Johan Hellström hörde rätt. Jag och Lotta Gröning sa fel siffra i gårdagens Studio Ett. Det slant ur mig, liksom tidigare Lotta Gröning, att mp, v och s samarbetet i 12 år. Det är fel. S, mp och v samarbetade mellan 1998 och 2006. Det är 8 år.Det borde jag minnas mer än väl, eftersom det kunde varit tolv år om sossarna backat lite till...
Leif Pagrotsky kom efter valet 1994 upp till Marianne Samuelsson och mig med en bit kvarvarande tårta från något familjefirande. Som vanligt mycket trevlig, och, som vi tyckte, med goda och nyfikna avsikter.
Huruvida han hade Ingvar Carlssons samtycke kring detta vet jag inte... Han tycktes mig snarast känna sig personligt kränkt över att mp definierat sossarna som betonghäckar när han själv varit miljöminister.
Pagrotsky bjöd in oss till samarbete, till ett tänkt samarbete mellan s, c och mp. Vi hade några sittningar, men kunde konstatera att den stora sparplan som s och c ville genomföra hade åtskilliga brister sett ur grönt perspektiv, bland annat:
1. Skatten på arbete skulle öka mer än de miljörelaterade skatterna, energiskatterna, vilket vore tvärtom om vad mp sagt i valrörelsen där vi drev kravet på grön skatteväxling. Det handlade bara om någon miljard eller så, men principen var bergfast: Aldrig steg åt fel håll i en ideologisk fråga vi drivit i valrörelsen. Början man tumma på en sådan princip sitter man snart på det sluttande planet.
2. Det skulle sparas betydligt mer på kommunerna - alltså på skola, sjukvård och omsorg - än på det militära, vilket var emot våra principer. Hade s och c redan då insett att försvaret var för stort hade vi kommit överens. Tyvärr vaknade man alltför sent, vilket inneburit att åtskilliga miljarder kastats i sjön.
3. Förändringarna i socialförsäkringsystemen skulle slå för hårt på låginkomsttagare och deltidsarbetande, - mp lade förslag på ett brutet tak i försäkringarna som skulle medföra lika stora besparingar men så att människor med låga inkomster inte skulle drabbas. Med sossarnas modell tvingades kommuner betala ut kraftigt ökade socialbidrag, vilket slog så hårt mot kommunernas ekonomi att man tvingades skära i omsorg, skola och vård. Vilket i sin tur ledde fram till att de som var kvar i allt större usträckning drabbades av utbrändhet och långtidssjukskrivningar.
Hur som helst, samarbetet mellan s och c tog Sverige ur den penningekonomiska krisen, men på ett djupt orättfärdigt sätt, som skapade problem som vi ännu lever med.
I en partiledardebatt kunde det låta så här om mig:
Herr talman, ledamöter, ni på läktaren och ni som lyssnar på radio eller ser på TV! Socialdemokraterna är egentligen vågmästare i denna riksdag. Den socialdemokratiska regeringen kan välja var man vill söka stöd för sina förslag. När det gäller frågkan om ökade klyftor eller ökad jämlikhet i samhället har man valt.Där har Socialdemokraterna varit vågmästare och man har valt fel.
När det gäller att välja mellan en bra miljöpolitik och en svag miljöpolitik har
Socialdemokraterna varit,och är fortfarande, vågmästare.
När det gäller att välja mellan en human flyktingpolitik och en omänsklig flyktingpolitik är
Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om att antingen, som vi vill,avveckla kärnkraften till år 2010 eller
att låta reakto- rerna bli äldre och farligare är Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om att förbjuda eller tillåta landminor, vilkas enda syfte är
att lemlästa människor, är Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om att antingen göra nya mångmiljardsatsningar på militärt materiel - JAS-
plan och annat - eller att, som vi vill, göra satsningarpå skolan, barnomsorgen och äldrevården
är Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om huruvida vi skall finansiera statens utgifter med raka och tydliga
skatter eller trixa med obligatoriska egenavgifter är Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller Öresundsbron är Socialdemokraterna vågmästare. När det gäller att sänka
arbetstiden är Socialdemokraterna vågmästare. När det gäller att släpa in Sverige i EU:s
monetära union är Socialdemokraterna vågmästare.
Ingen kan alltså säga att regeringen måste göra en massa saker. Det finns ett parlamentariskt
underlag för goda och bra beslut. Tyvärr väljer regeringen ofta att sätta sig
i fel vågskål.
Hej, skriv gärna mer om den här typen av händelser, det är väldigt kul att få veta vad som hände bakom kulisserna.
SvaraRadera"Hur som helst, samarbetet mellan s och c tog Sverige ur den penningekonomiska krisen, men på ett djupt orättfärdigt sätt, som skapade problem som vi ännu lever med."
SvaraRaderaDet måste ju ha funnits starka argument för att man agerade som man gjorde. Kan du presentera dessa? I annat fall blir det ju bara propaganda av det du skriver.
Tja, det är min bild av det hela. Vilka argument s och c hade är svårt att utröna, men c fick sänkt moms på mat vill jag minnas, vilket ju varit ett önskemål från bonderörelsen. S förmodar jag var livrädd för att stöta sig för mycket med medelklassen, därav deras motstånd mot den hårdare fördelningsprofil som mp föreslog vid denna tidpunkt. Dessutom var man då ännu inte mogen för grön skatteväxling (det tog fyra år) samt var ännu fast i tanken på militära investeringar. Jag vågar nog påstå att mp låg ett antal år före de andra.
SvaraRaderaIntressant beskrivning om det här med VÅGMÄSTARE. Vänstern har alltid beskyllt bekyllt miljöpartiet för att vara ett borgerligt parti. Nu duger de att gå i allians med. Har vänstern förborgeligats? De VERKLIGA vågmästarna stora sossepartiet har när de enats invärtes kunnat vraka och välja vem de vill göra upp med och alltid haft rätt. Innan vänstern kom med i de rödgröna fanns tanken hos både miljöpartiet/sosarna att ha ryggen fri genom uppgörelser åt båda håll.
SvaraRaderaNU är det intressant att inga blocköverskridande uppgörelser görs utan vänstern ELLER miljöpartiet. I sammanhanget står vänstern och miljöpartiet närmare varandra än någonsin genom att markera RÖTT och GRÖNT i det som kallas de RÖDGRÖNA.
Hedrande att ni MP i,vid den tiden inte sålde ut er själ.Du och de andra i den i den tidens parti ledning hade med all rätt ett stort stöd för er linje långt utanför ert parti och eran fördelnings politik då har nog fortfarade ett större stöd vad man kan se,än både S och M om ska till de sakfrågor som ställs till folk med jämna mellanrum.Även i miljöfrågorna tror jag man har mycket större stöd än vad Valresultatet visar.Och med dagens utbrändhet bland vissa grupper och i kombination med permanet öppen och dold arbetslöshet så skulle Miljöpartiet är jag övertygad om kunna vinna en ganska stort väljarstöd om man stått på sig och och med tiden på sin sida och goda pedagoger som dig Birger,kunnat bryta den starka part-identifikationen som ju stark än i landet.Tycker det är tråkigt att den linje som du och andra drev inte fått det genomslag i MP som det skulle.För det är ju faktiskt ideer som i allra högsta grad har framtiden för sig.Naturligtvis är det kompromisser och dags-politik och inflytande som får jämkas ihop med en längre framtidsvision och det är ju inget lätt jobb.Men det gick ju på din tid Birger och jag kan inte få in i skallen att det inte skulle gå idag?
SvaraRaderaHälsningar och tack!Janne M,Göteborg