Och utrikesminister blir...

Det är allvar nu. En Tidöregering med SD som största parti medför med stor sannolikhet att vi får en utrikesminister från Sverigedemokraterna. Eftersom posten som statsminister skulle gå till Moderaterna så måste den näst mest prestigefulla uppdraget gå till det största partiet. 

Bilden av Sverige, med en utrikesminister från ett parti med rötterna i nazismen, vore föga smickrande. Inte bara bilden. Innehållet.

Det man inte har i huvet får man ha i benen...

Moderata ungdomsförbundet (MUF) delar ut tomma snusdosor med bild på Ulf Kristerssons muskelstinna vad. 

Det man inte har i huvudet får man ha i bena. Gammalt fint ordspråk.

I övrigt: tomma dosor skramlar mest.

Härnösand, Sundsvall, Ljusdal - och ett jävla tjat om fred...

1 juni Härnösand Biblioteket kl 19.

2 juni Sundsvall ABF kl 19

3 juni Ljusdal Rosehills Växthus kl 18.

Föreläsning och samtal.

Det känns fel i hjärat...

 Statsrådet Johan Forsell säger att det känns fel i hjärtat om sitt eget och sin regerings beslut att skicka ut unga som levt stora delar av sina liv i Sverige, lärt sig svenska. Nu är det snart val, och det är nog snarare att det känns fel i väljarkåren som gör att Forsell börjar surra om sitt hjärta.

Utvisningarna är helt bisarra, rent av vedervärdiga. Från att tidigare ansett det var helt i sin ordning att slå sönder människors liv, aviserar nu Forsell att han ska ta ett litet steg tillbaka, men inte längre än vad Sverigedemokraternas väljare tål. Utvisningarna fortsätter, men i något mindre omfattning. Tro inte en sekund om att det gör ont i hjärtat på de som nu styr! 

Kanske var det Svegfors som fick Forsell att backa lite grand. En yrkesmoderat som skrev ilsket i DN om hur han får vård av invandrande som nu är oroliga för att kastas ut. En moderat, som plötsligt behöver vård, ser plötsligt det han inte sett tidigare. Dom är sådana, ofta, de där.

Hål i huvudet, sa Helldén och slog hvuudet på spiken

 

 ”Det är hål i huvudet att regeringen fortsätter att sänka drivmedelskatten och därmed fördjupa både oljekrisen och vårt fossilberoende, istället för att ge riktade stöd till utsatta hushåll.”, skriver Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén i en kommentar till SVT.

Så sant. Det är ett gigantiskt hål i huvudet. Och helt rätt att istället ge riktat stöd till de som behöver stöd. Ett nästan lika stort hål o huvudet har S som tassar efter Tidöpartierna....

Samma hål i huvudet när det gäller momssänkningen på mat, där den som ofta köper oxfilé, kalixrom och annan dyrmat subventioneras mest. Istället bör låginkomsttagare ha sänkt skatt genom bland annat rejält höjt grundavdrag.

Men hur gör Tidö när det gäller inkomstskatter? Så klart, mest till den som redan har. Så skapar man ett dåligt samhällsklimat.

Krönika i Syre: Magda är garanti för att ett rödgrönt samhällsbygge inte kommer till stånd...

Läs hela krönikan här.

 

Utdrag ur krönikan: 

Tänk om vi skulle vara brutalt ärliga. Och påminna om att en blivande rödgrön regering med all säkerhet skulle innefatta Peter Hultqvist som försvarsminister och Mikael Damberg som finansminister. En sorts garanti för att krigskulturen fortsätter och att en rödgrön ekonomi mer kommer att likna den som råder än den som med berättigande kunnat beskrivas som rödgrön.

Magdalena Andersson, som gärna tassar i Tidöpartiernas fotspår i skrämmande många frågor, är den yttersta garantin för att drömmar om ett rödgrönt samhällsbygge lär förbli drömmar.

Så ser det ut.

Det finns både röda och gröna skäl att försöka få bort dagens regering. På fyra år har denna onekligen tagit beslut som gör att Sverige på flera sätt blivit ett land som går hand i hand med idéer som tidigare bara hörde hemma i auktoritära stater.

Rättsröta – såväl juridiskt som moraliskt – har smugit sig in. Ingen skam för sådant som retroaktiv lagstiftning, ingen tanke på att den regering som gång på gång struntar i vad Lagrådet säger kan vara ute i demokratins tassemarker.

Tidöfolkets mål är att Sverige ska bli EU-sämst när det gäller att skydda skog, EU-sämst när det gäller...

Läs hela här: https://tidningensyre.se/2026/12-maj-2026/hultqvist-damberg-och-andersson-ar-garantin-for-att-krigskulturen-fortsatter/

Tjat ikväll

 Ikväll (tisdag kl 20.00) arrangerar "Miljöpartister för Fred och Nedrustning" ett webbinarium där jag pratar om boken Ett jävla tjat om fred samt om partiets historia när det gäller fredsfrågan. Är du medlem kan du länka in här: 

https://engagera.mp.se/diskussion/medlemsdiskussion/mpfn-webinarium-med-birger-schlaug-tisdagen-125-kl/

Ett spöke dök upp i Vingåker

Skriver krönika i Katrineholms Kuriren

Ett gammalt spöke dök upp igen. I Vingåker.

Inte under Sävstaholms Slotts spökvandringar. Utan i kommunfullmäktige. Frågan om sänkt arbetstid. Nu med motivet att minska sjukfrånvaron. I Vingåker har redan vissa grupper sänkt arbetstid. Vilket lett till goda resultat. Så varför inte sänka rakt av?

Det var 1970 som riksdagen beslutade att införa 40-timmarsveckan. Andra länder har sänkt, Sverige håller fast. Trots teknisk utveckling och ökad produktivitet.

Mycket har hänt sedan 1970. Då stod Sverige för tio procent av världens fartygsproduktion. Carl XVI Gustaf blev kung och vänsterpartister kallade sig stolt för kommunister. Miljöpartiet var inte påtänkt. In the summertime med Mungo Jerry spelades i radion, Gunnar Hedlund var Centerledare och riksdagen införde 40-timmarsveckan. Ett beslut gjutet i betong som inte ens maskrosor tycks kunna spränga sig igenom.

Det är maskrospartiet som drivit frågan tillsammans med Vänsterpartiet. Inom socialdemokratin har funnits debatt som ibland lett till utredning, till glädje för kvinnoförbundet. Än gladare blir sedan partiledningen när hela frågan, ofta efter ett val, begravs. För att som en röstfångare dyka upp igen lagom till nästa val.

När riksdagen 1919 beslöt att sänka till 48 timmar blev Verkstadsföreningen (ungefär nuvarande Svenskt Näringsliv) upprört. Man skrev ilsket att arbetarna ”söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt – utbytet härav är emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”

Det är kanske i den tankesfären som Katrineholm befinner sig. Inga försök till sänkt arbetstid där inte.

Huruvida spökena på Sävstaholm Slott bör få sänkt arbetstid blir en fråga för de mer esoteriska.

Hela krönikan här.

Valmanifest: Hjärna och hjärta har alltför ofta fallit ner i plånboken.

Hur såg MP:s valmanifest ut 1988 då partiet, som första nya på 70 år, kom in i riksdagen?

Miljöpartiet de gröna
VALMANIFEST 1988
För första gången på mycket länge kan ett nytt parti av egen kraft ta sig in i Sveriges
riksdag. De gamla partierna med sina hundraåriga ideologier kan inte bemästra dagensoch framtidens problem. Det är dags för nya insikter. För nytänkande. Samvete ochsolidaritet. Vidgade vyer. Fantasi och entusiasm. Ett grönt alternativ!

Att bygga ett samhälle i balans med naturen är en nödvändighet. Att våga gå emot etablerade sanningar och stora organisationer är en utmaning. Vi vill vidga det politiska.perspektivet. 

Vi tror mer på människan än på kapitalet eller staten. Dagens makthavare styr kortsiktigt och med skygglappar. Hjärna och hjärta har alltför ofta fallit ner i
plånboken.

Miljöpartiet de Grönas främsta uppgift i Sveriges riksdag blir att trycka på i
miljöfrågor. Vettiga miljöskyddslagar måste fram nu och efterlevas! Djupare sett handlar det om radikala samhällsförändringar utifrån ekologiska tänkesätt!

Miljöpartiet de Gröna ska nafsa de gamla partierna i hasorna så att ord blir till
handling. Miljö och överlevnad är alldeles för viktigt för att lämnas helt i händerna på dem som har ställt till det.

KONKRETA KRAV
1. Satsa på effektivare teknik och inhemsk förnybar energi. Avveckla kärnkraften inom tre år och fastställ en avvecklingsplan för kol och olja.

2. Inför tvingande gränsvärden och utsläppsskatter för att stoppa miljöfarliga
utsläpp.

3. Sänk skatter och avgifter på arbete och öka skatten på energi, utsläpp, råvaror och spekulation.

4. Inför en skattefri zon så att de första 31.000 kronorna av arbetsinkomsten blir
skattefria.

5. Satsa 40 miljarder på att återutveckla järnvägarna. Befria städerna från massbilismen och satsa på miljövänlig kollektivtrafik. Säg nej till Scanlink, nya motorvägar och bilbro över Öresund.

6. Förbjud sopförbränning, minska användningen av engångsförpackningar, inför fullständig sopsortering och satsa på återanvändning.

7. Ge kraftigt stöd till biologiskt jordbruk bland annat genom arealbidrag i stället för skördebidrag. Höj miljöavgifterna kraftigt på konstkväve och kemiska bekämpningsmedel. Vissa kemikalier totalförbjuds omedelbart.

8. Satsa på mat utan gifter och skadliga tillsatser. Ta bort momsen på svensk basmat och höj momsen på andra varor.

9. Bygg upp kommunala närfonder som ska främja ett lokalt näringsliv och stödja anställda som gemensamt vill ta över sina företag vid försäljning. Avveckla löntagarfonderna och för över pengarna till närfonderna.

10. Utöka föräldraförsäkringen till två år med principen ett år för vardera föräldern.Ledigheten ska kunna tas ut genom sänkt arbetstid under flera år. Ge föräldrar rätt att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn.

11. Inför omedelbart lagstadgad rätt att gå ner till 20 timmars arbetsvecka. Målet är 30 timmars normalarbetstid per vecka.

12. Ge gamla rätten till en värdig vård även om det leder till sänkt "köpkraft" för övriga.

13. Ge glesbygden liv bland annat genom att sänka arbetsgivaravgifterna kraftigt just där. Vid ökade bensinpriser ska glesbygden kompenseras.

14. Stoppa vapenexporten. Säg nej till medlemskap och den så kallade harmoniseringen med EG. Begränsa de multinationella företagens inflytande men öppna gränserna för människor, kunskap och kultur.

15. Var generös mot flyktingar. Sverige har både möjlighet och skyldighet att ta emot flyktingar väl. Nyinrättade asylnämnder ska sköta flyktingmottagningen istället för
polisen.

DET ÄR BRÅTTOM
Atmosfärens ozonskikt förtunnas.
Försurningen av våra skogar fortsätter.
Risken för stora radioaktiva utsläpp hänger ständigt över oss.
Drivhuseffekten ökar...

Godta inte att samhället byggs så att naturen förstörs och livets förutsättningar slås ut.
Därför vill vi skapa ett samhälle i ekologisk balans. Och vi vill börja nu. 

Godta inte att människor i andra länder utnyttjas genom osolidariska
handelsförbindelser. Vårt välstånd får inte bidra till andras fattigdom och nöd. Vi tror på en solidarisk världsordning. Och vi vill kämpa för den.

Godta inte att människor offras i yrkessjukdomar eller att gamla människor inte får en värdig vård av så kallade kostnadsskäl. Solidaritet är mer än ord och fraser. Vi kräver handling.

VI HAR EN DRÖM...
om ett samhälle som lever med naturen i stället för att slåss mot den.

Vi har en dröm om ett samhälle där fördelningen är solidarisk mellan I-land och U-land, mellan stad och landsbygd, mellan stark och svag.

Vi har en dröm om ett samhälle där hundra kulturer blommar.

Vi har en dröm om ett levande, sprudlande samhälle där människor får möjlighet att
växa.

Vi har en dröm om ett samhälle där människor är fria från tråkighetens, byråkratins och stelbenthetens bojor.

Vi har en dröm om ett samhälle där ingen springer från sitt ansvar och där alla har
inflytande.

Detta samhälle vill vi förverkliga!
Miljöpartiet de gröna
KAMPANJHÖGKVARTER STATIONSHUSET I LUND

På lokalkontoret i Stockholm. Telefonmöte med politiska utskottet aug 1988.

Vår! Men "liberaler" och drönare...

Våren har kommit igång, uterummet funkar som drivbänk för känsliga plantor. Vitök, ärtor, spenat är inte så kinkiga. Potatisen är decemeterhög, i vart fall den som fått omvårdnad. 

Livet pågår, inga drönare eller missiler i sikte. Inga explosioner heller, bara fågelsång. 

Äppel- päron- och plommonträd blommar... förgäves? Det är ont om humle- och bisurr. 

Vore jag överdrivet retorisk hade jag skylt på Åkesson. Men det räcker med allt annat han förmått till och med liberaler att gå med på...

En gång var Folkpartiet ett bra parti då det gällde naturrelaterade frågor. Sen blev man Liberalerna. Stackars socialliberaler.. vart ska ni ta vägen? Centerns skogsskövlingspolitik har ni ju aldrig gillat.

Vill du veta mer än hur många Mariekex Robert Damberg kan vända i munnen?

Vill du veta hur många Mariekex Mikael Damberg kan vända i munnen eller om Dadgostar kommit bakfull till Auschwitz eller om Magdalena Andersson anser att en penis är skalbar får du titta på SVT, typ Fördomsshowen eller Taxi Fouad.

Varför inte ta sig en funderare om värderingar, ideologi och visioner istället? Varför inte läsa boken VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? Finns på bibliotek och i bokhandel.

Val i höst. Varför inte våga ge sig på en fredlig kulturrevolution? 

Det handlar om att överge den globaliserade sentida kapitalismen, skapa ett förståelsesamhälle, värna medborgarperspektivet, införa en skattereform som på allvar gynnar ekologiska och sociala värden, om utveckling, inte om tillväxt. 

Skulle vi till och med våga oss på lite fredskultur som svar på den krigskultur som råder? 

Flummigt? Tja, som om den rådande samhällsmodellen inte vore flummig! 

Orealistiskt? Tja, som om den rådande ekonomin inte vore alltför kreativ för både människans och planetens bästa...

Naivt? Tja, som om inte dagens utveckling mot det totala sammanbrottet bottnar i naivitet...

Är ni kritiska till vad jag skriver i boken så kritisera inte Miljöpartiet, det är mina visioner.

Fouads taxi

 

JA, MEN DÅ SÅ....

Fördomsshowen och trumpismen

Skriver i ETC kultur.

 SVT har sjösatt ett nytt program med den svenskspråkiga titeln Fördomsshowen. Så mycket show är det väl inte. Men någon sorts underhållning. Journalisten och poddestradören Emil Persson, sittande bakom tungt skrivbord i upphöjd position, tittar ner på partiledare medan han citerar ur ett papper vilka fördomar han har om den som sitter där nere. 

 

Den som först tvingades titta upp på Emil Persson var Simona Mohamsson (L). Sedan har det dessvärre fortsatt. Med idogt, om än ansträngt, skrattande partiledare som inser att de måste vara trevliga oavsett frågornas art. Oavsett om de egentligen skulle vilja be Emil dra åt helvete. För nog var det väl så Magdalena Andersson innerst inne tänkte… Eller?

En gång i tiden lanserade TV3 den där typen av program. Silikon hette det. Året var 2000. En av de som lät sig intervjuas var Folkpartiets partiledare Lars Leijonborg. Han skulle svara på om han brukade raka pungen och mäta snoppen. Som jag minns det svarade han generat artigt med det nödvändigt påtvingade skattet på köpet. TV 3 ansåg det vara folkligt och glatt. Som komplement till SM i lavemang.

Partiledare och språkrör har ett tryck på sig att ställa upp på sådant där de syns. Trycket kommer från partistrateger. På temat: är du varumärke så ska du fan synas. Vi lever i en tid där synlighet är viktigare än substans.

Själva programidén vad gäller Fördomsshowen gör det naturligtvis högst relevant att fundera på vilka fördomar man har om programledaren. Och om självaste SVT.

 

Mina fördomar om programledare som sitter upphöjt över de tilltalade består i att programledaren egentligen är räddhågsen. Ganska ämlig. Feg. Inte modig, trygg eller ens särskilt schysst. 

 

Min fördom består också i att den som i upphöjd position levererar ett lätt ironiskt, om än proffsigt avspänt och rent av småcharmigt, leende när den tilltalades tillkortakommanden avslöjas innerst inne är en mobbare. Så min fördom i detta avseende är att Emil Persson är hämtad ur samma mentala bunke som den unge mobbaren Alex Schulman var. Den där bunken är visserligen inte samma som den där Trump befinner sig, men den finns i samma härad. 

 

Som med alla fördomar kan man ha rätt. Vilket oroar mig. 

Till skillnad från Emil Perssons fördomar om en partiledare har jag dock inga specifika fördomar om huruvida han besökt Auschwitz bakfull eller inte. 

Nu kan man förstås se hela programidén som en misslyckad muntration, med lite grabbig härskarteknik och inslag av vanlig småmobbing för att sedan vända blad och gå vidare. Om det inte vore för att den här typen av program ligger i tiden. Det finns en tendens att reducera värdet av ideologi och partiernas tankegods till förmån för den trevlighetsfaktor som partiledaren kan mana fram. En sorts fördumning. 

Efter att sett SVT:s programutbud inför valet viskar mina fördomar att SVT:s programstrateger, om än tassande, följer med i släptåget kring trumpismen. På temat förytliga politiken. Ingen blir gladare än Tidöstrategerna över det. Kan man dölja ett auktoritärt samhällsbygge med krackelerande rättssäkerhet bakom ett charmigt leende och prat om barnens veckopeng är det ju en tillgång. Man kan sitta i en låtsastaxi och prata om ditten och datten som i SVT:s andra programserie på temat: reducera politik till krystad underhållning light. 

Konkurrensen om tittare i en tid av ytlighet kräver att man går i trumpismens fotspår, lär sig älska fasader, fokuserar mer på ledare än på ideologi. Små steg som gör oss lite dummare än vi skulle behöva vara. 

Kanske är det SVT som sett till att Emil Perssons nedblick inte bara är nyfiken utan lite ironiskt, ibland småmobbande, dömande, viskar mina fördomar. Och medan de folkvalda politikerna tittar uppåt mot tronen i hopp om nåd, tittar vi väljare på ett skådespel där substansen har försvunnit i tomma intet.

Moderat tar avstånd från Tidöpartierna

 

För en del tar det tid, det krävs att de bli direkt berörda. Mats Svegfors, fd chefredaktör på moderata SvD, skriver öppet brev till Ulf Kristersson. Här utdrag ur brevet:

 

"Käre Ulf!

För två år sedan hoppades jag att jag skulle ha möjlighet att arbeta åt dig i statsrådsberedningen. Nu blev det inte så. I stället blev jag sjuk och bor sedan ett halvår tillbaka på ett långtidsboende i södra Storstockholm.

 

Detta har naturligtvis väsentligen nackdelar. Men det finns ovedersägligen också fördelar – till dessa hör att jag ser svensk välfärd ur ett lite annorlunda perspektiv.

 

Jag inser att den svenska välfärdsstaten i stor utsträckning är ”för svenskar av invandrare”. Och jag tror inte att svenskar i gemen inser vilken besynnerlig skapelse vår svenska välfärdsstat är. Av det tiotal anställda som svarar för min dagliga omvårdnad är bara två ”helsvenskar”. Övrig personal, som jag är helt beroende av, befinner sig i ett slags invandringspolitiskt ingenmansland.

 

Den medarbetare som har ett direkt personligt ansvar för mig – hon svarar inte minst för min personliga hygien – väntar bara på besked från myndigheterna om att hon inte längre får vara kvar i Sverige. 

 

Arbetsrättsligt har hon fast anställning. Och hennes familj bor i Sverige och andra europeiska länder. Men själv löper hon en uppenbar risk att, efter åtta år i Sverige, skickas tillbaka till Kosovo där hon inte längre har några kontakter. Det spelar då inte någon roll att hon har en svensk utbildning, talar flytande svenska och är totalt integrerad på svensk arbetsmarknad. Det spelar ingen roll att hon tillhör en grupp på arbetsmarknaden på vilken det råder skriande brist (undersköterska i äldreomsorg).

 

En av hennes närmaste arbetskamrater, också hon med fast anställning, har blivit utlovad besked om sin långsiktiga rättsliga ställning för flera månader sedan. Men besked ges inte. Det bara uteblir.

 

Mina politiska ställningstaganden har under tre kvarts sekel berott på höger-vänsterskalan. Detta håller på att ändras. Politikens humanistiska dimension kommer i förgrunden. En systemsyn som reducerar individen till ett föremål för politik och politisk styrning förnekar politikens centrala samhälleliga värde.

 

Från min plats på långtidsboendet ser jag hur de som varje dag tar hand om mig drabbas av Moderaternas nya människosyn.

 

De människor som jag möter i min vardag är värda samma respekt som de människor jag har vuxit upp med.

(-)

Avgörande för mitt politiska ställningstagande blir inte höger eller vänster, utan människosynen som den faktiskt kommer till uttryck i politiskt handlande.

(-)

Jag kommer inte att rösta moderat i årets val. Invandringspolitiken är avgörande. De människor jag möter i min vardag är värda samma respekt som de människor jag har vuxit upp med. De må vara uppvuxna i Kosovo, Turkiet eller Nordafrika."

(Mellan 1983–2000 arbetade Svegfors på Svenska Dagbladet, som chefredaktör och politisk redaktör. Vi ett tillfälle hyrde MP in honom för att pressa oss språkrör i ett rollspel).

Partiledarideologi...

 

Tänk så olika slutsatser man kan dra... Apropå gårdagens partiledardebatt i SVT.

Enighet som ideologi...

Två tidigare riksdagsledamöter för MP skriver att "enighet" blivit ett centralt mål för partierna i riksdagen. De skriver:

"När till och med en tidigare ledare för Vänsterpartiet som Jonas Sjöstedt berömmer Pål Jonson för att ha skapat total enighet kring försvarspolitiken och till och med hyllar honom som regeringens bästa minister, borde varningsklockor ringa." 

De två skribenterna problematiserar den ensidiga militariseringen och skriver att vi missar "möjligheter att förebygga och hantera konflikter på fredlig väg".  

Även Hans Blix, med all sin erfarenhet, beklagade i förra veckan (P1) att det bara finns miltära strategier och för lite tankar om att försöka hitta lösningar. 

Han betonade också hur viktigt det är att försöka begripa hur motståndarna tänker. Och att försöka förstå inte är detsamma som att försvara. 

"Man ska inte förbättra sin egen säkerhet till priser av någon annans säkerhet", betonade han. 

Sista gången jag hört någon ledande svensk politiker påtala detta var när Peter Rådberg, försvarspolitisk talesperson för MP, motsatte sig värdlandavtalet mellan Sverige och Nato. Han slog fast att det skulle "öka konfliktytan mellan Nato och Ryssland samt öka spänningarna i Östersjön, vilket vore ett steg i fel riktning”. 

Sen fick Miljöpartiet en ny försvarspolitisk talesperson och partiet ändrade uppfattning. Förmodligen på grund av idén om enighet. 

En breddning av den säkerhetspolitiska debatten är temat också i antologin Är Sverige säkert nu? skriven av forskare från inte minst Försvarshögskolan. En bok som fått nästan noll uppmärksamhet! Den bryter mot idén om formell "enighet"...

Här finns de två fd riksdagsledamöternas artikel.

Så röd blev jag 1 maj

Inget tal av mig blev det igår. Det närmsta rött jag kom under årets Första Maj blev kallrökt röding. 

Regeringens symboliska ledarpar bakom Jimmi Åkesson mobbade arbetarrörelsens stora dag genom nedanstående.  

Glömska som de är mindes de nog inte att ledare för det som kallades Nya Moderaterna höll tal på den dagen. Då var det Reinfeldt och skojaren Schlingman som sa sig företräda "det nya arbetarpartiet".

Tänk, jag tyckte illa om dom då. Och nu är det än värre.

Ledig fredag för vilka???

Jo, jag förespråkar sänkt normalarbetstid. 30-timmar bör anses vara heltid, istället för 40 timmar. Men jag skulle aldrig, om jag varit företrädare för Miljöpartiet, hävda nedanstående. 

Att ge intryck av att betrakta världen från något sorts urbant tjänstemannaperspektiv är illa. Inom vården, omsorgen och många andra kneg - för att inte tala om småföretagare - finns ingen speciell veckodag som är ledig. 

Så ge inte, genom retoriken,  intryck av att bortse från de som håller igång samhället när vi andra är lediga!

Ett sorts överklassperspektiv är inte klädsamt för gröna politiker. Så sänk normalarbetstiden men med respekt!

Så här kan det gå till:

Ändra arbetstidslagens §5 så att nuvarande 40 timmar ersätts med 30 timmar som varande normalarbetstid. 

 Då skulle den lyda: "7Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 30 timmar i veckan. När det behövs med hänsyn till arbetets art eller arbetsförhållanden i övrigt, får arbetstiden uppgå till 30 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på arbetsstället.”

Det enda som skett är att siffran 40 bytts ut mot 30. Ett sådant byte över en natt skulle förstås få förödande effekter på många sätt. Det skulle uppstå arbetskraftsbrist. Utbildningsväsendet skulle inte vara anpassat. En del viktiga arbeten skulle inte bli utförda. Övertidsersättningarna skulle bli våldsamma. Det går inte att blunda för. Så övergången måste regleras, det viktiga är att den nya heltidsnormen växer in.

Övergången skulle kunna regleras inom ramen för arbetstidslagens §6, §7 eller §8 som redan nu reglerar hur lagen skall fungera smidigt i verkligheten. I en tilläggsparagraf (lämpligen §8B) skulle kunna slås fast:

”Under en övergångsperiod på sju år från lagens ikraftträdande skall sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid enligt §5 (30 timmar) men understiger vad som enligt §5 i denna lagstiftning tidigare gällde som ordinarie normalarbetstid (40 timmar) inte i lagens mening betraktas som övertid. Om kollektivavtal som anges i § 3 tillkommit skall med övertid istället förstås vad kollektivavtalet anger.”

Kort sagt: övertid mellan 30 och 40 timmar ska under en övergångsperiod inte i lagens mening ge upphov till vare sig övertidstillägg eller tidskompensation om inte fack och arbetsgivare kommer överens om annat.

Vad skulle då vinnas på detta? Jo, normen för vad som betraktas som heltid skulle utan större konvulsioner förflyttas från 40 till 30 timmar, vilket i slutänden skulle göra det lika naturligt att tala om heltid som 30 timmar i veckan som det idag är att tala om 40 timmar. Hur dessa ska förläggas – genom sex timmars arbetsdag eller fyradagarsvecka – bör vara en fråga mellan arbetsmarknadens parter.

Kungen, onda ögat och varumärke

 Trots att jag varit med i styrelsen för Republikanska föreningen kan jag förstås kosta på mig ett grattis till kungen som fyller 80 år. Det är ju, trots allt, inte hans fel att statschefer utses i en drottnings livmoder. 

Bilder från intervju i SvD.

För övrigt är det värt att notera att riksdagen beslutat att det är kungahusets plikt att "föda upp" (i beslutet skrivs så) nya statschefer och fostra dem i rätt lära. 

Och i näringslivets vokabulär är det ordet "varumärke" som gäller.

Tycker det låter ganska förnedrande.

För övrigt verkar kungen så sorgsen och obekväm. Skulle jag också vara om jag varit ålagd att ta över farsans jobb.

Släpp Victoria fri, det är vår, tänker jag.

Vid en så kallad kungamiddag, för länge sedan,  tyckte Lena och jag att kungafamiljen såg så tragisk ut där den stod i ett hörn långt bort från alla andra. Så vi gick fram och pratade lite med dem. Vi fick onda ögat av paranta äldre damer. Efteråt fick vi höra att vi brutit mot reglerna, överträtt ett rött streck. Det var kungen som, via nån sorts ståthållare, skulle kalla de han ville tala med. 

Nåja, vi överlevde. Det var ju ändå 1900-tal.

Hur som helst: grattis!

Här den sista riksdagsdebatten jag hade om monarkin. En jättemärklig, nästan tragikomisk, debatt där monarkins försvarare lät väldigt ljumma, nästan generade. http://psschlaug.blogspot.com/2011/08/riksdagsdebatt-om-monarkin.html

Svarsfrekvens...

Mycket utrymme ges åt opinionsmätningar. Ofta glömmer man det finstilta. Svarsfrekvensen. I dagens mätning som Ekot rapporterar är den... 40 procent. Också det har blivit sämre sen jag slutade... Ack, ack. 😄