fredag 28 augusti 2020

Ledarskribenter föraktar demokratins kärna.


Expressens ledare meddelar: 
"Den rödgröna regeringen uppträder inte ens som en regering längre. De grälar öppet, driver helt olika linjer och underkänner varandras utspel." 

Kommentar: Vi lever i en parlamentarisk demokrati med såväl yttrandefrihet som flera partier. Partier har ett ansvar för att berätta vad de vill, utifrån sina värderingar och sin ideologi. Detta måste gälla även de partier som sitter i en regering. Om så inte sker kan de som skall välja i demokratiska val inte veta vad partierna står för och därmed inte heller få relevant information för att ta ett genomtänkt beslut på valdagen.

Dessutom: den svenska grundlagen ändrades för några år sedan så att statsråd har rätt att meddela avvikande mening i frågor där regeringen tar beslut. Detta borde också Expressens ledarredaktion ha klart för sig.

Aftonbladets ledare meddelar: 
"Valet av nytt kvinnligt språkrör kan bli viktigare är något annat partiledarval sedan Stefan Löfven efterträdde Håkan Juholt som S-ledare. I ETC drömmer de grönas officiella bråkstake Birger Schlaug om en återgång till en mer alternativ profil."

Kommentar: Anders Lindebergs ledartext reducerar offentlig debatt till bråk. Problemet med Lindeberg, och många andra tovtaggare på ledarsidorna, är att allt som inte passar dom är "bråk". I en demokrati har vi förmånen att få yttra oss om samhällsutvecklingen, att offentligt förklara vad vi vill. Det är emellertid inte bara en förmån, för politiska partier är det också en skyldighet. För precis som den gamle liberalen John Stuart Mill motiverade yttrandefriheten: de kan sägas något som gör politiken, livet och samhället bättre. Trots att eliterna - och Aftonbladets ledarsida - suckar. Hur mycket av det som vi idag kallar välfärdssamhälle hade blivit av om arbetarrörelsen backat för den tidens ledarsidor som definierade deras kamp för semester, barnbidrag och arbetstidslagar som "bråk"?