Nationalekonomen Daniel Waldenström intervjuas i Svenska Dagbladet och säger det som den tidningens ledarsida älskar: "Arv minskar förmögenhetsklyftorna,
eftersom personer i botten lyfts mer i sitt ägande procentuellt sett.”
Som god siffernisse älskar nationalekonomen procent. Har Stina Undersköterska 30 000 och ärver 30 000 så ökar hennes förmögenhet med 100 procent. Har Bosse Finansmäklare redan har 20 miljoner och ärver 2 miljoner får han nöja sig med 10 procent. Stackaren.
För den rike är det alltid kul att tala om procent. En löneökning på 3 procent för en låginkomsttagare är inte så mycket, men 3 procent lönelyft för en höginkomsttagare ett rejält lyft räknar i kronor. Klyftorna ökar så fort vi börjar räkna procent istället för kronor.
Borgerliga politiker älskar procent. Det är synd. För ett gott socialliberalt samhälle är ökande ekonomiska klyftor något mindre behjärtansvärt. En gång i tiden lär Folkpartiets partiledare Bertil Ohlin hävdat att i ett liberalt samhälle borde egentligen arvsskatten varit 100 procent. (Detta berättade en folkpartist i en utredning jag medverkade i - hen är numera statsråd för Liberalerna som inte är socialliberalt.)
I Sverige avskaffades arvsskatten år 2005. Lustigt, eller snarare tragiskt nog, har Miljöpartiets tidigare språkrör Peter Eriksson meddelat (Svensk skattetidning nr 2 2021) att det var han som fick Göran Persson att ta bort skatten på stora arv!
