Partiet försökte, tillsammans med andra gröna partier i världen, bygga upp det som kallas grön ideologi. Sedan dess har flera av 2000-talets språkrör istället betecknat sig som "gröna liberaler", vilket jag reagerat starkt mot.
Oavsett om det varit Gustav Fridolin eller Maria Wetterstrand beskrivit sig som sådana.
Jag hade aldrig blivit blivit vald till språkrör för MP om jag 1985 presenterat mig som grön liberal. Det vore otänkbart. Av flera orsaker:
1. Liberalismens är antropocentrisk, naturen har inget egenvärde. För mig som grön har naturen ett egenvärde.
2. Liberalismen har oändligt svårt att
skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Frihet för
kapital leder till en blå (kapitalistisk) planekonomi där allt fler
beslut tas inom bolagiserade sfärer.
För mig som grön handlar det om frihet
för människor, vilket innebär att friheten för kapitalet måste begränsas
och marknaden tyglas.
3. Liberalismen har äganderätten som
främsta grundbult, som grön har jag istället naturvärden och sociala
värden som främsta grundbultar.
4. Liberalismen anser att globala investeringsavtal som stärker äganderättens grundprinciper trots
att sådana flyttar makt från demokratiskt valda församlingar till
kapitalvalda. Som grön värnar jag demokratin utifrån
medborgarperspektiv.
5. Liberalismen definierar marknadsekonomi som sin centrala punkt trots att den drabbats av kortsiktighetens förbannelse. Som grön har jag socialekologisk blandekonomi som medel för att bygga ekologisk, social och demokratisk hållbarhet.
6.Liberalismen är ideologiskt kluven om
externa effekter skall integreras i priset. Vilket har med liberalismens
dilemma inför begreppet frihet att göra. För mig som grön är det
självklart att externa effekter skall involveras i priset, därför skall
marknadspriser kompletteras med miljö- och socialrelaterade skatter.
7. Globalisering och frihandel utgör
liberalismens kärna. För mig som grön är en kritisk hållning till
globaliseringen självklar - av ekologiska, sociala och demokratiska
skäl. För mig som grön är självtillit och minskad sårbarhet centrala
värden.
8. Liberalismen är förknippad med
tekniknaivism, som grön inser jag att tekniken inte räcker till - om
inte annat hinner den inte med - för att förhindra människans negativa påverkan på klimatet
och därmed de grundläggande förutsättningarna för människan att kunna
bygga goda samhällen.
9. Liberalismen har kommit att allt mer
förknippas med arbetslinjen och dess mantra: "skapa mer arbete". Som
grön intar jag av ideologiska skäl en djupt kritisk hållning till
arbetslinjen och betonar livslinjen i betydelsen att livskvalitet är central.
10. Liberalismen har mer än någon annan
ideologi kommit att förknippas med tron på ekonomisk tillväxt som grund
för god samhällsutveckling. Oavsett i vilket skede av
samhällsevolutionn vi befinner oss. Som grön inser jag att ekonomisk
tillväxt inte är möjlig i ett längre perspektiv, att det finns planetära
och tidsmässiga begränsningar samt att vi istället för att ställa oss
frågan "Hur får vi tillväxt?" skall ställa oss frågan "Hur får vi bättre
liv?"
Jag anser att e tt grönt parti är inte detsamma som ett
liberalt parti med grönt som prefix. Det är två helt olika partier, på
helt olika värdegrund. Jag anser att det behövs ett grönt parti på grön
ideologisk grund.Om nu inte begreppet grönt blivit helt utraderas på grund av MP:s utveckling. Begreppet är besudlat, förvrängt - i vart fall i relation till hur det var tänkt.
Jag säger inte att dagens MP är sämre eller bättre än gårdagens. Men det är annorlunda. Eftersom jag på allvar trodde på allt jag sa som språkrör - och eftersom jag fortfarande har samma övertygelse - var det inte med någon större glädje jag röstade på Miljöpartiet i årets riksdagsval. Att jag har förtroende för den som toppar MP:s lista i min valkrets (Östergötland) gjorde valet drägligt i brist på annat relevant val.
