"Skit i rötterna..."

En nazist som klappar hundar och är snäll mot sina barn är trots det en nazist. En partiledare som gick med i ett parti som var öppet nazistiskt – vad har han för ideo­logisk grund bakom den slipade retoriken? Istället för att be om ursäkt påstår han att han inte såg några nassar. Så bisarrt!

Så skriver jag i helgens ledare. Liksom det här:

"Skit i rötterna, säger några i omgivningen där jag bor. Nu är nu och då var då. Lustigt uttalande när utskott från de där rötterna är fullt synliga och till och med görs till valvinnande retorik. Att föreslå att den hårt studerande systern och förtvivlade modern ska kunna utvisas ur landet om brodern och sonen begår brott är ett sådant skott som tar sig upp från just nazistiska rötter. Den totala rättslösheten. 

Som den blivande statsministern legitimerar genom att klappa förslagsställaren på axeln och fråga vad han vill ha.

Det är ta mig fan helt osannolikt. Helt bisarrt. Och helt historielöst. Att gå in i fram­tiden och vara historielös är något av det värsta man kan göra."

"Men nu är nu. Och då var då. Sägs det. Problemet är att då lätt kan spilla över till nu. Genom de små stegens tyranni, genom att sätta sig på det sluttande planet, genom att se mellan fingrarna med de där utskotten som växer upp från rötterna lite lagom dolda."

LÄS HELA HÄR.