.png)
matpriser. Lyssnar, bidrar med lite förnumstiga inlägg.
Tänker: Det måtte varit väldigt synd om mina föräldrar.
De hade visserligen alltid mat för dagen, bodde i en bra hyreslägenhet - men hade inte råd med mer än enstaka semesterresor, potatis var den dominerande ingrediensen på tallriken, krogbesöken kunde räknas på ena handens fingrar - morsan flög aldrig, farsan flög tre gånger.
Sommarstuga var inte att tala om. Inte om bil heller. Ändå levde de i en god medelklass, rent globalt i en överklass.
Idag tycks det vars synd om oss om vi inte får eller har råd att flyga varje år.
Det tycks vara helt okej för lite mer bemedlade att ha två lägenheter, en där de bor och en där de gärna skulle vilja bo i ett varmare land - jag har hört suckar över att de kanske inte kan ha råd med det längre. Vilket är till glädje för de som behöver en bostad.
Trettio procent av lönen gick till maten för bara en generation sedan... Idag är det 14 procent. Så är maten dyr? Egentligen? Sett i relationen till vad vi tjänar?
Vi och vi... vilka vi?
Mycket av problemen handlar om fördelningen mellan rik och fattig. Skulle vi ta tag i den frågan så skulle det mesta faktiskt vara på toppnivå för de allra flesta om vi ser det i ett historiskt skede.
Vi har levt på krita under årtionde efter årtionden, genom ständigt ökande skulder till banker, till miljön, till klimatet, till kommande generationer.
Skärpning vore bra. Om inte annat är det nödvändigt. Livet behöver inte bli sämre bara för att vi lär oss skilja på behov och begär.
Elpriser, dieselpriser, matpriser och nu höjd ränta... Överraskade är de flesta, som om de glömt att räntan lätt kan sticka upp till både fem och sju procent - lägg till att bostadsbubblan spricker som den kommer att göra. En del har betalt 80 - 100 000 kronor per kvadratmeter.
Hur kommer det sig att så få inser det bisarra? Och att så många frivilligt vill delta i det bisarra?
Nu ska jag skriva något alldeles jävligt oförskämt: hur vore det om vi rättade mun efter matsäck?
Folket bygger landet, sjunger Ulf Lundell. Efter valet undrar jag vad det är för land folket vill bygga. Det undrade jag före valet också, om än inte lika bekymrad.
Bilden är inte från fiket.
