"Så egentligen är problemet inte att nån eventuellt stannar hemma med ett kanske inte sjukt barn och VAB-skriver sig, utan tvärtom att en massa sjuka och snoriga barn lämnas in på dagis av stressade småbarnsföräldrar som måste JOBBA".Stefan Sundström, i Dagens ETC. (Bilden föreställer förkylningsvirus, sådana som majoriteten i riksdagen värnar genom sin fundamentalistiska arbetslinje... Det är i stort sätt den enda art som regeringen värnar.)
Du är makalös med din lättja, Birger. Uträttar du ingenting, eftersom du hela tiden propagerar för att vi inte skall arbeta? Om vi inte arbetat, hade du exempelvis inte kunnat sitta här i dag och skriva i din blogg... Du hade inte haft någon dator och du hade förmodligen inte heller existerat. Förhåller det sig inte i själva verket så, att många människor i dag parasiterar på dem som arbetar? Detta vore någonting för dig att skriva om.
SvaraRaderaTill Anders: Dela på jobben är en grön devis. Att vissa jobbar ihjäl sig medan andra inte jobbar alls, det är förstås inte rättvist.
SvaraRaderaMen summan av alla innovationer och makapärer som uppfunnits sedan vi införde 40- timmarsveckan, borde någonstans resultera i att vi alla borde kunna jobba mindre och leva mer (de sista orden lånade från en Grön debattör vars namn jag nog inte behöver nämna)...
Haha! De där som propagerar för sex timmars arbetsdag arbetar ofta mest av alla. Birger Schlaug är ett dåligt föredöme för "sänkt arbetstid", få har väl jobbat så mycket som han. Läste i en tidning att han hade sammanhållen ledighet i en vecka under sin tid som partiledare. Att leva som man lär ökar trovädigheten, Birger!! Hur mycket var du hemma hos dina barn när de var små????
SvaraRaderaEntreprenör med 60 timmars arbetsvecka.
Anders anser tydligen att det är helt okej att skicka sjuka ungar till dagis, där de smittar ner andra ungar, för att man själv skall göra karriäroch tjäna pengar. Barns rättigheter bör vara att slippa utsättas för alla virus som snoriga ungar för med sig till dagis!
SvaraRaderaAtt arbeta är att vara verksam. Men det är ju skillnad på förvärvsarbete och exempelvis hobbyarbete, föreningsuppdrag etc. I ett enahanda jobb dagarna i ända slits man lätt ner i t.ex. nacke och skuldror, gäller bl.a. frisörer. För att inte tala om fabriksarbete och andra yrken, där tunga lyft ingår.
SvaraRaderaFör väldigt många människor är därför De grönas idéer om friår mm av stor betydelse. Den som tror, att friår vore detsamma som att ligga i hängmattan ett helt år, har antagligen missförstått det hela. Livet kan nog bjuda på mer utvecklande aktiviteter än så.
Gröna tankar
Ett svar till Tony Johansson:
SvaraRaderaJag vill inte påstå att allting är bra i dagens svenska samhälle, en hel del behöver säkert förändras. Men innan vi välter samhället är det nog klokt att något undersöka de argument som finns för att samhället ser ut som det gör i dag. Den unga generationen saknar ofta sådan bakgrundskunskap.
Nu säger du att vi ska ”jobba mindre och leva mer”. Det låter ju med ett modernt ord häftigt. Men är det egentligen så mycket bevänt med livet om du står utan pengar? Fråga dem som är arbetslösa eller har låg lön, lever dessa människor mer, eller bättre, än vi andra?
Att inte arbeta alls leder inte heller till någon lön, och då är det svårt att klara sig utan samhällets ( = vårt) stöd.
Det fanns en norrman, Christian Vennerød, som i början på 1980-talet gav ut en bok som hette just ”Arbeta mindre – Lev mer”. Den var väldigt i ropet i början (debatten om kortare arbetstid har ju kommit och gått i 2000 år…) men glömdes sedan bort. Emellertid, jag hade några vänner på den tiden som prövade hans recept. Arbeta mindre. Vad ledde det till? Tja, eftersom jag själv på den tiden tjänade ganska bra, hade jag både den ene och den andre allt som oftast hängande utanför min dörr bedjande om ”ett litet lån”. Deras nya, ”arbetsfria” liv upptogs, ju längre tiden gick, av att skaffa pengar (dvs låna pengar av andra) till än det ena, än det andra. Visserligen var dessa föregångare på det klara med att en kortare arbetstid skulle leda till att man fick avstå från mycket av livets goda. Detta var ju själva poängen; den som avstår behöver inte arbeta lika mycket. I teorin lät detta klart som korvspad. Men sedan kom det till verkligheten, ju, och den var inte lika revolutionär. Det var helt enkelt svårt för dem att avstå. I början gick det lättare, men med tiden insåg de att ett gott liv faktiskt kräver både det ena och det andra, och sådant kostar pengar.
Back to business, alltså! Nytt jobb, högre lön, mer av livets goda. Sedan kom från dem även ett ideologiskt angrepp på Vennerød och hans kardinaler. Är det inte i själva verket så, invände man, att allt det som människan gör är just det som skiljer henne från djuren och alltså gör henne till människa? Vi arbetar för att producera saker och tjänster som vi behöver i våra liv, som underlättar för oss och som skänker oss nya upplevelser, ja gör oss lyckliga. Det är ju något väldigt grundläggande mänskligt över allt detta, en process som i princip funnits så länge vi gått upprätt och sedan vi formade det första arbetsredskapet. Genom denna process steg människan fram ur naturen och började skapa sig en egen, mänsklig tillvaro. Och på den vägen är det.
Vad är det då som säger att denna ”mänsklighetsskapande” process nu ska upphöra? Om den ska upphöra, varför ska den upphöra just nu? Varför upphörde den inte redan för 2000 år sedan? Jo, nu har några av oss fått för sig att ”nu räcker det”. Nu ska vi ”arbeta mindre” och ”leva mer”.
En historisk betraktelse ger vid handen att många människor under tidigare skeden arbetade långt mycket mer än vad vi gör i dag. Största delen av dygnet handlade om slit och släp från tidig morgon till sen kväll, sedan på huvudet i ”loppelådan”. Men att detta arbete ligger i botten på det samhälle vi har i dag är det inte många som reflekterar över.
Själv har jag som släktforskare grävt fram hur mina anor arbetade tills de dog i ”enkla” sjukdomar före 50 års ålder. Säkert hade de mått bättre av mindre arbete, men hur skulle det ha gått till? Arbetet ledde så småningom till att arbetet blev lättare och att produktiviteten steg undan för undan. Sjukdomar besegrades genom arbete, barnadödligheten sjönk genom arbete och den genomsnittliga levnadsåldern ökade genom arbete. Bakom varje framsteg låg arbete och åter arbete, ingenting fick man gratis.
Så genom tidigare arbete kan vi i dag arbeta mindre. Räknar vi in semestrar och all annan frånvaro från jobbet arbetar vi i själva verket väldigt få timmar. Samtidigt omger vi oss med en, historiskt sett, fantastisk människoskapad tillvaro. Se bara på IT-utvecklingen. Hur mycket arbete ligger inte bakom den? Men som alltså nu underlättar för oss inom en lång rad områden. Och vem vet vad som kommer runt hörnet? Robotar i hushållet, nanoteknik, skräddarsydda mediciner, osv. Men det kräver som sagt arbete och åter arbete.
Slagordet ”Arbeta mindre – lev mer!” skorrar falskt i ett samhälle där vi redan arbetar så lite. Och visst LEVER vi mer i dag! Själv växte jag upp på 1950-talet och har alltså lite perspektiv på livet och dess möjligheter. Vi är kanske inte lyckligare i dag, men visst är möjligheterna mångdubbelt fler. Lycka har ofta att göra med förmågan att se skillnader. Om alla är lika rika eller lika fattiga är ingen heller lycklig. Kanske är det också så att om ingen äger den historiska bakgrunden till dagens samhälle, då är ingen heller lycklig, men den som vet hur det var förr äger också en förutsättning för att uppskatta dagens samhälle och kan därmed uppleva lycka.
Slutligen vill jag rekommendera en BOK: ”Arbete – Ur arbetets idéhistoria” av Arne Helldén, utgiven på Gidlunds förlag 1979. Baksidestext: Arbete och arbetets villkor är grunden i människans samhälleliga liv. Och liksom dess villkor förändrats genom historien, har också synen på arbetet växlat. En huvudlinje har varit det kontemplativa idealet med sina rötter i den platonska idealismen. Detta passiva ideal har i vår samhällsutveckling stått i skarp kontrast till de aktiva ideal, som bl a sofismen, upplysningsfilosofin och marxismen företrätt. Arne Helldéns strandhugg i idéhistorien är en skarpsinnig och stimulerande genomgång av dessa traditioner alltifrån Platons dialoger till dagens debatt om människan och tekniken.
Anders, du är så klok, och så många ord du skriver.
SvaraRaderaMin pappa var Filosof och Hundägare.
Han lärde mig: "Bit ej den hand som föder dig". Men Jag biter mina Hussar: "Vov,Vov".
Lider Du av (o)medveten underordning under Makten?
Någon svävar utanför den gröna planeten. Lite omvänt lån, signerat.
Grönt Nyfiken Emeritus
Ja, Anders behöver många ord för att få fram det som ligger honom varmt om hjärtat. Men han har inga
SvaraRaderaonödiga ord, ej heller är han oförskämd mot Birger. Anders är saklig. Han har tungt vägande substans i sin text.
Vi som uppfostrades på 1930-talet fick lära oss hur bra det var med den nya framrusande tekniken, hur människan kunde avskaffa "Råttor & Vägglöss-samhället" och istället få en anständig standard för alla.
Efter ett antal decennier uppträder något som kan kallas gröna tankar, iregel hos en yngre generation. En del av oss äldre drabbades då av en liten chock, när det påstods att vi nu hade nått en punkt, där den upp-skjutande standardhöjningskurvan behövde planas ut. Nu var vi klara med den materiella välfärden, nu skulle den bara fördelas jämnare. Sedan skulle vi lägga tillväxten mer på det andliga området(behöver inte betyda bara kyrklighet). Vi kunde nu jobba mindre och leva mer. Vi skulle få klenare kassa, men också lägre kostnader. Vi skulle bruka, men ej förbruka Moder Jord. Vi skulle alltså arbeta i avsikt att verkligen leva, inte tvärt om.
Usch och fy, tyckte vi, 30-talets barn (ty vi var ju redan programmerade). Och det tycker vi fortfarande, trots polarisarnas nedsmältning. Sänk bensinskatten, tuta och kör! kan det nästan låta från det allra råaste tillväxt-lägret. Men så menar nog inte Anders.
Gröna tankar
Första meningen ovan, låter som något ur Vargen och Rödluvan.
SvaraRaderaMusikalisk
Tag gärna bort 17:20, den, min, hamnade fel och denna kommentar. Vänligen.
SvaraRaderaHej Gröna Tankar
SvaraRaderaDet som skrämmer mig hos dig och Anders är att ni som döda fiskar flyter med strömmen!!!
Ronald
Gröna Tankar! jag menar inte så illa!
SvaraRaderaOm man bortser från den absurda diskussionen ovan, så ha Birger rätt: snorigt folk ska hålla sig hemma och se till att de inte ska smitta ner andra. Vill ni dela med er av snuvan till andra,å är det bättre att ni tittar in på närmsta moderatkansli, ty de anser att snuvan ska delas av alla. För hur hade de annars tänkt om de ny sjuklönereglerna?
SvaraRaderaSura gubben
Birger, jag vill tacka dig för en alldeles utmärkt blogg! Du är en stor inspirationskälla. Idag är det ett tabu att ifrågasätta "the economic man". Minsta kritik av kapitalism, frihandel eller tillväxt och man blir klassad som kommunist.
SvaraRaderaAnton
Anonym 10:21:
SvaraRadera"Minsta kritik av kapitalism, frihandel eller tillväxt och man blir klassad som kommunist"
Mitt svar: Det är väl att ta i, men argumenten mot kapitalismens, frihandelns och den ekonomiska utvecklingens kritiker är ju massiv. Har du missat de senaste 25 åren?
Jag vet ingen som propagerar för att man skall ta sjuka barn till dagis.
SvaraRaderaDäremot så läser jag en massa åsikter som verkar handla om att använda barns eventuella förkylningar som argument för att arbeta mindre. Barnen blir ett svepskäl för att de tjusiga gröna idéerna om ledighet, friår och annat flum skall förverkligas. Det är varken schysst eller sakligt, men vill man klaga på regeringen så verkar det inte finnas krav på att vara schysst eller saklig.
Jag önskar jag levde i det utopia som Birger och vissa andra verkar drömma om. Man slapp arbeta och kunde dessutom se det som man hjälpte andra att få arbete samtidigt som man sparade på jordens ändliga resurser. Vad härligt det hade varit.
Inte konstigt att regeringen värnar om de där "krabaterna" du har avbildat här. De ser ju ut som diamanter :-(!
SvaraRadera