 |
| Bilden, utom bubblan, från Vildanden på Dramaten år 2000. |
Ekonomisk tillväxt innebär att BNP ökar från ett år till nästa år. Om vi ser BNP som en hink, så skall hinken bli större och större för varje år om ekonomisk tillväxt skall uppnås.
När tillväxtromantiker talar om “grön tillväxt” så menas att något grönt – låt oss säga solceller och ekologiskt odlade bönor – skall växa. Men skall vi ställa om så skall rimligen solcellerna och de ekologiskt odlade bönorna ersätta fossila bränslen och kött. Det vill säga det händer något i den befintliga hinken, dess innehåll blir grönare.
Men hinken växer inte med automatik för det. Vi erhåller grön tillväxt men utan att det leder till ekonomisk tillväxt i form av en allt större BNP-hink.
De solceller och den vindkraft som nu installeras i världen bidrar förvisso till global ekonomisk tillväxt, men det beror än idag på att detta läggs ovanpå den pågående användningen av fossila bränslen.
Men det är inte så vi skall ha det. Visst ska vi producera och konsumera solceller, men på oljans bekostnad.
Visst ska vi producera och konsumera cyklar, men på bilens bekostnad.
Visst ska vi dela mer på prylarna, men på bekostnad av prylkonsumtionen.
Visst skall vi tillverka saker som håller längre – varför inte skjortor som kostar dubbelt så mycket men som är fräscha fem gånger så lång tid – på bekostnad av den ”ekonomiska aktiviteten”.
Det är en orimlig tanke att såväl uppnå den eviga ekonomiska tillväxten som att nå miljö- och klimatmål.
Nu när COP26 pågår i Glasgow talas om nya målsättningar. Men om inte ens Sverige klarar av att nå de miljömål vi satt upp genom riksdagsbeslut i full enighet - vi har beslutat om 16 miljömål som skall vara uppfyllda 2030, ett av dem har uppnåtts, två av målen kan uppnås, avståndet till att klara sex av målen har ökat - vad talar då för att de verbala målen i klimatpolitiken skall uppnås?
Inte ett dyft, vilket till stor del beror på att att målet också är ekonomisk tillväxt även i de redan rika länderna.
Det handlar om att begripa att det i varje krona, varje euro, varje rubel, varje dollar i något led finns
fossila bränslen, naturresurser, utsläpp till luft och vatten.
fossila bränslen, naturresurser, utsläpp till luft och vatten.
Visst är det så att vi genom att bli effektivare, mer uppfinningsrika, kan minska mängden naturresurser och utsläpp från varje krona, euro, rubel och dollar som omsätts. Men ju snabbare teknikutveckling och ju billigare produkterna blir, desto snabbare tenderar omsättningen av varor att bli.
Vinsterna av teknikutvecklingen förloras genom att vi blir allt fler som konsumerar i allt snabbare takt. Det är ungefär detta som kallas rekyleffekt.
Tro nu inte att tjänstesektorn är den stora lösningen, också den kräver materialresurser och energiomsättning för att fungera. Ser vi inte detta problem är vi illa ute.
Stora delar av tjänstesektorn innefattar sådant som åkerinäring, vars syfte det är att forsla alltmer varor, och reklambyråer vars uppdrag det är att öka begäret efter fler varor. Cykelreparatörer och secondhandaffärer är i jämförelse väldigt, väldigt få. Och framställningen av kryptovalutor kräver massor med energi...
Talet om grön tillväxt är således förbluffande ihåligt. Den som inte funderat så mycket på saken må vara förlåten. Men den som medvetet försöker förvränga relationen mellan ekonomisk tillväxt och grön tillväxt är inte förlåten.
(Bilden är från Dramatens föreställning av Vildanden 2000 - texten är till stor del hämtat från min bok Vad ska vi ha samhället till?)
Pjäsen innehåller en replik som manar till just den frågan. ”Tar du livslögnen från en genomsnittsmänniska tar du omedelbart lyckan ifrån henne”.
Citatet från Vildanden är hämtat från pjäsens sista akt. Förhoppningsvis är pratet om ”grön tillväxt” också hämtat från tillväxtideologins sista akt.
Tillväxtromantikerna försöker nämligen göra gällande att grön tillväxt ger oss hållbara möjligheter att upprätthålla ekonomisk tillväxt. För vem vill inte ha tillväxt av sådant som solceller, cykelreparatörer och ekologisk odling? Det låter ju så himla bra…
Det är bara det att grön tillväxt i sig inte alls garanterar ekonomisk tillväxt. Vilket möjligen är en obehaglig sanning, men dock en sanning.
Ekonomisk tillväxt innebär att BNP ökar från ett år till nästa år. Om vi ser BNP som en hink, så skall hinken bli större och större för varje år om ekonomisk tillväxt skall uppnås.
När tillväxtromantiker talar om “grön tillväxt” så menas att något grönt – låt oss säga solceller och ekologiskt odlade bönor – skall växa. Men skall vi ställa om så skall rimligen solcellerna och de ekologiskt odlade bönorna ersätta fossila bränslen och kött. Det vill säga det händer något i den befintliga hinken, dess innehåll blir grönare.
Men hinken växer inte med automatik för det. Vi erhåller grön tillväxt men utan att det leder till ekonomisk tillväxt i form av en allt större BNP-hink.
De solceller och den vindkraft som nu installeras i världen bidrar förvisso till global ekonomisk tillväxt, men det beror än idag på att detta läggs ovanpå den pågående användningen av fossila bränslen.
Men det är inte så vi skall ha det. Visst ska vi producera och konsumera solceller, men på oljans bekostnad.
Visst ska vi producera och konsumera cyklar, men på bilens bekostnad.
Visst ska vi dela mer på prylarna, men på bekostnad av prylkonsumtionen.
Visst skall vi tillverka saker som håller längre – varför inte skjortor som kostar dubbelt så mycket men som är fräscha fem gånger så lång tid – på bekostnad av den ”ekonomiska aktiviteten”.
Det är en orimlig tanke att såväl uppnå den eviga ekonomiska tillväxten som att nå miljö- och klimatmål.
Nu när COP26 pågår i Glasgow talas om nya målsättningar. Men om inte ens Sverige klarar av att nå de miljömål vi satt upp genom riksdagsbeslut i full enighet - vi har beslutat om 16 miljömål som skall vara uppfyllda 2030, ett av dem har uppnåtts, två av målen kan uppnås, avståndet till att klara sex av målen har ökat - vad talar då för att de verbala målen i klimatpolitiken skall uppnås?
Inte ett dyft, vilket till stor del beror på att att målet också är ekonomisk tillväxt även i de redan rika länderna.
Det handlar om att begripa att det i varje krona, varje euro, varje rubel, varje dollar i något led finns
fossila bränslen, naturresurser, utsläpp till luft och vatten.
fossila bränslen, naturresurser, utsläpp till luft och vatten.
Visst är det så att vi genom att bli effektivare, mer uppfinningsrika, kan minska mängden naturresurser och utsläpp från varje krona, euro, rubel och dollar som omsätts. Men ju snabbare teknikutveckling och ju billigare produkterna blir, desto snabbare tenderar omsättningen av varor att bli.
Vinsterna av teknikutvecklingen förloras genom att vi blir allt fler som konsumerar i allt snabbare takt. Det är ungefär detta som kallas rekyleffekt.
Tro nu inte att tjänstesektorn är den stora lösningen, också den kräver materialresurser och energiomsättning för att fungera. Ser vi inte detta problem är vi illa ute.
Stora delar av tjänstesektorn innefattar sådant som åkerinäring, vars syfte det är att forsla alltmer varor, och reklambyråer vars uppdrag det är att öka begäret efter fler varor. Cykelreparatörer och secondhandaffärer är i jämförelse väldigt, väldigt få. Och framställningen av kryptovalutor kräver massor med energi...
Talet om grön tillväxt är således förbluffande ihåligt. Den som inte funderat så mycket på saken må vara förlåten. Men den som medvetet försöker förvränga relationen mellan ekonomisk tillväxt och grön tillväxt är inte förlåten.
(Texten är till stor del hämtat från min bok Vad ska vi ha samhället till?)
