Poesi är inte att förakta. Själv tycker jag att man närmar sig den bästa poesin när man fyller handen med mylla och vet att det kryllar av liv i den, eller när man ser ett rådjur i gryningen eller vaknar med den man älskar.Men det är klart att Tomas Tranströmer inte är då pjåkig, jag brukar ju älta att han borde få nobelpris i litteratur...
En av de svenska dikter som man brukar framhålla denna dag är Visst gör det ont när knoppar brister.
Visste du detta om den? Överraskad?
Den mest tänkvärda texten, som inte alls var meningen som poesi men som ändå kan formas som sådan, är nog den här:
En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.
Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.
Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren vet den ingenting.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.
Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.
Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren vet den ingenting.
Den som skrev var förstås Elin Wägner, ur boken Väckarklocka.
Nils Ferlin skrev förresten den finstämt romantiska dikten som de flesta känner som Gråten är min när du gråter efter det att han skrivit denna aningen cyniska variant...
Mitt hjärta, sa jag, var ditt.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.
Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.
Bilden är tagen av Per Lager.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.
Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.
Bilden är tagen av Per Lager.
