Det är skillnad på folk och folk...

Annie Lööf avgår. Hon har varit den modiga politikern som mer än någon annan stått upp när den politiska debatten kantrat över till SD:s fördel.

 Vilket sannerligen behövts när förslag som hör hemma i klansamhällen eller i nazismen förs fram. som  t.ex. att utvisa hela familjer om någon i familjen begår allvarligt brott.

All heder åt Lööf för det, det är förmodligen också detta hon kommer att minnas för när historia skrivs. Att Centern nu kommer att vika ner sig är troligt, kostnaden att stå upp när det blåser är onekligen hög.

Med detta som grund är det helt rimligt att hon betonar hur hon stått upp för "alla människors lika värde". Kostnaden i form av hat och hot från allsköns idioter, troll och rasister blev stor. Ohyggligt stor.

Samtidigt är hon den partiledare som mer än någon också sått upp för de mest nyliberala idéer som steg för steg tagit sig in i politiken. Det gäller inte bara hur hon mer än någon annat pläderat för marknadsskolan, det vill säga att ägare ska kunna plocka ut vinst från skattefinansierad skola på ett sätt som inte sker någon annanstans i världen. 

Som del av det rödgröna blocket har hon kunnat blockera en annan ordning, hon har helt enkelt på många sätt drivit de rödgröna till en politik de övriga inte alls står bakom.

Det finns en sekvens i Annie Lööfs agerande som stör mig mer än annat. Så här sa hon för en tid sedan:

"Som riksdagsledamot ska man som regel bo i sin valkrets. Är man då i en tid i livet då man har små barn, så tycker jag att det är ett orimligt krav att vara borta minst fyra dygn per vecka från sina barn för att vara på plats i riksdagen."

Och byggjobbaren från Polen som jobbar i Stockholm? Skogsarbetaren från Ukraina som jobbar i Norrland? Och andra som genom "frihet för arbetskraft" mer eller mindre tvingas jobba så att de aldrig hinner gå på kvartssamtal i sina barns skola? Det kallas frihet...

För de som frivilligt är riksdagsledamöter gäller andra måttstockar, då kallas det "omodernt". Nog är det intressant.

Det finns en naiv uppfattning att frihet för arbetskraft - en av EU:s fyra friheter som innebär att människor får arbeta var som helst i EU - är det samma som frihet för människor. Men för många innebär det ett tvång för att försörja sig - och därmed splittrade familjer och lämnade barn.

Visst är det helt i linje med målet om "effektiv arbetsmarknad". Men det är allt annat än livskvalitet.

Hur kristdemokrater kan vara så måna om att människor skall tvingas lämna sina familjer för att fungera på "en modern arbetsmarknad" finns också anledning att fundera lite över. 

Hur vore det om vi skulle börja se med båda ögonen? Föra samtal utifrån medborgarperspektiv, snarare än utifrån strikt marknadsperspektiv. För vilka bygger vi samhällen? För människor eller för systemet självt? Om detta måste vi våga föra samtal. 

Är människors uppdrag att vara kuggar i ett systemtänkande, eller är systemet till för människors möjlighet att leva goda liv? Vi måste lära oss att se med båda ögonen. Inte vara förlamade i det ena därför att vi tror att det är modernt...

Annie Lööf tillhör de som bara ser med ett öga när det gäller just marknadsperspektivet. Sitt högra. 

Om begreppet frihet, och missbruk av det begreppet, borde vi nog samtala mer när globaliseringens matadorer så naivt beskriver världen som en by där vi kan verka var vi vill. Vilja för oss som har möjligheter. Tvång för de som inte ser några andra möjligheter. Det är skillnad på folk och folk... Och vad som Annie Lööf anser vara modernt. 

Nu kan förstås någon invända med att "så har det alltid varit". Ta bara när Sverige byggde ut järnvägen och rallarna sällan såg sina barn eller familjer. Men det var ju det här med Annie Lööfs fundering på modernitet och för vilka "det är ett orimligt krav att vara borta fyra dygn i vecka från sina barn".

Annie Lööf är mer än någon annan marknadsliberalismens ansikte i Sverige, vilket också gav henne tillträde till globala forum där företrädare som Torbjörn Fälldin och Olof Johansson aldrig någonsin kommit på fråga.

Det är skillnad på folk och folk... (Jo, naturligtvis skriver jag en del i min senaste bok också om denna "frihet" som i själva verket är tvång för många.)