 |
| Hyllningsboken till Pers 70-årsdag |
Man får en känsla av att Löfven tillhör den grupp socialdemokrater som alltid betraktat Miljöpartiet som en hop bakåtsträvande flummare som vill förstöra industrins arbetsplatser. I Miljöpartiets barndom var ju aversionen mot det gröna partiet betydligt större bland gråsossar än bland borgare.
Hur ska Miljöpartister kunna entusiasmeras för att göra en sådan figur till statsminister?
Det gröna tänkandet kommer säkert att överleva MP-kongressen. Men kommer det att överleva en valrörelse som går ut på att göra en ekologisk analfabet, kärnkraftskramare och vapenförsäljare till statsminister?"
Så kan problemet formuleras. Denna gång i en Cogito-krönika av Per Gahrton. Han berättar bland annat om de holländska grönas krisanalys: huvudslutsatsen
var att valnederlaget berodde på att ”regeringsmedverkan skett på
bekostnad av den egna identiteten.”
Å andra sidan gick det bättre för de tyska gröna, redovisar Per. Men dom leddes förstås inte av en som besvärande korrekt kan beskrivas som "en person som tycks hämtad från 50-talets dyrkan av rykande fabriksskorstenar... och som överlag framstår som ekologisk analfabet".
Det är nästan så Merkel känns mindre besvärande att samarbeta med än den socialdemokratiske partiledare som aktivt lobbat för svensk vapenexport och efter s-kongressen dessutom meddelat att han inte vet vad som är höger och vänster i frågan om vinster i välfärden. Och som kalkbruk på betongen faktiskt låter som minst lika mycket "ekologisk analfabet" som Reinfeldt. Den senare hade faktiskt en kort - mycket kort - stund av briljans (allt är relativt...) när han ställde frågan om livets mening verkligen var att konsumera allt mer.
Om det var före eller efter detta briljanta ögonblick han offentligt skänkte kronprinsessan en platteve i officiell present (!!!) från den svenska regeringen låter jag vara osagt... Risken är väl att en statsminister av Löfvens art istället hade skänkt en betongblandare.
I övrigt meddelas...
... att en grön växt, som varit infrusen i en glaciär i Kanada sedan 1500-talet, vaknat till liv när glaciären krympt. Ett grönt parti, som varit infruset i grådasket i trakterna kring Rosenbad sedan något decennium, kan möjligen ha vaknat till liv när några gröna hjärtan i Västerås försökte pumpa in lite grönska i organismen.
Det är inte lätt att vara statsfinanserat parti. Ett sådants existensberättigande ligger i att regera. Och kan man inte göra det ensam måste man göra det tillsammans med andra.
SvaraRaderaOch då får man ta vad som bjuds.
Å andra sidan finns det ju annat man kan göra. Varför inte organisera en slagkraftig miljörörelse som klarar att ockupera förbifartsbyggplatser, t.ex? Utan sidoblickar på regeringsfähighet?
Underrubriken på boken tycks inte stämma så bra överens med innehåller i krönikan...
SvaraRaderaL.
Socialdemokratin är ett hån i dessa tider. Finns inte en chans i helvetet att dom får min röst längre. Hellre röstskolkar jag.
SvaraRaderaI grund och botten handlar denna krönikas problematik om:
SvaraRaderaBekräftelsebehov, vilket isig naturligtvis är ett högst mänskligt och naturligt behov.
Problemet är när bekräftelsebehovet inte blir tillgodosätt i unga år och på sunda grunder.
Såväl Löfven, som en rad personer i SAMTLIGA av de andra partierna får sitt bekräftelsebehov tillgodosätt inom partiaparaten, och långt ifrån alla gånger på de bästa av grunder.
Väldigt bra och roligt skrivet, Birger. Tack!
SvaraRaderaSka se till att sossarna i min släkt (nästan alla) läser dagens text.
Gt
Oekonomisk tillväxt och lite annat.
SvaraRaderaFrågor till arbetare:
1. tycker du att dina barn
ska ha en framtid. Om Ja.
2. är du då beredd att lära dig
vad vad som behöver göras och att
göra detta. Om Ja.
3. Det kan väl inte vara så att din
skolgång endast syftat till att
göra dig en nyttig idiot. Om Jo?
"Är du lönsam lille vän". Om Jo?
4. Anser du då att alla resurser
bör sättas för att alla ska bli
mogna till att ta ansvar på Klotet.
Om Ja, men jag vet inte hur det ska
kunna gå till.
5.Väldigt, eller inte så många vet.
Tycker Du då att dessa bör bli
våra Ledare och Lärare. Om Ja.
6.Kan du bidra till den stacken då?
- Om Ja. Är jag fast i den stacken då.
- Jag hoppas det!
Per Gahrton och Birger Schlaug har börjat bra!
Men det räcker inte, att prata.
Måste vi inte också organisera och röra oss.
Så att de som vill något annat samhälle
också får ett annat samhälle att vara i.
Man borde bara, under kortare tid
behöva vara, i två samhällen samtidigt.
D.v.s i de intellektuellas och
bland verklighetens folk!
Men nu ska inte jag ta utrymme
ifrån er alla som vilja någonting!
Från början grå arbetarpojke.
Nämen, tom, nu förenklar du väldigt mycket. Man kan faktiskt brinna för politik lika mycket som man kan brinna för att vara lärare, brandman eller något annat. Utan att det handlar om bekräftelsebehov i första hand. Att sedan vi alla söker någon form av bekräftelse är naturligtvis helt riktigt, men det innebär inte att intresset, vilja och entusiasm inte existerar!
SvaraRaderaOm tillräckligt många lyssnar tillräckligt många gånger, och påminner alla andra om att göra detsamma, då kanske Fredrik Reinfeldt till slut blir tvungen att ta den där frågan han ställde på allvar ??
SvaraRaderaRadioversionen finns här:
http://ericsecher.blogspot.se/2011/10/handlingen-och-attityden.html
Passar bara på att tacka Eric för tipset om dokumentären I AM, såg den igår, hoppas många fler sett den.Moa
SvaraRaderaTackar också för tipset om filmen I AM, såg den också igår. Rekommenderas starkt.
SvaraRaderaMan välkomnar dock Thorwaldssons och LOs utspel om arbetskraftsinvandringen senast. Jag gissar att den frågan i princip kan vinna valet åt sossarna om de vill. Kryddar man det utspelet med krafttag mot bemanningsbolagen så GARANTERAR jag en valvinst. Icke mindre.
SvaraRaderaMoa, Anders
SvaraRaderaTack. Den känns som en god hjälp när man vill argumentera för "utveckling", istället för "tillväxt".
Eric
Grrreenline 2 sa:
SvaraRadera"Nämen, tom, nu förenklar du väldigt mycket. Man kan faktiskt brinna för politik lika mycket som man kan brinna för att vara lärare, brandman eller något annat. Utan att det handlar om bekräftelsebehov i första hand. Att sedan vi alla söker någon form av bekräftelse är naturligtvis helt riktigt, men det innebär inte att intresset, vilja och entusiasm inte existerar!"
Hej Grrreenline 2
Jag har aldrig förnekat de andra dimensionerna som du lyfter fram, jag har aldrig heller menat att bekräftelsebehovet skulle vara det centrala skälet till att man engagerar sig parti politiskt!
Vad jag bestämt hävdar är att bekräftelsebehovet när det utnyttjas från redan besuttna positioner spökar till det, när det ges överordnad betydelse framför kompetens, kritiskt tänkande, lagspelare, god självkänsla etc.
När någon blir bekräftad på felaktig grund så blir man i mina ögon UTNYTTJAD, och då står man i mina ögon på ohållbar grund.
Tyvär är det inte mycket av lagkänsla och "lära av varandra" organisation när det kommer till politiska partier, utan tyvär mer av konkurrens, falanger, ryggdunk och "slick", prestige och gud vet vad.
Det är i vart fall min erfarenhet, men därmed inte sagt att det inte också finns alla de där dimensionerna som du målar upp, sådana dimensioner som både blommar från inom och utvecklas vidare av ömsesidigt samarbete...
Var platt-tv:n för extravagant, hade ett par begagnade plåtfälgar till sommardäcken varit mera passande gåva från ett nytt arbetar-parti som förstår sakers värde, precis som det småfölk som lärt sig sparandets svåra konst i allians-landet?
SvaraRadera