 |
| Risken att du diagnostiseras är stor, så köp dig en pillerburk. |
Det finns en manual som är så fantastisk. Manualen över psykiska störningar. Sådana störningar som kan åtgärdas med piller. Den där manualen har svält från upplaga till upplaga. Och pillerindustrin jublar. För allt fler kan få diagnos som kan botas med piller.
Jag har läst en del böcker i ämnet och kan konstatera att det kan gå snabbt att få en diagnos. Läkaren följer ett standardiserat snabbschema och fyller rationellt i några kryss och vips är man i behov av piller. Högst normala problem i livet ges diagnoser. Effektivt, rationellt. Läkaren kan markera ännu en pinne över antalet patienter.
Idag är manualen uppe i nästan fyra hundra tillstånd av mental ohälsa. Här du tänkt på döden, tyckt jobbet varit trist och haft sömnsvårighet den senaste fjortondagarsperioden så väntar pillerburkar bakom hörnet. Att inte fundera över existentiella frågor i kombination med att älska sitt jobb är däremot helt okej. Att vara en god kugge i tillväxt- och konsumtionssamhället tycks vara norm för det friska.
Men, tro det eller inte, i nästa upplaga av manualen kommer man att ta bort ett tillstånd från listan... ett tillstånd som förmodligen drabbat alltför många av direktörerna i läkemedelsindustrin och andra som glider fram i bonusträsket: Narcissism. Det vill säga självupptagen, överdriven tro på sin egen förmåga och självförhärligande. Är det någon diagnos som skulle vara kvar så är det väl den!
Det handlar alltså om Diagnostic and statistical Manual (DSM). Den första upplagan kom 1952 och var ganska tunn. Därefter har den fyllts på alltefter. En femte upplaga planeras till 2013. Det är där narcissism är på väg att strykas. Huruvida tillväxtkritik ges en diagnos vet jag inte.
Nu är jag förstås inte så politiskt smart som angriper den manual som medför att västvärldens befolkning käkar piller för mental ohälsa som aldrig förr.
Jag kunde ju använt detta som argument mot tillväxt- och konsumtionssamhället. Många gör det, har jag förstått. Se där, vi blir psykiskt sjuka av samhället! Jag tycker det är ett fult argument. Resultatet av en sjuk manual skall inte missbrukas på det sättet. Däremot kan manualen i sig vara ett argument att använda. Ska segrar vinnas ska de vinnas på ett schysst sätt. Det räcker med att tillväxtens vänner använder ohederliga argument. Mer om det på söndag när del två i Från tillväxt till utveckling dyker upp här på bloggen. Del ett finns här.
En bok i ämnet läste jag inför serien En bok - en författare, men författaren drog sig ur så det blev ett tystat samtal. Å andra sidan kommer så småningom en intervju om den skamlösa samtalet.
Jag lider själv av xenofobi, om man skall tro alla nyexade psykiatriker ute på nätet. Tar en whisky i rent medicinskt syfte understundom.
SvaraRaderaXenofobi låter lite sexigt, va? Det är väl det där X-et som eggar.
SvaraRaderaAllvarligt: Nog missbrukas begreppet främlingsfientlighet. Det slog rot väldigt snabbt, och ve den journalist, kåsör m.fl. som inte faller in i kören!
Att kallas fientlig, när man bara är betänksam över ett förhållande, kan utarma ordets laddning.
Är du sjuk?
SvaraRaderaBesök då www.frisk.n.nu
Alltid kul att läsa Birgers synpunkter, men som psykolog kan jag tycka att det här här blev väl överförenklat.
SvaraRaderaDet finns inget automatiskt samband mellan att få en DSM-diagnos och få medicinsk behandling. T ex betonas idag i Sverige att vid depression är psykoterapi att föredra framför medicin. Att många ändå får medicin istället för psykoterapi beror mest på läkemedelsindustrins traditionella inflytande.
Så överbetoningen av medicinsk behandling kan DSM inte lastas för, för DSM uttalar sig inte om behandling ö h t.
Billy Larsson
Var skrev Birger (felaktigt) att det förhåller sig så, som Billy Larsson hävdar?
SvaraRaderaBilly, nej naturligtvis finns det inget automatiskt samband mellan att få en DSM-diagnos och få medicinsk behandling. Så illa är det förstås inte, det vore ju rena rama 1984.
SvaraRaderaDet är förstås också riktigt att DSM inte uttalar sig om behandling, men det finns ju trots allt en ekonomisk vilja från "samhället" att behandlingar skall ske så billigt som möjligt - och då ligger piller och KBT bäst till, medan t ex psykoanalys ligger taskigt till (visserligen delvis beroende på bristande formell bevisning av samtalens effekt men också på grund av att det är minst sagt kostsamt med tanke på hur vi beskattar arbetstid snarare än materiella flöden. Lägg till det vurmen för arbetslinjen, att människors värde tycks sättas på om fort kan arbeta, konsumera och producera).
Är det inte också så att diagnoser har en viss förmåga att poppa upp i manualen i takt med vad som läkemededelsindustrin säger sig ha piller för att bota? Ju fler diagnoser man har tekniska fyndigheter att sätta, ju fler diagnoser förs upp på listan.
För övrigt vore det intressant att se hur många väl fungerande medborgare som lever goda liv som faktiskt skulle ramla ut med någon diagnos om de ställde sig frågan och utgick från manualen. Jag tror nästan inte någon skulle komma undan som listan nu ser ut. Finns det inte en fara i att sätta diagnoser på vanliga företeelser och känslor i en normalt fungerande människas liv? Livet är komplicerat alldeles av sig själv därför att det är en del av livet.
Är det nåt du inte lägger dig i?
SvaraRaderaIntressant inlägg men slutklämmen haltar.
SvaraRaderaJag hör INTE många människor uttrycka åsikter om att vi blir psykiskt sjuka av samhället osv.
Ovanstående argument är väl ungefär som att säga att vår tillväxt- och konsumtionsindoktrinering är dålig för vår psykiska hälsa, fast klumpigt uttryckt.
Det blir hårklyveri att gå i klinch med sån argumentation.
Det är ju bra att Birger nyanserar sin uppfattning, men några saker till kan framhållas.
SvaraRaderaInnan DSM slog igenom var det vanligt att t ex psykologer satte sina egna diagnoser, det fanns inget gemensamt diagnossystem med psykiatrikerna. Men genom att DSM slagit igenom har det blivit möjligt att jämföra medicinsk behandling och psykoterapi. Och i många fall har den jämförelsen fallit ut till psykoterapins fördel, inte medicinens (t ex vid specifik fobi, tvångssyndrom och borderline personlighetsstörning).
Problemen med psykoanalysen är inte bara att den tar lång tid, dess effekt är ofta tveksam vid sådana tillstånd där KBT är framgångsrikt(t ex tvångssyndrom) eller där såväl KBT som psykodynamisk korttidsterapi fungerar minst lika bra som medicin. Så varför skulle man satsa på längre behandlingar om kortare är minst lika bra?
Den logiken finns bara på psykoterapiområdet. Ingen argumenterar mig veterligen för att det är ngt fel att inom medicinen förespråka kortare men likvärdiga behandlingar framför dyrare behandlingar med mer osäker effekt.
Sen kan man ju tycka att det är märkligt att en väldigt stor del av befolkningen ngn gång i livet uppfyller en DSM-diagnos. Men varför är det märkligare än att de flesta ibland uppfyller en medicinsk diagnos?
Därmed inte sagt att psykoterapi är ngt allena saliggörande. När det gäller depression uppkommer sådana ofta genom en kombination av orimliga krav i arbetslivet med personliga egenskaper (svårigheter att sätta gränser, att be om hjälp e t c) som ställer till det.
Så mindre hårda krav på så väl sig själv som ifrån arbetslivet skulle vara bra för den psykiska hälsan. Att människor - precis som andra djur - fick lata sig en hel del, det vore inte dumt...
Billy
Mike Adams på Natural News har skrivit bra om det här, det här lär finnas med i manualen på riktigt!
SvaraRadera"Oppositional Defiant Disorder" (ODD), which includes anyone who disagrees with authority.
http://www.naturalnews.com/028280_psychiatric_industry_disease_mongering.html
http://www.naturalnews.com/disease-mongering-engine.asp
@Billy Larsson
SvaraRadera"Att många ändå får medicin istället för psykoterapi beror mest på läkemedelsindustrins traditionella inflytande. "
Så det har inget med pengar och ekonomi att göra då? I den bästa av världar håller jag fullständigt med dig Billy, speciellt efter att ha läs "Tokfursten", han led dock inte av depression, men en sjukdom av samma eller värre kaliber.
Jag har läst igenom samtliga kommentarer nu. Det som slår mig när det gäller medicin kontra olika samtalsbehandlingar är väl ändå att de olika samtalsbehandlingar är menade att bota/lindra/göra något åt, ett negativt tillstånd (eller hur man skall uttrycka det) i grunden, emedan medicin enbart lindrar symtomen, eller är jag ute och cyklar Billy?
SvaraRaderaBirger Schlaug har rätt. Den där diagnosmanualen är ren humbug fullt i paritet med scientologernas mumbo jumbo, fast de befinner sig i motståndarlägret förstås.
SvaraRaderaRekommenderad läsning:
Anatomy of and Epidemic../Robert Whtaker.Undertecknads recension av boken här.
Håller med Kerstin, i den bästa av världar kanske manualen inte missbrukats som den nu gör.
SvaraRaderaVisst har du rätt Robert att psykoterapi syftar till en mer omfattande förändring än bara tillfällig symtomlindring.
SvaraRaderaEffekten av psykoterapi är mer bestående än vid medicinsk behandling. Det är därför som insikten växer sig starkare att vid depression är psykoterapi att föredra framför medicin, för psykoterapi är troligen också mer kostnadseffektivt än medicin. Dessutom har terapi inte några biverkningar såsom antidepressiv medicin har.
Men att som Kerstin jämföra DSM-manualen med scientologin tycker jag är djupt orättvist.
Lobbying har blivit allt vanligare (inom politiken t ex), så visst försöker läkemedelsindustrin påverka arbetet med DSM. Men samtidigt finns det en massa forskning bakom DSM (vilket knappast gäller scientologin), vilket leder till ständiga revisioner, se följande länk:
http://www.dsm5.org/Pages/Default.aspx
För övrigt ska inte diagnosen narcissistisk personlighetsstörning försvinna från DSM, men däremot omarbetas.
Billy Larsson
Billy:
SvaraRaderaLäs boken jag rekommenderar. Den kan ge dig helt nya aspekter på manualen.
Det finns även andra som berättar samma sak som Whitaker. Bla att den där manualen är en lista med diagnoser som man beslutat om medelst handuppräckning bland psykiatriker, för att alla ska använda samma mytologi, så att det inte lika klart ska framgå vilket scharlataneri det handlar om.
Vetenskapligt kan man inte kalla förfarandet och vetenskaplig kan man inte hävda att psykiatrin är.
När de, som nästan alla psykiatriker gjort, försöker inbilla nedslagna eller deprimerade människor att de lider av brist på serotonin i hjärnan och att SSR höjer mängden serotorin i hjärnan, samt att preparaten därmed fungerar på samma sätt som tillförsel av insulin gör för de diabetesdrabbade, då ljuger psykiatrikåren rätt upp och ner. Klämmer man dem på saken, ber om vetenskapligt belägg, så retirerar de numer till att liknelsen är så bra för patienterna blir nöjda med förklaringen, pillren har bra placeboeffekt!!!!
Jag skriver mer om ämnet här:
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=1818#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=1806#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=1015#comments
Ju mer jag fördjupat mig i studier av psykiatrin desto mer förundrad har jag blivit: Hur i all världen har en yrkeskår kunnat lura så många, och skada så många?
Många (flesta) diagnoser har inget med serotonin att göra. Men ångest, stress, tvångstankar, psykoser o.s.v. kan kräva annan typ av medicinering. Och dom har biverkningar. Kan man minska dom genom forskning så är det bra.
SvaraRaderaOm man har diagnos eller inte är tämligen ointressant. Utan det är dom problem man har i livet som avgör hur man ska behandlas. Om man har en diagnos men fungerar bra i livet och i samhället så har man inget behov av medicin eller läkarvård.
Och ni som har skrivit här verkar tillhöra den sidan som klarar sig bra. Själv har jag flera diagnoser OCH fungerar dåligt och mår dåligt. Jag behöver mina piller, såvida inte ni vill att jag ska lämna samhäller för gott. Vilket en del tycker vorde den bästa lösningen för sådana som oss.
hej tack så mycket för Manual för galenskap, tror jag att några av mina vänner kommer att finna denna manual mycket användbart hahaha jag skall visa dem ditt inlägg, vi ses snart!
SvaraRaderaonline xanax no prescription xanax dosage maximum - xanax withdrawal after 3 months
SvaraRadera