Livet är som en grapefrukt...

På hotell serveras ibland grapefrukthalvor till frukost. De är i det närmaste omöjliga att inta om de inte är färdigskurna eftersom varje försök leder till att grapefruktsaft sprutar ut på kläderna. Grapefruktfläckar på skjortan är och förblir oförlåtligt i den värld där man hamnat. Ty där bedöms människor efter kläderna snarare än efter vad man har att säga eller vem man är.

Jag har haft den uppfattningen att grapefrukt måste serveras på så sätt att fruktköttet lossats från skalet och klyftorna lossats från varandra innan de läggs upp på frukostbordet. Men har ändrat uppfatnting. Så här var det....

Det var på ett av de finare hotellen i Paris jag mötte den fine mannen från det fina företaget. Det var 90-tal. Det fina företaget ägnade sig visserligen åt något så primitivt som att skruva ihop olika delar så att de tillsammans blev dammsugare men uppfattade sig ändå som något mycket stort och avancerat, och för denna missfarelse fick man förstås medhåll från de flesta ekonomireportrar.

Hur som helst: Med ett piggt morgonhumör satte sig den fine mannen vid det bord där jag åt min frukost. Han hade lagt marmelad, ägg, croissant och en halva grapefrukt på brickan och sekreteraren, som satt vid ett annat bord, kom med en kopp kaffe. I bakgrunden hördes Patricia Carli sjunga Oublie que je t´aime.

- Så här skall grapefrukt serveras. Det är stil på det här hotellet, sa den fine mannen med fingrar gula av nikotin.

Vi diskuterade frukostar och politik och huruvida Patrica Carli var stor på sextiotalet eller sjuttiotalet. Vi diskuterade också genombrottet för centraldammsugare. Han gillade inte centraldammsugare. Kortsiktigt var det bra. Långsiktigt var det dåligt. Det berodde på att man förmodligen inte kunde räkna med att omsättningen på burkar, där dammet samlas, blir lika stor som den mer modekänsliga traditionella dammsugarmarknaden. Jag trodde inte mina öron.

- Det är ju bra mot allergier, försökte jag.

- Det finns bra läkemedel för allergier, svarade han.

- Har du aktier i Pharmacia, frågade jag.

- Ja, för fan, svarade han och lyfte upp en klyfta av grapefrukten. Det var blodgrapefrukt. Läkemedel är framtiden. Tänk dig själv när nu Kina går över till marknadsekonomi. Kombinationen ökad ekonomisk frihet, ökad konkurrens och ökade krav är som gjort för Losec. Jag är ärlig och rak. Aktier i Astra och Pharmacia är bra placeringar. Pengar och hälsa går hand i hand. Rakt och ärligt.

Det var ungefär så han sa. Och han fortsatte:

- Det är så här den skall serveras. Det stänker ju så förbannat om man själv ska försöka sig på det. Livet ska vara som en färdigskuren grapefrukt. Friskt och gott och bekvämt. Det är så vi vill ha det, eller hur? Fast du vill väl ha den biodynamiskt odlad förstås. Och det kan jag gå med på. Biodynamiskt odlad. Vi måste vara rädda om naturen. Jag har en sommarstuga i skärgården.

Erkännas skall att det inte tillhör vanligheten att det fina folket uttrycker sig så verbalt rakt så tidigt på morgnarna. Vi kom in på pigdebatten. Självfallet var det fullt rimligt att familjer skulle kunna anställa pigor, som var aktuellt redan då.

- Det är ju inte så vanligt med hemmafruar nuförtiden, sa han fryntligt och intet ont anande. Jag slutade lyssna och övergick till Svenska Dagbladets ledarsida. Ont skall ju med ont fördrivas.

Livet som en färdigskuren grapefrukt, täntke jag. Friskt, gott och bekvämt. Inget kladd. Låt någon annan sköta kladdandet. Tanken är väl inte ny, även om bilden är ny. Västvärldens rikedom beror ju till största delen på att vi låtit andra sköta kladdandet. Vi låter andra kladda med uran - ursprungsbefolkningar drabbas hårt av bl a leukemi efter uranbrytning. Vi låter andra kladda med tillverkning av billiga kläder - för att vi ska få dem tillräckligt billiga har hundratusentals människor fått i sig cancerframkallande kemikalier som man sprutar på bomullsodlingarna. Vi låter andra kladda med bananodlingarna - tusentals fattiga dör årligen som följd av den kemikaliserade bananproduktionen. Snittblommorna som odlas i Colombia - billiga och vackra här till priset av fattiga människors ohälsa och förnedring där.

Billiga råvaror, billiga varor, billiga blommor, billig mat till oss. Gröna drömmar om att frihandeln omgärdas med miljökrav slås sönder av de som ännu inte förstått att människovärde är viktigare än billiga varor till de redan rika. Den friska, goda grapefrukten ska ligga färdigskuren. Utan att vi har blivit berörda av kladdandet.

Numer skär jag upp min grapefrukt själv. Visst var det väl på sjuttiotalet Patricia Carli var stor?

(Texten är en förkortad version av ett kapitel i Svarta Oliver och Gröna Drömmar.)