Percy Nilssons idévärld styr riksdagen...?

Percy Nilsson pläderar för en stängd elitserie i hockey. Det vill säga att de lag som redan finns i elitserien skall finnas där. Inget hattande med nya lag, och ingen som åker ur serien. Stabilt och bra, tycks de stängda dörrarnas företrädare anse.

Idén är dålig. Och än sämre när Konstitutionsutskottet låter utreda något liknande för Sveriges riksdag.

I ivern att stoppa Sverigedemokraterna avser man att försvåra möjligheten att ta sig in i parlamentet. Inte genom att höja procentspärren - det skulle riskera att de redan frälsta åker ur - utan genom att ifrågasätta om ett parti får byggas underifrån genom att lokalavdelningar skickar delar av sitt partistöd till sitt riksorganisationen.

Utan den möjligheten hade inte Miljöpartiet tagit sig in i riksdagen. Utan den möjligheten blir det nog bara medieuppblåsta hastverk som Ny demokrati, skapade av skådespelartyper som Ian och Bert, som kan ta sig in i riksdagen. Demokratisk, långsiktig och genomtänkt uppbyggnad av nya riksdagspartier blir nästan omöjligt.

Tidningen Riksdag och Departement sammanfattar läget ungefär så här: Riksdagens Konstitutionsutskott gav 2007 i uppdrag åt forskaren Johan Lantto att se över hur systemet med kommunalt partistöd fungerar. Kritik riktas i utredningen mot att det sker överföring av partistöd från kommunerna till nationell nivå och att det parti som styr över mest pengar är Sverigedemokraterna, som satt i system att använda kommunpengar för att finansiera sin riksorganisation.

Min fråga blir: Och?

Det måste rimligen vara upp till varje parti hur man vill använda partistödet, precis som det är upp till varje tidning att avgöra hur man vill använda sitt tidningsstöd. Jag tillhör ju inte tillskyndarna av Sverigedemokraterna - tvärtom - men det innebär inte att jag tycker att alla medel är tillåtna för att hålla dem borta från riksdagen. Man skall inte ändra regelverken bara för att de också nyttjas av dem man ogillar. Det är att stampa på demokratins grundläggande värde.

Lokala partistöds överföring till riksorganisationer är dock lite besvärligt för riksdagens partier att hantera. Förutom att MP har kommunala pengar att tacka sitt riksdagsinträde för, visar det sig att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet - förutom Vänsterpartiet - låter sin riksorganisation vältra sig i kulor hämtade från kommunala partistöd. Men det kan man nog, med lite kreativ bokföring, lyckas förklara bort på något intressant sätt så att det bara blir nya partier som drabbas av bannbullorna.

Stäng inte elitserien i hockey. Och tafsa inte på partiernas rätt att använda de pengar man tilldelats på det sätt man själv vill. Det är upp till väljarna att godkänna eller inte. Det är inte upp till de som redan sitter väl förankrade under kristallkronorna.

Sd har inte lyckats så bra i opinionsmätningarna som jag befarat att de skulle gör. Ibland är det trevligt att ha fel. Ett skäl kan förstås vara den inneboende logiken i partiernas grundläggande strategier: man förflyttar positioner för att förhindra nya aktörer på den politiska marknaden och ta röster av varandra. Socialdemokrater och moderatera lyckades med gemensamma krafter genomdriva stora delar av Ny demokratis krav på flyktingpolitiken för att förhindra dess återkomst... Folkpartiet agnade med språktest för att dra till sig en del fiskar från Sd:s fiskafänge. Så har det fortsatt, flera partier närmar sig SD för att hålla dem stången. Nu senast är det Moderaterna som på DN-debatt luftar sådant som kan få presumtiva sverigedemokrater att välja Alliansen istället. Och Jimmie Åkesson kan glatt konstatera att han i sak fått framgång.

Det tycks som att allt färre partier tänker ta ideologisk strid med Sd, det lär till slut bara vara MP och V som gör det. Vilket hedrar dem.