När försvarsminister Odenberg avgick så var det med kyliga reaktioner i nacken. När Karla Lopez lämnade både riksdagen och miljöpartiet så var reaktionerna inte svala från partiets ledning, de var iskalla. Nästan grymma.Miljöpartiets kvinnliga gruppledare i riksdagen, Mikaela Valtersson, säger: "Hon har inte bidragit till vårt arbete och för oss som parti blir det ingen större skillnad.". Hon slår vidare fast att Karla Lopez har "personliga problem".
Om detta vet jag intet. Däremot vågar jag med säkerhet påstå att en politiker som varit man inte kunnat såga en ung kvinna på det sättet utan att det skulle bli våldsamma protester. Ur miljöpartiets synpunkt var det därför strategiskt rätt att låta den kvinnliga gruppledaren - partiet har förtås även en manlig - stå för sågningen av både politikern och personen Lopez.
När jag var ung och fräsch som politiker - jag var i Karla Lopez ålder - så kunde jag drämma till äldre politiker av både han- och honkön utan att uppfattas som stöddig, utan tvärtom som offensiv och tuff. När medelåldern började göra sitt intåg så fanns det ingen värre debattsituation än att möta en ung kvinna: hur man än debatterade så kunde det lätt uppfattas som manlig härskarteknik och politikerfasoner. Jag klarade mig nog ganska bra, trots allt, men det gällde att tassa i filttofflor, vara överslätande vänlig och inte låta sig provoceras, om man skulle vinna debatten i åhörarnas öron.
Utifrån detta perspektiv hade det varit förödande för miljöpartiet om någon man från partiledningen sågat Karla på det kyliga och grymma sätt som man nu gjorde. Det är möjligt att Karlas bästa gren inte är att sitta i riksdagen - för hur många är det bästa gren? Det är möjligt att hon förr stigit av uppdrag i förtid, vilket påstås på en blogg. En tidigare riksdagsledamot, med ansvar för försvarsfrågor, skriver på sin blogg att hon inte sällan befann sig i minoritet i riksdagsgruppen, men att "om man vill ändra en partilinje och påverka politiken, handlar det som jag ser det om hängivet arbete". Men jag skulle nog tro att det är en viss skillnad om man har "partiledningen" mot sig eller med sig i de frågor man vill driva inom sitt sakområde...
En av de frågor där Karla Lopez haft konflikt med riksdagsgrupp och partiledning är frågan om svensk trupp i Afghanistan. Hon skriver på Politikerbloggen
När partiledningen gick med på att skicka soldater till Afghanistan blev jag mycket orolig. Bortförklaringarna den gången handlade om att en enskild ledamot satt igång en process som man inte kunde backa ifrån. Det såg dessutom bra ut för miljöpartiet, sade ledningen. Vi uppfattades som “seriösa”. Nu började jag ana att det låg en hund begraven någonstans. Därför engagerade jag mig allt mer i frågan.
Sägas skall att Karla Lopez drev en pacifistisk linje i valrörelsen, och tog sig in högt på riksdagslistan med det budskapet. Nu menar hon att det är högt i tak på kongressen "men sedan följer inte riksdagsgruppen kongressens beslut. De omtolkar massor."
Hennes efterträdare i riksdagen, Lage Rahm, menar också att man skall följa partiets politik. Frågan är då om det är kongresser eller partiledning som slår fast partiets poltik och strategi. Så vitt jag begriper har kongressens uppfattning varit att man inte skall samköra så hårt med sossarna som partiledningen ändå tycks göra.
Personligen förstår jag inte, om det nu är så, varför partiledningen skulle vilja motverka att några gröna riksdagsledamöter försöker driva en grönare linje än majoriteten. Där tror jag att man måste ha stor tolerans och närmast vara uppmuntrande. Det är på det sättet man kan värna sin identitet och hålla partiet levande.
Det som diskuteras alldeles för lite i miljöpartiet är rotationsprincipen. Hur kan man behålla politsk erfarenhet och samtidigt leva upp till rotationsprincipen. Det blir en fara när Peter Eriksson enbart hållit på med politik på heltid sedan slutet av 80- talet. Maria Wetterstrand har mig veterligt till största delen försörjt sig på politik under sin yrkeskarriär. Detta skapar en ledning som vill anpassa sig och bli som alla andra med målet att nå ministerposter. Det skapar problem om det kommer in ngn som Karla som vill utmana partiledningens åsikter.
SvaraRaderaRobin
Alla partier, miljöpartister, sossar och moderater, går från en situation där kongressens uppgift är att detaljstyra (nåja) partiets politik till att välja en ledning man gillar, som sedan får fria händer.
SvaraRaderaOm ledningen inte levererar (makt, röster, inflytande) sparkas den och ersätts av en ny som förhoppningsvis klarar det bättre. Lite som ett börsbolags relation till sina aktieägare.
Under tiden får partiaktivisterna vänja sig vid att bli överkörda och se sina heliga kor slaktade.
Jag tror inte att det här är en enbart dålig utveckling, och dessutom det enda möjliga resultatet av allmänhetens allt svagare partipolitiska intresse (medan det politiska icke partianknutna intresset ständigt stärks).
Man kan ju se det ett demokratiskt problem att engagerade folkrörelser ersätts av opinionsundersökningar och fokusgrupper, men...
Är det kanske inte mer demokratiskt att partierna tar hänsyn till hela folkets medelåsikt än medelåsikten i den politiska eliten, även om den är aldrig så stor och bred?
Det var ju en spännande vinkling om kvinnors möjlighet att vara tuffare mot unga kvinnor. Så är det förstås när man tänker efter, men i detta fall kanske det är så att Valterson är den gruppeldare som syns mest utåt i alla frågor. Vad gäller Lopez så blir jag inte klok på hennes roll, redan från början blev hon bara suppleant och hölls väl på det sättet tillbaka på grund av sin inställning i frågan om tex Afghanistan.
SvaraRaderaMiljöpartiet är väl som alla andra partier, inte mer med det. Lopez verkar ha varit lat, inte kunnat samarbeta och dessutom haft rigida uppfatntngar. Bra att hon avgår och ersätts med en person som verkar vettig.
SvaraRaderaSvar på frågan: Nej.
SvaraRaderaJag vill egentligen inte gå in och debattera för mycket. Jag tycker det är bättre när handlingar talar för sig själva... men jag kan inte låta bli när anonym sa...
SvaraRaderaskriver:
"Lopez verkar ha varit lat, inte kunnat samarbeta och dessutom haft rigida uppfatntngar."
Då är frågan: Har du några belägg för detta? Dela med dig de i så fall för jag känner inte igen det...
Jodå, det skall jag svara på. 2 interpellationer, 3 skriftliga frågor och inget eget utskottsansvar, det är ganska lite, och då uppfattar jag dig som lat.
SvaraRaderaKlok avslutning, för så är det förstås.
SvaraRaderaKarla tycker inte att hon är lat, men hon har en blogg utan nya inlägg sedan i augusti!! Dålig stil, antingen lägger man ner sina bloggar eller också sköter man dem, Det gäller särskilt politiker, Peter Eriksson lade ner sin efter att ha blivit utskåpat för att han misskött den i Aftonbladet.
SvaraRaderaAtt vara framgångsrik som riksdagsledamot är inte detsamma som att ha skrivit flest motioner, interpellationer och frågor (jag själv var en av de mest aktiva på det området under min tid i riksdagen). Istället handlar det om förmågan att slå igenom i debatter, i medierna, hos väljarna, vara kreativ, sätta igång processer och skapa förståelse för nödvändiga förändringar. Sådan förmåga är få förunnad, men alla valda har möjligheter att försöka. I de stora partierna tar det ofta lång tid för ledamöterna att få ordinarie platser i utskotten. I de mindre (mp bl.a.) får de flesta med en gång något slags huvudansvar.
SvaraRaderaMen inte heller det säger allt om ledamöternas kvaliteter. Alla och envar har alltid något speciellt som riksdagsgruppen måste ta vara på och alla, inte att förglömma, är faktiskt valda och har fått väljarnas förtroende.
Gruppledningens hantering av Karla och hennes mandat känns inte alls bra.
För övrigt är rotationsprincipen än av mp:s ädlaste.
F.d. gruppledare för det partiet i riksdagen
"Personligen förstår jag inte, om det nu är så, varför partiledningen skulle vilja motverka att några gröna riksdagsledamöter försöker driva en grönare linje än majoriteten." Då är vi där igen. Birger bestämmer vad det är som är "grönare" än något annat. Tur att någon sitter med facit....
SvaraRaderaJag tycker detta blir mer och mer underligt och jag börjar undra om Karla inte springer iväg lite för långt från sanningen. Hon hade mina sympatier först, men nu har jag läst igenom uttalanden och börjar dra öronen åt mig. Hon skriver på politikerbloggen att partiledningen gick emot partiet i Afghanistanfrågan. Men jag var faktiskt själv på kongressen när den röstade om en motion som ville att Sverige skulle lämna landet med militären, och den motionen röstades faktiskt bort. Jag röstade för den. Men jag tycker ändå man skall vara rättvis och fara med sanning. tack för ordet. En kongressdeltagare
SvaraRaderaNäst sista Anonym: Tja, bestämmer och bestämmer... Det är väl att ta i. Men jag kan ju tycka att, om man läser de grönas partiprogram, så är det knappast ogrönt att driva frågan om sänkt arbettid eller minskad militära aktivitet. Det känns mindre grönt, om man utgår från de grönas partiprogram, att ställa sig bakom svenskt deltagande i EU:s militära tridsgrupper resp förhindra någon grön riksdagsledamot att driva kravet lite hårdare på sänkt arbetetid.
SvaraRaderaSista Anonym: Kanske är det så att Karla menar att riksdagsgruppen gick med på Afghanistanspåret före det att kongressen tog ställning - kongressen ställdes i så fall inför fullbordat faktum och accepterade linjen. Kanske är det så hon menar? Men jag vet förstås inte ett dyft om det.
Min huvudsak i blogginlägget var huruvida en man skulle kunna såga en ung kvinna på det sättet som den kvinnliga gruppledaren gjorde. Det fanns väl något strategisk tanke med att välja sågning av både personen Karla och politikern Karla så hårt - det var ju lite utöver vad som är brukligt. Personligen tycker jag det var obehagligt.
Jag är en av dem som tittar in på din blogg då och då Birger. Jag är inte miljöpartist utan ledamot från ett annat politiskt parti och jag kan konstatera att det var konstigt att miljöpartiledningen lyckades hålla tillbaka så mycket som de gjorde! Jag tror det är många med mig, som har kunnat se hur detta har utvecklat sig i praktiken under över ett års tid, som förvånas över det.
SvaraRaderaIntressant var du får fakta ifrån? Jag har bara i år skrivit 62 motioner. Var av 9 är egna initiativ. Om vi jämför med Mikaela till exempel då har hon skrivit i år 31 motioner av de tre egna initiativ. Innan jag hoppade av hade jag gjort två anförande i kammaren Mikaela bara 1. Detta är bara en del av det som går att mäta. Riksdagsarbetet har så mycket mer som man inte ser. Du kan gå in på för att dubbelkolla: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1111&iid=0705556766027
SvaraRaderaÄven om det inte framgår så var det jag som skrev särskilda yttrande till om Tchad och Darfur betänkanden. Jag såg även till att det fanns en särsklid uttrande till betänkadet UUy i Utrikesutskottet samt har haft en reservation till propositionen om värnplikten.
När det gäller Afghanistan frågan så måste man se till i historien. Partiet säger att vi är pasifistiska ändå skickar man trupper 2001. Som reaktion till det är det några partikamarater från stockholm som vill väcka denna fråga till debatt i kongressen. De lägger en motion om det i kongressen. Den behandlas inte då. Många var kritiska till det sättet organiserade kongressen så att motionen inte behandlades. Nu vet jag inte exakt om man fick vänta en eller två kongresser till för att den skulle behandlas och när man väl gjorde det då var inte frågan aktuellt. Jag tror att till och med då hade partiet backat i frågan men jag är inte säker. Om du säger vilket år det var som denna motionenn avslog då kan jag räkna fram vilket år som var vilket.
När det gäller bloggandet så prioriterade jag bort den till förmån för riksdagsarbetet. Anledningen att jag inte har lagt ner är för att jag vill fortsätta blogga efter riksdagen.
Jag tycker att förtalkampanjer är mycket obehagliga och så som Mp:s ledningen håller på som säger sådana saker att jag är lat och misskött mig utan att ha belägg tycker jag är mycket anmärkningsvärd. Jag blir också olycklig att ni går på sådana kampanjer. Om ni har synpukter på hur jag sköter mig eller inte så ta upp det med mig men gå inte runt och sprid massa lögner är ni snälla. Karla
Har du bara i år skrivit 62 motioner? Var av 9 är egna initiativ? Skriva under och skriva är ju inte riktigt samma sak, eller? Det är ju bara att följa den länk som du skickade, så kan var och en se.
SvaraRadera4 frågor var det som jag gjorde förra året.
SvaraRaderaDu har helt rätt att en del motioner är det bara att skriva under. Men en del motioner där jag har skrivit tillsammans med någon då har jag bollat texten fram och tillbaka med medmotionären. Men om vi håller oss kvar till det jag kallar eget initiativ dvs. skrivit motioner själv. Då har jag skrivt 9 motioner medan Mikaela 3.
En riksdagsledamot arbete är mycket osynligt. Man ska träffa organisationer, lobbinggrupper, ordna seminarium, gå eller delta på seminarium, göra studiebesök, förelasa, gå på möten, nätverka etc. Det är väldigt lite som är dokumenterat men av det som är dokumenterat så kan man se att jag har mer arbete än till exempel Mikaela. Både i år och förra året. Det är bara att jämföra.
Jag har inte varit den flitigaste riksdagsledamoten pga. min arbetssituation men att säga att jag har misskött uppdraget är bara att överdriva.
Det är bara att jämföra med de andra ledamöterna. Av det lilla som är dokumenterat. Jag är inte bäst i klassen men jag är absolut inte sämst och det är starkt gjort under förutsättningarna.
Karla
Mer arbete än Mikaela? Ha Ha Ha
SvaraRaderaHej Anonym och Karla! Det är en intressant debatt på många sätt, men frågan om vem som gjort mest kan vi ju inte lösa här eftersom riksdagsarbetets omfång beror väldigt mycket på sådant som inte syns. Jag är övertygad om att Mikaela och Karla har gjort vad de kunnat utifrån sina förutsättningar och sina roller. Dessutom är det lite trist när man utnyttjar kommentarerna för att möta någon med ett hånskratt. Ja, mig är det okej att bemöta så, men jag vore glad om de som kommenterar inte bemöts på det sättet.
SvaraRadera