Det är intressant att analysera vilken sida man vädjar till. Speciellt intressant blir det i en valrörelse.
Det intressanta ur ett filosofiskt perspektiv är till vilken sidan av oss – den egoistiska eller den solidariska - blocken vädjar i sin retorik. Det avslöjar något om vilken syn de har på oss som skall välja.
Alliansen tycks mena att vi i grunden är lite mer av egoister som hellre vill behålla några hundra extra i den egna plånboken, än att dela med oss. De rödgröna tycks mena att våra solidariska sidor väger tyngre, att vi gärna delar med oss lite mer än idag. Det är så retoriken är upplagd.
Mycekt bra analys, speciellt beskrivningen av materiell kosumtion som ett sätt att klättra i den sociala hierarkin.
SvaraRaderaSom vanligt välformulerat, analyserande och klokt.
SvaraRaderaDet är som med mycket annat, vädjar man till en viss sida så växer den också.
SvaraRaderaI slutet av 60-talet och början av 70-talet vädjades mycket till den solidariska sidan i oss och den växte hos många. Nu har det i decennier vädjats till den egoistiska sidan i oss och den är därmed väldigt dominerande i alla läger.
Att skillnaderna har att göra med någon "genetisk förändring" eller någon "express-evolution" av oss människor under de senaste 40-50 åren är knappast troligt.
Eller vad säger Alliansen?
Ja, vem vädjar till vad. Det kan man fråga sig:
SvaraRaderahttp://www.gp.se/nyheter/debatt/1.394366-vi-vill-leda-sverige-in-i-den-grona-ekonomin
Har de inget hut i kroppen, eller? Tror de väljarna legat under en sten i fyra år med öronproppar i öronen och bindel för ögonen.
Det är inte ens roligt som partyskämt. Bara smaklöst...
Man tycker på något sätt att pendeln borde slå tillbaka någon gång. Aldrig har väl den slagit så långt åt ego-hållet som nu?
SvaraRaderaMen pendeln kanske har virtualiserats precis som pengar och relationer?
Ja, Olle, suck. Propaganda verkar tydligen vara allt. Fakta och intentioner inget. Apropå alliansens ledarskap:
SvaraRaderahttp://blogg.naturskyddsforeningen.se/svante/2010/06/18/regeringen-backar-och-blockerar-eus-klimatpolitik/
En viktig och intressant iakttagelse, Birger. Jag har haft anledning att fundera över det där med egoistiska val som uppmuntrats av samhället, inklusive mina egna föräldrar. Jag växte upp i Flen, men uppmuntrades att läsa vidare, se världen, komma bort från den lilla orten med inskränktheten och de begränsade möjligheterna. Jag uppmuntrades att förverkliga mig själv. Resultatet blev att jag fick ett hyftat välbetalt jobb i en storstadsregion, en nyttig kugge i en nödvändig samhällsförändring; en duktig samhällsmedborgare helt enkelt. Jag hade nappat på samhällets frikostiga omställning från industrisamhälle till kunskapssamhälle. Mitt ego blomstrade, min status likaså och jag var solidarisk också. Jag betalade skatt och skänkte en del av mitt överskott till välgörenhet - inte mycket, men tillräckligt för att ha ett rent samvete.
SvaraRaderaMen så dog min far och min mor blev ensam kvar. Jag och mina syskon befann oss långt därifrån och kunde inte hjälpa till så mycket som vi önskat. Mina egoiskiska val blev en sentida belastning för mig. Med tiden blev min mor sjuk och fick lämna föräldragården, bo i en lägenhet och hamnade så småningom på ett äldreboende, som jag och alla andra solidariska skattebetalare bekostade, men så särskilt solidarisk kände jag mig inte längre. Jag kände mig som en svikare, men en svikare som samhället uppmuntrat och bejakat.
Min poäng är att vårt fokus på tillväxt, uppmuntrat genom att göra självförverkligandet och statusjakten till en religion, skapar ett allt större lidande i form av ensamhet, och inte minst ett dåligt samvete hos de som orsakar den - jag och alla andra som satsar på sig själva.
/Jocke
Den som enbart vädjar till vår egoistiska sida har fel. Den som enbart vädjar till vår solidariska sida har också fel. Vi har båda dessa sidor i oss. Helt enkelt därför att båda sidorna gynnat oss i evolutionen. Det som är viktigt däremot är att använda rätt sida vid rätt tillfälle. Att exempelvis "rädda miljön" kräver både att vi tänker på oss själva och på andra, både på nutiden och på framtiden. Sedan är det ju så att vi är olika personligheter där endera sidan överväger. Detta märker jag tydligt när jag umgås med vänner. Sossar och moderater har ofta skilda personligheter. Solidariteten överväger hos sossen medan egoismen överväger hos moderaten. De kompletterar varandra, båda behövs. Och isolerade var för sig kan de bli tämligen odrägliga.
SvaraRaderaDagens kommentar fällde Nordegren i P1, nåt i stil med:
SvaraRaderamen hur gör de för att övertyga nordkoreanerna om att statschefen hela tiden ska tillsättas från samma familj, som i en dynasti. Hur går det till liksom? Jag har verkligen ingen aning, hur kan de vara så bakom flötet nordkoreanerna. Att en viss familj skulle vara utvald att föda fram alla kommande statschefer, det låter ju helknasigt...
Hej.
SvaraRaderaBra.
(På samma tema:
http://ericsecher.blogspot.com/2009/10/hungriga-lejon.html
http://ericsecher.blogspot.com/2010/03/kollektivt-dilemma.html)
Fint inlägg Jocke.
Eric
Jag, som kristen, ser ju att vänsterblocket vänder sig till just oss kristna då. Jag hoppas ju att det räcker till vinst i valet även om få i landet är kristna och egoismen sprider sig. Som detta underliga att unga människor kan ha shopping som hobby ungefär som ridning eller frimärkssamling.
SvaraRaderaAlma-Lena Andersson