Grön politik utan visioner ger inga opinionsvinster....

Klimatfrågorna är hetare än någonsin. Ändå har miljöpartiet, enligt den stora SCB-mätningen, tappat lite. Ligger bara på drygt 5 procent. Vilket kommenteras i bland annat DN och SvD. Det görs dessutom stort nummer av att s och v har egen majoritet och att mp därför inte behövs för regeringsskifte.

Överraskande med taskiga siffror för De gröna? Nej, inte alls!

Det är nämligen ingenting som säger att De gröna gör opinionsvinster bara för att miljöfrågorna dominerar samhällsdebatten. Tvärtom - förra gången miljön var stor (inför valet 1988) tappade partiet i takt med att sälarna dog och alla partier (utom moderaterna) började prata miljö.

Innan sälarna, och innan andra partier började prata miljö, hade De gröna kring 10 procent i opinionsmätningarna. Lyftet inför valet 1994 berodde inte heller på miljöpolitiken, utan på systemkritik: vi krävde att man skulle tygla marknaden, införa Tobinskatt, hävdade att lönearbetet måste avdramatiseras genom bland annat sänkt arbetstid och drog oss inte för tala om en kulturrevolution för att människor och livet skall tas på allvar. Människor är mer än ekonomiska varelser - vi är biologiska, sociala och kulturella varelser. Och det är en enorm skillnad på att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser eller för hela männsikor.

Vad kan man lära av vår samtidshistoria? Jo, att den klimatkampanj som De gröna nu driver inte tänder eldar i människors hjärtan. Kampanjen handlar om mycket teknofix, med bland annat några miljarder mer till järnväg (inget fel i det), men saknar helt diskussion om livsstil och kritik av konsumtionssamhället. Det saknas visioner, drömmar, utmanande livsglädje. Därmed reducerar man sig själv till ett ganska utbytbart parti - det visar sig också att sossarna tagit väljare från miljöpartiet.

Dock: troligen är partiets strategi att inte sticka ut för mycket, för att därmed tillsammans med sossarna dra hem minst 50 procent och kunna ställa krav på regeringsmedverkan. Problemet för De gröna är det kan räcka för sossarna att göra upp med vänsterpartiet (vilket sosseväljare finner mycket mer attraktivt än att göra upp med De gröna, samtidigt som Sahlin vet att det inte kostar något att få stöd av vänstern). Jag tror att De grönas strategi är ett gigantiskt misstag. Suget efter något annat, än mer av det vi redan har, är enormt. Partiet riskerar att inte fånga upp detta av pur rädsla.

En naturlig möjlighet finns dock: När Maria Wetterstrand kommer tillbaka från sin föräldraledighet kan De grönas partistyrelse snyggt och snabbt ändra partiets profil om man så vill - bli mer systemkritiskt, och passionerat och offensivt våga driva en stark grön vision. De som vill "skylla på" Peter Eriksson gör det lätt för sig: självfallet är det partistyrelse och riksdagsgrupp som har makten att driva politik, och därmed också förmedla bilden av partiet.

Att smyga in en ny strategi när Maria återkommer är således ett klokt sätt att hantera det misslyckande som man förmodligen upplever. Nog är det just så man måste agera? Nu när man fått svart på vitt att det inte räcker med att göra politik av lite mer av samma sak som alla andra numera säger sig vilja...