 |
| Så här sa inte Sjöstedt, det gör inte rören heller förresten... |
Förmodligen drog språkrören en suck av lättnad. De tycks bli ensamma om att muta in miljö och klimat.
Å andra sidan har de släppt sådant som traditionella gröna väljare håller högt: krav på sänkt arbetstid, kritik av värdlandsavtal och Cetaavtal. Vilket Sjöstedt tog upp.
Jämlikhet - som i grön tappning inte innebär likhet - är det också förvånansvärt tyst om från rören, ett ämne som vänsterledaren däremot höll sig till. Vilket är förståeligt med tanke på Vänsterns framgångar i förhandlingar med regeringen.
Jonas ägnade inte ett ord om konsumtionssamhällets vanvett, inte ett ord om att politiskt ansvar måste gå hand i hand med individens ansvar. Inte minsta lilla problematisering av jakten på ekonomisk tillväxt med lånade pengar på planetens bekostnad.
Allt det som Jonas kostade på sig innan den nye partisekreteraren tog över - och ambitionerna om att bli ett rödgrönt alternativ - tycks begravt. Som om Vänsterns strateger spottat på fingret, hållit upp det i luften och känt att miljöfrågorna inte ligger i tiden... inte ens på tio-i-topp-listan över frågor som medierna skriver om.
Många av de gröna stråk som Jonas försökt få in i Vänstern har opererats bort. Man kunde ana det redan då Ulla Andersson - som varit så framgångsrik i att få regeringen att lägga goda sociala förslag - reserverade sig mot miljögruppens skrivningar om grön skatteväxling.
MP:s språkrör kan således i miljö- och klimatfrågan vara nöjda, det tycks var de enda som försöker hålla denna högt inför valet. Utan att egentligen, än så länge i alla fall, ta systemfrågorna på allvar, de där frågorna som låg till grund för att partiet en gång bildades. Mest teknofix, mycket ekomodernism.
Men vänstern tycks inte vilja inta den plats som språkrören lämnat vidöppen i såväl sin retorik som i den politik som anpassats till Löfvens och Hultqvists världsbild.
Dock får De gröna se upp så att inte Feministiskt initiativ gör allvar av att tränga sig in... En hel del har man redan tagit över men som grön är man förstås osäker på vad som i är retorisk fernissa och vad som är gjutet. Riksdagslistan rymmer inte många som gjort sig kända som gröna förkämpar precis.
Och: när man inte ens vet med prövade kort, vad vet man då om oprövade...?
