Bord med tillräckligt många stolar

 

Tummen upp: Bord att sitta kring för att förhandla.

Tummen ner: Bord utan stolar för de som berörs.

Må tomten stå oss bi...

Det är djupt oroande. Inte bara att världen alltmer tycks styras av despoter. Antingen med kapital eller politik som plattform. De två som dominerar nu är Trump och Putin. Vilket är illa i sig. Men än värre är att Putin uppträder som en intellektuell jätte jämfört med västvärldens frontfigur Trump. 

Det är fan i mig rent skrämmande. Alldeles nyss höll Trump tal till nationen och Putin en många timmars lång direktsänd session där han svarade på allt mellan himmel (i vart fall komet) och jord (även bränd sådan). Skillnaden mellan de två despoterna var, som sagt, skrämmande. På många sätt. 

Vi i västvärlden har en frontfigur, som symboliserar det vi står för, som uppträder som en retorisk flåbuse med rasistiska undertoner och vulgär stil. Krigsherren i vårt östra grannland kan tala sammanhängande utan att bete sig åt som den Bondskurk han onekligen har likheter med i sak. Kolla bara utbombade hus i Ukraina. 

Trump är med som en maffialedare som spränger båtar på internationellt vatten, kallar somalier för skräp och nickar bifall när Natos generalsekreterare kallar honom pappa. 

En sån jävla värld! Allt pimpat med en svensk statsminister som bockar och bugar för Erdoğan, vill spärra in trettonåringar i fängelse och lagt ut palmblad på vägen där Åkesson vandrar fram.

Må tomten stå oss bi. 

Stopp för vargjakt i vinter... Vill Jägarnas Riksförbund utarma demokratin?

 ”Vi är fast i en juridisk krumbukt där enskilda högljudda intresseorganisationer tillåts att obstruera demokratiska beslut”, säger Jens Gustafson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund i Ekot

Nej, det är inte högljudda intresseorganisationer som obstruerat. Det är domstol. Förvaltningsrätten. Det Jägarnas Riksförbunds Jens Gustavsson menar är uppenbarligen att domstolar inte ska vara fristående från den politiska makten. Märkligt, för det är nämligen ett av kriterierna för demokratin. 

I  en demokrati garanteras medborgarnas fri- och rättigheter (yttrande-, mötes-, föreningsfrihet etc.) genom grundlagar, och oberoende domstolar säkerställer att makten utövas rättssäkert och utan politisk inblandning. 

Att vargen är ett hot för jakthundar brukar framföras av jägare. Men jägarna själva kommer nog även i fortsättningen att vara ett större hot mot sina hundar. När jag kollade för några år sedan hade försäkringsbolaget Agria under de senaste 13 åren betalat ut ersättning för 154 hundar som skadats eller dödats av varg. Samtidigt betalade man ut ersättning för 252 hundar som vådaskjutits av jägare. Under de senaste 13 åren har över 13000  hundar dödats eller allvarligt skadats i trafiken, enligt samma försäkringsbolag. 

"Hellre tillväxt än funktionellt värde"

Artikel HÄR.

Så har det då utretts. Vi kastar och förstör sådant som är funktionellt för 600 miljarder kronor årligen. Det handlar om överkonsumtion och kortlivade produkter. Vilket idén om tillväxt stimulerar. 

Vi hör det från såväl stats- och finansministern som oppositionsledaren: "Konsumera mer så hjulen snurrar fortare". 

Logiskt... Vi har ju en tillväxtekonomi istället för en realekonomi. 

Ju mer naturresurser vi mal ner ju rikare blir vi...

Amanda Lind tycks tro att cirkulär ekonomi kan ge ekonmisk tillväxt

 

Kan BNP öka samtidigt som man klarar hållbarhetsmål?

– Ja, det är vår övertygelse inom ramen för en cirkulär ekonomi. Men då måste man också ta naturens gränser på allvar. Det krävs politik för det.

Det säger Amanda Lind i ETC. De som är övertygade om att BNP kan öka inom ramen för en cirkulär ekonomi är i så fall Miljöpartiet av idag.

Det gör mig bekymrad. Dels för att jag generellt uppskattar Amanda Lind, dels därför att det är en omöjlighet.

Vilket professor Tim Jackson slår fast i samma artikel. Jacksons nya bok heter "Care Economy" och den förra "Välfärd utan tillväxt". Miljöpartiets partistyrelse uppmanas att läsa den.

Skulle cirkulär ekonomi - det vill säga återbruk, återvinning etc - ge ekonomisk tillväxt kräva att den läggs ovanpå den linjära istället för att ersätta den. Ekonomisk tillväxt innebär att BNP varje år ökar, det är nog så svårt att få innehållet i dagens BNP att bli grönt.

MUNK-EKONOMI
Nationalekonomen Kate Raworth skriver i sin bok Donutekonomi: »Eftersom fortsatt ekonomisk tillväxt också i höginkomstländer anses vara politiskt nödvändigt så hävdas desperat att den är möjlig att uppnå i evighet.«

Kate Raworth berättar om hur hon på en konferens träffade en av sina gamla professorer. Efter att hövligt samtalat lite om familj och karriär ställde hon frågan om det var möjligt med evig BNP-tillväxt. Ja, utbrast han, det måste det vara. Hon skriver: »Jag häpnade, inte bara över styrkan i hans övertygelse, utan av resonemanget bakom. Han var säker på att ekonomisk tillväxt i evighet är möjligt eftersom det måste vara möjligt i evighet.«

Om detta har Nationalencyklopedin följande att säga: »Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.«

Men det spelar ingen roll för den troende, det är ändå vi som påpekar det orimliga i tron på den eviga tillväxten som anses flummiga.

FRÅN TILLVÄXT TILL UTVECKLING
Samtal om tillväxt är således problematiskt. Inte minst därför att det ligger i luften, så att säga, att tillväxten måste fungera
i evighet trots att den inte kan fungera i evighet. Vilket borde få
var och en att åtminstone bli tillväxtagnostiker.

Men det är också svårt att diskutera tillväxt på ett annat sätt. För de flesta är tillväxt i vardagslivet en fråga om att något växer på ett fysiskt sätt.

Barnet växer. Tomatplantorna växer. Och det är ju bra. Det brukar kallas fysisk, eller biologisk, tillväxt. Tillväxten avtar med tiden. Den följer en S-kurva. Men hade barnet växt enligt principerna för ekonomisk tillväxt - som mäts exponentiellt - så hade vi varit starkt oroade, barnen hade nämligen fortsatt att växa, inte bara med en decimeter per år utan allt mer för varje år ända till döddagar. Hade tomatplantan växt
enligt samma princip hade växthuset sprängts innan sommaren var över.

Mycket av dagens politik motiveras med att det ger ekonomisk tillväxt. När Miljöpartiet förordar sänkt normalarbetstid, vilket man gör, så är man rimligen medvetna om att detta motverkat ekonomisk tillväxt men däremot innebär en bra utveckling för människor som ges mer fri tid.

RÄDDA FÖR ATT SOSSARNA SKA BLI SURA
När Miljöpartiet påbörjade sitt budgetsamarbete med S och V efter valet 1998 meddelade Göran Persson att kravet för att ingå i en regering var att Miljöpartiet ändrade sin försvarspolitik och slutade att kritisera ekonomisk tillväxt. Är det samma sak som gäller nu? (Den militära upprustningen är man redan överens om).

I valrörelsen 2010 var socialdemokraternas huvudbudskap "Tillväxt sedan 1889". Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft tillgång till om det 1889 börjat med tio stycken i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade det nog funnits. Inte så illa, kom vi överens om.

Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om partiet istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina lappar. Jag berättade för honom att det
skulle varit fler än några tusen, nämligen cirka 1,5 miljoner valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Lagom till valet 2030 skulle varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Och inom skrämmande kort tid skulle inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med social demokraternas valstugor.

Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut. Jag räknar på det sätt ekonomisk
tillväxt räknas, svarade jag.

BESVÄRANDE MEN NÖDVÄNDIGT
Problemet är att vi byggt upp system och strukturer som gjort oss beroende av det orimliga. På något sätt måste vi ta oss ur det beroendet. Visa kvinnor och män funderar över huruvida den sentida kapitalismen överlever ett sådant oberoende. Svaren är oftast nekande. Därav rädslan att söka sig andra utvecklings
modeller, därav paniken som omgärdar själva begreppet, därav det nästan maniska förhållningssättet.

Vill du läsa mer om det orimliga i tron på evig ekonomisk tillväxt - eller att cirkulär ekonomi skulle leda till fortsatt sådan - så finns min bok VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? på bibliotek. Mer info om den boken finns här.

Hovnarrarnas tid

Veckans krönika i Syre. Läs här.

 

Vi lever i hovnarrarnas tid.

Hovnarrarna hade sin guldålder under renässansen. Varje större hov i Europa hade sina hovnarrar. I uppdraget ingick förstås att smickra den kunglighet som krävde smicker.

I våra dagar har hovnarren återuppstått. Men narrkåpan är ersatt av kostym och slips. Och huvuduppdraget är att smickra och behaga mannen i Vita Huset och som anses vara Västvärldens främste ledare. 



Hovnarrarna står på kö för att besöka, smickra och ge gåvor. De kommer ofta från Europa. Från Schweiz kom flera narrar för att skänka en Rolex i guld samt några specialutformade guldtackor. Som tack sänkte Donald tullarna mot det lilla alplandet till 15 procent.

Den lille Donald älskar att omgärda sig med guld, vilket hovnarrarna insett.

Detta år inleddes således med att den blodbesudlade narren Benjamin Netanyahu överlämnade en guldbelagd personsökare av samma modell som Israel använt för att spränga armar och ben av förmodat aktiva i Hizbollah. Ganska bisarrt. 



Det finns svenska hovnarrar också... Läs resten här.

En tid då det fanns heder i fotbollen...

Barcelona FC mot Djurgårdens IF. Så kallad stadsmatch. Barcelona vann med 3-2 efter domarskandal. Barcelonas lagledare skämdes. Och överlämnade pokalen till Djurgårdens lagkapten med orden "domaren bestal er på seger, ni ska ha pokalen". Medan domaren smög ut. Sånt görs inte nuförtiden... Året var 1958. Jag var nio år.

Här levande bilder: 

https://www.dif.se/video/2025/december/kotschacks-julkalender-2025-lucka-14-fotbollslaget-i-barcelona

Varför ge ut den här?

Varför ge ut en bok som heter som den här? Jo, i bokens andra del finns texter som i tidsföljd beskriver vad som hänt sedan sekelskiftet i svensk säkerhetspolitik vad gäller inte minst retorik och beslutsfattande. 

Digitalt kan historien skrivas om, i en bok finns den kvar. Jag är övertygad om att många om tjugo år vill förtränga och vända blad... för mycket är oerhört genant.

Det finns en mening i Valérie Perrins roman Färskt Vatten Till Blommorna som fångat något jag känner igen: "De tysta orden börjar vråla djupt inom oss…”. Att vilja säga något som man vet kan komma att missbrukas, förvanskas och sättas i sammanhang där det inte hör hemma. Det är värt risken. 

Utdrag ur slutordet: 

"För tjugo år sedan tror jag inte det varit möjligt för Försvarsmakten att lägga ut filmer där en ung kvinnlig soldat skjuter pansarskott till tonerna av Ave Maria.  Inte heller att på nätet lägga ut en filmserie på temat När kriget kommer.  Inte OM det kommer. 

Jag tror inte heller att det varit möjligt för någon, som i vart fall anses vara expert, att uttala att vi riskerar att ”få kriget snabbare än vi vill”. Vill! 

Den som uttrycker sig så är Patrick Oksanen, säkerhetspolitiks expert vid tankesmedjan Frivärld och dessutom knuten till Försvarshögskolan. Det är onekligen en normförskjutning.

Lägg till att det som i vanliga fall är något självklart i vår liberala samhällsmodell – nämligen hygglig debatt – inte längre är det. En försvarsminister som meddelar att den som kritiserar närmandet till Nato skulle vara någon sorts fiende som går andras ärende är inte heller något som gått an för tjugo år sedan. 

Jag upplever att vi rusar iväg som i en tunnel, som ett lämmeltåg, ropande utan att låta ropen gå vägen genom hjärnan. Det är min upplevelse av mycket som sägs, skrivs och tycks. 

Jag fick idén till namnet på boken under en tågresa där två mycket engagerade män, men vitt skilda uppfattning om krig och fred, talade allt högre. Till slut sa den ene: Det var ett jävla tjat om fred." 

Mer om boken här: https://schlaug.blogspot.com/p/ett-javla-tjat-om-fred_1.html

En minut försent, eller kanske snarare aldrig försent...

En minut över midnatt, så Luciadagen är över. Men det får vi ta... för killen kan sjunga även Sankta Lucia.

 

Allt var inte bättre förr, men en del var det...

Bilderna är från partiledardebatten i SVT 1994. Att debattera med Bildt tillhörde nöjeskontot... Det var en strategi att inte ha kavaj och vit skjorta för att slippa likna de andra. 

 

Tro det eller inte, man fick nästan prata till punkt. Och själv välja ämne. 

Och nu blir det nostalgi på temat: Var det bättre förr? Svar: Kanske. Inför 1994 års val visade det sig att Miljöpartiet varit det näst mest uppmärksammade partiet i medierna. Inte så pjåkigt. 

 

Vi drev krav på sänkt arbetstid till 35 timmar i veckan, grön skatteväxling, skärpta spelregler för marknaden, höjt grundavdrag - och att skola och utbildning skulle ses som investeringar, inte som kostnader. 

 

I egenskap av språkrör blev jag utsedd till den sjunde viktigaste opinionsbildaren i Sverige. Före alfahannar som Jan Guillou och Peter Wallenberg. Och före opinionsdrottningar som Gudrun Schyman och Marit Paulsen. Men å andra sidan snäppen under tunge Göran Persson, vilket nog var bra för hans hjärta.

 

Tack vare skjortan fick jag en extra geting i Expressen när de skulle betygsätta debatten. Kvällspressen var så där lagom seriös redan då... Och sen har det gått utför.

Titta på dom då!

 

Det finns olika sätt att tona ner det egna ansvaret. Typ: Va fan, Indien släpper minsann ut mer än hela EU! Va!??!

 

I Indien bor 1,45 miljarder människor. I EU 450 miljoner. Det vill säga det bor 1 miljard fler i Indien än i hela EU. I snitt släpper en indier ut en tredjedel av vad en EG-medborgare göra. Så vi ska inte peka finger.

Nobelfest, elegant skav

Nobelfest. Stadshuset. Elegant middag, frackar och klänningar det talas om. Festernas fest. Nästan desperat. 

Tänker på Titanic. Första klass. Ett extra glas champagne. 

En känsla av avsmak. Men elegant. 

Gaza, Sudan, Ukraina. Drönare. USA. Klimatkaos. Deportation. 13-åringar. Sluttande plan. En skål för donatorn. Festernas fest. Det skaver. Med stil. 

Deserten skall ha varit ljuvlig.

Och vacker.

Clowner i Strängnäs

 

Tidöpartiernas partiledare har samlats i Strängnäs för att käka inköpt lasagne hos statsministern. Hela journalistkåren rapporterade. Dessa fyra missar alla miljömål, ska sätta trettonåringar i fängelse och vågar inte kritisera att Trump beordrar sprängningar av båtar på internationellt vatten för att sedan skjuta överlevande i eftersök. Liberalerna tycker det är helt i sin ordning.

Marianne fyller 80

Marianne Samuelsson, som var min språkrörskollega 1992 - 1999, fyller 80 år. Eldsjäl. Politisk hantverkare. Vi fick drygt sju år som rör tillsammans innan hon avgick. Hon var således språkrör när vi kom tillbaka till riksdagen 1994. Ett "omöjligt projekt", sas det.

Men med alla eldsjälar, som slet ideellt i lokalavdelningar, lyckades vi tillsammans med inte minst partisekreteraren Kjell Dahlström och kanslichef Eva Höjer, göra det "omöjliga". Ett tätt gäng. Journalister trodde att vårt kansli var mycket större än det var eftersom så mycket presterades. Avgörande var tilliten vi hade till varandra.

Marianne var riksdagsledamot redan när vi kom in 1988 då jag var språkrör tillsammans med Eva Goës. Efter att partiet fått lämna riksdagen efter bara en mandatperiod var Marianne en av de riksdagsledamöter som inte gav upp, som fortsatte kampen. 

Almedalen, Marianne, Kjell Dahlström och jag.

Vi inrättade en sorts variant av good cop-bad cop under åren då Miljöpartiet budgetsamarbetade med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag var den elaka som skulle rynka pannan och ge hårda omdömen, Marianne den som talade vänligt med sossarna. Det var ganska roligt. 

I mina kommande memoarer (När sanden rinner, som kommer nästa år) skriver jag bland annat: 

Marianne var trotjänare i partiet. Demokratisk hantverkare. Många år i partiets förvaltningsutskott. Tre år i riksdagen. Hon var en av de riksdagsledamöter som tagit fullt ansvar för partiet efter utträdet 1991. Hon jobbade på. Marianne var sjukvårdsbiträdet som blivit förbannad. Hade engagerat sig mot lagring av kärnavfall i Kynnefjäll, hade socialt patos, var nykterist men inte moralist. En arbetshäst, inte en cirkushäst. En partigängare, inte en karriärist. Ingen stor talare, ingen briljant debattör, ingen storordig visionär – men äkta vara rakt igenom. 

Grattis Marianne! Tack för åren vi jobbade ihop!