Fången på Mårbackas sex och relationer

I teve blir det Selma Lagerlöf två kvällar framåt. Om man får tro förhandsreklam och dito skriverier kommer det att handla mycket om hennes sexuella läggning. Det är förstås enklare än att skildra författarens skrivarmödor, och dessutom mer lockande för den publik SVT utgår från är såpaförgiftad,

Det uppfattas för övrigt som om Selma Lagerlöfs dragning till kvinnor är något som sentida forskare kommit fram till. Inget kan vara mer fel.

Redan i den stora biografi över Selma Lagerlöf som Elin Wägner skrev i slutet av 40-talet framgår detta. Men Elin Wägner gjorde ingen stor sak av det, för henne var mäns och kvinnors sexuella läggning tämligen ointressant, det var ju som individer de var intressanta.

Elin Wägners spännande och välformulerade biografi över Selma Lagerlöf handlar bland annat om den senares rädsla för att stöta sig med läsarna - att tappa läsare kunde nämligen medföra att hon inte skulle klara av att behålla Mårbacka. Selma blev så att säga fånge på Mårbacka.

Elin Wägner hade själv riskerat både ställning, karriär och ekonomi genom att våga utmana, våga ta ställning. Medan Selma Lagerlöf, till Elins stora sorg, gick så långt att hon till och med bortförklarade sin egen gåva till dem som flydde från Hitlers Tyskland så fort tyska läsare hotade med att sluta köpa hennes böcker. Själv hade Elin Wägner utan att snegla på etablissemangens uppfattning alltid vågat stå upp, både mot nazism, kommunism och inskränkt nationalism.

Selma hade inte ens stått upp för Gustav Fröding när denne åtalats för Stänk och flikar trots att Fröding varit en av de få som stått upp för henne redan när Gösta Berling kom ut första gången.

Elin Wägner skriver bland annat om ett brev Selma skrev 1917 (till Ida Bäckström) i vilket hon berättar ”att hon fick sig världsförbättrarböcker påskickade från alla håll, och att hon läste dem och blev uppbyggd men efter en vecka återföll i det gamla”. Selma skrev i brevet:

Jag känner också på mig, att vad man väntar av mig är att även jag skall skriva en världsförbättrarbok. Men det måtte inte ligga för mig, pennan vill inte röra sig då det är fråga om sådant. Jag får visst hålla mig till mindre storslagna saker.

Jag känner hur Elin suckar och är medveten om att en av de böcker som Selma fått sig ”påskickade” var hennes egen Släkten Jerneploogs framgång, som kommit ut året innan och som knöt samman kvinnans rättigheter med kampen mot militarisering.

Men till slut så hittar Elin Wägner, under sitt arbete med biografin, ett utkast till en outgiven dikt som Selma skrivit under första världskriget, en dikt som ”har en mäktig och upprörd klang”. Som får Elin att utbrista: ”Selma Lagerlöf från krigsåren träder oss här till mötes utan förklädnad.”

Selmas diktutkast är långt och skoningslöst i sitt angrepp mot sin egen oförmåga att ta del av kampen för en bättre värld. Hon sitter ensam i sitt rum, utan vilja och förmåga, när hennes själ kommer på besök till henne och ”med en röst full av harm” frågar henne: ”Vad har du varit med dina tankar och intressen sedan år och år tillbaka?” Ser du inte världen som brinner, människor som plågas i skyttegravarna och ”de mordiska undervattensbåtarna som ligger på havets botten och väntat på rov” medan granaterna regnar över städerna. Allt medan de höga talarna talar i sina församlingars salar.

Elin Wägner tycks mig dra en suck av lättnad över det upphittade utkastet. För hon beundrar ju Selma, rent och ärligt. Selma bryr sig i alla fall! Det finns en glöd. Men varför skriver då inte Selma offentligt? Återigen rädslan att stöta sig, att tappa läsare och förlora Mårbacka… Här hade SVT kunnat hitta en verkligt spännande vinkling, men det hade förstås inte klarat inträde i såpafacket...

Här kan du läsa mer om Elin Wägners fantastiska biografi över Selma Lagerlöf - det var denna biografi som slutligen förde in Elin Wägner i Svenska Akademin, som andra kvinna efter just Lagerlöf.