.png)
KAPITEL 1. Den unga tjejen i den stora aulan
Finns det verkligen någon framtid? Jag fick frågan efter en föreläsning i en gymnasieskola. Frågan kom så direkt, ärligt och sorgset att den brände fast i mig. Tjejen som frågade hade, under den formella frågestunden, ställt frågor om allt från miljöförstöring och djurens rätt till hur det ekonomiska systemet fungerar.
Nu stod hon framför mig. Hon var allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes röst. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar. Vi pratade om hur pengar kommer till, om hur de stora ekonomiska systemen är uppbyggda och vilken trovärdighet de har.
Hon var påläst, ställde de svåra frågorna och visste nog de flesta svaren. Desto mer hon hade förstått, desto mer förundrad hade hon blivit.
Hon berättade att när förundran hade övergått till oro började en märkvärdig känsla av sorg krypa i henne. Jag försökte lugna henne, låta säker när jag hävdade att det finns alla möjligheter att göra livet bättre och förändra de system som hon hade så lite tillit till.
Men en obehagskänsla spred sig i min kropp när jag lämnat aulan: menade jag allvar när jag sa att det går att bygga ett tryggt samhälle, menade jag allvar när jag försökte gjuta framtidstro i henne? Eller var det bara ytterligare exempel på den retorik som så lätt faller ut som något sorts skyddsnät vars syfte är att kunna få möjlighet att rusa vidare?
Jag ställdes mot väggen av den unga tjejen därför att hon var så rättfram, så sorgsen och så genomtänkt. Och visst hade hon rätt: Pengar i papper och i siffror, hela det ekonomiska systemet, bygger i förskräckande stor del på illusioner. Det finns ingen garanti i att försäkra sig för ålderdomen, det finns överhuvudtaget ingen garanti som ligger utanför egna sociala nätverk. Marknadens aktörer bygger korthus som vi alla förväntas söka skydd i.
Tillväxtens siffror, som på något sätt skall ge oss förvissning om att allt står rätt till och som ska ge oss hopp om att allt skall bli bättre, är trots allt bara siffror som speglar mer av miljöpåverkan och penningekonomiska flöden än av hållbar långvarig möjlighet att bygga social och ekologisk trygghet.
Vi brevväxlade en del efter vårt samtal, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Ibland låg jag sömnlös efter de där breven. Hennes sorg och insikt följde mig. Finns det trygghet i tillväxtekonomin? Finns det någon ekonomisk trygghet? De stora ekonomiska systemen bygger på anonymitet och avstånd. Där finns inga relationer, ingen ögonkontakt, ingen moral – de är självgående system som kan skena och gå under.
Jag skrev i boken Svarta oliver och gröna drömmar: “En jordbävning i Japan – pengar dras undan från omvärlden. Eller kärnkraftskatastrof i Europa eller USA – ekonomiska värden vi nyss haft kan reduceras till noll. Systemen hotas av finansiella sifferkrascher där värden försvinner och verkligheten inte längre har några penningekonomiska värden.”
Det var länge sedan jag skrev det där. Sedan dess har kriser kommit och reparerats – alltid med samma resultat: de längst ner på den hierarkiska trappan drabbas värst, de högst upp smiter undan och politiker, oavsett färg tycks det, låter det ske.
När nästa kris kommer, när nästa bubbla spricker, så finns något växande som kan frodas än mer: de bruna, de som får sin gödning av växande sociala och ekonomiska klyftor där prekariatet växer i den ena änden medan champagnen bubblar i den andra.
Jag befinner mig mer i den sistnämnda änden även om det är sällan champagnekorkarna far till väders. Det gäller att sådana som jag försöker begripa hur det är i den andra änden, att det är utifrån den ändens perspektiv politiken måste byggas om vi skall kunna bygga hållbara samhällen.
VEM KAN LITA PÅ SYSTEM SOM BYGGER PÅ FIKTIVA VÄRDEN?
Världens välstånd beror alltmer på vem som flyttar pengar vid vilket tillfälle och med vilka avsikter. Allt mer av vår trygghet baseras på vilken tro, vilka förväntningar och vilka trender som för tillfället florerar i den konstgjorda värld där så stora delar av det som kallas ekonomi frikopplats från verkligheten.
Det sägs vara rationellt och höjden av effektivitet. Och är kanske också det om människor skall ha rollen som ekonomiska varelser vars uppdrag är att vara kuggar i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare. Men vi är ju så mycket mer.
Vi är biologiska, sociala och kulturella varelser. Att bygga en värld för ekonomiska varelser är en sak, att bygga en värld för riktiga människor är något helt annat. Ändå låter vi så mycket av framtiden avgöras av dem vars enda uppgift är att förränta pengar.
Vad är verkligheten? Verkligheten är jorden, skogen, de gröna ytorna som står för fotosyntesen – och fotosyntesen är den grundläggande produktionen som allt annat snurrar kring. Så enkelt och så svårt är det. Men även när livsmiljön utarmas, de planetära processerna skadas och förutsättningarna för våra celler försämras kan ändå den så kallade ”ekonomin” växa och tillväxten slå nya rekord. Det ligger något bisarrt i detta.
Bristvaran framför andra i det sentida tillväxtsamhället tycks vara eftertanke och tid att summera var vi står. Tempot har hissats upp i takt med tillväxten. Det finns inte så mycket tid för långa tankar. Än mindre finns det tid för visioner som bryter mot det invanda.
Vem kan lita på system som bygger på fiktiva värden? Vem kan tro på system som bygger på en enda övergripande strävan: ekonomisk tillväxt.
Pengar, konton, siffror. Vi måste börja räkna i andra sorter också. Det är ju egentligen så självklart. Är brödet slut och affären stängd spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har och hur mycket siffror jag samlat. Vi har börjat förväxla pengar och siffror med verkliga resurser. Vi förlitar oss på den döda ekonomin och förnekar den levande.
Den levande ekonomin bygger på solens strålar som gröna växter kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda ekonomin är de siffror som basuneras ut i Ekonomiekot och av börsanalytiker – och det märkliga är att de som förmedlar budskapen om världens tillstånd ägnar mångfalt mer åt den döda ekonomin än åt den levande.
Pengar garanterar ingen trygghet, pengar är symboler, värdet av dessa symboler bygger på förväntningar snarare än på verklighet. Det finns bara en enda trygghet, en enda säkerhet: det är självtillit och sociala nätverk i ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är därför jag vill att vi skall värna det civila samhället, det är därför vi bör ha mer fri tid och grundläggande generella trygghetssystem som värnar såväl människans frihetsrum som samhällelig solidaritet.
Att stå med båda fötterna i verkligheten istället för i symbolvärlden är det enda som kan ge trygghet. Men därmed inte sagt att den döda ekonomin är oviktig, för det är den inte. Men den får en bisarr funktion när den tillåts dominera över den levande ekonomin.
VÄRLDEN PÅSTOD ATT HON VAR SJUK
Aulan var tyst. Hon stod med sorg, rädsla och hopplöshet i ögonen och undrade om hon orkade leva. Vi brevväxlade några gånger. Hon lärde mig mycket. Nu är hon död. Hon tog sitt liv för att hon inte orkade mer. Hon var känslig, sa de som kände henne.
Men det var inte därför. Hon såg verkligheten och hon blev förtvivlad när så få ville lyssna och stanna upp. Förtvivlad över allt från hur vi behandlar höns till de globala orättvisorna, förtvivlad över miljöförstöringen och tvivlet på möjligheten att ge egna barn en framtida trygghet. Världen är sjuk, sa hon. Världen svarade desperat, som om samvetet tärde, med att påstå att hon var sjuk och känslig.
Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan. Jag är ledsen över att det genuint goda och medkännande inte orkade leva. Jag är ledsen över att det förklarades som något sjukt.
För det är nog så att det är något annat som är sjukt. Något så bisarrt som att systemet kräver att vi är mer intresserade av den döda ekonomin än den levande, mer av arbetslinje än av livslinje, mer av globalisering än av självtillit, mer av mer än av bättre.
Det är kring detta den här boken handlar.
KAPITEL 2: UNGJÄVEL, DU KOSTAR...
Det hände sig på den tiden när socialförsäkringsminister...
KAPITEL 2: UNGJÄVEL, DU KOSTAR...
Det hände sig på den tiden när socialförsäkringsminister...
PS! Boken finns på bibliotek.
(Samt i lokal bokhandel. Lägsta pris på nätet: direkt från förlaget här: https://verbalforlag.se/.../vad-ska-vi-med-samhallet-till/
