Målat av Einar Jolin. Föreställande hans hustru Tatiana Angelini-Jolin. De bodde tillsammans med döttrar två trappor upp på Dalagatan 40, i Stockholm. En trappa upp i samma fanns Schlaug & Son ABES Termometrar. Det var farsans firma. Han var sonen.
På samma plan bodde vi dessutom från 1959. Familjen hade flyttat från det gula huset i Norrby med utsikt över Drevviken. Jag gick i trean.
Det var en sorglig flytt. Från stor tomt, berg att klättra i, sjö att bada i, skola med stor skolgård och tallar till gator, fyrkantiga hus och steril skolgård på ett tak. Med en fröken som inledde alla dagar med att psalmsång.
Så var det inte i Handens folkskola. Där hade pojkarna träslöjd. I skolan med den sterila skolgården på taket sattes jag att sy. Jag som snickrat både tomahawk och fågelholk. Uppfattade det som ett nedköp.
Så småningom lade jag märke till att det fanns biografer som hade matinéföreställningar och skivaffärer som hade fler Elvis-plattor än de brorsan hade. Det var i alla fall nåt.
Efter åren i skolan med skolgården på taket förflyttades vi som bodde söder om Odengatan till Statens Normalskola på Dalagatan. En ohygglig byggnad med en skolgård i ständigt mörker mellan tre huskroppar och med järnstaket ut mot gatan.
Där skulle vi i skuggorna fostras till goda samhällsmedborgare genom undervisning av tveksamma lärare.
Väl kommen till sjunde klass blev det Norra Latin, men några lärare av än mer tveksam sort. Så lärde jag mig avsky skolan. Gick där fram till sista dagen på gymnasiet. Vägrade sätta på mig studentmössa, drog därifrån fortast möjligt.
Jobbade i familjeföretaget, sorterade post på kvällarna och under somrar blev det jobb i Stockholms Frihamn. Jobbet bestod av att lyfta fram säckar med kaffe och annat i båtarnas lastutrymme. Tungt. Slitsamt.
Förstod att det var något lurt med samhällets syn på arbete - ju hårdare arbete, desto mindre betalt, ju renare skjortor på jobbet, desto högre lön.
Så blev det universitetsstudier följt av utflyttning till landet som del av gröna vågen. Får, höns, bin, odlingar, till stor del självförsörjning. Bygga, reparera. Skriva dåliga noveller som krängdes under pseudonym. Skötte väderstation, anställd av SMHI.
Blev fackligt aktiv. Fick till nytt avtal för personal vid väderstationer.
Läste Elin Wägners bok Väckarklocka. Omstörtande. Var med på det möte där Miljöpartiet bildades.
Åkte ut till Norrby i somras för att se hur det såg ut. Det stora gula huset vi bodde i visades sig inte vara så sort. Badade vid Holmen, där jag en gång lärt mig simma.
Trots simläraren och hans stora fötter som stampade på bryggan. Har alltid ogillat figurer som stampat med stora fötter.
Dalagatan 40 är sig inte lik. Firman Schlaug & Son är nedlagt, min bror som tog över den är död. Bostaden som blev bostadsrätt såldes till glädje för hans barn.
Löjliga priser i ett land vars bostadspolitik är ett skämt. Om det har jag skrivit här: https://schlaug.blogspot.com/.../nu-ska-regeringen-utreda...
Tack för idag, slut för idag. Tavlan finns i Nationalmuseums samlingar.
