Begreppet "grönt" försvann från gårdagens partiledardebatt. Ordet användes tidigare ofta och gärna av miljöpartister för att markera att man baserade sin politik på grön ideologi. I går använde Peter Eriksson inte ordet en enda gång. (Den enda som använde begreppet var faktiskt Reinfeldt!) Hur har då miljöpartiet lanserat ordet ”grönt” som beteckning på sin politik? Min egen sista partiledardebatt var 1999, då jag använde ordet ”grön” 9 gånger för att beteckna miljöpartiets politik. Mp samarbetade redan med sossarna och vänstern, men viljan att markera grön identitet och hemvist var stark i partiet.
Att välja bort begreppet "grön" innebär att man tonar ner ideologin och istället markerar sakfrågor, hängande mer fritt. Självfallet måste det också tolkas som ett godkännande av att partiet, i medier och debatter, slås ihop med de två gamla vänsterpartierna i ett gemensamt block. Man är nöjd över den beskrivning som medierna ger av "det nya miljöpartiet". Det som kännetecknar grön ideologi - bland annat synen på lönearbete, delaktiga ägarformer, sociala trygghetssystem, ekonomisk tillväxt och människan som varande något betydligt mer än en ekonomisk varelse - kan upplevas som provocerande. Och utgör konfliktungar i samarbete med de röda, lika väl som det förstås skulle utgöra problem för samarbete med de blå.
I gårdagens debatt var det förresten bara Fredrik Reinfeldt som tog upp begreppet ”grön skatteväxling”. Han sa: ”Det har förts en diskussion om huruvida Moderaterna och alliansregeringen är på väg att ansluta sig till grön skatteväxling. Miljöpartiet är på väg att överge den.” Peter valde att inte kommentera detta.
Grön ideologi existerar inte, då är det väl bara bra att man inte snackar om den!
SvaraRaderaDet var synd att Peter inte tog tillfället i akt att diskutera synen på arbete. ska vi arbeta för att leva, eller leva för att arbeta?
SvaraRaderaDet gröna partiet är ockuperat.
SvaraRaderaDet kan väl vara sant att partiet är mer sakfrågeinriktad, men det har ju också gett visst utslag i opinionen eftersom man ligger tryggt över 4 procent. Alla partier, utom v, slåss om mittenväljare, det är också miljöpartiets möjlighet att växa och då kan man inte provocera med ett helt annorlunda begtraktelsesätt på ekonomisk tillväxt, arbete och liknande. Slå hårt mot klimatförändringar, vapenexport och dålig mat. Det är sådant som berör och som också de flesta gillar mp för. På den här bloggen drivs teser om att vi skall sluta konsumera och minska arbetets mängd. Det är för perifiert för oss vanliga dödliga!
SvaraRaderaPeter Malmborg
Birger Schlaug skriver: Partiet uppfattade det som viktigt att markera att "grönt" var något mycket mer än natur- och miljöfrågor.
SvaraRaderaSom jag ser det är miljöpartiets dilemma följande:
Låt oss först kalla natur- och miljöhänsyn för "grön politik i inskränkt mening". Hur ser det då ut i Sverige? Inte har miljöpartiet monopol på en sådan politik! Det finns inte heller någon "mall" att följa så att vi kan säga vad som är "bäst" för natur och miljö; det beror på vilken natur och miljö vi vill se förverkligad.
Inget politiskt parti i dag överlever om man inte tar miljöhänsyn. Men vi får en delvis annorlunda natur- och miljöhänsyn med andra partier än miljöpartiet. Det behöver inte vara fel.
Schlaugs (och miljöpartiets?) gröna politik är mer omfattande. Han räknar in en mängd företeelser om vilka människor har vitt skilda åsikter. Flera av åsikterna kan inte endast placeras in på en grön skala utan också på en röd och en blå. Det är en smaksak vad som kan kallas "grönt" Någon konsensus i väljarkåren lär det dock bli svårt att uppnå.
Någon tillväxtpotential lär det i vilket fall inte finnas för partiet.
Tillväxtpotential finns naturligtvis i alla partier. Det gäller bara att se till att man driver de symbolfrågor som tar bäst skruv i väljarkollektivet. Allmänt pratas det för mycket om färger och block i medias analyser (och för mycket om kronor och ören och skatter). Politiska journalister tycks än idag fastlåsta i franska revolutionens gamla begrepp om höger och vänster, som ju är helt out of time idag. Grönt är väl bra, orange och gredelint också?
SvaraRaderaPeter Eriksson sa även, att Mp inte kommer att kräva att Sverige ska lämna EU. I dagens Mp finns det kravet visserligen med i text, men i praktiken har det samma funktion som sossarnas republikkrav. Det är närmast ett "hängsmycke" utan praktisk betydelse.
SvaraRaderaHerregud! Miljöpartiet har allt att vinna på att framföra sitt radikala budskap. Det finns hur många människor som helst som skulle lyssna, undra och tänka längre än man vanligen gör. Skulle hälften av dessa finna att de håller med så blir partiet både lite större och mycket, mycket opinionsbildande! Så hör hårt!!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDet måste vara svårt för Peter Eriksson att använda ordet grönt, eftersom han är röd.
Tack för kommentarer. Några tycks mena att det inte finns någon grön ideologi, det är fel. Någon smaksak, om vad som kan betecknas som grön ideologi, är det inte. Tillräckligt mycket är sagt och skrivet för att definiera en tydlig grön ideologi - att den kanske sedan inte drivs av det gröna partiet fullt ut har inte så mycket med saken att göra. Sossarna har väl inte alltid så mycket med socialism att göra heller...
SvaraRaderaTill Anonym som menar att partiet är "ockuperat" vill jag säga att det är fel. Partiledningen har säkert med sig både partistyrelse och riksdagsgrupp på strategin, det berättas mig att några uppror vare sig finns på partiets databas eller kongress (det sistnämnda kunde jag själv konstatera i våras - en del småändringar men ingen kritik av retorik eller prioriteringar fanns). Så Peter har säkert partiet med sig.
Anonym som redovisar att Peter sagt att man inte avser att kräva att Sverige skall lämna EU har både rätt och fel - nog var det väl så att Peter sa att mp under nästa mandatperiod sa att man inte avser att driva frågan. Det finns säkert de som tycker det också är illa, men rätt skall vara rätt.
Jag är fullständigt övertygad om att mp skulle vinna oerhört mycket på att verkligen driva frågan om överkonsumtion, tillväxtfundamentalismen, ökad självtillit, kooperativ utveckling, synen på lönearbete och kravet på en god grundtrygghet för alla. Därmd inte sagt att det kortsiktigt skulle ge fler röster i opinionsmätningarna, men man skulle flytta fram positionerna och skapa opinion - och därmed verkligen kunna förändra. Men det bygger förstås på att man verkligen tror på det man säger, att man känner sig trygg också ett radikalt budskap, att man har retorisk vilja att öppna dörrar och fönster i debattens unkna finrum och vädra ut
Men är det då inte en förening man skall starta och inte ett politiskt parti, om man inte vill växa i stöd och få mer direkt politiskt inflytande utan istället "skapa opinion"?
SvaraRaderaRiksdagen är en bra plattform - både politsikt och ekonomiskt - för att skapa opinion. Dessutom skrev jag inte att partiet skulle vara mindre än nu om man vågade stå mer aktivt för ideologiskt kontroversiella synpunkter.Jag skrev "därmed inte sagt att det kortsiktigt skulle ge fler röster i opinionsmätningarna".
SvaraRaderavarför inte gå med i partiet igen och börja driva din linje?
SvaraRaderaåk som ombud på nästa kongress vettja :)
tycker jag med. alltid lätt att stå utanför och gnälla och peka finger in mot de som försöker jobba inom organisationen. jag blir så trött. vad är det med dessa gubbar som tycker att de, och bara de, gör rätt tolkning av vad grönt (eller blått, eller liberalt, eller rött) är eller bör vara? utveckling, någon?
SvaraRaderaOmbud blir man väl inte bara på gamla meriter hoppas jag! Och hur driver man frågor när när det är påverkanstorg som gäller??? (Det var kommentar till Johan). Till Anonym vill jag nog säga att jag inte tycker att Birgers inlägg är gnälligt, det är en bra analys och består mest i en del konstateranden! Det är inte bra om varje form av analys beskylls för att vara uttryck för "gnäll". Dessutom är jag inte någon "gubbe" men tar mig den lilla friheten att anse att Birger har rätt!
SvaraRaderaFy fan va dåligt att nån anonym typ angriper blogginlägget med att det är gnäll! Istället borde du och (andra?) som är aktiva i partiet vara glada över att det finns någon enda grön ideologisk debatt på nätet. Partiet har ju inte tillstymmelse till debatt, som läsare av Gittan (mp:s debattformum) kan jag konstatera att ingen jävel från partiledningen bryr sig om någonting och absolut inte deltar i någon ideologisk debatt!
SvaraRaderaBläddrade i Grön Guide Till Galaxen häromdagen och fann bland annat följande skrivet av käna miljöpartister för ungefär tio år sedan. Det var bra sagt, på tio år utefter partiets karriärvägar tycks mycket hända:
Paulo Silva:
"Sett ur ett grönt perspektiv framstår globaliseringen som ett hot inte bara för människan utan för allt liv som existerar på vår planet. Mot globaliseringen som utvecklingstrategi förordar vi en självtillitsstrategi. Självtillit innebär oberoende av maktcentra och att man i en region har kontroll över livsmedlesförsörjing, energiförsörjning och annan grundläggande basförsörjning. Självtilliten hos människor hänger intimt samman med utvecklingen av den lokala och informella sektorn. Dessa sektorer måste utvecklas i takt med att lönearbetet minskar i betydelse"
Yvonne Ruwaida:
"Jag vill från början deklarera att miljöfrågorna inte är grunden för grön ideologi. Miljöfrågorna är centrala - en god miljö är både förutästtning för världens överlevnad och en rättvisefråga men inte grunden för grön ideologi. Miljöparitet tog som första parti in miljöfrågorna i alla politiska beslut. Frågor om klimatförändringar och uttunning av ozonskiktet har inte haft en röst i det parlamentariska systemet. (-) Grön ideologi handlar i grunden om personligt ansvar. Vi kan bara få ett bra samhälle när männsiskor både på den kolletiva och individuella nivån känner sig själva direkt ansvariga för konsekvenserna för sina handlingar. För det krävs att människor har både makt och möjlighet att delta i samhället. En grundbult i grön ideologi är att fördjupa demokratin."
Ulf Söderström:
"När det ekonomiska systemet diskuteras så pratas det alltid om att "man" skall göra det ena och det andra. Vem är denna "man"? I både den blå och den röda teorin så är det fråga om institutioner. I det ena fallet är det ekonomiska subjektet de stora företagen, i det andra fallet den starka staten och fackföreningarna. I bara den gröna ekonomiska teorin är det ekonomiska subjektet den enskilda männsikan. Gröna ekonomiska förslag utgår från människan. Den gröna tanken om solidaritet handlar itne om att bygga upp en stark stat för att förvalta människor strygghet utan om att ge människor frihet. Den gröna företagsvänligheten handlar inte om att ge miljarder av skattebetalarnas pengar till vissa utvalda storföretag utan att se till att det finns möjligheter för de enskilda individerna som så vill att forma sina egna liv. Genom att starta småföreteag, kooperativ eller vad det nu kan vara. (-) Marknadsekonomi är inte en ideologi, det är en mekanism. Humanism däremot. Demokrati. Frihet att välja. MÖJLIGHET att välja. Där har vi saker som är ideologiska."
Annika Nordgren:
jag är övertygad om att vi förlorar mycket på att beskriva de "små stegens politik", alltså lappande och lagande av ett ohållbart system. (-)Ska vi våga definiera vad en omställning till ett hållbart samhälle kräver och leverera det budskapet till människor? Ja, om målet med vår politiska verksamhet är att miljöpartiet skall växa, bli en maktfaktor att räkna med och genom lappande och lagande steg för steg gå mot ett grönare samhälle inom nuvarande samhällssystem, så skall vi göra det. Men om vi tror att det krävs radikala förändringar som är samhällsomstörtande för att skapa det uthålliga samhället, så måste någon ta ansvar, våga stå för hur stora de förändringarna är som krävs. Blir det miljöpartiet som gör det?"
Ingvar
Kom tillbaka som språkrör så kanske det blir lite fason på partiets retorik igen!
SvaraRaderaTack för kommentarer. Till k: Det är visserligen bra med kretslopp, men två vändor räcker... Och nog är dagens två rör jätteduktiga. Inriktning och retorik är nog något som partistyrelse och kongress styr, hoppas jag.
SvaraRaderaIngvar: Ska ta fram Grön guide till galaxen, det var många år sedan jag bläddrade i den. Ser bra ut!!
Grrreenline: Du har rätt i att gnälla är det sista jag vill göra - tyvärr är det väl så att man ibland tycks mena att "är du inte med mig, så är du emot mig". Den attityden må vara storslagen för Bush, men kan nog kännas lite sekteristiskt på lägre nivå.
Intressant diskussion här på bloggen! Till de som verkar se något motsatsförhållande mellan riksdagen/opinionsbildning etc. vill jag säga att jag är övertygad om att vi behöver rymma både (om vi nu skall använda de förenklade begreppen) ljusgrönt och mörkgrönt i samma parti. I Grön Guide Till Galaxen gav jag uttryck för en uppfattning som jag sedan (t.ex. i "Maskrosbarn -Miljöpartiets första tjugo år") har reviderat. Jag tycke rinte att det vare sig vore bra för partiet eller de gröna frågorna med en splittring. Vi är fortfarande så få på den gröna sidan att vi behöver varandra! I de bästa av världar med komplement av en stark och ihärdig utomparlamentarisk miljörörelse. Och för att inte idédebatten skall dö ut utan var stark och livskraftig, så behöver vi konstruktiv kritik. Inifrån och utifrån.
SvaraRaderaDetta var ju en intressant debatt. Jag är inte längre så insatt i miljöpartiets inre liv men har via min sambo tagit del av tidningen Grönt som kommit i veckan. I den presenteras en klimatkampanj utan att ordet livstil nämns!!!!! Då kan man nog ändå tala om att grön ideologi är förflackad och att partiet tycks vara ockuperat, som någon skrev. Nu räknas jag väl då som gammal gubbe av den som inte tål debatt, men kan dementera såväl ålders- som könstillhörighet till den kategorin.
SvaraRaderaFörresten var Birgers artikel om Elin W mycket läsvärd!
SvaraRaderaBirger svarar: "Någon smaksak, om vad som kan betecknas som grön ideologi, är det inte. Tillräckligt mycket är sagt och skrivet för att definiera en tydlig grön ideologi - att den kanske sedan inte drivs av det gröna partiet fullt ut har inte så mycket med saken att göra."
SvaraRaderaLetar du på nätet, Birger, hittar du snabbt de gröna fascisterna. Du hittar också de gröna kommunisterna. Det finns, vill jag hävda, stänk av båda dessa extremer i det svenska miljöpartiet.
Det finns gröna ideologer som vill decimera jordens befolkning. Andra gröna ideologer vill ha stenhård statlig styrning.
Avskyvärda gröna, inte sant? Eller?
Grön ideologi kan ha ett förakt i sig - ett förakt för vad människan i sitt unikum kan åstadkomma med sin modellering av "det naturliga".
Människans särställning framtvingar en kompromiss med naturen. Å ena sidan kan vi inte leva våra liv utan hänsyn till miljön; vi riskerar då att förstöra grundvalarna för våra liv. Å andra sidan kan miljön inte få bestämma allena; om så sker måste vi återkalla det mesta av mänsklighetens framsteg inom olika områden.
Kompromiss, alltså. Frågan är då hur denna kompromiss ska se ut. Här har ingen något givet svar.
Miljöpartiet är alltså inget självklart val. Det kan t o m förhålla sig så att miljöpartiets väg leder oss i fördärvet. Varför? Därför att partiets kompromiss är fel.
När man läser dina inlägg här på bloggen ger du uttryck för en syn på världen och tillvaron där "det gröna" finns för alla som VILL se. Men så enkelt är det alltså inte. Din kompromiss är bara din.
Tänk på detta, Birger!
Tack för alla kommentarer hittills!
SvaraRaderaTill den senaste Anonym vill jag bara säga att det är en omöjlighet tt vara grön kommunist eller grön fascist av den enkla anledningen att grön ideologi bär en syn på människa och demokrati som inte låter sig förenas med dylikt. Problem uppstår, på det sätt du beskriver, när t ex mp inte förmår betona den gröna ideologin utan istället därmed förstärker uppfattningen att "grön" endast har med natur, jordens överlevnad etc att göra. "Grön ideologi" innehåller inte bara relationen människa-natur (vilket du tycks mena efter att ha sökt efter ordet grön på nätet), utan även relationen människa-människa och människa-andra levande varelser.
Birger!
SvaraRaderaDin senaste kommentar är ju bara löjlig. Den påminner om kommunisters försök att rentvå kommunismen genom att säga att det som skedde i kommunismens namn inte var någon riktig kommunism!
Visst finns det både gröna facister och gröna kommunister, och det blir ett problem även för dig och miljöpartiet när ni driver era miljökrav för långt: var går gränsen för människans rätt att vara människa?
Relationen människa-natur kan naturligtvis inte skiljas från relationen mellan oss människor.