En lång och kall vinter, hotar Anders Borg med. Jo, så blir det när man planerat och trott på en evig varm sommar.- Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar - grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.
- Grundproblemet är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi "bara" är lika rika som 2007 - grundproblemet är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser.
- Grundproblemet är inte sviktande aktivitet i samhället - grundproblemet är att man inbillar sig att ekonomin kan och bör fördubblas var artonde år (vilken den gör med 4% tillväxt).
- Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite - grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.
- Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet - grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.
- Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna - grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden.
- Grundproblemet är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete - grundproblemet är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden.
- Grundproblemet är inte vikande siffror i oranga kuvertet - grundproblemet är att vi känner tillit till siffror på konton.
- Grundproblemet är inte att världens redan konsumtionsstinna inte konsumerar lika mycket som igår - grundproblemet är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det skall droppa ner till de fattiga
- Grundproblemet är inte att vi tappat styrfart - grundproblemet är att vi styr åt fel håll.
Mer här och här.
Bravo, Birger! Jubel! Fanfarer!
SvaraRaderaN
Analysen är riktig. Men vad konkret skall vi små i samhället göra för att det skall bli bättre?
SvaraRaderaKom med förslag, så skall vi jobba på i det tysta. Ordspråket säger nämligen det som sker stort sker tyst
Jag är glad och tacksam att jag "hänger" på den här sidan. Och försöker få andra att göra detsamma.
SvaraRaderaFramgångsrikt opinionsarbete har väl ofta en ketchup-kurva. Först ingenting, sen ingenting och sen alltihop. (T. ex inställningen till rökning.)
Vi är omskakade. Birgers Schlaug,det du skrivit vänder upp och ner på allting. Tack. Vi skall sprida det till alla vänner och arbetskamrater!
SvaraRaderaRune och Elisabeth Haglund
Det är så enkelt, och så tänkvärt.
SvaraRaderaFörutom att alla människor skulle behöva reflektera över de olika punkterna skulle det vara mer än önskvärt om alla riksdagsledamöter skulle "tvingas" (på nåt sätt) till ett "möte" som gick ut på att de måste läsa alla punkterna långsamt först en gång, sen lika långsamt en gång till, för att slutligen analysera (inte främst debattera) varje punkt i minst en kvart i små grupper.
Typ...
Jag kan bara applådera när tillväxtsamhällets adrenalinstinna hannar brer på och får motargument av BIrger.
SvaraRaderaLuther spikade upp sina teser på nån kyrkoport. Jag vill att Schlaug spikar upp dessa teser på porten till riksdagen.
SvaraRaderaYES,YES,YES! Så in i h-e bra!
Till "anonym 08.23" om vad vi kan göra:
SvaraRaderaVi kan i det tysta studera, lära oss mer, göra ekonomin till vår fråga inte bara lämna över den till de som medvetet gör den obegriplig för att vi inte ska lägga oss i.
På den här nyöppnade sidan gjord av verkligt kunnigt folk i ämnet -
www.ekonomiskreform.se - finns den här fantastiska pdf-filen - den svenska valutan - och en tidningsartikel från Sydsvenskan (pdf).
Länksamling
Jag har fått rådet att inte länka till denna blogg av andra miljöpartister därför att den kan skada miljöpartiet genom sin kritik av blockpolitik och parti. Nu har jag ingen egen blogg eller hemsida så jag kan inte länka, men hade jag haft det så hade jag länkat gång på gång eftersom jag tycker att denna blogg stärker det riktiga miljöpartiet och de idéer som har äkta grön färg.
SvaraRaderaDet funkade tydligen inte att länka till pdf-filerna. Men gå in på www.ekonomiskreform.se och sen "Artiklar" respektive "Fakta" !
SvaraRadera”Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar - grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.”
SvaraRaderaDet är nog ingen som tror att en ekonomisk uppgång vara för evigt. Nära nog alla i dag verksamma politiker har ju upplevt den förra nedgången. Och med lite ekonomisk allmänbildning vet man att på uppgång följer nedgång som följs av en ny uppgång, o.s.v.
”Grundproblemet är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi ’bara’ är lika rika som 2007 - grundproblemet är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser.”
Visst känner vi av nedgången, även om den bara handlar om nivån 2007! Väljer vi sedan ett årtal ännu längre tillbaka blir nedgången obehaglig för många. Vill vi ha ett sådant samhälle?
De falska premisserna, vilka skulle de vara?
”Grundproblemet är inte sviktande aktivitet i samhället - grundproblemet är att man inbillar sig att ekonomin kan och bör fördubblas var artonde år (vilken den gör med 4% tillväxt).”
Vill vi ha ett samhälle utan ekonomisk tillväxt och utveckling? Jag tror inte det. Det blir ett stationärt samhälle. På vilken nivå ska vi lägga oss? Går det över huvud taget att förhindra utveckling? Man försökte ju i Sovjetunionen, där stod allting still till slut…
”Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite - grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.”
Det finns säkert osund överkonsumtion på sina håll. Men att vi överlag skulle konsumera över våra ekonomiska och ekologiska resurser är svårt att hålla med. Det kan man i så fall hävda att vi alltid gjort, d.v.s. under de senaste 100 000 åren. Något ”hållbart” samhälle finns inte och har aldrig funnits. Varje förändring, tillväxt, var däremot ett svar på ohållbara förhållanden. På den vägen är och förblir det.
”Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet - grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.”
Du kan välja att arbeta kortare tid. Sedan är det ju så att arbete skapar rikedomarna, det gör inte lättjan! Om detta stred redan de första socialisterna. Att vi rationaliserar, effektiviserar och automatiserar gör inte heller behovet av annat arbete mindre.
”Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna - grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden.”
Intressant tanke! Men vilka är hakarna, har du undersökt det?
”Grundproblemet är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete - grundproblemet är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden.”
Är väl ett individuellt problem eller en individuell möjlighet. Du vet ju tydligen vad du ska använda din tid till! ;-)
”Grundproblemet är inte vikande siffror i orangea kuvertet - grundproblemet är att vi känner tillit till siffror på konton.”
Pengar är inte allt, men de lugnar nerverna, brukar jag säga.
”Grundproblemet är inte att världens redan konsumtionsstinna inte konsumerar lika mycket som igår - grundproblemet är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det skall droppa ner till de fattiga.”
Problemet för 25-35 år sedan var inte världens rika; det var i stället världens många fattiga. Har det undgått dig vilken fantastisk utveckling som skett under dessa år? Alla de ekonomiska och politiska instrument som dåtidens vänster hackade på har möjliggjort detta. Jag var själv med och hackade på den tiden, men ack så fel vi hade!
”Grundproblemet är inte att vi tappat styrfart - grundproblemet är att vi styr åt fel håll.”
Justeringar kan behöva göras, men vi styr åt rätt håll, anser jag. ”Grönvänstern” däremot är ute och cyklar. :-)
En väldigt konkret sak att göra för att förändra samhället är att gå ner i arbetstid om ni har möjlighet till det. När man är 50+ och barnen börjar bli självgående och skulderna på huset inte är överväldigande längre finns alla möjligheter att gå ner i arbetstid.
SvaraRaderaDe tunga kostnadernas tid är förbi och jag funderar:
Jag har allt jag behöver, tjänar hyfsat och är jäkligt trött på att sitta framför en bildskärm och skicka mail och fylla i oändliga excel-dokument. Därtill är jag trött på taktiserande kring positioner och det armbågsviftande som förekommer på alla arbetsplatser.
Jag har följaktligen gått ner till 30 timmars arbetsvecka, det största lyftet i mitt liv!
Det har blivit ointressant att konkurrera med mig på arbetsplatsen, av någon anledning ser vissa mig som ett skadeskjutet djur!? (Och mina arbetsuppgifter har förändrats och t.o.m. blivit roligare.) Flera av mina arbetskamrater ser på mig att jag mår mycket bättre av mitt nya leverne. Jag hinner ägna mig åt andra människor och fritidsintressen. Min fria tid gör mig till en friare människa.
När jag ser det så här lite utifrån så undrar jag vad fasen människan sysslar med. Vad är meningen med ditt liv? Att cykla allt fortare i velodromen tills hela klungan krockar och faller ihop? Eller att åka berg och dalbana och utsätta dig för svängar, kill i magen och vindens fart i ansiktet?
Detta var det mest dravliga blogginlägg jag överhuvudtaget läst! Verkligheten är den att vi genom ekonomisk tillväxt, den så för Schlaug som förhatliga exponentiella tillväxten, kan förbättra våra liv i en rasande takt. MIljöhoten löser vi i takt med att de uppkommer, så har vi alltid gjort och kommer alltid att göra med ny teknik som vi kan få fram genom ekonomisk tillväxt. Människan utvecklas hela tiden, kunskaperna ökar och kreativiteten ger oss ekonomiska fördelar som vi växlar in i det som kallas tillväxt. Människan vill inte slå sig till ro, ligga i hängmatta eller sitta still och peta sig i naveln. Tillväxtkritiker har funnits länge, de har haft fel hela tiden. De blir inte bättre för att Schlaug råkar ha retorisk förmåga, dte är det många folkförförare som haft, att förleda människor på denna plats.
SvaraRaderaLysande Birger.
SvaraRaderaGrundläggande kunskaper om ekosystem och termodynamik räcker långt för att förstå ovan uppradade argument. Behövs fler argument än fakta om hur de planetära ekosystemen mår och att vi varje dag blir mer än 200.000 människor fler på vår himlakropp?
När ska Borg och många, många fler ekonomer och andra beslutsfattare fatta? Ett nytt ekonomiskt system behövs. Ett som inte är blint för de skador det åsamkar de livsuppehållande systemen.
Tack för din folkbildande insats!
/Fredrik B
En massa flummiga påståenden utan uppbackning av argument eller fakta, men genom att publicera så många samtidgt så är det omöjligt att bemöta ens en tredjedel.
SvaraRaderaGrundproblemet är inte att tillväxten sviktar - grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.
Varför skulle inte produktionen kunna effektvisieras mer? Skulle människans uppfinningsförmåga helt plötsligt sluta fungera? Jag tycker det är du som är naiv. Det är du som måste förklara varför tillväxten skulle ta slut. Det är du som går mot över hundra år av erfarenhet.
Inte konstigt att världen ser ut som den gör!
SvaraRaderaDet är lätt att hålla med Neoliberal Agenda och andra kritiska röster. Schlaug argumenterar på en sorgligt låg nivå - han tycks ha sovit under ekonomilektionerna på skola och universitet. Varför för han inte ut sina åsikter så att kunnigt folk kan bemöta honom?
SvaraRaderaAnonym 16:51 har kanske missat att Birger debatterat dessa teman i radio, teve och på debattsidor.
SvaraRaderaMika
Bra inlägg Schlaug! Det känns lite konstigt att inte fler förstått att meningen med samhället borde vara något utöver att omvandla råmaterial till bilar och dylikt för att putsa upp en ynka BNP siffra som egentligen inte gör någon glad. Lyft blicken, vi människor är värda mer än så!
SvaraRaderaDessa oaser i en växade öken måste skapas av människor tillsammans med de andra djuren, vattnet, luften och naturen. Lokalt självförverkligande på Jorden.
SvaraRaderaTelefonen ringde, måste gå.
Med tanke på en del av inläggen här verkar det snarare vara en del ekonomer som sovit sig igenom biologi- och historielektionerna.
SvaraRaderaTill er där uppe som undrar hur man kan "jobba på i det tysta" har jag ett par förslag: i stället för att lyssna på deppvargar som basunerar ut att det är "ett jävla skitår" eller en "lång, mörk vinter" och att vi måste vänta ut den här krisen utan att göra någon nämnvärd förändring, för att sedan betala mängder i pengar för marknadsföring för att kunna sälja produkter som bilar och dyl. som kan tillverkas överallt, bör vi nu för en gång skull börja gräva där vi står. Och då menar jag inte efter uran..
Jag är lektor i svenska vid ett tyskt universitet och har nyligen avslutat rättningen av ca 140 uppsatser på temat varför studenterna valde att läsa svenska och hur deras bild av Sverige ser ut.
I stort sett samtliga meddelar i starkt lyriska ordalag att de läser ett sådant litet språk som svenska på grund av att de ”älskar den svenska naturen”, följt av olika beskrivningar om fantastiskt fjällnatur och ”riktig skog”. Många har aldrig sett Sverige men föreställer att det finns ”mycket orörd vildmark där”.
Naturen spelar också en avgörande roll i marknadsföringen av Sverige som turistland. ”Europas sista vildmark” är ett begrepp som jag inte bara mött i flera turistbroschyrer, efter mina 13 år i turisbranschen, utan numera också stöter på i läroböckerna i mitt nuvarande arbete. Det är just den där sista snutten vildmark vi just nu håller på att fullständigt utplåna. Det finns knappt 5 % gammelskog kvar som aldrig kalavverkats i Sverige. I detta läge väljer regeringen att YTTERLIGARE intensifiera skogsbruket, satsa på snabbväxande plantor och mer gödsel (som redan försurat en stor del av våra sjöar), samt försvaga det redan bedrövliga skogsskyddet och hänvisa till "frivilligheten"
Ett gott boktips om misshanadeln av vår fantastiska naturresurs är t.ex. Kerstin Ekmans "Herrarna i skogen" som jag också kan rekommendera till dem som har åsikter som anonym ovan (varför inte signatur förresten, om du är så säker på din sak, kan du väl stå för den?):
"MIljöhoten löser vi i takt med att de uppkommer, så har vi alltid gjort och kommer alltid att göra med ny teknik som vi kan få fram genom ekonomisk tillväxt."
Hur löser vi nu det extremt stora miljöhot vi stor inför genom att all naturlig skog i Sverige snart är helt slut? Vilken teknik skulle vi använda nu igen... och varöfr i jösse namn har vi då inte gjort det de 100 senaste åren om vi skulle lösa det "i takt med att prolemen uppstår"
Förutom den uppenbara katastrof vi står inför genom att den naturliga skogen nu inom de närmaste åren helt är på väg att försvinna, undrar jag hur en regering som profilerar sin politik med ett enda ord: ”Arbetslinjen”, har tänkt sig att den turism som de senaste åren ökat kraftigt - med fler tyskar, holländare och belgare, men även med stora grupper italienare och andra som flyr de allt varmare somrarna vid Medelhavet - ska kunna bibehållas och utvecklas på ett ekologiskt och sunt sätt - om själva incitamentet för den försvinner?
De flesta har nog förstått att vi lever i en brytningstid, där de som ser optimistiskt på nuvarande krisläge menar att vi i framtiden inte kommer att arbeta för att hålla en materiell konsumtion i gång utan snarare arbeta mindre och få tid och ork att satsa våra pengar på fler fritidsaktiviteter, kultur- och naturupplevelser.
Mina studenter som är ca 20–25 år bekräftar denna svängning. En 21-årig kvinna från Braunschweig (ja, det är där det just nu läcker ut kärnkraftsavfall) skriver att hennes ”högsta dröm är att tälta vid Sveriges största sjö Vänern”, det borde kunna ge de Saabanställda åtminstone något hopp inför framtiden.
Och kan vi inte då för en gång skull ge omvärlden vad den vill ha? Försök inte kränga en SAAB, eller ens en Volvo, till tjejen med sådana drömmar.
Spara marknadsföringspengarna och utveckla ekoturismen. Gör motstånd mot Herr Carlgrens galna idéer om utförsäljning av våra stränder och Fru Olofsson uranborrningar som förstör det enda som Sverige verkligen "konkurrenskraftigt" (jag hatar ordet!)kan erbjuda internationellt: en hyfsat ren och "oförstörd" natur som en stor del av mänskligheten drömmer om. Och som man tack vare allemansrätten (ännu) kan få tillgång till.
OM Anders Borg inte kan uppskatta att han lever i ett så fantastiskt vackert land som Sverige, som är drömmen och en utopi för så många, så är han säkert välkommen att söka asyl i Belgien, där har de väldigt många motorvägar, sådana som han gillar. Tjeckien har förstörda radioaktiva områden efter år av uranbrytning och läckande kärnavfall finns det som sagt gott om här i Tyskland för tillfället.
Lyft blicken och se alla möjligheter. Vägra deppa - se det den här vintern som "världens chans" som Birger sa i radion i början av veckan.
hälsn. Anso
Suveränt Birger!!Håller med dig till 100% och om min hjärn-volum växer med 4% årligen så kommer jag hålla med dig till 200% om 18 år!Fortsätt kämpa på i frågan och tack ska du ha!Janne M Göteborg
SvaraRaderaNär Birgers belackare en dag får upp ögonen för det gröna synsättet, då kommer de att skämmas över sin aggressivitet mot oss som vill visa ansvar för Moder Jord.
SvaraRaderaKan någon förklara hur vi kan värdera och uppfatta världen så olika ? Så att BS inlägg uppfattas som antingen klockrent eller naivt och okunnigt.
SvaraRaderaJag har en lillebror. Vi har växt upp tillsammans ( i en välbärgad norrförort), vi ser ungefär likadan ut, vi delar en hel massa andra gener. Men min lillebror tycker helt säkert som Neoliberal, Robert K, och 11.34.
Skulle önska att vi någon dag, innan det är för sent, stänger in oss och inte kommer ut förrän vi förklarat varför. Varför vi tycker så olika.
Om vi nu gör det. Egentligen.
(Sen kan vi sälja konceptet till resten världen...)
När Birgers belackare en dag får upp ögonen för det gröna synsättet, då kommer de att skämmas över sin aggressivitet mot oss som vill visa ansvar för Moder Jord.
SvaraRaderaDen dag ni förstår liberal idelogi så kommer ni inse att ert kämpande är missriktat. Det handlar inte om att vara på den goda sidan, mot de onda miljöförstörarna, utan om att ha idéer som fungerar. Exempel, hög skatt på el kommer inte göra miljön bättre. Däremot kan straffavgifter på elproduktionsanläggningar som släpper ut skit som skadar andras liv och egendom ha effekt.
Som ung röstade jag på miljöpartiet, men sen insåg jag att det partiet inte hade lösningarna.
Eric Secher söker svar på frågan hur vi kan värdera och uppfatta världen så olika.
SvaraRaderaEftersom jag själv under många år tillhört samma ”läger” som Birger Schlaug m.fl. på denna blogg, kanske min erfarenhet kan vara av intresse.
Låt mig först säga att de åsikter som Birger Schlaug m.fl. (i fortsättningen endast BS) för till torgs här, befinner sig i kraftig minoritet både i Sverige och internationellt. Inte ens bland dagens miljöpartister är de särskilt vanliga. Det handlar således om promille av befolkningen.
För ungefär 15 år sedan tillhörde jag själv denna minoritet. Varför gjorde jag det? Hur kom jag dit?
Jag tror att det handlade om följande. För det första om en personlig läggning. Jag tillhörde dem som drogs till, värderade, observerade och betonade negativa företeelser i tillvaron. Redan på 1950-talet höjdes de första rösterna i modern tid mot vad man uppfattade som miljöförstöring och som tecken på mänsklighetens färd hän mot Ragnarök. Detta passade min personlighet som hand i handske! Följaktligen sög jag åt mig det här budskapet, och jag var bland de första på min ort att kunna ”allt” om den i våra ögon pågående miljömässiga utförsåkningen. Ska jag vara ärlig så trivdes jag faktiskt i den här rollen. Jag var den tidens BS på min ort.
Tidigt hamnade jag på kollisionskurs med omgivningen. Vilka erbarmliga idioter var inte andra människor som inte insåg världens allvarliga läge! De fanns överallt, dessa idioter. De fanns i min närhet, de fanns bland politikerna och bland näringslivets folk, de fanns på tidningarnas redaktioner, i föreningslivet, o.s.v. Jag gjorde under många år mitt bästa för att bemöta och bekämpa alla dessa idioter. Stöd hade jag bland mina åsiktsfränder, bland forskare och andra ”alarmklockor” inom miljörörelsen.
Men motståndet var kompakt, och åsiktsfränderna blev aldrig fler, däremot nya eftersom de gamla av någon anledning föll ifrån. Det dröjde ett antal år och massor av tänkande innan jag förstod hur det förhöll sig med det här.
Människor kom helt enkelt på andra tankar! Medan de nya ansikten som dök upp på mötena ”led” av samma personlighetsdrag som jag själv. Dessa skulle i de flesta fall genomgå samma process…
Jag var beroende! Det var hela sanningen. Jag satt fast i en syn på tillvaron som nästan inte delades av någon annan. Jag hade konsekvent valt ut sådana bitar av världen och händelserna i den, som passade min personlighet och som passade in i den bild jag genom åren byggt upp. Allting annat såg jag inte, ja ville inte se! Men det var alltså allt detta övriga, som jag valt bort, som vägledde min omgivning… Helt klart att vi då befann oss på kollisionskurs gentemot varandra!
Hela min tillvaro hade varit ur balans. Under alla dessa år hade jag ”missat” att ta till mig det positiva. Min grundläggande personlighet hade blivit gödd med sådant som den bara älskade. Tills några vänner lade fram svart på vitt under näsan på mig – sakernas verkliga tillstånd och sanningen om varför jag tillhörde de där få promillena av befolkningen.
Så kom jag så småningom upp ur den grop jag levt i under så många år.
Vilken befrielse! Världen är mycket bättre än vad jag trodde! Visst finns här problem, som alltid (!), men i dag känner jag att jag har en inre och yttre balans. Jag tillhör inte längre BS:s tankevärld. Jag kör konsekvent alarmisterna på dörren och ber om nyanser. Samtidigt ser jag ju samma fenomen i dag som när jag själv var ung: hur de där promillena av oss fastnar i det extrema, det må sedan röra sig om miljöfundamentalism, vänster- eller högerextremism. Men lika fördärvligt.
Jag är inte så säker på att någon yngre känner igen sig i min beskrivning, men bland äldre gör man det, det vet jag. Jag läser BS:s blogg då och då, och jag kan se att samma ”kamp” om ”problemformuleringen” pågår än i dag. BS får ordentligt motstånd ibland, men oftast höjs han till skyarna av de nyfrälsta. Men utgången är given för de flesta. Min väg blir er väg.
Att enbart se det negativa är fördärvligt, det har Sören rätt i.
SvaraRaderaBirger ser världen med två ögon dock.
Sören har kanske aldrig läst Birgers härliga beskrivningar av kanotfärderna genom vassen, medan lommen tutar i fjärran.
Sören har antagligen ingen aning om de många positva lösningar, som Birger har skissat på.
Troligen har Sören heller inte tagit del av Birgers föredrag om intressanta, positiva personer.
Gröna tankar
Sören
SvaraRaderaIntressant!
Var för några år inspirerad av Martin Seligman - Att lära sig optimism. Bildade en liten sekt kallad Ersta-optimisterna.(EO) " Erstaoptimisten påtar sig rollen att uppmärksamma positiva aspekter. Leta fel överlåter man åt andra." Ungefär som dom jobbar i programmet "Landet runt". Det blev ingen riktig hit. Numera gnäller jag och letar fel som alla andra.
Skulle konsekvensen av ditt resonemang vara att BS-blogg borde påta sig rollen att lyfta fram allt positivt som (faktiskt) händer för människor och miljö? Istället för att leta fel ? Skulle det göra mer nytta ?
Gröna tanker har väl ändå rätt att någon renodlad gnäll-blogg är det inte ?
Nänä Sören, den där förklaringen var väl lite väl enkelspårig? Att ställa "alarmister" mot "optimister" och föra BS till den förstnämnda?
SvaraRaderaAtt arbeta mindre, konsumera mindre och ha mer tid att odla fritidsintressen och umgås - samtidigt som vi inte tär så hårt på vår miljö. Hur kan du föra detta till något som låter så negativt, farligt och "alarmistiskt"?
och snälla, förklara vad det var de där vännerna visade dig på för något; det skulle vara mycket angeläget för oss alla att veta var man i dag hittar denna "sanning":
"Tills några vänner lade fram svart på vitt under näsan på mig – sakernas verkliga tillstånd och sanningen om varför jag tillhörde de där få promillena av befolkningen."
Sören har möjligen känt, att makten, dvs etablissemanget, är allt för stark. Att fortsätta kämpa mot den innebär bara, att man stångar sin panna blodig.
SvaraRaderaEnklare då, att sälla sig till etablissemanget och låta sig hänföras av dess "narkos".
Men Birgers "gnäll" riktar sig endast mot sådana företeelser, som faktiskt kan underminera hälsan/existensen för människa, djur och natur, om inget görs. Åtgärderna måste då föregås av analys och fokusering.
Där är Birgers insats omistlig!
Hoppas att Sören inser detta.
Dessa oaser i en växade öken måste skapas av människor tillsammans med de andra djuren, vattnet, luften och naturen. Lokalt självförverkligande på Jorden.
SvaraRaderaNi är dumma och bekväma, fortsätt snacka. Snacka, snacka, snacka.
Nya blommor kan ha olika skepnader, så att de ej oroar den "religösa" makten. De kan kallas ideella föreningar, AB, kom an ditt bolag, svarta Malin. Problemet med er alla, är att ni är styrda av Kapten Konkurs. Att tänka er att vi själva ska skapa de samhällen som jorden på lång sikt behöver, är inte det den självklara lösningen. Vem är galen Du eller Jag!
Har vi inte tjafsat färdigt nu?Och istället försöker hitta lösningar
SvaraRaderaoch i ser till att skapa ett värdigt och förnuftigt uttåg ur "Mass-arbetssamhället" för det är vi på väg ut ur vare sig vi vill det eller inte.Antingen finner vi rättfärdiga vettiga lösningar eller så får vi ett synnerligen Otäckt samhälle med en Massarbetslöshet på 30-40% om några år och motsättningar mellan de som har arbete och de som inte har det och en liten mycket rik och osynlig "Superklass" som finns redan idag och Flyger omkring i egna Jet-Plan och gillar en sådan utveckling(läs David Rothkopfs-Superklassen om ni inte tror mig)
Arbetslösheten är strukturellt betingad det är oomtvistat faktum och kommer inte försvinna.Antingen diskutera och finna lösningar på hur arbetstid ska förkortas och delas och Eller så ser vi en utveckling som kommer bli mycket Otäck!Vi har att välja och det går inte att ställa sig vid sidan. Janne M Göteborg
Tack för alla kommentarer och synpunkter.
SvaraRaderaPunHare: Det låter trist, så trist så jag både tror och hoppas att ryktet vilar på lösan grund.
Robert K: Du frågar vilka de falska premisserna skulle vara. Ja, t ex att ständig ekonomisk tillväxt - mätt i exponentiella termer - är nödvändig och möjlig.
Du utgår, tror jag, från att det skulle vara en tillbakagång för samhället om ekonomin stagnerade. Varför det? Det beror väl på vilken nivå den stagnerar på och vad det är vi uppfattar som välfärd och välstånd? Uppfattar vi fri tid, mer kultur och engagemang i den lokala och ideella sektorn som välfärdshöjande så kan vi ju få ett samhälle som vi upplever som bättre tros ekonomisk stagnation...
Naturligtvis kan man inte bestämma sig för att samhället skall ligga på en viss ekonomisk nivå, däremot kan man driva opinion och med olika styrmedel ändra riktningen på samhällsutvecklingen. Det är inte någon ökad styrning det handlar om, bara en annan än idag där hela styrsystemet går ut på att vi skall producera och konsumera alltmer för att att kunna öka de ekonomiska volymerna.
Jag tror du har fel när du säger att vi inte överkonsumerar. Det är väl i stor sett konsensus om att vi dag konsumerar mer än jorden tål: de ekologiska fotstegen mänskligheten gör är för stora, det som borde räcka ett helt år tar slut redan i september. Det vill säga vi överkonsumerar tre månader per år.
Arbetstid. Javisst kan man välja högre eller längre arbetstid. Men vi har en lagstadgad normalarbetstid på 40 timmar i veckan. Varför? Utgör 40 timmar marknadsekonomi? Skulle 30 timmar vara planekonomi? Vad var då 48 timmar??
Produktionsskatt, javisst det finns massor med hakar, precis som det finns hakar med skatt på arbetstid - t ex att kultur, skola och omsorg beskattas mer än produktion av varor.
Neoliberal agenda: Visst kan produktionen effektiviseras, vem har sagt något annat? Det är för övrigt en av de viktigaste grundbultarna i grön ideologi.
Hög skatt på energi motiveras främst av att driva fram bättre produktivitet så att verkningsgraden blir högre.
Sören: Jag tror att du har fel faktiskt, det handlar inte om promille av befolkningen och det handlar definitivt inte om ett negativt eller sorgligt budsdkap. Tvärtom. Att fokusera på negativa företeelser i tillvaron är ganska destruktivt om man inte tar det som grund för att ge förslag på förbättringar. I det håller jag med dig. Det är faktiskt så att mycket av den utveckling som skett när det gäller att gå från fattigsamhälle till folkhem etc bygger på att man observerat och betonat de negativa företeelser som man ville ändra på. Och man har ändrat det!
Det är sant att man redan på 50-talet beskrev miljösituationen i negativa ordalag. Det är tack vare dessa kritiker som vi fått teknisk utveckling - varför tror du att säkerheten på kärnkraftverk byggts ut, att DDT tagits bort, att klor fasats ur, att barnbidragen tillkommit, att allmän sjukvård byggts ut? Inte är det på grund av människor som tyckt allt är bra som det är. Det är de som insåg det allvarliga läget med ozonskiktet som - först mot politikers, ekonomers och makthavares vilja - drev fram freonförbud för att ta ett exempel.
Jag har under mina år som politiker mött hur många nejsägare som helst från etablissemanget. Men så småningom kommer de efter: LRF hävdade att jag ville tillbaka till stenåldern i en debatt om ekologiskt jordbruk - jag hävdade nämligen att det om några år skulle finnas marknad för ekologiska produkter... Pappersindustrin kallade mig för dysterkvist när jag i en debatt framförde mp:s krav på avveckling av klor.
Jag har varit engagerad i näringslivet (min familj har haft ett familjeföretag), i facket (TCO) och i politiken. Jag måste nog säga att de mest positiva och kreativa människor jag träffat har funnits i miljörörelsen. Ett enormt engagemang, en ständig jakt på lösningar, urbota opitimister med livsglädje som få - vore inte de allra flesta i miljörörelsen av denna sort hade den inte funnits.
Problemformuleringen är densamma hos mig som den alltid varit, skriver du. Säkert i grunden sant. Men problemen är också i stort sett av samma art, om än med delvis annat innehåll: men vi har lika många fattiga och svältande människor idag som för årtionden sedan (de som påstår att andelen fattiga är mindre idag gör det ganska lätt för sig eftersom de inte ser till antalet individer), de ekologiska fotstegen blir allt större för varje individ på jorden vilket är ett visst problem, att det krävs över 40 miljarder kronor i livsstilspropaganda för att upprätthålla tesen om ständigt ökad konsumtion är också ett visst intellektuellt problem. För att inte tala om det tjugogoåriga motstånd som mött forskare och miljörörelse i klimatdebatten - klimatproblematiken var tydlig redan för över 20 år sedan. Hade man lyssnat då, hade vi kunnat styra om på ett smidigare och mer kostnadseffektivt sätt.
Som sagt: Tack för alla kommentarer!
Tackar för allt bemötande!
SvaraRaderaSom sagt, jag väntade mig inte ett hurra, inte på den här bloggen. Bland svenska folket hade jag dock fått medhåll till 99,9 procent.
Det är inte lätt att diskutera med ”extremister”. Ni sitter i era hål och med skygglapparna på. Jag vet som sagt hur det är, hur det känns, o.s.v. Men jag har lämnat allt detta eftersom jag hade fel.
Intressant är det nu att se hur BS går på defensiven. Visst är det så att det är de kritiska rösterna som ligger bakom förändringarna till det bättre. Det har jag aldrig förnekat. Men på den här bloggen handlar det inte om små förändringar till det bättre. Här ifrågasätts själva grundplattformarna för våra liv och vårt samhälle, och då vill jag göra er uppmärksamma på att alla sådan ”projekt” förr eller senare slutar i massmord och elände. Historien känner flera exempel. Det är inte de många förståndiga människorna som fördärvar världen, det gör galenpannorna, ”världsförbättrarna”. De som tror att de sitter inne med Sanningen och som vill förändra ”radikalt” och ”i grunden”.
I dag har vi att göra med inte endast kommunister, anarkister, s.k. anti-fascister, nynazister, o.s.v., utan vi har även en växande skara ”grönfascister” och miljöfundamentalister, dessa som jag själv tillhört.
Miljöpartiets utveckling är ett utmärkt exempel. Här fanns, från början, allsköns miljöextremister samlade, jag vet eftersom jag själv, naturligtvis, var med och startade det hela. Men man fick naturligtvis inget inflytande. Nu är dessa personer till stor del borta från partiet och det har lett till att även vanliga människor kan arbeta i det. Och nu får man någonting gjort! Något konstruktivt och reformistiskt.
De som tror att världen måste vändas upp och ned på finns naturligtvis kvar, bland annat på den här bloggen gnäller man om att skapa ett nytt parti nu när miljöpartiet svikit idealen. Men så kommer det att pågå i all oändlighet! Extremismen blir aldrig tillfredsställd.
Extremismen får i det här fallet, när det gäller miljön, sin näring ur den stupida uppfattningen att jordklotet har någon sorts bästa före-datum, ett optimalt tillstånd som vi människor rubbar på så snart vi gör en inandning. Och har man den inställningen är slutstationen naturligtvis att människan ska bort. Man tolererar följaktligen inte någon mera lagom-nivå där vi hela tiden kompromissar mellan människans rätt att existera och naturens utseende och funktion. Ja man vill inte inse att all mänsklig verksamhet bygger på just sådana kompromisser. I annat fall hade naturen utanför människan härskat oinskränkt, ungefär som för flera miljoner år sedan.
Insikten om kompromisserna leder till ödmjukhet, som jag inte finner på denna blogg eller hos BS. Men även BS gör naturligtvis kompromisser, annars hade han inte existerat i dag. Han vill bara inte inse att det finns andra kompromisser som den överväldigande majoriteten funnit vara långt bättre än hans.
Bästa Sören! Jag tror att du inte suttit vid så många köksbord... Eller ens vid ett lunchbord på jobbet... Det som Birger skriver om är alls inte ovanligt i de samtal som förs mellan medborgare, däremot är det sällan de kan formuleras så bra som i den här bloggen. Dessutom är vi rädda för förändring av riktning på samhället, men var lugn, det kommer.
SvaraRaderaMia
Tack, Robert K och Sören! Ni är sanningen och vägen på denna röriga blogg.
SvaraRaderaSå lustigt att en sådan som Anonym 15:23 ägnar sig åt att läsa en blogg som han/hon finner vara så rörig. Eller är det månde ironi som döljer sig bakom kommentaren?
SvaraRaderaNär grannen köper miljöbil, börjar källsortera och släcker lampan i gången, då gäller det att se upp.. Gisses Sören, du tycker inte att du är lite väl drastisk?
SvaraRaderaTänk, ifall Sören är utskickad av de grönas motståndare för att spela överlöpare, i hopp om att dra flera med sig. I så fall har motståndaren bedragit sig själv.
SvaraRaderaSören använder ordet extrem. Det är ett relativt begrepp, och det utgår från den som använder ordet, dvs den egna normen.
SvaraRaderaMed precis samma rätt, skulle t.ex. en vegan kunna kalla slaktmatskulturens anhängare "extrema", då de ju så starkt avviker från veganens fredliga, empatiska leverne.
Men sällan säger veganer så. Däremot blir DE kallade extrema, precis som Sören kallar miljörealisterna vid detta skymfliga ord.
Arbetarrörelsen och näringslivet har i stort samförstånd under efterkrigstiden haft som idéologi att det är bra om företag som inte klarar produktionskostnaderna slås ut - de mest effektiva företagen blir kvar och arbetarna kan gå vidare till nya bättre betalda jobb.
SvaraRaderaI Studio1 (radions P1) i eftermiddags sa PJ Anders Linder, ledarskribent på SvD ungefär att: Så funkar det inte och har inte funkat på länge. Han liksom många andra applåderar IF Metalls ramöverenskommelse om att man kan sänka arbetstiden/studera på arbetstid m.m. och få motsvarande sänkt lön.
Försvararna av 40-timmarsveckan retirerar i rask takt... Men PJ Anders Linder har ju sina högerskäl förstås
Nazism
SvaraRaderaMiljöfundamentalism
Kommunism
Islamism
Veganism...
Se där exempel på
E X T R E M I S M.
Ett sådant mumbojumbo som Sören här ovan står för är mycket svårt att ta på allvar och det väcker förundran att detta motstånd mot att slopa krav på tillväxt fortfarande väcker sådana känslor. teorin om överlöpare är nog befogad.
SvaraRaderaAntagligen är det alldeles för få som får komma till tals i offentligheten av tillväxtrkritikerna för jag vill tro att det även i Sverige finns fler "miljörealister" - dvs sådana som förankrar sina tankar både i teori och verklighet och inte bara i A-ekonomi...
Här i Frankrike är diskussionen om tillväxt och konsumtion stor och väl förankrad i samhällsdebatten, det finns tom tidskrifter enbart för denna fråga...
Varför sådant motstånd i Sverige? Är det den nya regeringen (har ej bott i Sverige på 7 år)? Är det så att Sverige som backade in i industrialismen nu också ska visa upp all samlad konservatism och backa ur densamme - endast på grund av ren övertygelse?
undrar Göran
Ett stort grundproblem är att de som talar för tillväxt och de som tror på ett samhälle som inte är tillväxtberoende talar förbi varandra.
SvaraRaderaEtt samhälle som inte har ekonomisk tillväxt, behöver inte vara ett stillastående samhälle. Tvärtom, i ett ekologiskt hållbart samhälle kan tekniken, miljön, hälsan, kunskapen och allt möjligt utvecklas på ett positivt sätt.
Om vi slipper den fixering vid ekonomisk tillväxt, som det är nu, så kan vi koncentrera oss på att öka hälsan och välbefinnandet istället. Vi kan mäta välfärd i ett njutningsindex, nöjdfaktor eller frisktest eller något liknande.
BNP är inte längre ett relevant begrepp för att mäta välstånd. Det finns så mycket viktigt i livet som inte kan mätas i pengar. Dagens datorer och alternativa energier, som sol, vind och geovärme, kan ge oss mycket materiell välfärd utan att det syns i de ekonomiska räkenskaperna.
Neoliberal agenda: Visst kan produktionen effektiviseras, vem har sagt något annat? Det är för övrigt en av de viktigaste grundbultarna i grön ideologi.
SvaraRaderaSom sagt, du skrev "grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.". Vad avser du med ekonomiska volymer om inte ökad produktion? Produktion ökar långsikt genom allt effektivare produktion.
BNP är inte längre ett relevant begrepp för att mäta välstånd
BNP har aldrig varit ett mått på väldtånd. BNP står för bruttonationalprodukt och det är också vad som mäts. Däremot korrelerar måttet med välfärdsindikator så som låg spädbarnsdödlighet, hög medellivslängd osv.
Det finns inte heller någon motsättning mellan god miljö och hög tillväxt. Det är inte bra för tillväxten om man kan släppa ut skit som förstör andras egendom eller om man kan försämra andras hälsa. Tvärtom, friska människor jobbar effektivare och om man inte förstör egendom så slipper man lägga resurser på reparation utan kan istället investera pengar på att effektivisera produktionen.
"Däremot korrelerar måttet med välfärdsindikator så som låg spädbarnsdödlighet, hög medellivslängd osv."
SvaraRaderaJag menar att rangordningen av länder enligt BNP/invånare korrelerar dåligt med
rangordningen enligt välfärdsindexen.
Klokt, klokt, klokt och en glädje att läsa :-)
SvaraRaderaDu skriver:
SvaraRadera"grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer".
Varför kan man inte ha en ständig ekonomisk tillväxt om man som du anser att det är möjligt att ha en exponentiell tillväxt av antalet människor? Den frågan har du ju aldrig berört.
Tack för alla kommentarer och den debatt som finns här. Kort svar till Goran@orrkullen: Självfallet kan man inte ha en exponentiell tillväxt av människor. Möjligen kan vi ha en så kallad fysisk tillväxt,det vill säga att ökningen i rena tal är lika stor ett antal år till, men så småningom lär befolkningskurvan inte en fysisk linje, det vill säga avta för att stabilisera sig på en någotsånär jämn nivå. Det är också det man räknar med.
SvaraRaderaJag menar att rangordningen av länder enligt BNP/invånare korrelerar dåligt med
SvaraRaderarangordningen enligt välfärdsindexen
Okej, då missförstod jag dig, men det du säger stämmer ändå inte. Du kan kolla statistiken själv här:
Korrelation mellan BNP/capita och spädbarndsdödlighet
Korrelation mellan BNP/capita och medellivslängd
Ganska tydligt att de länder som har hög BNP/capita har hög medellivslängd och låg spädbarnsdödlighet.