Miljöpartiets kretslopp

I slutet av januari har Miljöpartiet extrakongress för att välja en efterträdare till Isabella Lövin. I det valet döljer sig många av de frågor som partiet har brottats med från början. Om det - och lite partihistoria för att bena ut hur det var, hur det blev och varför det blev - skriver jag i denna artikel:

 

Miljöpartiet ska ha extrakongress. Nytt kvinnligt språkrör ska väljas. På en ordinarie kongress hade också politikens innehåll och partiets strategi kunna avhandlas. Så blir det inte nu, så valet av språkrör blir inte bara en personfråga utan också en fråga om politisk profilering, retorisk framtoning och vad som ska lyftas i den politiska debatten. Valet avgör också hur relationen till freds- och miljörörelsen ska vara.

Den grön-grå dimensionen

När Miljöpartiet bildades 1981 var det inte alla inom miljörörelsen som jublade. Skälen var många. En del som var engagerade i miljörörelsen hade upparbetade relationer till gamla partier, hade fått något sidouppdrag och kanske till och med en liten inkomst. Andra kände oro för att det nya partiet, som gjorde anspråk på att vara miljö- och fredsrörelsens förlängda arm i parlamentet, skulle göra bort sig och därmed sabotera det som rörelsen byggt upp. Ytterligare andra var allmänt skeptiska till partier. De sistnämnda fanns inte minst i det som kallades alternativrörelsen. Det var ur den Miljöpartiet fick mycket av sin ideologiska näring. Begrepp som självtillit, delaktig demokrati och kooperativ uppfattades som vackra och viktiga. Stort frihetsrum för individen, med rättfärdig fördelning i samhället och världen.

Idén om partibildning i Sverige föddes genom att Die Grünen i Västtyskland bildats för att ta kamp mot utbyggnad av kärnkraft och utplaceringen av amerikanska kärnvapenmissiler. Eftersom inte fanns någon motsvarighet till vare sig Centerpartiet eller VPK i Tyskland kom Die Grünen att samla en bredd som enligt den gamla politiska skalan inte borde kunna samverka. En ny dimension i politiken synliggjordes, det fanns mer än den röd-blå skalan. Där fanns en grön-grå. Där grön stod för miljö, livskvalitet, småskalighet, decentralisering, överblickbarhet och icke-våld medan grått stod för centralisering, storskalighet och traditionell ekonomisk tillväxt.

Fortsättningen finns här för dig som vill veta hur det var, vad som hände och varför det blev som det blev. Eller som en yngre aktiv miljöpartist sa: "Jaha, var det så det var, då förstår jag." Sådana kommentarer uppskattas...:-)