Kvinnan till höger är Aino Taube i rollen som Åsa-Hanna. Filmen bygger förstås på Elin Wägners succéroman med samma namn - det var denna roman som gav Elin Wägner De Nios stora litteraturpris och som möjliggjorde för henne att köpa en tomt i sin barndoms Småland, i Bergs socken. Där lät hon bygga en ganska liten stuga, som fått namnet Lilla Björka. En stiftelse har efter några år i privat äga, lyckats köpa tillbaka huset som går att besöka. Jag har övernattat och till skillnad från i andra stora författares hus - t ex i Erik Gustav Geijers kåk i Ransäter - utsätts man inte för sådant som kan tolkas som spökeri...:-)
Åsa-Hanna gavs ut 1918 och jag recenserar den här efter en omläsning.
Är du sugen på att komma på en föreläsning om Elin Wägner så är dessa på g...
Borås: 23 februari 10:15 Senioruniversitetet
Järfälla: 1 mars 19:00 Viksjö Bibliotek
Söderköping: 10 mars 18:30 Stinsen
Älvdalen: 17 mars 19:00 Biblioteket
Nja, spökar kan man väl inte säga. Men nog kändes Elins ande, där hon svävade omkring mig vid vistelsen i hennes arbetsrum den 7 april 2009.
SvaraRaderaGröna tankar :-)
Lägg det där med spöken åt sidan. Elin var realist och praktiker i sitt värv. Även om hennes litterära ambitioner ibland snuddade vid det otänkbara, det vidskepliga, insåg hon nog att jorden var jord, människa var människa och allt det övernaturliga ett påfund för att trösta och ge alibi åt olika handlingar.
SvaraRaderaPer i Hunnebo
Jag upplevde Lilla Björka som ett typiskt hopkok av den tidens stil och Elin kämpade, oavsett var hon befann sig, för det där vi många av oss önskar; fred, problemdiskussioner, jämställdhet och kärlek.
Elin var inte ateist.
SvaraRadera