Naturlagar, lönearbete och grön ideologi...

Det som skrevs på moderata SvD:s ledarsida igår kunde lika gärna ha skrivits av en sosse. Men inte av en grön, hoppas jag...

Där påstods nämligen att vi behöver arbeta mer för att behålla ett samhälle i välstånd, och att sänkt normalarbetstid är orealistiskt.

Man berättar stolt att till och med Lars Ohly och Karin Svensson Smith (mp) hävdat detta. Men för den som är trygg i grön ideologi kan det te sig fruktansvärt banalt. Vilket kan vara värt att påpeka nu när det från miljöpartihåll hävdas att det inte finns någon grön ideologi.

För det första bygger SvD sin tes på att ekonomisk tillväxt, i vårt redan materiellt rika land, är viktigare för välståndet än vad fri tid skulle vara. För det andra menar man att det är arbetstid som skall utgöra den avgörande skattebasen för att finansiera vår välfärd.

Men detta bygger förstås på den världbild man har, den ideologiska bas man står på. Den som är grön uppfattar verkligheten på ett helt annat sätt.

För det första: I ett materiellt rikt samhälle som det svenska är ökad fri tid prioriterat framför ökad konsumtion och fortsatt tillväxt. Vi måste lära oss att ta vara på allt det goda som tillväxten gett, istället för hamna i det som Staffan Burenstam Linder kallat vulgär tillväxtmani där ökad konsumtion blir ett självändamål.

För det andra: Visst är det så att vi måste lönearbeta mer om skola, trygghetssystem etc främst skall finansieras genom skatten på arbete Men ur grönt perspektiv måste skattebasen förändras så att arbetstid beskattas betydligt mindre än idag, via dramatiskt höjt grundavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Grön skatteväxling var ett led i detta, målet är en generell produktionsskatt - införd steg för steg på samma varsamma sätt, och i något så när samklang med andra länder, som en gång arbetsgivaravgifterna infördes.

Sänkt normalarbetstid är således på intet sätt något orealistiskt. Tvärtom, det är en av nycklarna till ett grönt samhälle. Därför är det ideologiskt haveri när ledande miljöpartister motsätter sig detta.

Det är upp till socialister och borgare att bevisa att just 40 timmars lagstadgad normalarbetstid är det optimala, trots att vi under alla de år denna lagstiftning funnits har effektiviserat, datoriserat, rationaliserat, automatiserat, robotiserat.

Det vanligaste argumentet mot en anpassning av normalarbetstiden är att sänkt sådan skulle vara planekonomi - varför skulle 30 timmars normalarbetstid vara planekonomi när 40 timmars normalarbetstid är marknadsekonomi? Vad var 48 timmarsveckan - blandekonomi?

Ur ett grön ideologiskt perspektiv skapar ökande fri tid större möjligheter för människor att skapa sociala liv utanför arbetsmarknaden, bygga sociala kontakter och att lägga ner mer tid på den civila sektorn i ett bättre fungerande närsamhälle. Tiden som finns utanför lönearbetets ram: detta kan i sin tur leda till framväxten av fler kooperativa verksamheter där människor blir mer aktiva i barnomsorg, äldreomsorg, idrottsrörelse, fritidsaktiviteter, kulturverksamhet i akt och mening att få bättre liv i bättre fungerande vardagssamhälle.

Mot detta ställs målen om ökad tillväxt och ökad konsumtion. Var och en må själv fundera över vilka målsättningar som är rimligast.

Sänkt lagstadgad normalarbetstid innebär inte att, som SvD skriver, alla tvingas arbeta mindre. En del kommer kanske att få erbjudande om att gå upp från deltid till heltid (t ex 30 timmar), medan andra, precis som nu, kommer att jobba mer än det som är normalarbetstid. Det är normen som förändras.

Grön ideologi innebär således att det ekonomiskt-politiska målen som vänster och höger haft i årtionden (tillväxt, ökad konsumtion, hög beskattning av arbetstid, betoning av lönearbetet som människans viktigaste sätt att vara delaktig i samhället ) ersätts med andra mål: ökad fri tid, minskad konsumtion, ökad tid i den civila sektorn, stimulerande av delaktighet i kooperativa verksamheter, avdramatisering av lönearbetet.

Det är en gigantisk rågång mellan ett grönt samhälle och det samhälle borgare och socialister strävar efter i sin dagsaktuella politik. Socialdemokrater och borgerliga tänkare är egentligen retoriska poler på samma utvecklingsväg. Man har i stora stycken samma världbild. Inser inte miljöpartister att ett grönt parti står på en helt annan ideologisk grund är man illa ute i den vardagliga politiken.