Med viss förvåning har jag tagit del av senaste dagarnas översvallande beröm åt Gordon Brown.Han hyllas som en stark ledare. Som den som tog kommandot. Som drev igenom nödvändiga åtgärder snabbt och effektivt. Som inte lät sig hunsas av demokratiska processer och tidskrävande reflexioner.
Oavsett vad man anser om innehållet i det paket som Brown drivit igenom, och som fått Euroländerna att haka på, kan vi konstatera att den allmänna meningen tycks vara att vi behöver starka män.
Än så länge har ingen ifrågasatt själva tankegodset om starka ledare som sätter ner foten hårt och rejält.
Demokrati fungerar sällan på det sättet att starka män sätter ner foten. Har vi glömt det?
Borde vi inte ställa oss frågan: Är det bra med system som kräver starka ledare för att överleva?
Och är det möjligen så att den globala kapitalismen gör sig bäst i en politisk diktatur? Närmar vi oss, även om vi har en bra bit kvar, den kinesiska modellen utan att reflektera så mycket över det?
Ja, varje -ism, oavsett om den är kapitalistisk, socialistisk eller vad det nu är, har intresse för demokrati bara i den mån, som den funkar till -ismens favör.
SvaraRaderaI de länder där demokratin har avskaffats, var förstås orsaken den, att härskarna inte gynnades av den.
N.
Det är en helt riktig analys om du med detta menar att demokratierna närmar sig diktaturerna och diktaturerna närmar sig demokratierna.Den globala ekonomin kräver stabila förhållanden, det insåg redan Göran Persson när han berömde Kina i jämförelse med Ryssland. De demokratiska processer som tid och är svajiga blir allt svårare att upprätthålla i en global marknad där företag och kapital flyter fritt. Alternativ finns dock inte. Vi får dock slåss för yttranderätt och rätten att välja elbolag och tandkräm.
SvaraRaderaÅterigen en klockren grön analys som våra rör borde gjort.
SvaraRaderaDet har tidigare i denna blogg konstaterats att politikerna är intresserade av demokrati endast så länge den går deras väg.
SvaraRaderaSe t.ex. på EU. Irland beslutade i en fullt demokratisk omröstning att säga nej till fördraget.
Nu försöker EUpolitikerna att kringgå detta.
Varför så fyrkantig, Birger Schlaug! Inse att även demokratier kan behöva starka ledare ibland. Som nu.
SvaraRaderaLäs för övrigt Per T Ohlssons analys av ”Blixt Gordon” och av kapitalismen i Sydsvenska Dagbladet:
SvaraRaderahttp://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article380440/Blixt-Gordon.html
Bah.
SvaraRaderaLångsiktig politik utformas bäst med förhandlingar och genomtänkta överväganden och med parlamentarism. Men kriser kräver snabba beslut. Som man brukar säga, inget krig har någonsin vunnits av en kommité. Eller som man säger i krigsmakten: bättre ett snabbt och dåligt beslut än ett bra beslut som kommer för sent.
Och när du håller på att köra i diket med bilen inleder du inte en liten familjedemokratisk förhandling om vad som bör göras: nej, du agerar.
En annan värld är möjlig,
SvaraRaderavi kan vakna upp ur hypnosen.
Kan jag få tipsa om en helt underbar sida?
www.monetaryreform.com
Jag kan rekommendera följande avsnitt av "This American Life" för envar som vill förstå finanskrisen. Visserliggen på engelska, men så pedagogiskt att man förstår.
SvaraRaderaThe Giant Pool of Money
Another Frightening Show About the Economy
Gordon Brown lyckades få initiativet till ett lösningspaket för den här krisen, som vi alla får hoppas visar sig tillräckligt. Han är man och därför hyllar vi nu starka män.
Men av detta följer inte att det på något sätt var givet att det var en ensam man som skulle komma med lösningen . Det hade lika väl kunnat vara G7-gruppen, en sammanslutning av centralbankschefer, den amerikanska kongressen eller EU-länderna gemensamnt som kom med lösningen. Eller varför inte trojkan Hank Paulsson, Nancy Pelosi och Harry Read?
Jag tror mest att det var en slump och en synnerliggen inkompetent amerikansk administration, som gjorde att solen fick skina lite extra över Gordon Brown. Trots det lär han väl bli bortvald och bortglömd inom några år?
Sen gissar jag att den här krisen faktiskt är så djup att vi slipper se några fler globala finansiella kriser på ett bra tag. Det fanns tillräckligt många som varnade för den här krisen för att den skulle kunna ha undvikits. Ingen lyssnade på dem, för alla visste ju att avreglerade marknader fungerar bäst.
Nästa och nästnästa kris kommer att undvikas genom minnet av den här gör att man lyssnar mer på de försiktiga, än på de högtflygande. Det kommer inte att vara för evigt, men det borde kunna hålla 20-30 år.
De var många - då en gång i en annan tid och med en annan krasch och kris, som ropade på en stark ledare.
SvaraRaderaDet fick de, men det gick inte heller så bra.