Isabella Lövin har meddelat att hon avgår som språkrör och statsråd senast i januari. En lycklig omständighet är att FN:s speciella havssändebud är en bit över 70 år och inte lär vara kvar även nästa år. Isabella
vore som en fisk i vatten i den rollen. Tänk så det kan bli...
Visst är det begripligt att hon beslutat att avgå. Uppdraget är synnerligen tungt, det suger ut nästan allt annat ur livet. Opinionssiffrorna lyfter inte. Kritik finns om att Isabella inte är en god kommunikatör. Att hon inte är bekväm i rollen.
Att det gott dåligt i opinionen beror mindre på personen Isabella utan snarare på partiets strategi att bli som de andra. Partiets strategi har inneburit att språkrören fått uppdrag att i första, andra och tredje hand vara företrädare för regeringen och nästan alls inte för Miljöpartiet. Strategerna anser att detta är "regeringsfähigt". Dom har fel. Strategin har varit förödande - det finns flera generationer och mängder med invandrande som aldrig hört ett språkrör tala om det som MP egentligen står för.
Dessvärre har denna strategi applåderats och gillats på nätet av medlemmar som nog uppfattat att lojalitet är detsamma som att stötta ledningen även om dess strategi leder till utarmning. Dessvärre har strategin kostat mycket för idogt arbetande gröna politiker i många kommuner, inte minst utanför Stockholmsområdet.
VAD HÄNDER?
Vad händer? Tja, debatten om vilken som skall efterträda Isabella Lövin tar fart. Själv talar hon om nystart med nytt kvinnligt språkrör som tillsammans med Per Bolund skall kunna lyfta Miljöpartiet. Som om det var förpackningen som var den viktigaste för partiet.
Skulle Per Bolund också passa på att ställa sin plats till förfogande skulle kanske en nystart av partiet kunna ske - vilket jag är övertygad skulle vara bra för såväl Miljöpartiet självt som svensk politik som kanske åter skulle få - till vissas glädje och andras ilska - ett radikalt grönt parti med kraftfull systemkritik och visioner som får hjärtan att brinna. Partiet behöver inte bara retoriskt och sakligt skickliga företrädare, utan dessutom gräva fram allt det goda som finns i grön ideologi.
VARTHÄN?
I all ödmjukhet, eller nästan så i alla fall, tycker jag att följande text ur min nya bok Vad ska vi ha samhället till? skulle kunna vara vägledande. Så partiet återupprättar begrepp som självtillit, medborgarperspektiv och rättfärdighet i ekonomin. Eller som jag skriver i kapitlet Eftertanke:
"Det krävs förändringar av system, strukturer och normer. Det ekonomiska system som tjänat så många, så väl och så länge har nått vägs ände. Marknaden måste tyglas, globaliseringens avarter stoppas och ekonomin måste utformas som om människan och planeten betyder något.
Vi behöver mer än någonsin skapa fred med jorden, fred på Jorden och fred med oss själva. Förändringarna kommer av många att upplevas som besvärande och omvälvande. Som det är med stora förändringar. Gamla ideal som tillväxt, arbetslinje och krigskultur måste ersättas med balans, livslinje och fredskultur.
Vi behöver ta några ärofyllda steg tillbaka, för att därifrån ta oss vidare i samhällsevolutionen.
Vi behöver på allvar fundera på vad vi skall ha samhället till. Och därmed också vad vi skall ha våra liv till."
VILKEN KOMMER SEN?
Ett troligt scenario är väl att Amanda Lind ligger nära till hands för att bli nytt kvinnligt språkrör. Även om hennes medverkan i regeringen tärt en del på det stora gröna förtroende som fanns när hon valdes till partisekreterare och då hamnade i rum där mycket dåligt redan satt i väggarna.
Söker man någon som inte har rötter i partiet, eller erfarenhet av politiskt gräsrotsarbete, så lär Alice Bah Kunke vara aktuell trots att hon sagt nej. Isabella har uttryckt den önskan, så vitt jag minns.
Det finns fler, en del säkert mer sugna än kompetenta för att klara uppdraget. Det finns också de som är mer kompetenta än sugna.
FN-UPPDRAG?
Sägas skall att jag tillhörde de som var mycket glad när Isabella beslöt att bli aktiv politiker i MP. Det var hennes mycket bra Sommar i P1 som fick mig (och förmodligen också andra) att ringa MP:s kansli och tipsa om att de dåvarande rören borde höra av sig till Isabella om att bli politiker. Hennes insats i EU-parlamentet var stor när det gällde fiskepolitik. Tippar att Isabella får ett FN-uppdrag inom ett halvår. Som sagt: FN:s speciella havssändebud är över 70 år... Isabella vore som en fisk i vatten i den rollen.
LYSSNA OCH NJUT (ELLER FÖRFÄRAS):
Enda gången jag i detta samtal blev lite förbaskad var när Gustav hävdade att det inte finns utrymme för att driva frågor som utgör kärna i grön ideologi. Utrymme?? Med det menade Gustav... och jag blev... tja, lyssna själv om du känner för det och inte har något bättre för dig för tillfället.
Visst är det begripligt att hon beslutat att avgå. Uppdraget är synnerligen tungt, det suger ut nästan allt annat ur livet. Opinionssiffrorna lyfter inte. Kritik finns om att Isabella inte är en god kommunikatör. Att hon inte är bekväm i rollen.
Att det gott dåligt i opinionen beror mindre på personen Isabella utan snarare på partiets strategi att bli som de andra. Partiets strategi har inneburit att språkrören fått uppdrag att i första, andra och tredje hand vara företrädare för regeringen och nästan alls inte för Miljöpartiet. Strategerna anser att detta är "regeringsfähigt". Dom har fel. Strategin har varit förödande - det finns flera generationer och mängder med invandrande som aldrig hört ett språkrör tala om det som MP egentligen står för.
Dessvärre har denna strategi applåderats och gillats på nätet av medlemmar som nog uppfattat att lojalitet är detsamma som att stötta ledningen även om dess strategi leder till utarmning. Dessvärre har strategin kostat mycket för idogt arbetande gröna politiker i många kommuner, inte minst utanför Stockholmsområdet.
VAD HÄNDER?
Vad händer? Tja, debatten om vilken som skall efterträda Isabella Lövin tar fart. Själv talar hon om nystart med nytt kvinnligt språkrör som tillsammans med Per Bolund skall kunna lyfta Miljöpartiet. Som om det var förpackningen som var den viktigaste för partiet.
Skulle Per Bolund också passa på att ställa sin plats till förfogande skulle kanske en nystart av partiet kunna ske - vilket jag är övertygad skulle vara bra för såväl Miljöpartiet självt som svensk politik som kanske åter skulle få - till vissas glädje och andras ilska - ett radikalt grönt parti med kraftfull systemkritik och visioner som får hjärtan att brinna. Partiet behöver inte bara retoriskt och sakligt skickliga företrädare, utan dessutom gräva fram allt det goda som finns i grön ideologi.
VARTHÄN?
I all ödmjukhet, eller nästan så i alla fall, tycker jag att följande text ur min nya bok Vad ska vi ha samhället till? skulle kunna vara vägledande. Så partiet återupprättar begrepp som självtillit, medborgarperspektiv och rättfärdighet i ekonomin. Eller som jag skriver i kapitlet Eftertanke:
"Det krävs förändringar av system, strukturer och normer. Det ekonomiska system som tjänat så många, så väl och så länge har nått vägs ände. Marknaden måste tyglas, globaliseringens avarter stoppas och ekonomin måste utformas som om människan och planeten betyder något.
Vi behöver mer än någonsin skapa fred med jorden, fred på Jorden och fred med oss själva. Förändringarna kommer av många att upplevas som besvärande och omvälvande. Som det är med stora förändringar. Gamla ideal som tillväxt, arbetslinje och krigskultur måste ersättas med balans, livslinje och fredskultur.
Vi behöver ta några ärofyllda steg tillbaka, för att därifrån ta oss vidare i samhällsevolutionen.
Vi behöver på allvar fundera på vad vi skall ha samhället till. Och därmed också vad vi skall ha våra liv till."
VILKEN KOMMER SEN?
Ett troligt scenario är väl att Amanda Lind ligger nära till hands för att bli nytt kvinnligt språkrör. Även om hennes medverkan i regeringen tärt en del på det stora gröna förtroende som fanns när hon valdes till partisekreterare och då hamnade i rum där mycket dåligt redan satt i väggarna.
Söker man någon som inte har rötter i partiet, eller erfarenhet av politiskt gräsrotsarbete, så lär Alice Bah Kunke vara aktuell trots att hon sagt nej. Isabella har uttryckt den önskan, så vitt jag minns.
Det finns fler, en del säkert mer sugna än kompetenta för att klara uppdraget. Det finns också de som är mer kompetenta än sugna.
FN-UPPDRAG?
Sägas skall att jag tillhörde de som var mycket glad när Isabella beslöt att bli aktiv politiker i MP. Det var hennes mycket bra Sommar i P1 som fick mig (och förmodligen också andra) att ringa MP:s kansli och tipsa om att de dåvarande rören borde höra av sig till Isabella om att bli politiker. Hennes insats i EU-parlamentet var stor när det gällde fiskepolitik. Tippar att Isabella får ett FN-uppdrag inom ett halvår. Som sagt: FN:s speciella havssändebud är över 70 år... Isabella vore som en fisk i vatten i den rollen.
LYSSNA OCH NJUT (ELLER FÖRFÄRAS):
Enda gången jag i detta samtal blev lite förbaskad var när Gustav hävdade att det inte finns utrymme för att driva frågor som utgör kärna i grön ideologi. Utrymme?? Med det menade Gustav... och jag blev... tja, lyssna själv om du känner för det och inte har något bättre för dig för tillfället.
