Godmorgon! Snön smälte bort, isen som försökt lägga sig bär knappt en katt och vedstapeln i det äldre köket har bara blivit måttligt lägre.
Gässen som smått hysteriskt kacklande flugit från en sjö till en annan för att hitta öppet vatten tycks ha fattat hur läget är. Numera hörs mest JAS-planen som regelbundet dundrar förbi för att "hålla ryssen borta och amerikanen på gott humör och så att skattebetalarna får valuta för pengarna".
Får ofta frågan: Ska du ta sprutan? Svaret är: Ja. Av flera skäl. Jag vill att det ska vara mindre risk att träffa barn och barnbarn. Dessutom finns det roligare sätt att dö på än genom kvävning.
Och, sist men inte minst, vem vill vara orsak till att smitta någon annan? Att inte vaccinera sig tycks mig som synnerligen ogenomtänkt. Anser jag - trots att jag inte generellt applåderar alla idéer om vaccineringar och mycket väl inser att läkemedelsindustrin inte är den renaste och mest moraliska bransch som finns. (Om det skriver jag i ett kapitel som heter "Medborgarperspektiv som om människan betyder något" i Vad ska vi ha samhället till?)
Det är många som har åsikter om svensk coronastrategi. Å ena sidan läste jag en artikel av DN:s krönikör Hanne Kjöller som handlade om flosklerna som onekligen sprutas ut i Coronadebatten. Å andra sidan tittade jag på den outtröttliga Maj Wechselmanns sevärda dokumentärfilm The Swedish Way som hade premiär på Draken Film fredags.
Hur kommer historien att berättas om tio år? Och vilka kommer att skriva ner historien? Funderingar vid ett köksbord en söndag i slutet av januari 2021 när jag åter bombarderas med erbjudande om att köpa cognasmarsipan med 1 kr rabatt och nån annan tror att jag är korkad nog att köpa bitcoin...
Å andra sidan är ju korken väl utbredd: politiker som matat storföretag med bidrag utan krav på att pengarna ska betalas tillbaka när aktieutdelningarna åter bli aktuella har onekligen en hel del kork. Om det nu inte är ideologiskt betingat att privatisera vinster och förstatliga förluster.
