Tumskruven dras åt kring kärnkraften

Tumskruven har varit ganska hård på MP, politiska kommentatorer har inte varit nådiga under den här veckan. Något måste falla ut till partiets fördel efter att alla gröna hjärtefrågor, som t ex friår, har sopats bort medan man får administrera beslut om JAS och förbifart Stockholm. Men nu dras tumskruven åt också några varv på kärnkraften.

Åsa Romson lovar att att två reaktorer kommer att  avvecklas de närmaste fyra åren. Det kan eventuellt bli så, men att lova är djärvt. Är löftet seriöst menat så vet hon betydligt mer än det som presenterades på onsdagen. Det handlar nämligen om hur siffrorna ser ut.

De siffror det främst handlar om utgörs av marknadsekonomiska styrmedel som skatter, avgifter och försäkringspremier. Något annat har aldrig varit aktuellt - även om det för en del journalister tydligen kommer som en total överraskning. Varför man inte lagstiftar bort det skriver jag om längre ner.

Vad gäller avfallsavgiften - som skall finansiera slutförvar etc - så har den under många år varit alltför liten enligt flera beräkningar. I fonden finns knappt 50 miljarder. Avfallsfonden finansieras av cirka två öre per kilowattimme. Miljöpartiet meddelade - genom Per Bolund och Lise Nordin - för två år sedan att att det snarare borde vara 6 öre. Man utgick från ett underlag som bland annat Riksgälden och Kärnavfallsfonden tagit fram.

Har MP lyckats att höja avfallsavgiften med 4 öre så att den totalt blir 6 öre per kWh är det bara att gratulera och ta av sig hatten och buga! Blir det en mindre höjning som innebär det att kommande generationers skattebetalare skall stå för kostnaden.

Vad gäller försäkringspremien, som "kärnkraftsbolagen betalar", så baseras den inte på vad en kärnkraftsolycka kan kosta utan utgår från att staten går in och bekostar sanering och återuppbyggnad av samhällen som drabbats. 

Om man tolkar olika uttalanden så har man rättat till detta, vilket nästan verkar osannolikt bra. Centern gjorde liknande uttalanden när man gjorde sin överenskommelse med allianspartierna. Sedan tillsatte man en utredning som visade att den dag de statliga subventionerna tas bort riskerade reaktorerna att stängas med i stort sett omedelbar verkan. Därför betydde löftet som Centern gav -  "inga subventioner mer" - just ingenting annat än att lugna upprörda medlemmar.

Frågan är nu vad MP lyckats förhandla fram - och om det är som det låter när Åsa Romson talar undrar jag om Löfven fattat vad han gått med på. 

Vad gäller effektskatt, som år 2000 ersatte produktionsskatten, så baseras den på reaktorernas termiska effekt - vilket man kan översätta med "värmeproduktionsförmåga". Den motsvarar ungefär 5 öre per kWh om man skall förenkla det lite. Den industriella fastighetsskatten för kärnkraft är däremot bara 0,3 öre per kWh medan den för vattenkraft uppgår till 5,5 öre. För att styra bort kärnkraften kan man såldes höja såväl effektskatt som fastighetsskatt stegvis och planerat. Om man det vill.

Vad gäller fördyrande säkerhetsåtgärder kan också dessa spela in för huruvida kärnkraften överlever eller inte. I överenskommelsen talas om att säkerheten skall öka genom nya regelverk. Dock ligger detta utanför regeringens kompetensområde. Det blir en myndighetsfråga. Den siffra som här blir viktig är ett årtal...

Från vilket år gäller de nya kraven. De kan inte bli så tidigt att bolagen inte får en rimlig chans att genomföra åtgärderna - bland annat handlar det om härdkylning. Jag kan tänka mig att MP ville påskynda processen, medan socialdemokraterna ville ge bolagen rejält med tid på sig. Men först måste man förstås utreda vilka säkerhetsfrämjande åtgärder som skall gälla och huruvida dessa mest handlar om kontroller och härdkylning eller om det också handlar om ytterligare åtgärder som följd av överenskommelsen.

Blir det någon ny kärnkraft eller inte? Svaret kan inte bli hundraprocentigt säkert. Det enda som är säkert är att denna regering stoppar Vattenfalls utredning om att bygga en ny reaktor där den gamla tar slut... Om andra bolag är intresserade av att fylla det utrymme som man kanske nu uppfattar blir tomt vet vi inte. Kärnkraft är dyr, det evighetslånga bygget i Finland avskräcker - men inte mer än att man tänker bygga ett till... Oskarshamn 1 - den lilla reaktorn - går dåligt. Läggs den ner är det inte otänkbart att ägarna - EON (världens största privata energikoncern) och Fortum (huvudägare finska staten) - tar upp Vattenfalls fallna mantel och planerar utredning av bygge av en ny reaktor. Vilket alltså rent juridiskt regeringen godkänner.

Vi är i ett analysläge, meddelade Stefan Löfven och vidhåller därmed sin ståndpunkt från valrörelsen. Analysen lär ta sin tid, startsträckan såväl som övriga sträckor kan förlängas en bra bit in på mandatperioden. I den interna socialdemokratiska analysen lär också ligga att försöka vänta ut partiledarbyte i Folkpartiet.

Analys kommer också bolagen att ägna sig åt - man har i t ex i Oskarshamn haft stora problem med lönsamheten, man lär ha kört den lilla reaktorn med rejäl förlust, men förlusterna har minskat något och kanske ser man dem som investeringar för senare uttagen vinst. Om regeringens åtgärdspaket totalstoppar detta vet vi inte - men det måste ligga på gränsen i alla fall.

Varför ingen lag om avveckling? Det blir marigt i ett samhälle som influerats av nyliberala normer. Där fungera det nämligen så, för att ta ett tydligt exempel: Staten bestämmer att dödsstraff via giljotin skall förbjudas, då måste staten ersätta bödelns företag för uteblivna tänka framtida vinster...

Att via lag avveckla några reaktorer skulle således medföra att staten får ersätta bolagen för uteblivna vinster - eftersom t ex Lillen i Oskarshamn inte ger någon vinst kan man ju tycka att staten inte skulle bli skyldig något, men så funkar det nog inte i vår sköna värld...

För övrigt drev MP den linjen - avveckling via ekonomiska styrmedel - redan inför valet 1994.

Hur blir det nu då? Avvecklas några reaktorer under mandatperioden? Det kan ingen säga idag. Men tumskruvarna dras åt. Hur mycket, eller hur lite, vet vi när alla siffror dyker upp.

PS!
Redan 1988 berättade den socialdemokratiska energiministern Birgitta Dahl, under hotet av MP:s intrång i riksdagen, att regeringen beslutat att två reaktorer skulle stängas i mitten av 1990-talet. ”Detta beslut är oåterkalleligt och kommer inte att omprövas”, sa Dahl.

Så blev det inte. Och Dahl förklarade med de bevingade orden ”beslutet var oåterkalleligt när vi fattade det”.

Och som bonus nu när du ändå kommit ända hit i detta långa inlägg... Den 15 juni 1995 så lät Ingvar Carlsson - socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister - meddela i en riksdagsdebatt:

Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.

Det märkliga är att just det parti som Ingvar Carlsson företrädde inte lade två strån i kors för att kärnkraften skall vara avvecklad till 2010. Frågan är då hur det var med moralen. Och är...