Poesi är inte att förakta. Själv tycker jag att man närmar sig den bästa poesin när man fyller handen med mylla och vet att det kryllar av liv i den, eller när man ser ett rådjur i gryningen eller vaknar med den man älskar.Men det är klart att Tomas Tranströmer inte är då pjåkig, jag brukar ju älta att han borde få nobelpris i litteratur...
En av de svenska dikter som man brukar framhålla denna dag är Visst gör det ont när knoppar brister.
Visste du detta om den? Överraskad?
Den mest tänkvärda texten, som inte alls var meningen som poesi men som ändå kan formas som sådan, är nog den här:
En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.
Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.
Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren vet den ingenting.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.
Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.
Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren vet den ingenting.
Den som skrev var förstås Elin Wägner, ur boken Väckarklocka.
Nils Ferlin skrev förresten den finstämt romantiska dikten som de flesta känner som Gråten är min när du gråter efter det att han skrivit denna aningen cyniska variant...
Mitt hjärta, sa jag, var ditt.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.
Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.
Bilden är tagen av Per Lager.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.
Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.
Bilden är tagen av Per Lager.
Mycket bra. Det gäller att inte tappa eldflugans glimtningar ur sikte...
SvaraRaderaVa???? Skrev Ferlin den varianten f ö r e den riktiga???
SvaraRaderaHur kan det komma sig?
Det är riktigt att Nils Ferlin först skrev den "cyniska" versen och därefter den "vackra", som de flesta av oss hört, om inte annat i visformat. Hur det kan komma sig är kanske inte så lätt att veta, men det sägs att han blev förtjust i stroferna i första versen och sedan ville göra något vackert av dem.
SvaraRaderaNisse (dock ej Ferlin)
Vem fan är du, Schlaug?
SvaraRaderaTranströmer är bra - riktigt bra. Men en annan värd att uppmärksammas är Werner Aspenström. En dikt av honom som passar på din blogg är denna:
SvaraRaderaSardinen på tunnelbanan
Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.
P.Grön
Marina Tsvetajeva annars också bra.
SvaraRaderaOch så absolut skimrande i mörker
Erik Johan Stagnelius
"Vän, i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,
och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då? — vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand?
Endast det mäktiga Väsen, som först ur den eviga natten
kysste Serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: »Bliven!» —
och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud."
Hämtad från "http://sv.wikisource.org/wiki/V%C3%A4n,_i_f%C3%B6r%C3%B6delsens_stund"
Åsa-Nisse sa...
SvaraRaderaJag saknar det gröna samhället.
Jag saknar det globala förståndet. Jag saknar den lokala byn. Jag saknar sången dansen och musiken på vår lokala variant av jorden.
Jag avskyr den dånande reklamem som gör allt vettigt liv omöjligt på vår planet.
21 mars, 2009 18:11
Åsa-Nisse sa...
När jag säger att jag förstår att Du under rådande omständigheter måste vara en parasit, behöver Du väl inte andligt försöka slå ihjäl mig. Eller måste Du? Annars brakar Din världsbild ihop. Jag vidhåller att er världsuppfattning och framfart på jorden hotar dess framtid.
Nemokrati: Jämfört med ditt inlägg blir min signatur lämplig.