Gång på gång när jag läser boken tänker jag på vilken lysande teveserie, kanske som julserie i tre delar, denna bok skulle kunna bli.Dialogen är rapp, persongalleriet elegant sammansatt och handlingen drivs hela tiden framåt till ett överraskande slut. Författaren arbetar med cliffhangers, som gör det svårt att lägga ifrån sig boken.
Boken heter Silverforsen och är skriven av Elin Wägner. Dags för SVT:s kultur- och underhållningsavdelningar att ta sig en funderare på julserien 2009 - det är då 60 år sedan Elin Wägner avled. Läs hela recensionen här!
Kort utdrag ur boken, som, bland mycket annat, är som hämtat från nutid: "Men behovet av att hålla uppe en hög standard i sitt levnadssätt var för honom, som för så många andra män ett ofrånkomligt tvång, och han kände inte sättet att kasta det av sig. Han offrade den största lyx i världen, rätten att få använda sina dagar till det han helst ville, för den tämligen enkla och tvivelaktiga lyx, som kunde köpas för pengar..."
Birger! Du gör en stor kulturinsats som recenserar Elin Wägners böcker. du gör det med stor kunskap och, för att citera dig själv när du skriver om Elins sätt att skriva, med elegans. Vem kunde veta att du var så bevandrat i kultur?
SvaraRaderaKära vänner och läsare av denna blogg: gå till era bibliotek, fråga efter Silverforsen, låt dem plocka upp boken från källaren, där den säkert finns, och låt bibliotekets personal få veta att det är en glömd kulturskatt!
Elin Wägner är skamligt bortglömd och skälen till detta kan man verkligen fundera över. Silverforsen är en bra start för den som vill läsa Elin Wägners tyngre romaner. För den som vill ta del av den svenska rösträttsrörelsens historia på ett humoristiskt och kavat sätt är Pennskaftet en bra början.
Miljömuppen visade sig vara en kulturmupp. Men mupp likt förbannat.
SvaraRaderaSynd bara att Wägners böcker är så svåra att få tag på!
SvaraRaderaJo, det är på antikvariat för det mesta - finns ju på nätet. Biblioteken är också tvingade att ta hem dem när efterfrågan kommer. Förresten är Birger visst på väg att bli invald i styrelsen för Elin Wägner-sällskapet. Därmed får man en kolossal urkraft!
SvaraRaderaHanna F
Hanna F, om du bara visste hur jag försökte få bibliotekets personal att ta Elin Wägners böcker från källaren upp till ljuset. Men förgäves.
SvaraRaderaDessvärre är Elin inte ensam om att ha glömts bort. Ett exempel på en "olyckssyster" är väl Margit Friberg, som även hon skriver om kvinnoöden på ett lysande sätt.
Gröna tankar
Det är ett intressant språng som den offentliga Birger Schlaug gör. Natur och miljöintresse har ofta uppfattats som motsatsen till kultur. När politiker talar om hur de finner kraft på sin fritid så säger, enligt ett radioprogram för någon vecka sedan, alla att de går i skogen eller något liknande, medan kultur är något som aldrig kommer upp. Birger Schlaug har tidigare avslöjat sitt intresse för musik, till och med opera vid sidan av rockmusik. Elin Wägner kanske mest lockat för hennes åsikter men att det före detta språkröret nu ger sig ut på så hal is som att recensera romaner tyder på ett äkta intresse för litteratur. Natur och kultur kan kanske därmed sägas vara två sidor av samma mynt, kanske.
SvaraRaderaSvar till Anonym 17:39
SvaraRaderaPå ett djupare plan finns det naturligtvis en konflikt mellan natur och kultur. Utan kultur är människan blott och bart natur, ett djur bland övriga djur. För att bli människa måste hon höja sig över naturen, tillägna sig kultur, d.v.s. icke-natur. Tänker ofta härpå när miljöfrågor debatteras. Det finns en reell konflikt mellan den orörda naturen och den mänskliga existensens inneboende strävan efter icke-natur. Människan vidrör naturen och skapar kultur, ett eget upplevelserum. Detta kan skapa negativa följder både för människan själv och för naturen. Det är ett dilemma som vi i grunden inte kan ta oss ur, med mindre än att vi åter blir fullständiga naturvarelser. Det vi kallar miljöhänsyn kan ses som en kompromiss mellan naturens möjligheter att fortsätta vara natur, och människans möjligheter att fortsätta vara människa, en kulturvarelse.