Liberalerna överraskar vid köksbordet

 Dialog vid köksbordet:

- Liberalerna har 2,5 procent i dagens mätning.

-Så mycket!?

Bild: På insidan av vår grind ut mot världen.

EU överväger att inte hyckla så mycket

Låt mig ödmjukt än en gång påpeka att "vi" medfinansierar såväl det ryska militära anfallskriget som det ukrainska militära försvaret.

Tre år har "vi" (EU) ägnat oss åt detta. Medan "vi" samtidigt hävdar, med upprörd ton, att kriget är förskräckligt och de som vill få till förhandlingar är närmast fientligt inställda. 

"Vi" köper gas från Ryssland för att (bildligt) slippa sätta på oss sockor och underställ medan vi underhåller båda sidorna så de kan ta död på varandras soldater som nyss var civila samhällsmedborgare med drömmar och framtidsplaner.

Vi köper kostgödsel från Ryssland för att inte behöva minska köttet på tallrikarna (den mesta spannmålsprodukter används som foder till "köttproduktion") medan "vi" skickar journalister till fronten för att leverera moraliskt högtflygande reportage om krigets jävlighet utan att ställa några som helst besvärande frågor om "vårt" eget  agerande som krigshallik. 

Låt mig stillsamt konstatera att det vore på sin plats om statsminister, utrikesminister och mängden skattefinansierade "krigsexperter" som figurerar i medierna vände blicken mot sig själva och det hyckel som "vi" ägnar oss åt. Allt medan tusentalet människor dör, lemlästas och får psykiskt livslånga problem medan utsända journalister och krigsbloggare beundrande beskriver den tekniska utvecklingen av drönare som varenda dag, varenda timme, spränger soldater - som nyss var civila samhällsmedborgare med drömmar och framtidsplaner -  till köttfärs. 

Våra pensionsfonder investerar i vapenindustrin. Det sitter fondmäklare och oroar dig för fred. Allt medan "våra politiker" riktar onda ögat mot fredsrörelsen och programledare i teve fort som fan byter ämne när någon därifrån påpekat att rysk olja anlänt till hamnen i Nynäshamn. EU-kommisionen  överväger, efter tre år, om "vi" ska sluta delfinansiera Putins krig. 

Hyckleri och vapenmångel och cyniska krigsexperter är en jävligt vedervärdig blandning.

75, 70 och 76....

Ålder på de som förväntas kunna bli påvar. Hur pallar dom? Jag är 76 och tackar av åldersskäl nej till ordförandeskap i minsta förening... 

De är allt krutgubbar de där påveämnerna. Nu vänder jag mig om och sover en stund till. 

Rädda folkbildningen från förfall

Folkbildningen - inte minst folkhögskolor - ligger illa till. Regeringen drar in, försvårar och förstör sådant dom byggts upp genom historien. Det är verkligen... ja, som på bilden.

Nu krävs att folkbildningen prioriteras ekonomiskt på nationell och regional nivå för att möjliggöra fortsatt verksamhet. Och för att underlätta omställningen. 

Vi är 165 personer som skriver här:

https://www.aktuellhallbarhet.se/opinion/debatt/stort-upprop-prioritera-folkbildningen-grunden-for-omstallning/

800 miljarder euro till vapen - vi är 105 forskare och debattörer som vill se bättre beslutsunderlag

Nu ska EU satsa 800 miljarder euro (närmare 10 000 miljarder kronor) på mer vapen. En gigantisk utgift.

Vi är över hundra - bland annat freds- och konfliktforskare etc vid ett tiotal universitet - som skriver en gemensam debattartikel som ifrågasätter det rimliga i detta, om den officiella analysen som ligger till grund för det är relevant. Frågor som ändå måste ställas för att få fram relevant beslutsunderlag. Finns här:

 

Vi behöver välja en annan väg, en väg värdig vår tid och de utmaningar mänskligheten står inför. Vi vädjar till eftertanke. Och bredare perspektiv.

Hans Abrahamsson, fd gästprofessor Globala Politiska Studier, Malmö Universitet, docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Jan Otto Andersson, docent i internationell ekonomi, emeritus från Åbo Akademi, Åbo, Finland

Carsten Andersen, talsmand for Århus mod Krig og Terror

Sigurd Allern, professor emeritus i journalistik, Stockholms universitet

Gösta Alfvén, docent Karolinska Institutet, barnläkare

Anna Ardin, författare, diakon och forskarstuderande vid Ersta Sköndal

Henry Ascher, professor, avd för samhällsmedicin och folkhälsa, Göteborgs Universitet

Inge Axelsson, barnläkare, professor emeritus, MittUniversitetet, Östersund

Gunnar Bergdahl, kulturskribent, medlem i Kulturförsvaret

Johanna Bergström, lektor i Globala studier, Jönköping University

Lisbeth Birgersson, docent arkitektur, Chalmers, Göteborg

Ia Ingalill Bjartén, medlem i Nordic Peace Alliance, Sverige

Tord Björk, medlem i Nordisk Peace Alliance, Sverige

Nina Bondeson, bildkonstnär, medlem i Kulturförsvaret

Einar Braathen, forskningsprofessor i internasjonale studier, OsloMet (Oslo Metropolitan University), samordningsgruppen i Nordisk Fredsallianse

Ingeborg Breines, fd direktör i UNESCO och president i International Peace Bureau

Eva Brunne, biskop emerita

Carl Cassegård, professor i sociologi, Göteborgs universitet

Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik, Linköpings Universitet

Jan Christensen, docent i historia, Göteborgs universitet

Magnus Dahlstedt, professor, Linköpings universitet

Edmé Domingues, docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Ingalill Ek, medlem Kvinnor för fred

Leif Eriksson, fil dr i Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Jonas Ewald, doktor i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet

Maj-Lis Follér, pensionerad docent Humanekologi. Göteborgs universitet

Janne Flyghed, professor emeritus, Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet

Tomas Forssell, artist, producent, medlem i Nynningen och Kulturförsvaret

Mats Friberg, docent emeritus i sociologi, fredsforskare, Göteborgs Universitet

Emanuel Furbacken, pastor, samordnare för interreligiös dialog

Mattias Gardell, professor, CEMFOR, Uppsala universitet

Susanne Gerstenberg, talesperson Kvinnor För Fred

Nina Gren, universitetslektor i socialantropologi, Lunds universitet

Mattias Hagberg, författare, kritiker, journalist

KG Hammar, ärkebiskop emeritus

Peo Hansen, professor i statsvetenskap Linköpings universitet

Agnes Hellström, författare och fredsaktivist

Lars Henriksson, pensionerad bilarbetare, kulturskribent

Stig Henriksson, fd riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för V

Marcus Herz, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet

Alf Hornborg, professor emeritus i humanekologi, Lunds universitet

Ann Ighe, lektor i ekonomisk historia, Göteborgs universitet

Lena Jarlöv, docent Arkitektur, Chalmers

Jörgen Johansen, redaktör Irene Publishing

Patrik Johansson, docent i freds- och konfliktstudier, Umeå universitet

Jea Jonsson, medlem Kvinnor för fred

Stefan Jonsson, professor vid REMESO, Linköpings universitet

Bent Jörgensen, fil.dr i Freds- och utvecklingsforskning, Universitetslektor, Institutionen för Globala Studier, Göteborgs Universitet

David Karlsson, idéhistoriker, bokförläggare

Svante Karlsson, pensionerad docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Eva Lannö, rektor, medlem i Svenska Freds

Jan Larsson, docent i anestesiologi, Uppsala universitet, Överläkare i anestesi och intensivvård, fd ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen

Sven-Eric Liedman, professor emeritus, idéhistoria, Göteborgs universitet.

Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet

Tobias Linné, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds Universitet

Torbjörn Loden, professor emeritus i sinologi, Stockholms Universitet

Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författare

Anna Lundberg, professor i rättssociologi, Lunds Universitet

Johan Lönnroth, docent i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet, fd vice ordförande i V

Eva B. Mannheimer, sociolog, GU

Teemu Matinpuro, medlem i Nordic Peace Alliance, koordinations- kommitté, Finland

Per Månson, professor emeritus i sociologi, Göteborgs universitet

Valter Mutt, före detta riksdagsledamot MP

Ulrika Nandra, författare och journalist

Elena Namli, professor i Etik, Uppsala Universitet

Anders Neergaard, professor i sociologi, Linköpings Universitet

Anders Nilsson, doktor i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet

Manuela Nilsson, docent i freds- och utvecklingsforskning, Linnéuniversitetet

Christer Nilson, filmproducent, medlem i Kulturförsvaret

Marika Palmdahl, präst. Kyrka och social förändring, Svenska kyrkan

Inka Persson, medlem Kvinnor för fred

Hanne Petersen, medlem i Nordic Peace Alliance Danmark, och i Kommittén för Women’s International League for Peace and Freedom

Ester Pollack, professor emerita, Stockholms universitet

Helge Ratzer, vice ordförande, Fredsministerium, Danmark

Erica Righard, professor i socialt arbete, Globala Politiska Studier, Malmö Universitet

Helena Ringnér, leg.psykolog, diakonkandidat, Göteborg

Sylvia Rönn, medlem i Kvinnor för fred

Birger Schlaug, tidigare språkrör MP, författare

Michael Schulz, professor, freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Gudrun Schyman, fd partiledare, folkbildare

Ove Sernhede, professor emeritus, Göteborgs universitet

Tapio Salonen, seniorprofessor, Malmö Universitet

Lena Steinholtz Ekecrantz, fil dr, medlem i Kvinnor för fred

Frida Stranne, docent Freds- och utvecklingsforskning, Högskolan i Halmstad

Ragnar Strömberg, poet, översättare, dramatiker, kritiker

Per Sundgren, fd kulturborgarråd

Vibeke Syppli Enrum, sociolog och medlem i Women’s International Leage for Peace and Freedom, Danmark

Ashok Swain, professor i Freds och konfliktforskning, Uppsala

Majken Jul Sørensen, docent i sociologi, Karlstads universitet

Göran Therborn, professor emeritus i sociologi, Cambridge University, UK

Catharina Thörn, professor i kulturstudier, Göteborgs Universitet

Håkan Thörn, professor i sociologi, Göteborgs universitet

Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i filosofi, Stockholm universitet

Karin Utas Carlsson, fil dr pedagogik, medlem i Nordic Peace Alliance

Cecilia Weimarck Frogoudakis, universitetslektor,universitetet i Bergen & styrelsemedlem Women’s International Leage for Peace and Freedom, Norge

Gunnar Westberg, professor emeritus, medicin, Sahlgrenska akademin

Lisa Westberg, präst, Carl Johans Pastorat, Göteborg

Cecilia Verdinelli, läkare, kulturskribent

Stellan Vinthagen, professor i sociologi, Göteborgs universitet

Gill Widell, docent i Företagsekonomi, GU

America Vera Zavala, författare och kulturarbetare, Stockholm

Lars Åkeson, medlem i Ingenjörer för Miljön

Gustaf Ödquist, präst, Svenska kyrkan.

Joakim Öjendal, professor, Freds- och Utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet

Sävstaholms Slott : Glad Påsk.

Full fart vid slottet. Både då och igår. Konstutställning pågår med konstföreningen SOS (Söder Om Sjön). Sjön är Hjälmaren. Där finns gös. Några har flyttat till vår frys. Och gett hustrun kraft nog att måla och bidra till utställningen - denna gång med bland annat blyerts - som var bättre än någonsin under föreningens livstid. Länge leve gösen!

Tavlan föreställer Sävstaholms Slott långt före 1972 då jag flydde Stockholm (Sollentuna Centrum) för att bli del av gröna vågen i denna ädla del av vårt land. Ingår i slottets konstsamling.

Bultar

 

4-1 mot Rapid Wien. Svenskt lag  givetvis Djurgården, till semifinal i Europaspel (Conference Ligue). Mitt blårandiga (ej politiskt blårandigt) hjärta bultar. Så här när världen i övrigt mest är galen.

Baklänges

Är man konservativ om man helst åker baklänges i tåg för att se det man just åkt förbi? 

Eller är man bara ovillig att beskåda det som komma skall? 

Frågorna hopar sig. På väg hemåt efter föreläsning.

Bild: Vetenskapligt förankrad rubrik.

Det närmar sig tiden då klockorna dånar....

Snart är det dags. För det fantastiska ljudet. Som larmar.

Klockgrodorna försvann från Sverige redan på 60-talet. Deras livsutrymme var inte lönsamt. Jordbruket rationaliserades och våtmarker utdikades.

Men de återkom på 80-talet, genom inplantering i Baldringe i Skåne. Beslutat i demokratisk ordning.

Mina minnen av klockgrodor är starka. Minns en vårdag 1991. Platsen är just Baldringe. Det lät som kyrkklockor. Dämpat. Ödesmättat. Klockgrodornas parningssång låter just som kyrkklockor.

Just där, och just då, fick jag information om det tredje slaget på det som skulle bli en statskupp. Det skulle bli fyra slag. Sedan skulle statskuppen vara genomförd.

Klockgrodorna kände inte till saken. Men för mig är deras parningsläten för alltid förknippad med den statskupp som gav marknaden rätten att jonglera med demokratin.

Det handlar inte om någon bananrepublik. Det handlar om Sverige. Statskuppens första steg genomfördes redan 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Det ansågs modernt. Bankerna fick ökad frihet att bära sig åt. Girigheten vägde tyngre än samhällsansvar. Det skulle gynna tillväxten, sa politiker. 

Det andra slaget blev en långdragen process. Reglerna för valutaflöden mellan länder monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Verkliga värden blev underställda finansiellt trixande.

Det tredje slaget föll i maj 1991 – till ljudet av klockgrodorna i Baldringe. Regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EUs valuta. Borgerligheten och Socialdemokraterna var överens. För att sedan försvara kronans värde sattes räntan till 500 procent. Vilket ledde till massarbetslöshet. 

Småföretag slogs ut. Statens finanser krackelerade. Kommuner avskedade i skola, vård och omsorg. Den råa kapitalismen hade talat.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: skattereform genomfördes. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. Så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de med hög inkomst just fått.

Vem behöver blodiga statskupper när allt detta kan ske, utan större debatt, i demokratins namn?

Det var så det gick till. När marknaden fick makten att jonglera med demokratin. När planeten blev en lekstuga för kapitalet att gå på tillväxtjakt vart helst det behagar. Utan social eller ekologisk hänsyn.

Det finns de, inte minst inom socialdemokratin, som hävdar att den råa marknaden tagit makten. Men de ljuger. Den så kallade Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten. Av de folkvalda. Borgerliga och socialdemokrater i skön förening. Applåderade av Svenska arbetsgivarföreningen/Svenskt Näringsliv. Och under pinsamt icke-motstånd av arbetarrörelsens fackliga gren.

Hand i hand har politiker – i tron att det varit modernt – kapat allt fler band till en ekonomi byggd på sans och måtta.

Vi måste få slut på det system som tuggar i sig allt vad medborgarperspektiv heter, där medborgare blir kunder, där kapitalet kan gå på tillväxtjakt utan hänsyn till vare sig ekologiska eller sociala värden.

Det där har ingenting med socialliberalism att göra, ingenting med konservatism att göra, ingenting med socialdemokrati att göra, ingenting med grön ideologi att göra. Det är bara ren globaliserad kapitalism där människor och djur blir verktyg för systemet. Det är den bisarraste ekonomism där siffror på konton anses mer värda än naturvärden.

Klockgrodans ödesmättade sång låter som en varning. Det är den också. Frågan är om det inte denna vår är varningen om att krig kan gå helt över styr. Hur det ena triggar det andra som ger det tredje. Av misstag, av rädsla, av logiken i de små stegens tyranni. Det är inte bara människans samhällen som hotas, det är också grodornas liv i Baldringe.

Lena ställer ut

Denna gång lär Lenas alster överraska en och annan som tidigare sett hennes akvareller.

. 

 

Sista i ETC

Skriver idag min sista ledarkolumn i ETC. Har skrivit där olika perioder under flera decennier. Nu är det slut. ETC rensar och prioriterar.

Har ägnat de flesta av kolumnerna åt fredsfråga, det är inte så många krönikor etc i medier som i dessa tider ägnar sig åt den. Den är väl inte modern. 

Så klart tar jag upp den på slutet i min krönika nu också.

Inledningen är däremot så här:

"Det har inte gått så många år sedan Johan Jenny Ehrenberg skrev att alla goda socialister borde skaffa sig en Tesla. Elon Musk var en sorts kapitalisthjälte. 

Själv var jag inte så förtjust, har svårt för figurer som suger åt sig miljarder. Men inte heller jag kunde ana att Musk var så pubertal som det visat sig att han är. Som många i kretsen kring Donald Trump tycks vara.

Stödgrupperna applåderar när sådant som många kämpat för i årtionden raseras på några dagar av en pubertal president.

Jag funderar på om det hade varit möjligt om USA varit ett land med folkbildning.

Folkbildningen, och därmed demokratin, är illa ute också i Sverige. Tidöpartierna tycks anammat tanken på att sätta ett bakre parentestecken för demokratins epok. 

Kanske har de tagit till sig innehållet i den av Timbro utgivna boken »Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick«. Tesen är att samhället,

ekonomin och globaliseringen är så komplicerade att vanliga människor  inte förstår vad de röstar på." 

Slut citat.

Avslutar sista kolumnen med en önskan, en vision och ett hopp. En önskan gäller ETC. Och hoppet består av en förebild....

Finns här: https://www.etc.se/ledarkolumn/vi-kan-hoppas-paa-mer-aen-donald-trump

Tillägg kl 19.25:

Med anledning av alla kommentarer på sociala medier så lägger jag in den förklaring som jag lagt in på bland annat Facebook.

Med anledning av alla vänliga kommentarer (TACK för dem):
Jag förstår hur de som bestämmer i ETC resonerar. Tidningen, som ägs av eldsjälen Johan Jenny Ehrenberg, prioriterar vad man vill ge utrymme för inom de ramar man har. Jag är 76 år och tillhör inte framtiden. Plats för unga skribenter och tyckare är ju inte fel.

Jag har också varit ung skribent som uppskattat att få plats, även om platsen tillkommit genom att äldre fått sluta. Antar också att tidningen satsar på yngre läsare, vi andra är ju på väg att dö ut... 🙂

Har skrivit i ETC i olika perioder i flera årtionden som krönikor, ledarskribent och som mer fristående kolumnist. Ledarsidan ska, har jag förstått, vara tydligare, jag uppfattar att mina texter många gånger bryter mot vad inte minst Johan Jenny anser. Olika åsikter inom ett brett rödgrönt spektrum ansågs nog var vara en tillgång, nu söker man en tydligare ledarsida.

Det var för tydligheten som jag flyttades för något år sedan från att vara ledarskribent till att skriva mer fristående ledarkolumner.

Ur den aspekten är det fullt rimligt att inte ge mig utrymme, som jag ser det. Här är tre skäl:

1. Johan Jenny Ehrenberg är tillväxtentusiast och tror att elekrifiering är lösningen med stort L. Jag ägnar mig åt tillväxtkritik och menar att alla de metaller som ska brytas i nya gruvor ställer till nya problem. Bara för att desperat upprätthålla en evig ekonomisk tillväxt med ständigt ökande konsumtion. Vill tidningen vara tillväxtpositiv (tillväxtnaiv, som jag brukar skriva) på ledarsidan så ska inte jag husera där.

2. Frågan om svensk anslutning till EMU lär snart dyka upp som följd av konflikten med USA och allt mer gemensamma EU-projekt. Johan har alltid förespråkat svenskt medlemskap i EMU. Jag skulle inför en sådan debatt förmodligen stå på nej-sidan, vilket i så fall skulle göra ledarsidan otydlig. (Inför EMU-folkomröstningen så debatterade Ehrenberg och jag bland annat på Centralen i Stockholm. Kul!)

3. Johan Jenny slog, så vitt jag uppfattar det, häromdagen fast ledarsidans linje när det gäller kriget i Ukraina. Kriget bör inte avslutas förrän pengarna är slut i Ryssland. Jag är rädd för att det kan ta många år till. Det vill säga tiotusentals ytterligare ska dö, lemlästas, få livslånga psykiska skador innan förhandlingar leder till vapenvila och fredsförhandlingar. Jag har i mina texter på ledarsidan ältat fredsfrågan utifrån ett annat perspektiv än det Johan Jenny har.

Jag önskar ETC lycka till, hoppas att Joakim Medin blir frisläppt och att Johan Jennys engagemang för sol och byggande av klimatsmarta hus inte avtar.

Avföring buteljerad i fina flaskor med fint varumärke till folk som tror att det är finare vatten....

Återvinning av mineraler har fått en ny dimension. Med benägen hjälp av det stora bolaget och den stora staten i skön förening.

PARIS. Livsmedelsjätten Nestlé anklagas för att med den franska regeringens hjälp ha mörkat att de källor som mineralvattnet till märken som Perrier och Vittel tas ifrån har förorenats med avföring.

Nestlé Waters erkänner nu att vattnet behöver renas.

– Det är väldigt olyckligt och borde inte ske, säger Anna Forsberg på Livsmedelsverket.

Märken som berörs är Perrier, Vittel, Contrex och Hépar. Tänk ytterligare ett skäl att inte köpa vatten som transporterats på vägarna för att nå fram till Säffle, Stockholm och andra ställen där det finns de som tror att fina flaskan med fina varumärket innehåller finare vatten.

Det säljs som naturligt mineralvatten. Och det är klart att avföring - benämnt bajs i svenska medier som fastnat i barnstadiet - är naturligt.

"President Macron hävdar att han varit ovetande om hela ärendet. Men det är känsligt för honom. Han var rådgivare åt Nestlé år 2012, när bolaget köpte Pfizers barnmatstillverkning för 11,9 miljarder dollar. En ansenlig del av Macrons personliga förmögenhet tros vara en följd av den affären." Artikel här.

Tretåig hackspett och tullar - och lobotomerade hjärnor.

Vid sjön Vällen i Uppland finns inga tretåiga hackspettar kvar. Ekosystem krackelerar. På många ställen. Artutrotningen är gigantiskt stor. Människan raderar ut art efter art i sin tillväxtjakt.

Kort sagt: vi konsumerar sönder ekosystemen och därmed också vår egen framtid som art. Nuvarande svenska regering ligger i framkant. Det som tidigare varit nödvändiga miljömål anses nu vara hinder för utvecklingen... Vilken utveckling?

Om medierna ägnat en hundradel av den tid och utrymme som ägnas åt tullarna åt krackelerade ekosystem så hade allt fler insett att det är på väg att gå åt helvete. Vi formligen tuggar i oss ekosystemen. Och tror att siffror på konton är viktigare än verkligheten, att finansiellt kapital kan ersätta naturkapital. Den offentliga debatten är fullständigt antiintellektuell, fungerar som om stora delar av de hjärnor som driver den är lobotomerade.

Lika bra det...

Tre partier som är på väg ut. Hade det varit så om de stått stadigt och inte flippat ur? Om C varit ett humanekologiskt parti och inte ett ekonomiskt nyliberalt? Om Liberalerna varit liberalt? Om KD inte anammat den amerikanska kristna högern så mycket?

Och idag är det krisdag på allvar

 

Overshoot day är den dag på året då vi människor böjar leva på krita. Den dag, enkelt uttryckt, då vi gör slut på mer naturresurser än de som skapas och släpper ut mer än vad naturen kan balansera.  Skulle alla leva och konsumera som vi i Sverige skulle denna dag infalla idag, den 10 april.

Jag utgår från att Rapport, Aktuellt, Nyheterna i TV4, Ekot och andra program i radio samt alla tidningar redovisar denna kollaps på samma engagerade sätt som de följer Trumps bollande med tullar.

Nej, det är klart de inte kommer att göra. När det gäller tullarna är det lätt att sätta pajashatten på Trump. Men att sätta pajashatten på oss själva som är fångade i ett ekonomiska systemtänkande som för sin överlevnad kräver att planeten kvaddas är lite besvärande.

I sammanhanget bör noteras att det som idag kallas grön omställning inte har ett dyft med verklig grön omställning att göra. Att byta ut fossilbränslen mot ökad gruvdrift och större materialomsättning löser ett problem men skapar andra. Att "hålla igång hjulen" genom att hugga ner mer skog, konsumera än mer, öppna fler gruvor, lägga ut mer betong, ge bidrag för att byta ut fullt fungerande kök... leder inte till en hållbar utveckling. Ska det vara så svårt att begripa?

De går skrattande och hyllande in i diktatorns famn....

 

Några stackars republikaner vädrade åsikten att kongressen borde vara delaktig i förhandlingar om tullarna... Vilket sågades mobbaraktigt av Trump med motivet att "ingen förhandlar som jag". Och så blev det tyst, förutom att skrattarna - och de rädda - gav sina ovationer och medlöpningar... Kolla här:
https://www.expressen.se/tv/nyheter/varlden/trumps-ordvandning-kriget-mot-varlden/

Ge dom sparken, utan avgångsvederlag

Välbetalda vd:ar i medborgarnas tjänst som vägrar låta sig intervjuas.

Som investerare kan man göra dåliga affärer. Som investerare kan man genom kreativt agerande runda regler så att det ändå blir formellt lagligt. Som vd:ar i AP-fonderna kan man göra misstag. Allt det där har vd:ar gjort. Det kan vara förståeligt, till och med förlåtligt.

Men att som välbetalda vd:ar i statliga fonder, som hanterar pensionspengar som staten tvingar medborgare att spara någonstans, har man en skyldighet att ställa upp på intervjuer när det går snett. Inte bara flina upp sig när det går bra.

Dom har hutlöst bra betalt, arbetar i medborgarnas tjänst och SKA ställa upp när SVT vill intervjua dem. Istället har de vägrat månad efter månad. De bör få sparken, utan avgångsersättning. Nu. Av skälet att de håller sig undan.

Se inslaget här.

Krönika: Det kokar i den politiska grytan...

Det är inte lätt att vara medlem i politiska partier idag. Politiken ändras snabbt. Det som var guds gåva till folket ena stunden är djävulens påfund nästa. Lätt överdrivet. I dagens krönika i Syre går jag kortfattat igenom samtliga riksdagspartier och dess kovändningar. LÄS HELA HÄR.

Stenbeck, TV 3, Lars Werner och slips

Har fått frågor från yngre förmågor om alla krogar måste stängas klockan 20.00 när jag var ung. De har sett serien Stenbeck på SVT.

I denna mycket välspelade serie  finns en scen där Stenbeck vill käka mat i Stockholm på kvällen men ingen får servera efter 20.00. Stenbeck, som bor i New York, tränger dig in i ett krogkök, bläddrar upp sedlar och får kökspersonal att stanna kvar för att tillaga käk.

Det utspelar dig på 70-talet. Jag kan upplysa yngre förmågor om att det fanns krogar öppna på kvällar och till och med långt in på småtimmarna. Men serien på fem avsnitt är bra alla fall. Killen som spelar Stenbeck är rent av lysande bra. 

Stenbeck startade bland annat TV3. För att skåda denna kanal måste man ha en parabolantenn. Själv har jag aldrig haft parabol. Och var måttligt road av TV3:s programutbud där SM i lavemang tillhörde den kulturella höjdpunkten. 

Inför valet 1994 körde TV3 partiledarutfrågningar som mellanspel till reklamen. Programledare var Ian Wachtmeister och den gamle kommunistledaren Lars Werner. Usla utfrågare, men det var ju liksom programidén. Som språkrör för MP var jag tvungen att delta. Det gick bra. Hade varit och skaffat en ny slips - men hade ingen kavaj utan satt, som i alla partiledarutfrågningar etc inför valet 1994, i skjortärmarna.

 Ändå kan jag än idag få höra att jag alltid hade kofta. (Sådana bara inför valet 1988 - när jag väl börjat med koftor fick jag åtskilliga koftor från olika tillverkare som ansåg att just deras borde bäras. Dessa skänkes omedelbart till Stadsmissionen.)

Drönarjävlar

Nu kommer den....

Drönare med sprängverkan, som tillverkas i miljonantal, lär snart bli kriminella gängs verktyg istället för att få barn att skjuta, spränga och mörda. Välkommen till den moderna sköna världen.

Tragiskt att se mässor med mängder med företag och hoppfulla tekniknördar  — och imponerade journalister som med solsken i blick berättar om självstyrande mördarmaskiner som snart för en billig penning kan översvämma världen, hackas, löpa amok och ta oss till nytt vanvett.