Tankesmedjor. Smaka på det ordet. Tankar som smeds. Det är väl lite si och så med det där smidandet i en del av dessa smedjor.Vitsen med en tankesmedja är att man skall påverka människor att tycka något. För att få lite stil på det hela så försöker man ge en "intellektuell air" över det hela. Det går lite si och så med det.
Timbro är nog fortfarande den dominerande smedjan där nyliberalt gods bankas blankt för att säljas som silverskimrande godbitar till en hungrande allmänhet. Finansieras av Fritt Näringsliv. Ett syfte med tankesmedjan är bland annat att ändra språkbruket och därmed tankebanorna.
En del tankesmedjor anses alltför ideologiska för att dess närstående partier skall ge stöd... Cogito, som är en grön tankesmedja, har uppenbarligen ogillats av Miljöpartiets ledning sedan flera år tillbaka. Smedjans verksamhet är begränsad. Centerpartiet, som är ett av Europas rikaste partier efter att ha sålt sin tidningsverksamhet, har malt ner pengar i en "grönliberal" tankesmedja som därmed, liksom Bloomberg och Trump i USA, kan låta pengar tala...
Den tankesmedja som fått mest medieutrymme senaste tiden är Oikos, skapad av SD:s Mattias Karlsson. En konservativ tankesmedja vars syfta är att skrota det han kallar kulturmarxism och mångkulturalism. Det skall ske genom en "genomgripande konservativ nyordning".
Så länge globaliseringens avarter inte möts med annat än med xenofobiska grundtoner så lär en "konservativ nyordning" kunna vinna visst gehör. I denna nyordnings grumliga vatten simmar sådana som Le Pen, Orbán och Salvini.
Men globaliseringen avarter borde också mötas från grönt håll. Begrepp som självtillit - som är det bästa för att våga möta det främmande utan rädsla - var en gång ett grönt värdeord. En kritisk analys, baserad på demokratisk ekohumanism och solidaritet, av globaliseringen existerar inte i Sverige. Vilket är helt horribelt. Jag skriver en del om det i min nya bok, som kommer i vår.
Miljöpartiets partiledningar har under mer än tio år inte bara suddat ut allt vad globaliseringskritik heter utan till och med tagit avstånd från den. Därmed glider det gröna partiet med i den nyliberalt anfrätta globaliseringen som så här i senkapitalistisk tid håller på att ta död på det vi lärt känna som demokrati, medborgarperspektiv och självtillit. Det är synd.
Mer än så: det är illa. Inte minst därför att det ger sken av att en nationalistisk och främlingsfientlig politik är det enda alternativet till den avart av globalisering vi nu ser och som skapar ökande klyftor, ökande sårbarhet och urholkad demokrati.
