för mig är deras parningsläten för alltid förknippad med den statskupp som gav marknaden rätten att jonglera med demokratin.

Det handlar inte om någon bananrepublik. Det handlar om Sverige. Statskuppens första steg genomfördes redan 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Det ansågs modernt. Bankerna fick ökad frihet att bära sig åt. Girigheten vägde tyngre än samhällsansvar. Det skulle gynna tillväxten, sa politiker. 

Det andra slaget blev en långdragen process. Reglerna för valutaflöden mellan länder monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Verkliga värden blev underställda finansiellt trixande.

Det tredje slaget föll i maj 1991 – till ljudet av klockgrodorna i Baldringe. Regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EUs valuta. Borgerligheten och Socialdemokraterna var överens. För att sedan försvara kronans värde sattes räntan till 500 procent. Vilket ledde till massarbetslöshet. 

Småföretag slogs ut. Statens finanser krackelerade. Kommuner avskedade i skola, vård och omsorg. Den råa kapitalismen hade talat.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: skattereform genomfördes. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. Så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de med hög inkomst just fått.

Vem behöver blodiga statskupper när allt detta kan ske, utan större debatt, i demokratins namn?

Det var så det gick till. När marknaden fick makten att jonglera med demokratin. När planeten blev en lekstuga för kapitalet att gå på tillväxtjakt vart helst det behagar. Utan social eller ekologisk hänsyn.

Det finns de, inte minst inom socialdemokratin, som hävdar att den råa marknaden tagit makten. Men de ljuger. Den så kallade Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten. Av de folkvalda. Borgerliga och socialdemokrater i skön förening. Applåderade av Svenska arbetsgivarföreningen/Svenskt Näringsliv. Och under pinsamt icke-motstånd av arbetarrörelsens fackliga gren.

Hand i hand har politiker – i tron att det varit modernt – kapat allt fler band till en ekonomi byggd på sans och måtta.

Vi måste få slut på det system som tuggar i sig allt vad medborgarperspektiv heter, där medborgare blir kunder, där kapitalet kan gå på tillväxtjakt utan hänsyn till vare sig ekologiska eller sociala värden.

Det där har ingenting med socialliberalism att göra, ingenting med konservatism att göra, ingenting med socialdemokrati att göra, ingenting med grön ideologi att göra. Det är bara ren globaliserad kapitalism där människor och djur blir verktyg för systemet. Det är den bisarraste ekonomism där siffror på konton anses mer värda än naturvärden.

Klockgrodans ödesmättade sång låter som en varning. Det är den också.

Lena ställer ut

Denna gång lär Lenas alster överraska en och annan som tidigare sett hennes akvareller.

. 

 

Sista i ETC

Skriver idag min sista ledarkolumn i ETC. Har skrivit där olika perioder under flera decennier. Nu är det slut. ETC rensar och prioriterar.

Har ägnat de flesta av kolumnerna åt fredsfråga, det är inte så många krönikor etc i medier som i dessa tider ägnar sig åt den. Den är väl inte modern. 

Så klart tar jag upp den på slutet i min krönika nu också.

Inledningen är däremot så här:

"Det har inte gått så många år sedan Johan Jenny Ehrenberg skrev att alla goda socialister borde skaffa sig en Tesla. Elon Musk var en sorts kapitalisthjälte. 

Själv var jag inte så förtjust, har svårt för figurer som suger åt sig miljarder. Men inte heller jag kunde ana att Musk var så pubertal som det visat sig att han är. Som många i kretsen kring Donald Trump tycks vara.

Stödgrupperna applåderar när sådant som många kämpat för i årtionden raseras på några dagar av en pubertal president.

Jag funderar på om det hade varit möjligt om USA varit ett land med folkbildning.

Folkbildningen, och därmed demokratin, är illa ute också i Sverige. Tidöpartierna tycks anammat tanken på att sätta ett bakre parentestecken för demokratins epok. 

Kanske har de tagit till sig innehållet i den av Timbro utgivna boken »Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick«. Tesen är att samhället,

ekonomin och globaliseringen är så komplicerade att vanliga människor  inte förstår vad de röstar på." 

Slut citat.

Avslutar sista kolumnen med en önskan, en vision och ett hopp. En önskan gäller ETC. Och hoppet består av en förebild....

Finns här: https://www.etc.se/ledarkolumn/vi-kan-hoppas-paa-mer-aen-donald-trump

Tillägg kl 19.25:

Med anledning av alla kommentarer på sociala medier så lägger jag in den förklaring som jag lagt in på bland annat Facebook.

Med anledning av alla vänliga kommentarer (TACK för dem):
Jag förstår hur de som bestämmer i ETC resonerar. Tidningen, som ägs av eldsjälen Johan Jenny Ehrenberg, prioriterar vad man vill ge utrymme för inom de ramar man har. Jag är 76 år och tillhör inte framtiden. Plats för unga skribenter och tyckare är ju inte fel.

Jag har också varit ung skribent som uppskattat att få plats, även om platsen tillkommit genom att äldre fått sluta. Antar också att tidningen satsar på yngre läsare, vi andra är ju på väg att dö ut... 🙂

Har skrivit i ETC i olika perioder i flera årtionden som krönikor, ledarskribent och som mer fristående kolumnist. Ledarsidan ska, har jag förstått, vara tydligare, jag uppfattar att mina texter många gånger bryter mot vad inte minst Johan Jenny anser. Olika åsikter inom ett brett rödgrönt spektrum ansågs nog var vara en tillgång, nu söker man en tydligare ledarsida.

Det var för tydligheten som jag flyttades för något år sedan från att vara ledarskribent till att skriva mer fristående ledarkolumner.

Ur den aspekten är det fullt rimligt att inte ge mig utrymme, som jag ser det. Här är tre skäl:

1. Johan Jenny Ehrenberg är tillväxtentusiast och tror att elekrifiering är lösningen med stort L. Jag ägnar mig åt tillväxtkritik och menar att alla de metaller som ska brytas i nya gruvor ställer till nya problem. Bara för att desperat upprätthålla en evig ekonomisk tillväxt med ständigt ökande konsumtion. Vill tidningen vara tillväxtpositiv (tillväxtnaiv, som jag brukar skriva) på ledarsidan så ska inte jag husera där.

2. Frågan om svensk anslutning till EMU lär snart dyka upp som följd av konflikten med USA och allt mer gemensamma EU-projekt. Johan har alltid förespråkat svenskt medlemskap i EMU. Jag skulle inför en sådan debatt förmodligen stå på nej-sidan, vilket i så fall skulle göra ledarsidan otydlig. (Inför EMU-folkomröstningen så debatterade Ehrenberg och jag bland annat på Centralen i Stockholm. Kul!)

3. Johan Jenny slog, så vitt jag uppfattar det, häromdagen fast ledarsidans linje när det gäller kriget i Ukraina. Kriget bör inte avslutas förrän pengarna är slut i Ryssland. Jag är rädd för att det kan ta många år till. Det vill säga tiotusentals ytterligare ska dö, lemlästas, få livslånga psykiska skador innan förhandlingar leder till vapenvila och fredsförhandlingar. Jag har i mina texter på ledarsidan ältat fredsfrågan utifrån ett annat perspektiv än det Johan Jenny har.

Jag önskar ETC lycka till, hoppas att Joakim Medin blir frisläppt och att Johan Jennys engagemang för sol och byggande av klimatsmarta hus inte avtar.

Avföring buteljerad i fina flaskor med fint varumärke till folk som tror att det är finare vatten....

Återvinning av mineraler har fått en ny dimension. Med benägen hjälp av det stora bolaget och den stora staten i skön förening.

PARIS. Livsmedelsjätten Nestlé anklagas för att med den franska regeringens hjälp ha mörkat att de källor som mineralvattnet till märken som Perrier och Vittel tas ifrån har förorenats med avföring.

Nestlé Waters erkänner nu att vattnet behöver renas.

– Det är väldigt olyckligt och borde inte ske, säger Anna Forsberg på Livsmedelsverket.

Märken som berörs är Perrier, Vittel, Contrex och Hépar. Tänk ytterligare ett skäl att inte köpa vatten som transporterats på vägarna för att nå fram till Säffle, Stockholm och andra ställen där det finns de som tror att fina flaskan med fina varumärket innehåller finare vatten.

Det säljs som naturligt mineralvatten. Och det är klart att avföring - benämnt bajs i svenska medier som fastnat i barnstadiet - är naturligt.

"President Macron hävdar att han varit ovetande om hela ärendet. Men det är känsligt för honom. Han var rådgivare åt Nestlé år 2012, när bolaget köpte Pfizers barnmatstillverkning för 11,9 miljarder dollar. En ansenlig del av Macrons personliga förmögenhet tros vara en följd av den affären." Artikel här.

Tretåig hackspett och tullar - och lobotomerade hjärnor.

Vid sjön Vällen i Uppland finns inga tretåiga hackspettar kvar. Ekosystem krackelerar. På många ställen. Artutrotningen är gigantiskt stor. Människan raderar ut art efter art i sin tillväxtjakt.

Kort sagt: vi konsumerar sönder ekosystemen och därmed också vår egen framtid som art. Nuvarande svenska regering ligger i framkant. Det som tidigare varit nödvändiga miljömål anses nu vara hinder för utvecklingen... Vilken utveckling?

Om medierna ägnat en hundradel av den tid och utrymme som ägnas åt tullarna åt krackelerade ekosystem så hade allt fler insett att det är på väg att gå åt helvete. Vi formligen tuggar i oss ekosystemen. Och tror att siffror på konton är viktigare än verkligheten, att finansiellt kapital kan ersätta naturkapital. Den offentliga debatten är fullständigt antiintellektuell, fungerar som om stora delar av de hjärnor som driver den är lobotomerade.

Lika bra det...

Tre partier som är på väg ut. Hade det varit så om de stått stadigt och inte flippat ur? Om C varit ett humanekologiskt parti och inte ett ekonomiskt nyliberalt? Om Liberalerna varit liberalt? Om KD inte anammat den amerikanska kristna högern så mycket?

Och idag är det krisdag på allvar

 

Overshoot day är den dag på året då vi människor böjar leva på krita. Den dag, enkelt uttryckt, då vi gör slut på mer naturresurser än de som skapas och släpper ut mer än vad naturen kan balansera.  Skulle alla leva och konsumera som vi i Sverige skulle denna dag infalla idag, den 10 april.

Jag utgår från att Rapport, Aktuellt, Nyheterna i TV4, Ekot och andra program i radio samt alla tidningar redovisar denna kollaps på samma engagerade sätt som de följer Trumps bollande med tullar.

Nej, det är klart de inte kommer att göra. När det gäller tullarna är det lätt att sätta pajashatten på Trump. Men att sätta pajashatten på oss själva som är fångade i ett ekonomiska systemtänkande som för sin överlevnad kräver att planeten kvaddas är lite besvärande.

I sammanhanget bör noteras att det som idag kallas grön omställning inte har ett dyft med verklig grön omställning att göra. Att byta ut fossilbränslen mot ökad gruvdrift och större materialomsättning löser ett problem men skapar andra. Att "hålla igång hjulen" genom att hugga ner mer skog, konsumera än mer, öppna fler gruvor, lägga ut mer betong, ge bidrag för att byta ut fullt fungerande kök... leder inte till en hållbar utveckling. Ska det vara så svårt att begripa?

De går skrattande och hyllande in i diktatorns famn....

 

Några stackars republikaner vädrade åsikten att kongressen borde vara delaktig i förhandlingar om tullarna... Vilket sågades mobbaraktigt av Trump med motivet att "ingen förhandlar som jag". Och så blev det tyst, förutom att skrattarna - och de rädda - gav sina ovationer och medlöpningar... Kolla här:
https://www.expressen.se/tv/nyheter/varlden/trumps-ordvandning-kriget-mot-varlden/

Ge dom sparken, utan avgångsvederlag

Välbetalda vd:ar i medborgarnas tjänst som vägrar låta sig intervjuas.

Som investerare kan man göra dåliga affärer. Som investerare kan man genom kreativt agerande runda regler så att det ändå blir formellt lagligt. Som vd:ar i AP-fonderna kan man göra misstag. Allt det där har vd:ar gjort. Det kan vara förståeligt, till och med förlåtligt.

Men att som välbetalda vd:ar i statliga fonder, som hanterar pensionspengar som staten tvingar medborgare att spara någonstans, har man en skyldighet att ställa upp på intervjuer när det går snett. Inte bara flina upp sig när det går bra.

Dom har hutlöst bra betalt, arbetar i medborgarnas tjänst och SKA ställa upp när SVT vill intervjua dem. Istället har de vägrat månad efter månad. De bör få sparken, utan avgångsersättning. Nu. Av skälet att de håller sig undan.

Se inslaget här.

Krönika: Det kokar i den politiska grytan...

Det är inte lätt att vara medlem i politiska partier idag. Politiken ändras snabbt. Det som var guds gåva till folket ena stunden är djävulens påfund nästa. Lätt överdrivet. I dagens krönika i Syre går jag kortfattat igenom samtliga riksdagspartier och dess kovändningar. LÄS HELA HÄR.

Stenbeck, TV 3, Lars Werner och slips

Har fått frågor från yngre förmågor om alla krogar måste stängas klockan 20.00 när jag var ung. De har sett serien Stenbeck på SVT.

I denna mycket välspelade serie  finns en scen där Stenbeck vill käka mat i Stockholm på kvällen men ingen får servera efter 20.00. Stenbeck, som bor i New York, tränger dig in i ett krogkök, bläddrar upp sedlar och får kökspersonal att stanna kvar för att tillaga käk.

Det utspelar dig på 70-talet. Jag kan upplysa yngre förmågor om att det fanns krogar öppna på kvällar och till och med långt in på småtimmarna. Men serien på fem avsnitt är bra alla fall. Killen som spelar Stenbeck är rent av lysande bra. 

Stenbeck startade bland annat TV3. För att skåda denna kanal måste man ha en parabolantenn. Själv har jag aldrig haft parabol. Och var måttligt road av TV3:s programutbud där SM i lavemang tillhörde den kulturella höjdpunkten. 

Inför valet 1994 körde TV3 partiledarutfrågningar som mellanspel till reklamen. Programledare var Ian Wachtmeister och den gamle kommunistledaren Lars Werner. Usla utfrågare, men det var ju liksom programidén. Som språkrör för MP var jag tvungen att delta. Det gick bra. Hade varit och skaffat en ny slips - men hade ingen kavaj utan satt, som i alla partiledarutfrågningar etc inför valet 1994, i skjortärmarna.

 Ändå kan jag än idag få höra att jag alltid hade kofta. (Sådana bara inför valet 1988 - när jag väl börjat med koftor fick jag åtskilliga koftor från olika tillverkare som ansåg att just deras borde bäras. Dessa skänkes omedelbart till Stadsmissionen.)

Drönarjävlar

Nu kommer den....

Drönare med sprängverkan, som tillverkas i miljonantal, lär snart bli kriminella gängs verktyg istället för att få barn att skjuta, spränga och mörda. Välkommen till den moderna sköna världen.

Tragiskt att se mässor med mängder med företag och hoppfulla tekniknördar  — och imponerade journalister som med solsken i blick berättar om självstyrande mördarmaskiner som snart för en billig penning kan översvämma världen, hackas, löpa amok och ta oss till nytt vanvett. 

Färre prylar över haven...

Säga vad man vill, men färre såna här är tackar planeten för...

Läget

 

Situationen lite varstans och omfattande lite av varje...

Marine Le Pen, Liberalerna, Özz och 55-plussare

Gomorron världen! Solen skiner över fjärden, ekorrarna skuttar, duvorna sitter i den stora tallen och
kucklar, fönstren på växthuset ska putsas, tomatplantorna i glasverandan växer så det knakar. Livet är en fest. Läser jag i bladet. 55 plus-generationen dricker, knarkar och festar mer än alla andra. Och konsumerar som om planeten var ett varulaget som skall tömmas. Jimmie Åkesson funderar på om vi inte ska ha kärnvapen, Özz Nûjen hävdar i sin nya föreställning att Miljöpartiet numera försvarar kärnkraft ty han läste en rubrik till en debattartikel av språkrör, resterna av det parti som en gång hette Folkpartiet krackelerar framför våra ögon.

Och så har Marine Le Pen fått sin dom som innebär, om det inte ändras, at hon inte kan ställa upp i det franska presidentvalet. Jag borde vara glad över att hon kan bli president, men blir mer betryckt av att hon och hennes parti tvärtom kommer att få ökande sympatier. Mitt tips: hon blir president, ty domen kommer att överklagas och förändras och hon kan måla ut sig som folkets kvinna än mer. Så jag är bekymrad över följderna över domstolens beslut.

Detta var dagens drapa, bättre än så kan jag inte prestera denna dag.

PS! Bilden berättar om den sorg som så många miljöengagerade upplever när mantrat om grön tillväxt avslöjas som en falsk livlina.

Idag mottar jag MISERERE NON VERA av första graden

Idag mottar jag medaljen av första graden MISERERE NON VERA. Jag är oerhört tacksam att min politiska gärning uppmärksammats på detta sätt och att som tidigare styrelsemedlem i Republikanska föreningen få motta detta ur konungens hand är givetvis en stor ära.

Motiveringen lyder: "För sitt frihetliga arbete - i  såväl det svenska parlamentet som i det vittra föreningslivet - med att förlösa släkten Bernadotte från det påtvingade arvet att föda upp nya statschefer i ett evighetslångt kall. Med mottot Släpp Estelle fri, det är vår begynner en kamp för frihet."

Är det bra om alla springer som lämlar när miljarderna haglar över vapenindustrin?

Läs hela här.

Det militära försvarsanslaget har fördubblats på några få år och nu tillkommer 300 miljarder kronor ytterligare under en tioårsperiod. Så kommer 14 procent av statens utgifter att bli militära.

Trots detta: inget parti tycks ha vilja – eller mod – att ifrågasätta pengaflöde till militär verksamhet. 

Tvärtom sägs det vara ett självändamål att ”vi alla är överens”. Trycket, från såväl regering som från de stora medierna och de experter som dessa valt att intervjua, skulle bli enormt på den som ifrågasätter. Anklagelserna skulle hagla.  

På just det sättet liknar situationen den som råder i auktoritära länder med obehagliga regimer. Det vill säga sådant vi skulle försvara oss emot.

Alla tycks springa i flock, som lämlar. Som om varenda lång tanke vore bannlyst. Som om varenda kritisk fråga vore en säkerhetsrisk. Som om varenda ledande politiker tappat varje uns av sans och måtta.

Vilket ståndpunkt man än kommer fram till - den som dominerar helt kan givetvis motiveras, men den motsatta kan faktiskt också motiveras  - så blir ståndpunkter bättre, i betydelsen mer genomtänkta, om de utsätts för kritisk analys. LÄS LEDARKOLUMNEN HÄR.

Det kostar att rädda ett ansikte

Det här ansiktet kostar minst 300 miljarder att rädda. Så mycket ska staten låna för att fyra kärnreaktorer ska kunna byggas. 

Bygge av kärnkraft har blivit Ebba Buschs ideologiska vision. Kosta vad det kosta vill. Medborgarna får betala. Ibland saknar dumheten gränser.

Eh...

Och jord utan j är bara ord.

 

Slutet för Roundup

 

Ska en gammal goding äntligen gå i graven? Roundup och glyfosat var ett av de första miljöeländen som jag stötte på rent konkret. Så Roundup har följt mig genom åren. Förbjudet i Sverige sedan några tillbaka i trädgårdar och på skolor och lite annat. Men i övrigt godkänt.

Lobbyverksamhet från kemikalieindustrin har lett till att det inte totalförbjuds i EU förrän 2033.

Nu har en domstol i Georgia, USA, kommit med en god dom. Monsanto åker på ett rejält skadestånd. På över 2 miljarder dollar till en man som anklagat företag för att Roundup gett honom cancer. Monsanto ägs av tyska Bayer. Var det lättare att döma ett europeiskt bolag än ett amerikanskt?

Bayer har en fond för att betala skadestånd, fonden består av ungefär 170 miljarder kronor. Över 150 000 har stämt bolaget.

Slutet för Roundup? Kanske, men Bayer har samlat en gigantisk advokatkår till sitt förfogande. Kunde man få EU att backa så kan man kanske slingra sig ur det här också.