onsdag 19 september 2018

MP fyller 37 år - som grönt parti eller som liberalt parti?

Idag är det 37 år sedan några hundra människor från hela landet samlades på en skola i Örebro för att dagen efter bilda Miljöpartiet. Ett grönt parti. På grön grund.


Mycket har hänt sedan dess. Så här skrev Maria Wetterstrand dagarna före valet: "Jag är en grön liberal, men röstar inte på liberalerna, eftersom jag inte litar på att de håller linjen politiskt och praktiskt mot SD. Deras miljöengagemang är också mycket bristfälligt och jag delar inte Björklunds syn på skolan alls."


Jag tror att när Maria, precis som Gustav Fridolin, presenterar sig som gröna liberaler så klargörs var Miljöpartiet står idag. Det är ingen fel i det, men det är något helt annat än det parti vi en gång bildade och det parti jag en gång hade förmånen att få vara språkrör för i sammalagt 11 år.

Jag är inte grön liberal. Har aldrig varit. Hade aldrig blivit språkrör för MP om jag presenterat mig som grön liberal. Det vore otänkbart. Av flera orsaker:

1. Liberalismens är antropocentrisk, naturen har inget egenvärde. För mig som grön har naturen ett egenvärde.

2. Liberalismen har oändligt svårt att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Frihet för kapital leder till en blå (kapitalistisk) planekonomi där allt fler beslut tas inom bolagiserade sfärer.
För mig som grön handlar det om frihet för människor, vilket innebär att friheten för kapitalet måste begränsas och marknaden tyglas.

3. Liberalismen har äganderätten som främsta grundbult, som grön har jag istället naturvärden och sociala värden som främsta grundbultar. 

4. Liberalismens värnar investeringsavtal som CETA som del av äganderättens grundprinciper trots att sådana flyttar makt från demokratiskt valda församlingar till kapitalvalda. Som grön värnar jag demokratin utifrån medborgarperspektiv.

5. Liberalismen definierar marknadsekonomi som sin centrala punkt trots att den drabbats av kortsiktighetens förbannelse. Som grön har jag socialekologisk blandekonomi som medel för att bygga ekologisk, social och demokratisk hållbarhet.

6.Liberalismen är ideologiskt kluven om externa effekter skall integreras i priset. Vilket har med liberalismens dilemma inför begreppet frihet att göra. För mig som grön är det självklart att externa effekter skall involveras i priset, därför skall marknadspriser kompletteras med miljö- och socialrelaterade skatter. 

7. Globalisering och frihandel utgör liberalismens kärna. För mig som grön är en kritisk hållning till globaliseringen självklar - av ekologiska, sociala och demokratiska skäl. För mig som grön är självtillit och minskad sårbarhet centrala värden.

8. Liberalismen är förknippad med tekniknaivism, som grön inser jag att tekniken inte räcker till - om inte annat hinner den inte med - för att värna de planetära processerna och därmed de grundläggande förutsättningarna för människan att kunna bygga goda samhällen.

9. Liberalismen har kommit att allt mer förknippas med arbetslinjen och dess mantra: "skapa mer arbete". Som grön intar jag av ideologiska skäl en djupt kritisk hållning till arbetslinjen.

10. Liberalismen har mer än någon annan ideologi kommit att förknippas med tron på ekonomisk tillväxt som grund för god samhällsutveckling. Oavsett i vilket skede av samhällsevolutionen vi befinner oss. Som grön inser jag att ekonomisk tillväxt inte är möjlig i ett längre perspektiv, att det finns planetära och tidsmässiga begränsningar samt att vi istället för att ställa oss frågan "Hur får vi tillväxt?" skall ställa oss frågan "Hur får vi bättre liv?"

Ett grönt parti är inte detsamma som ett liberalt parti med grönt som prefix. Det är två helt olika partier, på helt olika värdegrund. Jag anser att det behövs ett grönt parti på grön ideologisk grund.

Två av mina ideologiska förebilder: Petra Kelly, die Grünen och Elin Wägner.