 |
| Liberalerna säger förstås också nej till fredsminister... |
I en motion till MP:s kongress föreslås att partiet skall ställa sig bakom kravet på en fredsminister. Motionen, lagd av bland annat Annika Lillemets, stöds av över 200 medlemmar förutom en rad lokalavdelningar och distrikt.
Partistyrelsen avslår motionen, man argumenterar snarare utifrån regeringens synvinkel än utifrån Miljöpartiets.
Således påstår man - trots att man ställt sig bakom värdlandavtalet med Nato och att detta i höst skall övas genom att 1000 amerikanska soldater bjuds in till den stora militärövningen på bland annat Gotland - att "arbetet med konfliktförebyggande har stärkts kraftigt sedan MP- och S-regeringen tillträdde".
Hade MP inte varit regeringsparti hade hela partiet stått upp som en kvinna och hårt kritiserat denna övning och påpekat att den är ett typiskt exempel på konfliktskapande och dessutom del av en militär upptrappning som kan gå överstyr. Nu låter man istället som om man aldrig hört talas om begreppet gemensam säkerhet, trots att just det begreppet varit ett grundfundament för grön säkerhetspolitik.
Det känns således som om partistyrelsen anammat samma roll som språkrören: att i första, andra och tredje hand tala som språkrör för den socialdemokratiskt dominerade regeringen istället för som språkrör för Miljöpartiet.
Jag har fått frågan hur jag hade svarat på den här motionen. Det hade blivit ungefär såhär, om jag nu snabbt formulerar mig lite på studs:
Svar på motion om fredsminister.
Vi har under de senaste åren sett en utveckling där krigsretoriken såväl i Sverige som i vårt närområde och i andra delar av världen har skruvats upp på ett förfärande sätt.
Samtidigt har såväl den svenska som den globala vapenförsäljningen ökat och allt större del av den globala ekonomin går till militär rustning.
Det har rått konsensus i Sverige om att att säkerhetspolitik är bredare än försvarspolitik baserad på militär styrka, men vi har alltmer sett hur detta reducerats till verbal fernissa medan de konkreta åtgärderna nästan helt inriktas på militära delar.
Detta sker, oroande nog, på ett sätt som inte ligger i linje med den etablerade innebörden av begreppet gemensam säkerhet. En sådan säkerhet bygger bland annat på att ömsesidigt förtroende skapas, att agerande inte skapar nya konfliktytor och att försöka sätta sig in i hur motparten upplever ens eget beteende. Vi upplever att utvecklingen tycks glida i motsatt riktning och vårt uppdrag är att motverka denna olycksbådande trend. Vi delar t ex inte försvarsministerns uppfattning vad gäller höstens övning på Gotland med deltagande av tusen amerikanska soldater från bland annat USA:s marinkår. Vi beklagar att de miljöpartistiska statsråden i regeringen inte använt regeringsformens 7 kapitel 6 paragraf för att klargöra att man inte ställt sig bakom det värdlandavtal med Nato som den tidigare borgerliga regeringen tog initiativ till och som den nuvarande regeringen fullföljt.
I detta läge finns all anledning att ett land som Sverige tillsätter en fredsminister i motionärernas anda. Inför valet 2018 bör därför fredsfrågan åter bli en starkt profilfråga för vårt parti. Det behövs något parti som på allvar driver opinion för ett annat sätt att läsa konflikter och att bygga säkerhet än de modeller är grunden för såväl de borgerliga partierna som för våra nuvarande samarbetspartier. För Miljöpartiet är ledstjärnan icke-våld och byggande av säkerhet på djupare och bredare sätt än genom militär uppbyggnad.
Partistyrelsen tillstyrker således motionen, men vill dock betona att det finns skäl att även inrätta ett fredsdepartement. Vi ser detta såväl som en åtgärd för att rent praktiskt stärka Sveriges fredsarbete som en viktig symbolhandling som bär krav på globalt nytänkande.
En fredsminister - gärna med ett fredsdepartement som bas - skulle ha det övergripande ansvaret för att vi i Sverige inte deltar vare sig i framväxten av nya konfliktzoner i vårt närområde eller som vapenexportör till konflikthärdar, diktaturer och andra länder som kränker mänskliga rättigheter. Medling och spridande av konfliktlösning och icke-våld som metod bör vara andra huvuduppgifter.
Partistyrelsen betonar att vårt parti är bildat med rötterna i fredsrörelsen och att vi från och med denna kongress åter skall prioritera fredsfrågan såväl i målsättningar som i praktiskt politik, såväl i riksdagen som i regeringen. Freden behöver alla de verktyg den kan få. Motionen tillstyrkes således.
