För en dryg vecka sedan fick 79-åriga tyskan Bettina Schardt hjälp att begå självmord. Hon var inte sjuk, led inte av smärtor. Utan ville bara undgå att hamna på ålderdomshem.
Dödshjälps-aktivisten (vilket ord!) Roger Kusch såg till att hon fick en dödscocktail av malariamedecinen chloroquine. SvD beskrev händelsen.
Man skriver: "När hon tömt sina glas lämnade Kusch lägenheten och kom tillbaka tre timmar senare för att konstatera hennes död".
Allt videofilmades så att bevis finns för att Kusch inte aktivt deltog i självmordet. Videon visades på en presskonferens, där han erbjöd sina tjänster. häromdagen denna händelse.
Har vi rätt till vår död? Frågan är komplicerad, av åtskilliga skäl. Vilket bland annat en debattör i UNT tagit upp. Men att bistå någon till självmord för att man känner skräck inför ålderdomshem bör väl ändå alla anse vara totalt horribelt.
Kanske har Roger Kusch tagit livet av "Rätten-till-vår-död-rörelsen" genom sin cyniska hantering av en människa som är rädd - inte dödssjuk eller drabbad av smärtor - för något främmande. Det som borde bli hjälp och stöd, blev en marknadsföringskampanj för självmord.
Min erfarenhet av dödshjälp är något kluven. Ska skriva om det, men imorgon vill jag skriva om en film som tar upp denna fråga på ett både vackert och värdigt sätt.
torsdag 10 juli 2008
17 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja huvvaligen vad smärtsamt! Vilket underbetyg till hela samhället om de gamla hellre vill dö än hamna i åldringsvården!
SvaraRadera//ninni
Har du sett filmen "Gråta med ett leende" ? Mycket bra fransk film som tar upp temat, rekomenderas varmt. Jag var kluven i frågan innan jag sett filmen, men jag fick en ordentlig tankeställare efter att ha sett den.
SvaraRaderaFinns det ingen gräns för ditt behov av offentligt tyckande om allt mellan himmel och jord?
SvaraRaderaHar vi rätt till vår död??
SvaraRaderaHar vi rätt till att medicinera oss till ett längre liv?
Har vi rätt att förmultna på ett ålderdomshem i en dimma av alzheimers ?
varför ska människor leva upp till 30-40 år efter pensionen som en sämhällsbörda?
Vad finns det för värdighet i att dö på ett åldershem?
Hellre dö ung och lycklig än dö gammal och deprimerad.
Det bruna Tyskland resonerade ungefär så på 1930- och 1940-talen.
SvaraRaderaDen som var svag skulle gallras bort, så som trädgårdsmästaren gör med sjuka växter, och naturen med svaga individer bland djuren. Mänsklig kultur strävar åt ett annat håll. Det är alltså skillnad på natur och kultur.
Har vi rätt till vår död? Javisst. Att ta livet av sig i Sverige är inte olagligt, till skillnad från en del andra länder. Så långt finns inga problem. Vill man inte bli gammal behöver man inte, utan kan hänga sig/skjuta sig/dränka sig/gasa ihjäl sig precis hur mycket man vill. Så långt är allt okomplicerat. Men när man av någon anledning måste ha hjälp av någon annan för att dö blir allt oerhört mycket svårare och mer komplicerat. Jag vet inte själv vilket ben man ska stå på. Å enda sidan kan man inte förneka människor rätten att själv bestämma över sina liv eller sin död och även handikappade människor bör förstås omfattas av detta. Men samtidigt känns det bisarrt att den svenska sjukvårdens uppdrag i så fall skulle omfatta även att aktivt döda medborgare. / Thomas
SvaraRaderaIndivider bör ha rätt till sin egen död. Så långt tror jag de flesta är eniga om. I ett samhälle som jag vill leva i bör människor hjälpa varandra. Det handlar i detta specifika fallet om en attityd. Ska dödshjälp ligga i första eller sista facket? Jag menar på att det givetvis bör ligga i det sistnämnda. Samhället ska ju eftersträva människors livsnjutning. För att vara mer konkret anser jag att det borde ligga ett mycket omfattande arbete före man ska ha "chansen" att få dödshjälp. Ungefär som när man bestämmer sig för att skaffa barn eller tattuera sig. Det är viktigt att det aldrig få bli ett förhastat beslut, men att möjligheten ändå finns där tycker jag borde vara självklart. Det går inte ut för någon annan om en människa professionellt sätt ges möjligheten att ta sitt eget liv.
SvaraRaderaDet var förresten jag som skrev föregående post. //Vihelm Andersson
SvaraRaderaDet vidriga är att man ens ska behöva ställa den fråga du ställer här!
SvaraRaderaMen jag förstår att man är livrädd att hamna i äldrevården - jag har sett den och jag tänker se till att jag inte hamnar där! Jag vill inte sluta mitt liv i sådan förnedring som jag sett andra få göra.
Går sedan den föreslagna lagen om rätt att tvångsmedicinera gamla igenom, såvida den inte redan är antagen - då kommer nog självmorden bland äldre att öka rejält.
Man får skilja på aktiv resp. passiv dödshjälp. Den aktiva modellen skrämmer. Den passiva finns redan i praktiken, och går ut på att i vissa lägen inte förlänga livsuppehållande åtgärder.
SvaraRaderaMan bör kanske ställa sig frågan vad en "värdig död" egentligen innebär.
SvaraRadera"Värdig död" är nog ett relativt begrepp. Går soldater i krig en värdig död tillmötes?
SvaraRaderaMed militärens mått mätt är det "heroiskt" att dö även i ett lerigt dike. Tapperhet i fält, kallas det väl. Också många civila människor dör av krigshandlingar, även av naturkatastrofer och farsoter. Ja, vad är då "värdigt", egentligen?
Att avrättas på en klinik är antagligen det mest oetiska, näst mord. Men då kommer nästa fråga: I vad ligger den principiella skillnaden mellan abort, dödshjälp, avrättning och dödande i fält?
Vad är ett värdigt liv eller en värdig död? Det finns oerhört många lager på den löken. Liksom det finns på begreppet att vara "handikappad". Hur man upplever sitt liv eller hur handikappad man känner sig pga ngn sorts funktionsinskränkning är förstås oerhört subjektivt. Det kan dessutom variera hos en och samma person under dennes liv. Även en person som varit rädd för att bli gammal kan förstås komma att njuta av sin ålderdom, trots allehanda krämpor och ev. vistelse på någon vårdinrättning. / Thomas
SvaraRaderaTack för alla inlägg!
SvaraRaderaNinni: Det är kanske just här det stora problemet uppstår: kommer människor att känna att de ligger samhället till last, om de kräver en god åldriingsvård, och därför forceras att begå självmord.
Heiti: Kanonfilm!
Anonym: Du väljer ju själv om du skall kika in på min blogg. Så mer offentligt än så är det inte.
Det är ingen skillnad på aktiv och passiv dödshjälp, förutom att aktiv i vissa lägen är mer human.
SvaraRaderaKlart man har rätt till sin egen kropp. Vem skulle annars ha rätt till den? Och hur skulle dessa isf. motivera den rätten?
SvaraRaderaSjälvägandet är grundbulten i liberalismen. Från det kan resten härledas.
Modigt och sjyst att erbjuda sina tjänster så. Nödvändigt! ... Läs gärna dikterna och citaten om dödshjälp på denna blogg http://eutanasi.blogg.se/
SvaraRaderadikterna finns även på www.poeter.se/thomastanmaya