måndag 25 juni 2007

Homo Europeus

Succé, låter Carl Bildt meddela efter helgens toppmöte i EU. Jag kan konstatera att orden devalveras när retoriken tar över.

Succé blir det europeiska projeketet den dag det finns en europeisk identitet. Problemet för EU är att detta saknas. I något som liknade panik försökte man förra gången införa nationalhymn, flagga och en konstruerad historiebeskrivning i fördraget. Man talade till och med om Homo Europeus "moraliska och andliga arv". Allt för att skapa illusionen av europeisk identitet. Den här gången har man plockat bort dessa symboler, men i övrigt är det i stort sett samma fördrag som den konstitution som förkastades i några folkomröstnngar förra gången. Vilket också Margot Wallström anser.

Så länge det inte finns någon EU-identitet - och sådan kan bara växa underifrån - så borde ledarna tänka mer långsiktigt än på bygget av sina egna personliga landmärken. Kanske är det denna sjuka som gör att EU-motståndet i Norge fortsätter att vara så högt...

Begreppet "europe" ter sig konstgjort, mer en fråga om geografi än om identitet. Det som oroar mig med EU-ledares jakt på mer eller mindre konstgjord europaidentitet - med paljetter av gemensam utrikespolitik och militär samordning - är tonfall som så lätt övergår i något som kan växa till tesen om "Europa, Europa, über alles".

Jag läser från en liten skrift: "Det är klart att vi tillhör Europa, det har vi alltid gjort... Vi har samma kulturarv, samma demokratiska grundvärderingar som resten av Europa. En sådan enkel sak som att vi alla har bröd - inte ris eller couscous - som basföda, förenar oss. Eller att vi så gott som alla har samma Gud. Vi är helt enkelt rätt lika."

Vem som gav ut den? Nej, det var inte Ny demokrati. Det var TCO.

Att uppifrån bygga identitet medför allt som oftast att skapa känsla av "vi" och "dom". Lägger man till globala maktambitioner och inbillningen att man står för något ädlare och moraliskt mer högburet är det fara på färde.

Lite lustigt - eller rättare sagt obehagligt - blir det allt när socialdemokrater retoriskt försöker upprätthålla skenet av att värna den "svenska modellen" samtidigt som man på ett högre plan strävar efter europeisk identitet.

10 kommentarer:

  1. Europeisk identitet? Det är klart att det får mig att fundera...

    Jag tycker det är lustigt att svenskar ofta talar om Europa och "kontinenten", som om det vore samma sak och Sverige inte hörde dit. Engelsmännen gör likadant: "On the continent, or in Europe, they..."

    Europeisk identitet?
    Holländarna ogillar tyskar (av någon UNDERLIG anledning...) skämtar om belgarna som vi skämtar om norrmännen, tycker att Frankrike är den ideala semesterdestinationen för att där skiner ALLTID solen,tycker att Sverige är SÅ vackert (men där finns ju inga cykelvägar).
    Vad har jag gemensamt med holländaren (förutom att jag så att säga hänger ihop med en...)?
    Jo, vi äter båda kokt potatis (ganska unikt i Europa). Vi säger Ja och Nej på ungefär samma sätt... Samt en massa andra saker...

    Jag kommer aldrig att bli holländsk, jag är svensk. Också europé. Jag kan aldrig bli amerikan, eller asiat. Jag är europé. En grek eller italienare skulle väl säga samma sak? Jag är grek/italienare OCH europé.
    Konstigare är det inte.

    Men varför är EUs ledning så besatt av den europeiska identiteten? Finessen är väl att vi är olika länder, som hänger ihop inom Europas gränser?
    EUs flagga i all ära, men nationalsång?...

    SvaraRadera
  2. Sedan finns det ju andra som stretar och spjärnar emot! Om jag nu känner mig som europé - vilket jag faktiskt gör! Varför kan jag infe få byta bort mitt svenska pass mot ett EU pass, och välja mina representanter från en lista av andra som gjort likadant? I vår datoriserade värld finns inget skäl för tvång i detta avseende - låt var och en välja!

    SvaraRadera
  3. EU söker ju en identietet som skall bygga på mångfald och olikhet. Detta är naturligtvis en omöjlighet om man vill få oss att känna oss som européer.
    Till Carl Jacobson vill jag säga att du ju redanhar ett EU-standardiserat pass...

    Monica O,K. känner sig också hon som europé. Men vad i herrans namn är detta? Vad är "europé"???
    Bengt

    SvaraRadera
  4. Birgers val av bild visar en stor del av det europeiska arvet och Europeisk historia: kolonialvälden, förtryck, slavhandel. Detta är en del av identiteten. Inte känner jag mig som europé, jag har mycket mer gemensamt med amerikaner och canadensare än med greker, bulgarer och turkar.

    SvaraRadera
  5. Bara en kommentar till Sörlänning.
    VILKEN amerikan eller canadensare känner du mer samhörighet med? Amerikanen med cubansk bakgrund, eller italiensk, grekisk, libanesisk, kinesisk...

    Eller tänker du snarare på amerikanen/canadensaren med svensk/engelsk/irländsk/holländsk bakgrund?

    Vad är en amerikan/canadensare? Jo, en som bor inom det landets gränser. Han kallar sig amerikan/canadensare.

    Vad är en europé?
    En som bor inom Europas gränser, borde väl vara rimligaste svaret. Skillnaden är att vi bor inte i Europas förenade stater (inte ännu i alla fall...), utan i en union.

    SvaraRadera
  6. Skulle en potentiell europeisk identitet vara mer konstgjord än t.ex. den svenska? Skulle den svenska identiteten ha växt "underifrån" utifrån någonting "äkta"? Sverige och svenskheten är väl snarare något borgarklassen lanserade för att t.ex. motarbeta internationell arbetarklassidentifikation?
    Dessutom byggs väl den svenska identiteten i allra högsta grad upp kring föreställningar om "att man står för något ädlare och moraliskt mer högburet" än andra, t.ex. i fråga om jämställdhet och demokratiskt förfarande. Argumentera gärna emot EU, men inte med argument som bygger på en essentiell identitetsuppfattning!

    SvaraRadera
  7. Till Monica O.K. Vilken amerikan eller canadensare jag känner större samhörighet med? Jo, så kan man förstås kontra. Men låt mig säga så här: jag känner mycket större samhörighet med stora delar av nordamerikansk kultur och sätt att leva än motsvarande i stora delar av EU. Jag har levt stora delar av mitt liv i Sverige, men jobbat i många länder: I England, Ausgtralien och USA känner jag mig hemma, medan jag i t ex Polen och Italien känner mig som en främmande fågel.

    Till Daniel vill jag säga: Självfallet är äen skandinavisk identitet framvuxen, delvis genom central normgivning. Men det har tagit lång tid av politiskt och kulturellt sammanväxande. "Den svenska modellen" vävdes samman av olika folkörelser på trettio- och fyrtiotalen. Jag tror att det måste få ta sin tid, och har inget emot att syd - nord- och öst i Europa stegvis växer samman. Men låt det i så fall ta den tid det tar!

    SvaraRadera
  8. Sörlänning,
    jag förstår vad du menar, men jag tror att det kanske har mycket med språket att göra. Jag har bott i mer än 10 år i olika länder där jag inte talade språket, man känner sig aldrig "hemma". I Holland kände jag mig genast hemma, men då kunde jag redan språket på förhand, jag har många utländska vänner som har haft det mycket tuffare här.
    Att nu Nordamerika och Australien är så mångfasetterat, men ändå "ett" har kanske mycket med det gemensamma språket.

    SvaraRadera
  9. Tack för alla era inlägg! Jag är inte någon fundamentalistisk EU-motståndare (vad nu det är)men ogillar starkt tre principer med EU:

    1. Den extrema inriktningen på frihandel inom unionen som medför att länder inte kan gå före och ställa högre miljökrav på produkter eller de processer som tillverkar produkterna. Detta är symptom på gammalt, omodernt marknadstänkande där "fri marknad" går före miljö- och hälsa. Californien har i USA haft rätten att gå före och ställa högre krav, vilket lett fram till allt från katalytisk avgasrening till fossilfria trädgårdsmaskiner... EU motverkar en dymamisk utveckling på miljöområdet.

    2. Militariseringen - och målet at ha en gemensam utrikespolitik - uppfattar jag som något oerhört negativt eftersom länderna inte är mogna för detta än. Något så absurt som att skriva in i ett fördrag att länderna skall rusta upp snarare än rusta ner känns fullständigt befängt - liksom strävan efter ett gemensamt militärt försvar.

    3. Demokratiaspekten. Parlamentarisk demokrati innebär att parlamentet, i full öppenhet, tar beslut. Nuvarande mellanstatliga system kombinerat med kommissionens byråkratmakt är oredigt, fyllt med luckor som kan fyllas med godtycke och korruption. Jag kan inte anse att EU uppfyller rimliga demokratikrav förrän samarbetet avlövas så pass att det kan drivas av ett öppet parlament.

    Identitet då? Jag har aldrig känt mig som europé eftersom begreppet är totalt flummigt. Har jag någon identitet så är den snarast skandinavisk - kanske av så löjliga skäl som att här finns björk, älg, ljusa nätter, allemansrätt och ett språk där jag förstår nästan varje nyans.

    SvaraRadera
  10. Att uppifrån bygga identitet medför allt som oftast att skapa känsla av "vi" och "dom".

    Bra inlägg. Men nästan alla identitetsbygganden behöver ett "dom" att relatera till, även de som är byggda underifrån. Så länge man inte ser "dom" som lägre stående brukar det funka ändå.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.