torsdag 1 maj 2008

Förstamajtal: Var är drömmarna i politiken?

En politik utan visioner är död politik. Ett samhälle utan drömmar är ett dött och stillastående samhälle. Men sällan har väl politiken varit så visionslös som idag.

Inte ens De gröna tycks våga tala om den nödvändiga, fredliga, kulturrevolution som klimatkrisen ropar efter.

Trots att vi lever i en brytningstid vågar inget parti ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället? Det gäller ju att inse att ny, miljövänligare, teknik inte frälser oss från ondo – den ökande globala konsumtionen äter upp de miljövinster som ny teknik medför.

I De grönas uppdrag borde det ligga att hålla visionerna om ett annat samhälle levande. Det är visioner som kan skapa engagemang, vilja och mod att bryta sig loss från en livsstil som bevisligen inte gör oss lyckligare.

Och det är just engagemang, vilja och mod som måste utlösas om vi ska förändra Sverige,
Europa och världen. Vilket borde vara den gröna rörelsens uppgift. Att lyfta blicken från vardagspolitikens snäva förvaltande och tabellverkens inskränkningar och våga säga: Ingenting är omöjligt!

Alla förändringar börjar med att de som inte vill förändra säger: Det är orealistiskt.

Men vilka är egentligen realister? De som vill ha mer av samma ohållbara livsstil – eller de som vill förändra den?

De som tror att ekologiska realiteter skall rätta sig efter ekonomiska teorier - eller de som vet att ekonomiska teorier måste utgå från ekologiska realiteter?

De som reducerar människan till en ekonomisk varelse – eller de som inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse?

Var finns drömmarna i politiken? Var finns visionerna? Vem känner eldar brinna i hjärtat när den politiska debatten tar fart?

Mer än någonsin behövs drömmar, visioner och brinnande hjärtan i politiken. Mer än någonsin måste vi bryta upp från ett gammalt och förlegat tänkande. Mer än någonsin har vi möjlighet att bygga det goda samhället, där tid inte är bristvara, där tillväxt handlar om kvalitet och kultur, där vi vågar möta vår nästas ögon därför att vi handlat med respekt för henne - oavsett var hon finns i världen.

Jag är övertygad om att vi måste spränga gamla föreställningar, krossa gamla myter och förändra synen på vad som är realistiskt. Det behövs nya system, nya strukturer, nya normer, nya värden.

För vi lever mitt i en paradox, trots industriellt överflöd och all vetenskaplig expertis, rymmer samhället mer konsumtionsstress och miljöhot än någonsin. Kanske skrämmer det många att tala om ett nytt samhälle - kanske blir människor rädda. Kanske föreställer man sig att ett ekologiskt hållbart och socialt anständigt samhället är dystert, kärvt och fantasilöst. Inget kan vara mer fel! Och detta, just detta, borde vara De grönas uppdrag att säga!

Tekniskt utveckling, javisst - fler miljarder till järnväg i all ära – men för att tända hjärtan krävs så mycket mer! Ny teknik, javisst, men också ny etik. Och nya värden. Vi måste komma bort från de normer som är köpandets och ägandets. Vi måste ta de ärofyllda stegen till ett samhälle där normerna är levandets och varandets.

Det är inte att ta steg tillbaka. Det är att ta steg framåt.

De krafter som håller fast vid de gamla, de som vill ha mer av samma sak, är ekonomiskt starka och administrativt välorganiserade. Men de saknar drömmar. De saknar visioner. De är förlorare den dag drömmen om något annat, något större, något bättre tänder eldar i människors hjärtan.

För vem kan känna lust i överflödskonsumtionens och ekonomismens budskap? Vems ögon tänds av moderata krumsprång? Vilka hjärtan bultar för socialdemokratins förvaltande? Det borde vara det gröna partiets största uppgift att sprida drömmen, visionen och hoppet om förändring till människor.

Och drömmen är egentligen så självklar. Fråga dig själv vilket samhälle du skulle vilja leva i om du skulle återfödas utan att veta i vilken miljö, i vilket kön, i vilken klass, i vilket land eller med vilken hudfärg. Fattig eller rik. Begåvad eller obegåvad. Heterosexuell eller homosexuell. Troende eller ateist. Frisk eller sjuk. I en stad eller på landet.

Är det ett samhälle med eller utan miljöförstöring? Ett samhälle med eller utan stora ekonomiska klyftor? Ett samhälle med eller utan frihet att tala och skriva? Ett samhälle där levnadsstandard tas ut i fri tid eller i mer konsumtion av det du redan har?

Vi vet alla svaret. Jag har ställt frågan hundratals gånger på offentliga möten och svaren är nästan identiska.

Valet borde stå mellan De gröna och De visionslösa. Det som händer i dagens samhälle är ju att människor alltmer reduceras till ekonomiska varelser vars huvuduppgift är att vara konsumenter, producenter och duktiga idioter i ett hjul som snurrar allt fortare - där den som ramlar av är noll värd.

De visionslösa kallar detta för realistiskt och förnuftigt. Ingenting kan vara mer fel. Att vi accepterar detta beror bara på att vi vant oss. Som burfågeln som blir förvirrad om buren öppnas.

Begrepp som "utanförskap" och "skapa arbete" vill få oss att tro att livets mening är lönearbete. Som om livet fanns blott och bart på arbetsplatsen. Som om de sociala samhället inte hade något värde. Vilket det kanske inte heller har när maktens män och kvinnor - i politiken, i näringslivet och facket - har fulländat sin dröm om ekonomismen i det eviga tillväxtsamhället som kräver ständigt ökad konsumtion för att fungera.

I dess kölvatten växer normen om 40-timmarveckan till någon närmast heligt för De Visionslösa. Med en arbetstidslag som - trots datorisering, robotisering och automatisering - slår fast att 40 timmar är det för evigt optimala, den sanna marknadsekonomin. Vi får höra att förändring i arbetstidslagen till 30 timmarvecka skulle vara planekonomi. Man frågar sig då var 48-timmarsveckan var...

Det gäller att utmana den rådande världsbilden, den rådande människosynen och den förödande ekonomismen. Det gäller att avdramatisera synen på lönearbetet. Det gäller att skapa goda förutsättningar för att bygga sociala nätverk, som är det enda som kan ge verklig trygghet i en värld av siffror på vanskliga konton - det gäller att skapa utrymme för människa att hitta sitt värde i något större än lönearbetet.

Det gäller att skolan möter barn med breda penslar och flöjt, inte med linjal och sudd för att bli duktiga kuggar i ekonomismens grottvärld. Det gäller att återupprätta ord som jämlikhet och solidaritet. Det gäller att se på den andre med jämlika ögon. Det gäller att se skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital.

Det gäller att våga ta steget in i ett annat tänkande, att inse att försvar för demokrati och frihet kräver en skolan där man blir sedd och får växa, ett fungerande rättssystem och internationell humanism.

Det gäller att inse att världen har alltför gott om militärer, och allt för ont om läkare och sjuksköterskor. Att världen har för gott om vapen, och för ont om läkemedel och mat. Och sedan dra slutsatser av detta.

Det handlar om att se världen med nya ögon och därmed se nya värden. Det handlar om en större medvetenhet. Det handlar om att kasta av de bojor som håller oss fast i såväl rädsla för att växa, som i ekonomistisk vidskepelse och en verklighetsuppfattning som reducerar livets underverk till ett rosslande maskineri.

Det handlar om att ta den utmätta tid man har på allvar. Kanske är det just det som är kärnan i det som borde vara gröna drömmen, den gröna visionen: Att ta den tid man har på allvar!

Kampen borde stå mellan De gröna och De visionslösa! Inte mellan De visionslösa i olikfärgade skal.

(Ett tal som aldrig framförts, men som skulle blivit framför om jag varit Förstamajtalare. Bygger på ett av mina sista språkrörstal).

24 kommentarer:

  1. Det är intressant att följa dina tankar - det måste jag motvilligt erkänna! :)

    Men du, när det praktiskt taget behövs nytt i ALLA avseenden för att din vision ska fungera... ja, då får i alla fall en gammal gubbe som jag en rynka mellan ögonen...

    SvaraRadera
  2. Du har gjort min dag, Birger!

    SvaraRadera
  3. Rynka mellan ögonen är bättre än likgltighet, Gubben!
    Masse

    SvaraRadera
  4. Långa applåder från

    ...Gröna tankar (med omnejd)!

    SvaraRadera
  5. Kan inte göra annat än hålla med ovanstående beröm. Absolut briljant!

    SvaraRadera
  6. Jag instämmer också i berömmet. Just detta behöver nu mer än någonsin sägas - och du gör det så suveränt bra! Tack!

    Annika Lillemets

    SvaraRadera
  7. När dina lärjungar nu har berömt ditt tal, skall jag här något kommentera detsamma.

    ”En politik utan visioner är död politik. Ett samhälle utan drömmar är ett dött och stillastående samhälle. Men sällan har väl politiken varit så visionslös som idag.” – Politiska visionärer fanns det gott om förr, under 1700- och 1800-talet. I dag får man leta efter dem med ljus och lykta. Varför är det så? Jo, tänker vi efter så har vi ju förverkligat det mesta av den tidens visioner. I ett samhälle där människorna överlag mår bra och har det materiellt bra, vad finns det där för anledning att hålla sig med visioner? Tänk om vi på något sätt kunde blåsa liv i den tidens visionärer och föra dem fram till exempelvis dagens Sverige. De skulle häpna! De skulle knappt tro sina ögon. På så sätt kan man säga att vi i dag LEVER I förverkligade visioner, men vi tänker sällan över detta. Visioner är vanligare i samhällen och tider där människans behov ej uppfylls. Så var det med exempelvis arbetarrörelsen. Den föddes i armod, man organiserade sig och ställde krav, så småningom inom politikens ramar. I dag lever många arbetare som den tidens kungar och drottningar. I dag ligger människans behov på ett annat plan, åtminstone i de rika länderna. Det har att göra med vår existensbas. Och här möter vi nya visioner. Vi behöver bara gå 50 år tillbaka i tiden för att inse vilka framsteg som gjorts.

    ”Trots att vi lever i en brytningstid vågar inget parti ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället?” – Här måste man enligt min mening öppna blicken för att vi egentligen ALLTID haft ett tillväxt- och konsumtionssamhälle. Det ligger i människans natur att ständigt förbättra för sig själv och sin omgivning, detta på en mängd olika plan. Det som skiljer oss från tidigare generationer är dock att i dag har vi så oändligt många fler möjligheter härtill. Men häri ligger också, naturligtvis, att möjligheterna till att rätta till eventuella felsteg också är så mycket större i dag än någonsin tidigare. Samtidigt som denna ekonomiska utveckling fortskridit, har det också alltid funnits tvivel: vad gör vi sedan? Men det har aldrig blivit något ”sedan”! Den ekonomiska utvecklingen har fortskridit, men naturligtvis med ständigt förnyat innehåll, därför att ingenting växer upp i himmelen; när den gamla TV:n är slut, lämnas den till återvinning och en ny, bättre och mer miljöanpassad TV kommer in i vardagsrummet. Detta upplevs av de allra flesta människor som någonting positivt.

    ”I De grönas uppdrag borde det ligga att hålla visionerna om ett annat samhälle levande.” – Ett annat samhälle. Det låter så drastiskt. Skall vi rycka upp det gamla med rötterna, eller? Alla sådana experiment har slutat illa. Varför denna upprepning? Försök i stället inse att utvecklingen hela tiden pågår, varför vi efter ett antal år står där med, faktiskt, ett annat samhälle. För oss som är lite äldre är detta synsätt självklart. Vi har ett helt annat samhälle i dag än för exempelvis 50 år sedan. Det gäller alltså att ha ett historiskt perspektiv, i annat fall är det lätt att hemfalla åt ödesdigra recept.

    ”Det är visioner som kan skapa engagemang, vilja och mod att bryta sig loss från en livsstil som bevisligen inte gör oss lyckligare.” – Nej, inte lyckligare, men mer tillfreds på en mängd andra sätt. Jag tror INGEN vill ha tillbaka exempelvis 1920-talet, 1870-talet eller 1340-talet. Det fanns lycka även då, givetvis, men mycket var väldigt, väldigt besvärligt. Det visade sig ju också att människorna ville lämna detta besvärliga bakom sig. Återigen: ett historiskt perspektiv.

    ”Men vilka är egentligen realister? /…/ De som tror att ekologiska realiteter skall rätta sig efter ekonomiska teorier - eller de som vet att ekonomiska teorier måste utgå från ekologiska realiteter?” – Här tror jag att alla kan bli överens om att det måste handla om och faktiskt handlar om ett hänsynstagande åt BÅDA hållen. Människans tillvaro handlar nämligen både om ekonomi och ekologi, och det är omöjligt att utesluta endera av dem. Ekonomi utan ekologi underminerar människans existensbas. Ekologi utan ekonomi underminerar människans etiska bas (humanismen). Det är människans predestinerade dilemma att leva med de konflikter som härmed kan uppstå. Ibland får ekonomin för mycket att säga till om, och då ryter miljövännerna. I andra fall anses ekologin allena saliggörande, men då inkräktar vi på människans berättigade behov, som ju kan skilja sig från naturens.

    ”De som reducerar människan till en ekonomisk varelse – eller de som inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse?” – I detta ligger naturligtvis att människan inte heller kan reduceras till en biologisk varelse; se föregående svar. Här brister ”de gröna” allt som oftast genom att man har ett alltför snävt biologiskt / ekologiskt perspektiv.

    ”Var finns drömmarna i politiken? Var finns visionerna? Vem känner eldar brinna i hjärtat när den politiska debatten tar fart? Mer än någonsin behövs drömmar, visioner och brinnande hjärtan i politiken. Mer än någonsin måste vi bryta upp från ett gammalt och förlegat tänkande. Mer än någonsin har vi möjlighet att bygga det goda samhället, där tid inte är bristvara, där tillväxt handlar om kvalitet och kultur, där vi vågar möta vår nästas ögon därför att vi handlat med respekt för henne - oavsett var hon finns i världen. Jag är övertygad om att vi måste spränga gamla föreställningar, krossa gamla myter och förändra synen på vad som är realistiskt. Det behövs nya system, nya strukturer, nya normer, nya värden.” – Här blir Schlaug tonåring på nytt, och han vänder sig ju också till de unga, till dem vars hjärtan brinner. Substansen saknas dock.

    ”Och nya värden. Vi måste komma bort från de normer som är köpandets och ägandets. Vi måste ta de ärofyllda stegen till ett samhälle där normerna är levandets och varandets. Det är inte att ta steg tillbaka. Det är att ta steg framåt.” – Detta låter väldigt bekant, för den som läst exempelvis om ekologins historia. Levandet och varandet. Detta har diskuterats många gånger genom historien, och varje gång förlorar den minoritet som Schlaug tillhör. Schlaug påminner om Henry David Thoreau vars ’Bok Skogsliv vid Walden’ jag läst ett antal gånger. Men jag och de flesta med mig har i stället full förståelse för att samhället inte blev så torftigt. Nu vill kanske Schlaug inte heller att vi skall leva så torftigt, men var vill han dra gränsen, och vem skall bestämma var gränsen skall dras? Jag tror att värden skapar vi själva, de är ingenting som kan dikteras fram ovanifrån. Och då ser vi ju att även i ett överflödsland som USA börjar många människor nu välja att leva enklare.

    ”Det som händer i dagens samhälle är ju att människor alltmer reduceras till ekonomiska varelser vars huvuduppgift är att vara konsumenter, producenter och duktiga idioter i ett hjul som snurrar allt fortare - där den som ramlar av är noll värd.” – Med ett sådant förakt för människor som Schlaug här uppvisar kommer han ingen vart. Han framstår i stället som frustrerad, desperat, cynisk och okunnig. Med svepande penseldrag sopar han bort individerna, t ex mig. Jag tänker minsann köpa platt-TV till OS. Min gamla TV är slut. Är jag då en ”duktig idiot”? Även Lenin hade som bekant visioner, och han talade om ”nyttiga idioter”…

    ”Med en arbetstidslag som - trots datorisering, robotisering och automatisering - slår fast att 40 timmar är det för evigt optimala, den sanna marknadsekonomin. Vi får höra att förändring i arbetstidslagen till 30 timmarsvecka skulle vara planekonomi. Man frågar sig då var 48-timmarsveckan var…” – VAR vill du skära i välfärden, Schlaug? Berätta! Skriv gärna en DN-debattartikel så når du ut till hela Sverige.

    SvaraRadera
  8. Jäms med fotknölarna åker vi alla ut i Schlaugs "gröna" värld. Usch!

    SvaraRadera
  9. Det verkar vara svårt att komma överens om vad begreppet "välfärd" innebär.

    För oss gröna betyder det väl biologisk trygghet, återväxt, rättvis fördelning och frihet från ängslan för själslig och materiell fattigdom. Har Birger bättre förslag?

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  10. Det är lättare att komma överens om vad välfärd INTE är. Och här tror jag att dagens generationer i stor utsträckning glömt under vilka villkor tidigare generationer levde. Följaktligen skulle det vara intressant om vi för ett ögonblick kunde förflytta "gröna" en 150 år tillbaka i tiden. Vad skulle man då se? Jag tror man skulle se människan i mycket högre grad än man gör i dag, och ur detta skulle en förståelse växa för att samhället blev som det blev. Det välstånd som vi lever i i dag har vi svårt att riktigt uppskatta. Det är bl a därför som gamla människor sällan röstar på miljöpartiet.

    SvaraRadera
  11. "Kloker" skriver: "när den gamla TV:n är slut, lämnas den till återvinning och en ny, bättre och mer miljöanpassad TV kommer in i vardagsrummet. Detta upplevs av de allra flesta människor som någonting positivt."

    Tyvärr är det så att de flesta som byter TV slänger den gamla trotts att den inte är slut.

    En förskräckande stor andel "gammal" elektronik hamnar i U-länder där man inte kan ta hand om miljögifterna.

    En ny 42-tums TV drar faktisk ofta dubbelt så mycket ström som en gammal 32-tums. Det är ju så utvecklingen drivs framåt, det ska ju ofta vara större när man skaffar nytt. Tyvärr lär en ny TV idag gå sönder snabbare än vad TVn gjorde för 20 år sedan

    SvaraRadera
  12. Apropå sjuksystrar och allt annat.

    Tänk dig att Du reser med skeppet ÖVERKONSUMTION, ni är rika och bortskämda och farten ökar hela tiden. Profit är er Profet.
    Kapten Konkurs styr skeppet.
    Han vet allt om fartyg och ekonomi,
    men ingenting om isberg.
    Allt fler åker med skeppet.
    Ändliga resurser börjar sina,
    mänskliga resurser likaså.
    Alla priser uppåt gå,
    snabbare än någon kan förstå.
    Våra systrar i sin jolle känner så.
    "vårt recept är
    att inte halka efter."
    Därför: deras röster höjs
    när repen töjs.

    Olärd på välfärd?
    Lärd som ledare för ofärd?
    Svara - Hjärna!

    Titanic

    SvaraRadera
  13. Svar till Lucas Carlsson:

    Visst, det finns ännu avigsidor, men dessa kan man komma till rätta med. TV-tittandet som sådant kommer att fortsätta.
    Och så är det ju egentligen med allting.
    Det kallas ekonomisk utveckling.

    SvaraRadera
  14. Till Kloker:

    Och du tycker inte att det är märkligt att ekonomisk utveckling nu är ett slutmål i sig? En levande planet med lyckliga människor borde vara slutmålet, så det känns något märkligt att ökad tillväxt anses vara det naturliga och realistiska samhällsmålet.. Vi får inte begå misstaget att förväxla dagens hegemoniska ideologi med en evigt riktigt sanning.

    SvaraRadera
  15. Svar till Daniel:

    Ekonomisk tillväxt är naturligtvis inget självändamål. Det är såhär att inom den ekonomiska tillväxten ryms allt det som vi anser vara angeläget. Detta är ekonomisk elementa. Detta är kanske lättare att förstå om vi byter ut ordet ”tillväxt” mot ordet ”utveckling” ty det är vad det handlar om. Då förstår vi också lättare att tillväxten inte bara handlar om mer av samma sort utan att vi har att göra med en utveckling avseende kvalitet, inklusive miljöanpassning. Här finns inte heller något mål, utan utvecklingen är i princip oändlig. Den s.k. lyckan är det sedan upp till var och en att bedöma. Det som gör den ene lycklig kanske gör den andre olycklig. För övrigt, någon "evigt riktig sanning" existerar inte.

    SvaraRadera
  16. Kloker:

    Problemet med att se ekonomisk utveckling som lösning till miljöproblemen är att det är ekonomisk utveckling som orsakar dem. Ökad konsumption, ökad omsättning och därmed ökad användning av resurser är grundstenar i kapitalistisk logik och direkta orsaker till miljöförstöring. Hur kan vi "miljöanpassa" oskiljaktiga grundstenar? Det är kanske det som gör att gröna tänkare anses kritiska till samhället i stort. "Lösningar" består av ofta av mindre, perifera, förändringar som inte angriper de undeliggande orsakerna. Det är som att bota symptomen snarare än att angripa själva sjukdomen.

    Och jag håller med dig att det inte finns någon evig sanning. Det var det jag, kanske något klumpigt, försökte säga.

    SvaraRadera
  17. Ett svar till Daniel:

    ”Problemet med att se ekonomisk utveckling som lösning till miljöproblemen är att det är ekonomisk utveckling som orsakar dem.”

    Nu biter du dig själv i svansen, Daniel :-) Utan ekonomisk utveckling måste du faktiskt tänka bort all mänsklig verksamhet, alla hittillsvarande samhällen och alla kommande. Accepterar du att människan får lov att finnas till, vilket jag tror att du gör, då måste du även acceptera en ekonomisk verksamhet och utveckling. Hur sedan denna skall se ut kan diskuteras. Det finns en otäck tendens i dag, bland unga, att med otillräckliga kunskaper om samhället och ekonomin gå till storms mot allting och där mänskliga värden utan vidare körs över eller tänks bort. Jag kallar detta grön fascism. Förhoppningsvis växer man ifrån denna antihumanistiska ideologi.

    ”Ökad konsumtion, ökad omsättning och därmed ökad användning av resurser är grundstenar i kapitalistisk logik och direkta orsaker till miljöförstöring.”

    Som sagt, jag är humanist och hävdar människans rätt till existens. På en planet fri från människor kan dina ideal förverkligas.

    ”Hur kan vi ’miljöanpassa’ oskiljaktiga grundstenar? Det är kanske det som gör att gröna tänkare anses kritiska till samhället i stort. ’Lösningar’ består av ofta av mindre, perifera, förändringar som inte angriper de undeliggande orsakerna. Det är som att bota symptomen snarare än att angripa själva sjukdomen.”

    Du målar i svart och vitt, Daniel. Tillvaron däremot består av gråtoner. Miljöanpassning betyder just miljöanpassning. Det betyder INTE att miljön skall i alla lägen diktera människans tillvaro, därför att detta är vad nazisterna hävdade. Miljöanpassning handlar om att KOMPROMISSA med miljön och naturen så att alla kan leva. Människan kan inte få bestämma helt, men det kan inte miljön heller få göra.

    SvaraRadera
  18. kloker:

    Du verkar anse att vi ska förhandla eller kompromissa med miljön. Vi vill något, den vill något annat, och så möts vi på mitten. Tyvärr, eller lyckligtvis, är förhållandet mellan människa och natur kompromisslöst, om vi inte rättar oss efter miljön överlever vi inte. Det är ingen domedagsprofetia där varje inslag av miljöförstöring leder till mänsklig undergång, utan helt enkelt en reality check; naturen sätter gränserna och bestämmer vad som är möjligt, inte mänsklig ideologi.

    Din andra poäng finner jag dock något oövertänkt. Du likställer kapitalism med humanism, precis som att existens och kapitalistisk existens är samma sak. Jag tror att i ett mer ekosocialistiskt samhälle, där välbefinnande, social solidariet och sammanhållning, kreativitet och kritiskt tänkande sätts i främsta rummet, snarare än materiell rikedom och ekonomisk tillväxt (eller "utveckling"), hade vi kunnat ha ett mer "humanistiskt" samhälle som är i samklang med naturen. Det behöver inte vara en konflikt mellan mänsklig existens och en hållbar miljö, det handlar bara om hur vi organiserar vår tillvaro, och kapitalisen har klart visat att, inte ens i teorin, är den långsiktigt hållbar.

    SvaraRadera
  19. Svar till Daniel:

    Daniel, du blottlägger med ditt svar en s.k. natursyn som det faktiskt inte finns någon täckning för. Miljön eller naturen är inte ett STATISKT element! Dels förändras miljön hela tiden, och detta gör den både oavsett oss människor och som ett resultat av människans verksamheter. Här finns alltså en DYNAMIK, ett spelrum, dels för naturen / miljön i sig, dels för oss människor och för vårt samspel med vår omgivning. Detta är det ena. Det andra är att din kompromisslöshet och svartvita syn skulle få förfärande konsekvenser om den tillämpades fullt ut, d.v.s. konsekvent. Låt mig ta ett exempel från den förebyggande sjukvården. Under 1600-talet upptäckte en holländare bakterierna. På 1800-talet upptäckte Koch, Pasteur m.fl. bakteriernas sjukdomsframkallande egenskaper. Man fann så småningom motmedel mot bakteriernas härjningar. Under århundraden hade farsoterna skördat enorma offer, miljoner och åter miljoner människor. Detta var naturens gång, människan kunde inte göra någonting åt detta. Om nu du, Daniel, stått inför Pasteur, vad hade du då sagt? Hade du sagt att ”förhållandet mellan människa och natur är kompromisslöst, om vi inte rättar oss efter miljön överlever vi inte”?

    Detta är enbart ETT exempel. Tänker du efter inser du att hela människans tillvaro utgör en kompromiss med naturen / miljön. Ty så är det, i naturen har humanitet och medmänsklighet inte en chans. De är människans skapelser och utgör därför det som konstituerar människan. Att vara människa innebär att delvis vara mot naturen.

    Och så det övriga:

    INGEN form av socialism har visat sig ”långsiktigt hållbar”. Detta är den viktiga lärdomen av historien.
    Kapitalism = ett äganderättsligt system som, tillsammans med en fri marknad, visat sig vara det hittillsvarande bästa alternativet för att skapa ett bra samhälle för de många människorna.
    Detta håller samtliga riksdagspartier utom kommunisterna med mig om.

    SvaraRadera
  20. Ideologiskt klockrent i dagens Nyhetspanel. Suveränt!

    SvaraRadera
  21. Kampen borde stå mellan De gröna och De visionslösa! Inte mellan De visionslösa i olikfärgade skal.

    Är inte det här lite av problemet med miljöpartiet?

    I mitt första val röstade jag grönt. Det som fick mig att ändra uppfattning var när jag insåg att politik inte handlar om att bara VILJA ha det goda samhället mest.

    Man måste ta in verkligheten och faktiskt fundera över vad som blir effekterna av den politik man förordar.

    Många som man då trodde var "onda" - de som inte verkade dela visionen om det goda framtidssamhället - var faktiskt bara realister.

    Barnarbete är ett bra exempel. Den naiva lösningen är att säga att man ska förbjuda det. Det borde självklart inte ingå i det goda samhället. Men tänker man efter - och tar in vekligheten i ekvationen - så inser man att föräldrar i u-länder inte sätter sina barn i arbete för de är elaka, utan för de fattiga! Förbjuder vi barnarbete så tvingar vi bara på dem ett sämre alternaitiv, svält eller prostitution. Så ser det ut i verkligheten, och det är självklart det vi måste förhålla oss till.

    SvaraRadera
  22. Död politik = Röd politik

    SvaraRadera
  23. Ole dole doff,
    kinkel ane koff...

    Med våra framtida år
    när vi förstår
    att vi påverkar hur det går.
    Så går berget ner och dalen opp
    Ole får en liten propp av mig.
    Och ju mer
    jag ser
    så har du fel
    till stor del.

    Vi borde glädja oss åt paletten
    och entusiasmeras av baletten
    och naturligvis kvartetten.
    Men strykas bör översittartakter
    hos alla kärnvapenmakter.
    När det över världen blir bestämt
    att Bildt och Bush är skämt,
    skapas hopp, för dem som växer opp.
    Nukleära, kemiska, biologiska, och vad Jävulen nu har hittat på ska bort. Efter vår kris blir de att förvalta vår jord. Solexperterna ger våra Fn-representanter och våra Regeringar råd om hur man fördelar solljus och hur man förvaltar allt det gröna som växer tack vare det under som fotosyntesen är!
    Tillåtet: en mycket försiktig användning av ändliga resurser!

    Jag är pensionär och kan ej avskedas.
    Camilla får välja ett yrke där den nödvändiga anpassningen inte avviker för mycket från idealen.
    Sara kan svara? Vill Du ha något mera, senare?
    Nyfiken Grön, jag har varit på fest.
    Skriver under och tror att jag kan stå för det i morgon.
    Dynape

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.