Så har det då hänt. Ordfront och Timbro har enats om något. I SvD är de två bekymrade över det nya övervakningssamhälle som växer fram. Det var ju trevligt. God morgon, kan en grön själ säga som redan på 80-talet brände blanketter till folkbokföringen medan kvällspressen fotade och delar av etablissemanget rasade över tilltaget. Socialister surrade om att samhällsplaneringen skulle bli bättre. Och hävdade att blankettbränning var anarkistiskt. Javisst, och det var jag stolt över.Många har inte sett vad som hänt de senaste 20 åren. Många har uppfattat att samhället tagit små lyckliga steg i jakten på ett effektivare och tryggare samhälle. Blinda och döva har politiker, av allehanda färger och alltid med goda argument för det lilla steg man just tagit, suttit på ett lutande plan utan att begripa vilka system man bygger upp. System som gjorda att missbruka.
Den 14 november kommer riksdagen att rösta om ytterligare storebrorsfasoner: det skall bli tillåtet med hemlig rumsavlyssning utan att misstanke finns eller brott begåtts.
Absurt? Javisst. Men helt i linje med ett samhälle där man skall samla på sig uppgifter om till vem vi mejlat och till vem vi ringt. En gång i tiden kunde mitt gamla parti, De gröna, gå hand i hand med moderaterna i kampen mot storebrorssamhället. Nu går moderaterna hand i hand med sossarna i kampen för kontroll av individen, vilket tycks vara det nya stora EU-projektet.
"Med de samlade förslag som nu ligger på riksdagens bord öppnas dammluckorna på vid gavel", skriver Ordfront och Timbro. Jomen, visst. När övervakningssamhället i gamla Östeuropa föll blev det liksom ett vakuum.. Som nu fylls på. Då kallades det kommunistdiktatur. Nu kallas det demokrati.
Så fånigt det känns att ha bränt blanketterna till den relativt oskyldiga folkbokföringen på åttiotalet. Fast argumentationen var ganska bra: "Det är bara de första stegen på uppbyggandet av ett Storebrorssamhälle...".