Overshoot day: Svar i SvD på Per Bolund m.fl.

Igår - på Overshoot day, det vill säga den dag vi förbrukat vad som borde varit jordens hela årskvot för förbrukning av naturresurser - kommenterade jag Per Bolund (MP) och andra som debatterat tillväxtfrågan i SvD. Hela min artikel finns här.  

Och här kommer ett längre utdrag:

Kan vi bygga goda samhällen utan ekonomisk tillväxt? Kan ekonomisk tillväxt i själva verket vara oekonomisk? Är den överhuvudtaget möjlig i ett längre perspektiv? 

För att svara på den frågan – är ekonomisk tillväxt möjlig i ett längre perspektiv? - bör man ha klart för sig att ekonomisk tillväxt mäts i exponentiellt. Vilket betyder att ekonomin vid fyra procents tillväxt fördubblas var artonde år. Strax efter nästa sekelskifte skulle således ekonomin vara 32 gånger större än idag. Arton år senare 64 gånger större. Om följderna av exponentiell tillväxt kan man läsa i Nationalencyklopedin: Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.

Detta enkla faktum borde i och för sig vara nog för att politiker skulle fundera över vad vi gör efter tillväxtsamhället. Hur vi bygger ett gott samhälle utan ekonomisk tillväxt. Det är kanske den största utmaningen välfärdssamhället ställts inför. Vi har nämligen byggt upp system, strukturer och normer som utgår från att ekonomin, mätt i BNP, ständigt skall växa.

Att ställa om blir en magnifik uppgift. Det räcker inte att som Per Bolund (MP) försöker finta med: vi behöver andra sätt att mäta välfärd. Det vi behöver är andra sätt att finansiera och bygga sociala trygghetssystem och det goda samhället. Den utmaningen är nödvändig att ta.

Redan nu vet vi att den tillväxt som genereras till stor del är lånedriven. I Sverige är det hushållen som stått för skuldökningen. Att låna sig till ständigt fortsatt tillväxt är inte att rekommendera, vilket politiker borde fundera över innan man upprepar sitt ständiga tillväxtmantra.

 

Men det finns visst hopp. Den fråga vi bör utgå ifrån är egentligen mycket enkel: Är det ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi strävat efter – skola, sjukvård, bostäder, mat på bordet och materiellt goda förhållanden - eller är det människors strävan efter allt detta goda som också gett oss ekonomisk tillväxt?

Svaret på frågan är förstås – om det är nog de flesta egentligen överens – att det är människans strävan efter bättre liv som medfört att vi också fått ekonomisk tillväxt. Mor- och farföräldrar frågade sig knappast hur BNP skulle växa utan hur deras och deras barns liv skulle bli bättre. Detta bättre liv skapades och gick hand i hand med ekonomisk tillväxt. Precis på samma sätt som det måste gå hand i hand när materiellt fattiga länder utvecklas så att människor får chans att leva goda liv.

Att ekonomisk tillväxt går hand i hand med eftersträvansvärd utveckling tycks vara något ganska givet under ett visst skede av samhällsevolutionen.  Men det innebär inte att det är självklart när samhällsevolutionen fortskrider. I varje tidevarv, i varje steg i samhällsevolutionen, måste man därför ställa sig frågan: Vad är bättre liv?

Svaret på den frågan bör vara styrande för politiken. Om nu bättre liv kanske är mer fri tid, mer kultur och mer social närvaro snarare än ständigt ökande konsumtion som håller igång tillväxten så bör vi väl ändå vara smarta nog att fundera över detta förhållande. Det kanske är så att bättre liv, när vi väl har nått en god materiell standard, inte är att vi skall arbeta mer för att kunna konsumera mer så vi kan producera mer i ett evigt ekorrhjul som snurrar allt fortare.  Den delen av samhällsevolutionen kanske vi redan passerat.

Detta medför problem eftersom de system och de strukturer vi byggt upp är anpassade för en tid när bättre liv och ekonomisk tillväxt följde varandra. Idag är vi i ett annat läge - dessutom har vi sedan mer än tjugo år tillbaka kunskaper om klimatproblematiken, kunskaper om den globala miljösituationen, kunskapen om hur jakten på ständigt ökande konsumtion genom allt snabbare varuflöden skapar problem när det gäller avskogning, vattenförsörjning, naturresurser.

Vi vet dessutom att vi blir allt fler på jorden som vill leva som vi redan lever. Detta ställer nya krav på oss att tänka nytt, att hitta nya vägar att bygga våra samhällen på än genom jakt på den eviga tillväxten. Löser vi inte detta med omsorg riskerar vi att förlora demokrati och social anständighet den dag vi står inför en systemkollaps.

Birger Schlaug, f.d. språkrör (MP), medlem i STEG 3