Därför är det "förvånansvärt tyst" om Erlandsson

Mårten Schultz är SvD:s juridiske kommentator. Han hans artikel finns här.

Jag noterar att flera juridiska kommentatorer ställt sig frågan om varför det varit "förvånansvärt tyst i media om Erlandsson". Den Erlandsson som avses är Eskil, riksdagsledamoten och f.d. statsrådet. Han är anklagad, och åtalad, för sexuellt ofredande. Han anklagas för att ha lagt sin näve på kvinnors lår under olika sittningar - på Centerns partistämma, i riksdagens lunchrestaurang och på ingenjörsvetenskapsakademien.

Varför så tyst? Tja, svaret är nog hur enkelt som helst: hur många journalister - manliga och kvinnliga - har inte under sitt liv lagt sin näve på låret på den som suttit bredvid? På rak arm kan jag säga att till och med jag varit med om att plötsligt, på en kongressfest, känt en kvinnlig journalist lägga näven på mitt lår. Att hon skulle göra ett stort nummer av Erlandssons tafsande är inte troligt. Huruvida hon hade sexuella målsättningar eller bara ville skapa viss intimitet för att få ut information "oss vänner emellan" är oklart.

Trots att Metoo gav utrymme för anklagelser som nog hade med hämnd - och kanske vilja att vara med i rörelsen och bli sedd - att göra så var dess våg en oerhört nyttig väckarklocka. Och påminnelse om såväl maktstrukturer som hur sjuka normer, inte minst de grabbiga, kan vara. Fallet med Erlandsson väcker förmodligen många generande minnen hos åtskilliga hos de som vanligen rapporterar om skandaler inom politiken... Så, därav, råder förvånansvärd tystnad. Svårare än så är det inte.