en tur ner i dumhetens eget helvete.
Allt är Miljöpartiets fel. Utslungat av sådana som antingen inget vet eller av sådana som vet men vill förvilla. Dessvärre gäller detta också en del av de politiska kommentatorerna som existerar i gammelmedia. Nu under partiets kongress är det värre än någonsin, så historielöst så man baxnar.
Eva Stenbergs rubrik i DN (se bilden) bygger på något så korkat som att politik inte hänger ihop, att klimatfrågan skulle tonas ner därför att social rättfärdighet också anses viktig för att en omställning skall fungera.
FÖR DET FÖRSTA: Miljöpartiet var aldrig ämnat att bli ett enfrågeparti. Redan inför första valet fanns handlingsprogram över hela fältet, en väv av det som kallas grön ideologi vävdes tidigt. Miljöpolitiken var varpen, men inslaget bestod av alla andra politiska områden. Att partiet inte skulle bli ett enfrågeparti utan ett samhällsparti, med miljön som grund, slogs fast redan i Per Gahrtons bok Det behövs ett framtidsparti. I boken skissades det som blev MP.
Den gröna väven höll ihop och blev vackrare och mer hållbar under tjugo års utveckling. Dessvärre tycks inte ens alla i Miljöpartiets egen nuvarande ledning känna till detta eftersom de pratar som om "breddning av politiken" är något de själva hittat på.
FÖR DET ANDRA: Om inte annat borde partiets egna företrädare ha klart för sig att de inte varit företrädare för ett riksdagsparti om vi inte kommit tillbaka till riksdagen 1994 efter att ha åkt ur efter bara en mandatperiod. I valrörelsen var det partiets ekonomiska politik - Sverige levde mitt i en finansiell kris - som gjorde att partiet blev återvinnare.
Frågor om sänkt arbetstid, krav på tygla den globaliserade kapitalismen, rejält höjt grundavdrag som skulle gynna låginkomsttagare och brutet tak i socialförsäkringarna som också skulle gynna de som mest behövde det, skärpt skatt på kapitalinkomster. Det ÄR grön ideologi! Och var lika självklart för de jag haft glädje att vara språkrör tillsammans med under alla år.
FÖR DET TREDJE: Så när nu en del MP-medlemmar muttrar om vänstersväng så är de historielösa om de tror att social rättfärdighet vore nytt för det parti de företräder.
Som språkrör kunde jag med hela partiets övertygelse alltid konstatera att vi aldrig kommer att få med oss de många människorna på omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle om det inte vävs samman med social hållbarhet. Det ÄR kärnan i grön ideologi.
FÖR DET FJÄRDE: Nu talas således om "vänstersväng" - vilket är så historielöst så blommorna vissnar och klockorna stannar. Hela det politiska fältet har ju de senaste tjugo året förflyttats enormt till höger så att marknadsperspektivet tuggat i sig medborgarperspektivet med enorm hastighet.
MP var under en tid medskyldig till detta, det skall sägas - när en tidigare partiledning drev på för att tillåta vinstuttag från skattefinansierad skola så var det ideologiskt lealöst. För att ta ett av flera exempel när partiledningen gick vilse trots att kongresser och medlemmar gång på gång visar dem en annan väg. Inte blev det väl bättre när ledningen reducerade begreppet grönt till ett prefix och kallade partiet grönt liberalt. MP är grönt. Punkt. Att ledande personer själva spelat ner detta är så tragiskt.
Grönt är en ideologi som fördjupar och breddar solidariteten till nivåer som inte är grund i socialistisk ideologi.
Grön ideologi handlar om solidaritet med det ekologiska systemet, solidaritet med kommande generationer, solidaritet med utsatta människor såväl i världen som i vårt eget land. Punkt.
FÖR DET FEMTE: På sociala medier - inte minst twitter - förvrids allt för mycket till ett fördummande skvalande av skitprat. Dessvärre har detta förstärkts av de inbyggda dilemman som finns i politisk retorik - och som MP:s sätt att kommunicera verkligen påvisat när man tagit på sig ära över sådant som drivits fram av andra.
På sociala medier frustas således över det löjliga med t ex plastpåseskatt och hur fånigt MP varit som drivit igenom en sådan. Det är inte MP som drivit fram den, det är EU. Dessutom är beslutet bra - se bara hur allt fler tar med sig kassar till affärerna och därmed ständigt påminns om vikten av återanvändning.
Att kärnkraftverk lagts ner är MP:s fel, hojtas det om. Men det är EU:s nya säkerhetskrav som drivit fram stängning av äldre verk - MP har snarare försökt mildra effekterna genom att medverka till att ta bort den effektskatt på kärnkraft som vi gröna fick igenom som del av den skatteväxling som påbörjades 1998. (Jag önskar att det varit MP som legat bakom, men det är en annan sak...).
"Elbrist" har uppkommit genom MP:s försorg hojtas det om från de som förespråkat en gemensam marknad för el att flöda till de ställen där elleverantörerna får bäst betalt, vilket inte är i Sverige eftersom andra länder betalar mer.
SLUTSATS 1:
Det är inte lätt att vara politiker idag. Verkligen inte. Skitsnack sprids med vindens hastighet. Jag har varit, och är, kritisk till såväl MP:s strategi som avslagna systemkritik men någon ordning måste det ända vara på debatten.
Var och en kan ju fundera på om klimatomställningen och den biologiska mångfalden skulle bli lättare utan MP i riksdagen. Så är det definitivt inte. Att man nu återupptäckt vikten av social rättfärdighet är inte mer än rimligt. Kom inte och tala med mig eller Eva Goës (vi var språkrör när partiet kom in i riksdagen 1988) om att vi inte höll social rättfärdighet och ekonomisk utjämning som viktiga frågor! Det ÄR ju grön ideologi.
SLUTSATS 2:
De gröna företrädarna borde räta på ryggarna, vara modigare, värna den gröna ideologin bättre och plocka upp mer ur den gröna skattkistan istället för att sitta på locket.
I den där skattkistan ligger berättigad kritik av arbetslinjen, berättigad kritik av globaliseringens avarter, berättigad kritik av tillväxtidén, berättigad kritik av det militära upprustningsvansinnet.
Men mer än så: där finns inte bara kritik utan massor med lösningar på dagens problem. Där finns massor av eleganta, vackra och smarta inslag i den väv där miljö- och överlevnadsfrågor utgör varp.
SLUTSATS 3:
Den politiska retoriken måste skärpas, de politiska trådarna kan inte bara hänga löst och dingla utan kopplas till den gröna väven för att människor skall förstås hur det är tänkt.
Konkretiseringen brister så fruktansvärt mycket när språkrör talar och talat. Det gäller att hitta nyckelfrågor som både är tydliga och binder samman ideologin istället för att så ofta ägna sig åt yvigt okonkret prat.
Det gäller för språkrören - jag vet att det är sent och kanske alltför sent för att vinna trovärdighet inför valet - att inte i första, andra och tredje hand vara språkrör för regeringen utan för sitt parti. Hur många invandrande och hur många under 30 år har någonsin hört ett språkrör tala för sitt parti i en partiledardebatt?? Inte många!
Okunskapen om svensk grundlag är gigantisk - t ex skrivs på DN:s ledarsida idag: "I en regering står man för politiken kollektivt." Nej, det behövs inte alls. Grundlagen (Regeringsformen) ändrades för många år sedan så att statsråd kan meddela att de inte står bakom regeringens förslag. Men så gör det högt och tydligt när regeringens förslag går stick i stäv med vad gröna statsråd rimligen borde tycka och tänka!
