Jag tillhör dem som blir bombade av mejl från dem som inte tror att det finns något mänskligt hot mot klimatet. Dessutom är det några som tror att jag är smygsympatisör till dem. Anledningen till detta är att jag skrev om vikten av att även forskare som motsätter sig majoritetens uppfattning i klimatfrågan bör få stöd till sin forskning.
Men någon smygsympatisör till klimatskeptikerna är jag inte. Däremot är jag varm sympatisör till de grundläggande principerna för god forskning: nämligen att forskning och rådande föreställningar alltid skall granskas, ifrågasättas och omprövas. När det gäller klimathotet så skulle jag bli lycklig om det visar sig att jag har fel.
Min uppfattning är således att man alltid ska ifrågasätta rådande föreställningar, även om jag råkat ansluta mig till dem.
Det jag nu blir mejlbombad om är uppgiften att det är mer isbildning i Arktis i år än förra året. Min motfråga blir: Och?
Det var en enorm issmältning förra året, och en del har tagits tillbaka. Susanna Baltscheffsky påpekade i söndagens SvD att påståendet blir "lite lustigt eftesom isen aldrig har smält så mycket på sommaren som i fjol och i år".
Hon tar även upp ett anant påstående som rinner ner i min mejlbox: "det har inte varit någon ökning av den globala medeltemperaturen de senaste tio åren". Men detta (nästan) sanna påpekande skall ställas mot det faktum att 11 av de 13 senaste åren varit de varmaste sedan man började mätningarna för drygt 150 år sedan.
Ett tredje argument som jag blir bombad med (hur mångar är ni?) är att det är naturliga fenomen som ligger bakom den värmeökning som man nyss förnekat...
Jag uppfattar det som tämligen ointressant huruvida det är "naturliga variationer" eller människan som påverkar mest. Bara för att det regnar in genom taket så är ju ingen så korkad att man häller diskvattnet på golvet med motivet att det ju ändå är så blött.
Förutom den grundläggande principen om att man alltid skall uppmuntra kritisk granskning av forskning, gällande normer och uppfattningar (även egna) så är jag varm anhängare av försiktighetsprincipen när det gäller sådant som kan ha skadliga effekter för andra än mig själv.
Gäller det bara mig själv så kan försiktighetsprincipen graderas ner, det är därför jag bloggar och riskerar en och annan smocka...
Bra inställning! Alla stenar ska vändas på.
SvaraRaderaN.
Håller helt med om att man skall vara kritisk mot forskare och experter.
SvaraRaderaIbland får man känslan att politiker litar på dessa allt för mycket.
Tänker på hur oberoende forskningen är i det enskilda fallet. Om forskaren är beroende av anslag för sin fortsatta verksamhet vet hon/han även att risken är stor att bli utan pengar i nästa omgång om resultat publiceras som går på tvärs mot anslagsgivarens ekonomiska intressen.
Hur ser du på detta?
Tja, forskare är beroende av stat, stiftelser eller företag för att få medel och tidsutrymme till forskning. Företag har ingen anledning att satsa på sådant som kan leda till misstro mot deras produkter (t ex läkemedel, mobiltelefoner eller kattmat), staten kan vara ogin mot forskning som kan drabba rådande världbild eller som kan påverka infrastruktur för mycket (det sistnämna har varit ett skäl för att inte ge bidrag till forskning om vätgas, enligt den debatt som förekom för ett tjugotal år sedan), stiftelsers bidrag är beroende av stiftarens intentioner.
SvaraRaderaDet enda rimliga borde vara att den politiska sfären aktivt satsar på sådan forskning som är ifrågasättande av de normer och föreställningar som är de dominerande. Men för det krävs modiga poltiiker, och sådana har vi inte.
De flesta partier driver sina hjärtefrågor och vill stötta forskning som legitimerar deras egna åsikter.
För övrigt har jag en stark känsla, förstärkt av de erfarenheter jag har, som säger att allt fler utredningar - som ju kan sägas vara en del av forskningens fortsättning - görs med ett speciellt syfte, man vill bevisa något, avsluta sina antaganden med VSB (Vilket Skulle Bevisas) snarare än att nå så nära sanningen eller den verkliga verkligheten som möjligt. Jag uppfattar att detta är en enormt problem, som inte blir mindre av att vi, för att ta Sverige som exempel, får en blockpolitik där det gäller att hålla ihop inom blocken - det udda, det ifrågasättande, det gränsöverskridande raderas bort. Detta är ett av mina huvudskäl för att vara kritisk till att svensk politik byggs in i en ny blockpolitik.
Hej! Jag har ersatt DN:s ledarsida med att läsa din blogg till frukost.
SvaraRaderaIngrid
Tack Birger för ditt svar.
SvaraRaderaDet var trevligt att vi ser på forskningens problem på samma sätt.
Värdefullt att få synpunkter från en som vistats i maktens korridorer och vet hur det är där.
Ännu en gång, TACK
Klokt skrivet, Birger.
SvaraRaderaJag skrev själv om de så kallade skeptikerna för ett tag sedan.
Ett problem med att "tillåta ifrågasättande av de rådande föreställningarna" är dock att ändlösa debatter, om frågor som besvarats för länge sedan, riskerar att blockera nödvändig handling. Till slut måste man på beslutsfattarnivå kunna dra streck och gå vidare.
Egentligen är det också detta som har skett. I bakvattnet plaskar "skeptiker" runt och försöker få uppmärksamhet.
Låt dem få det, för all del. Se bara till att processen i den verkliga världen löper på.
Vill bara säga att din blogg gör mig lycklig och inger mig grönt hopp i dessa klena mp-tider! TACK för att du lagt upp en debatt-länk om Arbetstid i vänsterfältet. Och för att du valt en som är så talande och informativ om vart partiets ledare (??) är på väg att föra partiet...Du är underbar, behövd och genial.
SvaraRaderaBirger.
SvaraRaderaHåller med dig som (nästan) vanligt. Men nog finns det tillverkare som producerar varor som väcker avsky. T.ex. tobaksindustrin.
Anledningen till fortsatt tillverkning är förstås, att inte alla avskyr det avskyvärda.
Gröna tankar
Under 25 års tid har jag följt klimatdebatten. Jag förstår ännu inte hur Al Gore & Co har kunnat få ett sådant genomslag. Det finns nämligen bl.a. inga bevis för att den ökade koldioxidhalten är anledningen till uppvärmningen. Al Gore har inte klimatforskarna med sig, utan mest andra forskare och så politiker...
SvaraRaderaEn stilla undran: Vem tjänar på klimathysterin?
Svar: Alla!
SvaraRaderaHur ska svaret från Anonym 16:50 tolkas???
SvaraRaderaAtt alla tjänar på klimathysterin kanske...
SvaraRaderaTolkaren
Det, som det gröna tänkandets motståndare kallar "klimathysteri", kan ha det goda med sig, att försiktighetsprincipen går igång.
SvaraRaderaSe f.ö. dagens Birger-blogg!
Jag gillar inte försiktighetsprincipen, av två anledningar.
SvaraRaderaFör det första för att den inte är särskilt lämplig. Tänk dig att du är ett försäkringsbolag. Du ger ut försäkringar, men din verksamhet genomsyras självfallet av försiktighetsprincipen. Alltså, du ger inte försäkringar till någon som du skulle kunna tänkas behöva betala ut ersättning till, alltså inte till någon som behöver en försäkring. Din verksamhet kommer nog inte klara sig så länge...
I stället så sysslar rimliga försäkringsbolag med sannolikhet. Priset som kunden betalar för försäkringen är sannolikheten att det obehagliga (brand, översvämmning, arbetslöshet etc) ska inträffa multiplicerat med skadans omfattning. Den produkten blir den årliga försäkringsavgift kunden får betala till försäkringsbolaget.
Detta kallas för ett riskhanteringsproblem och är vida överlägset försiktighetsprincipen.
Det andra problemet med försiktighetsprincipen är att det alls inte är självklart hur vi ska applicera den.
Ska vi i försiktighetens namn våldsamt minska våra koldioxidutsläpp för att rädda klimatet från ett eventuellt hot, eller ska vi i försiktighetens namn absolut inte minska användningen av de fossila bränslen som lyft oss från den tid då livet då var svårt, brutalt och kort till den mer eller mindre paradisiska verklighet vi ändå skapat för oss själva?
Vad tycker Birger om resonemanget?
Tack för alla kommentarer.
SvaraRaderaAnders: Visst, processen i den verkliga världen bör fortgå...
ARvid: Jag förstår ditt resonemang. Men inte din slutsats: det finns väl ingenting som säger att fortsatt användning av fossila bränslen är nödvändigt bara för att användningen tidigare fått fart på industrialismen, "lyft oss" etc.
Det är ju, å andra sidan, så att den billiga energin förhindrat kreativa alternativ... titta bara på en splitter ny Volvo, hade Otto och de andra som uppfann förbränningsmotorn tittat ner under huven hade de nickat igenkännande.
Exemplet med försäkringsbolaget är ju lite krystat eftersom hela idén med försäkringar - och därmed företagets existens - bygger just på att olyckor kan hända. Men jag ser en enorm skillnad på en brand i ett hus och klimatförändringar som leder till massflykt och problem med jordbruksmarken. Försäkringsbolagen gör för övrigt en del antaganden utifrån försiktighetsprincipen: de kan inte försäkra för kärnkraftsolyckor...
Birger,
SvaraRaderaEnergi handlar om flöden. Bara för att vi använt fossil energi för att bygga upp en god infrastruktur och samhälle etc betyder det inte att dessa saker kommer vara kvar om vi slutar använda fossil energi. Kanske är det så, men vi kan inte vara säkra. Om vi då använder försiktighetsprincipen... ja, du fattar hur dumt det blir.
Även om det finns en enorm skillnad mellan en brand och klimatförändringar är principen densamma, och utfallet för individen kan mycket väl vara värre i fallet med branden. Jag menar, vad är värst för mig, att mitt hus brinner ner eller att jorden blir lite varmare.
Och visst är det rimligt att lägga dubbelt så mycket ansträngning på att bekämpa klimatförändringarna om vi är 100 % säkra på att de drivs av våra koldioxidutsläpp jämfört med om vi är 50 % säkra på det?
Vad gäller försäkring av kärnkraftsolyckor så är det du säger missvisande. Försäkringsbolagen håller sig därifrån eftersom det vid en kärnkraftsolycka skulle bli en gigantisk mediecirkus med fullt av strålkärringar och annat löst folk som inbillat sig att de blivit sjuka av strålningen (jämför elallergi, dataskärmar, amalgam etc). Vidare skulle summorna som skulle betalas ut vara mycket stora, så stora att det skulle bli svårt för ett enskilt försäkringsbolag att klara kostnaderna, risken skulle behöva spridas på massor av återförsäkringsbolag, syndikat och så vidare. Krångligt.
På det stora hela gör det inget eftersom de avgifter, punktskatter och försäkringspremier kärnkraftsindustrin betalar till staten ändå vida överstiger de premier de skulla betala till ett privat försäkringsbolag. För att inte tala om alla de externa intäkter kärnkraften drar in till samhället utan att få betalt för det.
Säger som gamle Ludwig Wittgenstein,som ju var en som lät sig övertygas utan mycket tanke vånda om någoting."Att solen går upp i morgon får väl antas en ganska sannolik hypotes".Man måste
SvaraRaderata allt under beaktande oavsett
inta en kritisk hållning till allt
och det ska man banne mig bli mailbombad för!
Janne M Göteborg
Dom är inte så många men dom är ihärdiga.... de de alla har gemensamt är att ingen av dom är kapabel att publicera de dom påstår vetenskapligt.
SvaraRadera