Kvinnors vapenlösa uppror: "Vägra använda gasmask!"

I år är det hundra år sedan gas användes i krig. Det var tyska trupper som släppte ut 150 ton klorgas mot franska soldater i belgiska Ypres i april 1915, läser jag i DN.

Kampen mot kemiska vapen har tagit sig en del annorlunda uttryck i Sverige. 1935 skrev över 20 000 kvinnor på ett upprop  - Kvinnors vapenlösa uppror - där man lovade att vägra använda gasmasker eftersom man inte ville bidra till "normaliseringen av krig och nya försvarsmiljoner".

Det var Elin Wägner som tagit initiativ till upproret. Hon såg med avsky på det militära vanvettet och de våldsstrukturer som byggdes upp.  Hon skrev 1934 i tidskriften Tidevarv, som hon under många år var redaktör för:

”Vi samlar gärna ihop gasmasker åt överståthållare och landshövdingar, försvarsministern, försvarskommissionen och så vidare. Vi är ganska många redan som tackar nej för egen del. Livet är icke något gott och nödvändigt under alla förhållanden. Ska vi gå vidare på den här vägen, så må den vita världen och dess civilisation, eller rättare sagt den karikatyr som återstår därav, gå under och lämna rum för något nytt. Inga andra raser, ingen hämnande änglaskara ur skyn, bereder dess undergång, endast den själv.”

Elin Wägner var konsekvent. Hon menade att några måste gå före, utgöra goda exempel, avrusta istället för att upprusta. I antologin Krig eller kultur (1929) skriver hon: "När ett land kommer dithän att det går före och nedrustar skall denna handling ha samma stärkande och befruktande kraft som en hjältehandling har på individen.”

PS!
I romanen Släkten Jerneploogs framgång  (1916) berättar Wägner om en driftig medelålders kvinna, som efter några år i Amerika återkommit till Sverige med sin son. Hon startar en specerihandel där hon säljer delikatesser till den burna överklassen, men när världskriget bryter ut känner hon ansvar för att även arbetarfamiljerna skall få tillgång till livsmedel. Drömmen är att starta ett kooperativ där de fattiga får möjlighet att stilla sina behov i tider av mobilisering och matbrist. Men Ingar är också pacifist, tar ställning mot mobilisering, får uppleva hur hennes son förförs till att skjuta upp studierna för att ta på sig uniform.

Överklassen reagerar surt på Ingars "förräderi" mot fosterlandet. Överklassen leds av den konservativa och antidemokratiska landshövdingskan Jerneploog. Scenen är en småstad. Tiden är mobiliseringens. Den politiska striden står bland annat mellan militarism och pacifism. Skyttegroparna grävs i Europa, skräcken för gasen sprider sig, i tidningarna kan man ta del av nyheter som "känns bättre om de är en dag gamla".