Det är inte varje dag jag länkar tlll en artikel skriven av en teolog, men ingen regel utan undantag.Ted Harris skriver om konsumtion och uttorkade själar, och hänvisar dessutom till Sören Kirkegaard, med citat som jag använde i Grönt Frihetsmanifest en gång i tiden.
Så detta går ju bara inte att undvika denna juldagsmorgon, när moderna skrindor och hästkrafter farit förbi tunet upp till kyrkan...
torsdag 25 december 2008
8 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Två framtidsinriktningar
SvaraRaderaHej! Du hänvisar till en bra länk där, om de inre och yttre dimensioner vi ständigt har att
välja mellan. Och i radions Godmorgonvärlden, GMV den 21.12.08 talade Ulrika Knutson om ”politik och religion som tätt sammanslingrade”. Jag undrar om hon tror att det ska kunna ske så länge till? Göran P ansåg vill jag minnas, att politiken övergett sin ”första kärlek” kristendomen, och nu såg vetenskapen som politikens rätta partner. Då blir det som i dagens kristid en hel del konflikter eftersom i vår yttersta samtid, tiden syns kröka sig in mot Guds eviga åttas (8) mittpunkt. Den som sedan splittras upp i två framtidsvägar, om vi får tro bibeln.
Efter femtio år av sekularisering måste då eliten i Sverige bryskt vakna upp och helt
oväntat börja ana, om ändå inte nåd och evangelium ”måste” fullkomna lagen och nödvändigheten. För ett paradigmskifte sker ovillkorligen, varvid postmoderniteten alltmer går i par med kvinnomaktövertagande i ”det eviga nuets” paradis. Alltmedan moderniteten och många i manssfären ytterst ”flyr” en så mjukt fredlig utveckling. De vill nog fortsätta sin kamp i nödvändighetens rike. För en jobbigare tillvaro där, med mammon, evolutions-vetande, och kamp för rättvisa. Och till sin ”glädje” kanske de där finner intakt, en ”evig” åtta (8)-timmars arbetsdag.
Och modernitetens manssamhälle gör därför sin återstart på en väg österut, söderut och ytterst kosmosuniversellt, ut mot ett ”kärvare rike”. Och eftersom enligt postmoderniteten allting finns i språket, går världens modernaste land, det tvekluvna Sverige, SW/EDEN nog i spetsen där, med pliktens och nödvändighetens tunga SWärd, jämte andra tekniknyskapel-ser.
Men mellan de två så olika världarna tror jag nog det ändå sker ett supersträngfysikaliskt, elektroniskt samspel, liksom mellan förnuftets frihetliga hjärnhalva och förståndets nödvändiga sådan. I det hittills så endimensionella Sverige, är det ju bara det sistnämnda som länge huvudsakligen styrt. Även om eliten såväl till vardags som i Nobelprissamman-hang, försökt dölja sitt alltför ensidigt pragmatiska förstånd, och helst benämner det som förnuft.
Rolf A
All förändring till det bättre kan lämpligen starta med en förändring av det egna jaget. Ett tips bland många, är att kolla www.vitanykter.se Sedan ordnar sig resten, med lite tur.
SvaraRaderaN
Intressant, här i sverige tror jag många svenskar har regeringen och vetenskapen som sina gudar och garanter som ska ge välstånd lycka och framtid, och lösa alla problem.Man kan alltid hoppas men jag tror inte det blir någon förändring. Inte föränn det västerländska samhället går i kras i olika slags kriser tror jag folk vaknar att "förnufts dyrkan" och att rådande sannings anspråk att människan själv är gud nog, är en nitlott.
SvaraRaderaInget fel att konsumera mera.
SvaraRaderaDet luktar förakt långa vägar på din sajt, Schlaug! Ett förakt som i alla tider riktats mot vanliga människor. Du tror att du vet bättre. Det gör du inte.
Folk, som skriver likt Vera, gör så gott de kan. De vill säkert väl. Sannolikt har de ganska nyligen hittat in på denna blogg, och därmed missat en del väsentligheter i det politiska samtalet.
SvaraRaderaOm någon föraktar vanliga människor, så är det i varje fall inte Birger! Vore alla lika ömma om naturen och därmed människovänliga, som han är, då skulle problemen troligen inte vara så stora.
Till Anonym 17:36 kan man svara, att alla extrema åskådningar innebär ett förakt för människan. Även att "ömma om naturen" måste alltså ha gränser, annars blir det ett angrepp på människan. Detta mot bakgrund av insikten om att naturen ju klarar sig bäst utan några människor alls.
SvaraRaderaVad är "extrem" egentligen? Är det inte ett relativt begrepp? Är inte allt, som ligger långt från en själv, extremt? Ty själv är man väl i regel en sorts norm i egna ögon.
SvaraRaderaNär t.ex. en köttälskare kallar en vegan för extrem, så skulle veganen med samma rätt kunna kalla älskaren av slaktmat för just extrem, eller hur?
Överfört på Birger skulle man väl då kunna hävda, att han företräder det för den gröna rörelsen normala, medan motståndarna till hans tänkesätt är de verkligt extrema.
Men det handlar förstås om konsten att lyckas hävda en tanke. Den konsten innehar etablissemanget, eftersom det har kapitalet på sin sida. Det räcker med att det hotar med avsked, för att tysta en forskare som har påvisat hälsoskador. För några år sedan läste vi om ett par sådana vetenskapare som fick sparken för att de avslöjat något skumt med en mikrovågsugn.
Anonym 20:29 vill helt uppenbart relativisera begreppet extrem och därmed göra det meningslöst. Detta har många försökt i historien, bl a Adolf Hitler. Det är typiskt just för extrema rörelser att göra på det här sätter; det är inte de som är extrema utan hela omgivningen som inte ”förstår” att det är fåtalet som har ”rätt”, menar man. Veganerna och den s.k. djurrättsrörelsen är ett nutida exempel, för att inte tala om den miljöfundamentalism som bl.a. Birger Schlaug omhuldar. Naturligtvis handlar det inte om ”konsten att hävda en tanke”. Det faktum att en tanke slagit igenom och är dominant har att göra med att den av de flesta anses för riktig. Inget kapital i världen kan följaktligen hindra en riktig tanke från att tränga igenom och bli dominant. Omvänt kan man säga att den här ”mekanismen” förhindrat många stolliga tankar att slå igenom men som naturligtvis fortfarande lever kvar i marginalen och har sina anhängare. Det finns faktiskt fortfarande människor som menar att jorden är platt och att allting annat blott är synvillor. Och de har sina anhängare och inom de kretsarna anses det alls inte extremt att tycka så. Att förhålla sig skeptisk till avvikande sanningssägare är bara sunt.
SvaraRadera