Grundproblemet är inte vare sig sviktande tillväxt eller ökande arbetslöshet...

Jag har blivit angripen (bland annat här) för att jag nu, när tillväxten sviktar och arbetslösheten ökar, inte kritiserar konsumtionssamhället och inte pläderar för ett samhälle utan tillväxt.

Låt mig då säga följande:

• Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar, grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.
  
• Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite, grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.
  
• Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet, grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.
• Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna, grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden.
  

Vi har byggt upp ett ekonomiskt system som bygger på evig tillväxt med ständigt ökande konsumtion. När nu politikerna pekar finger åt banker (för att inte låna ut pengar) och bilföretag (som inte kan sälja sin bilar) så vore det klädsamt om man också funderade lite på sitt eget ansvar. Är det inte så att politiker drivit fram jakten på ständigt ökad materiell tillväxt, även med lånade pengar och långt utöver vad naturen tål? Är det inte så att man byggt upp system på en infantil dröm om evigt växande volymer? Att man de facto inte tagit klimatproblemen på allvar under flera decennier?

Den ständigt ökande produktionen och konsumtionen leder inte bara till stressade människor och stressad natur utan även till en stressad ekonomi.

Det vore tacksamt om något av riksdagens partier vaknar upp ur den tillväxtmani de fastnat i. Jag skulle önska att de tog klimathot och finanskris som avstamp för ett ödmjukt omtänkande, istället för att som nu paniskt rikta in sig på att återföra ekonomi och samhälle till det som var innan sammanbrottet: ständigt ökande konsumtion, ständig jakt på större volymer, ständigt räknande i kvantiteter på ett sätt som stressar människa, djur och natur.

Om inte annat borde de vakna upp för sin egen skull, fastnar de alla i samma världsbild där ständig växt prioriteras framför grundläggande livsvärden skapar man behov av nya partier.

När nu det politiska landskapet ritas om så att vi får två cementerade politiska block så kommer nämligen varje tanke som inte ryms i de två stora partierna att försvinna från den politiska debatten. Varje sätt att se på samhälle och människa som inte innebär fortsatt jakt på evigt ökande konsumtion kommer att begravas innan debatt ens påbörjats.

Det finns något djupt tragiskt i detta, något mentalt fattigt och djupt oroande. Politik och tankar snävas in så att de ryms innanför den bur som anses politiskt korrekt.

Låt mig provocera en aning: Det är kris när Saab inte får sälja så många personbilar som man planerat – men vore det inte än värre om man hade fått sälja bilar alldeles för primitiva motorer?

Det är kris för lastbilstillverkare som Volvo – men vore det inte varit värre om transportbehovet ständigt ökade?

Den finanskris som nu ackompanjerar klimat- och miljökrisen skulle verkligen kunna vara avstamp för ett omtänkande. Avstamp för ett värdigt återtåg till sans och måtta. Istället ser vi hur världens ledare gör allt för att återföra oss till det som varit. Det vill säga varva upp, växla upp och köra på. I en tid när vi istället borde tänka efter så att vi jämfört med tidigare kan varva ner, växla ner och tänka efter. Vi behöver längre tankar än dem vi hör uttryckas från ledande politiker, fackföreningsledare och företrädare för näringslivet. De har fastnat i en tankarnas bur.

Jag kan inte bättre än att förklara deras beteende genom att citera några rader från Elin Wägners Väckarklocka, som hon skrev 1941:

”En fågel värjer sin bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt och inte vet av någon annan uppehållsort”