Det må vara så att små vinproducenter och mindre vinimportörer har svårt att få plats på Systembolagets hyllor. Men när jag i egenskap av "konsument" besöker affärer så slås jag gång på gång av samma tanke: tänk om alla varit lika kompetenta, lika serviceinriktade, lika tillmötesgående, lika intresserade som personal på Systembolaget.
Och vad mer: de försöker inte plocka på mig mer än jag själv vill ha. Deras intresse verkar vara kunden, inte att sälja så dyrt eller mycket som möjligt. I detta finns något sorts medborgarperspektiv som är befriande i en omgivning där det övergripande intresset är att få mig att köpa så mycket som möjligt som ger största möjliga avkastning för företaget. Inte undra på att Systembolaget gång på gång röstas fram som det företag/myndighet som människor i Sverige har störst förtroende för.
Men kritik bör riktas mot att Systembolaget är så ogin när det gäller att informera om - och exponera - naturvin, det vill säga vin som är något sånär fritt från alla de tillsatser som hemlighålls i de vanliga vinerna. Man hävdar att EU-regler försvårar. I så fall: strunta i EU-regler som uppehålls av lobbyister som föraktar medborgarnas rätt att få information. Skönhetsfläck således.
Fler mindre vinproducenter bör ges plats i en flexibel hylla under rubriken: veckans små men goda. Allt skall inte behöva tillverkas i massmängd för att hamna på Systemets hyllor. En skönhetsfläck till såldes. Men i grunden är Systembutiken ett fint undantag i en annars ganska konsumentföraktande butiksmiljö.
Däremot finns anledning att vara generellt djupt skeptisk till vinrecensenter. Denna kår saknar jag allt förtroende för. Tanken dyker upp gång på gång: Av vem får de betalt? Vilket intresse står bakom? Varför detta löjligt blommiga språk, varför dessa hysteriska hyllningar till mer eller mindre mediokra tillsatsdränkta viner? Hur kan de komma sig att nästan en hel kår, som påstår sig vara konsumentupplysare, årtionde efter årtionden tiger om all skit som finns inom vinproduktionen? Den makt som denna (välbetalda?) kår utgör hade - om den tagit sin roll som upplysare snarare än som någon sorts lobbyister - för länge sedan kunnat tvinga fram såväl innehållsdeklaration som upprensning i vinproducentträsket.
För övrigt bör recensioner av potatissorter, tomatsorter, pasta och annat som vi dagligen köper recenseras och säljas med större respekt än som "fast potatis", "mjuk potatis" och "pastan kokas 8-10 minuter". Vilka usla jordar har de smaklösa tomaterna odlats på - och hur många kemiska bekämpningsmedel har använts? Varför bara vin??
